tisdag 22 juli 2014

Varit i Värmland

Kasperia
Vi kom allt iväg till Lesjöfors i Värmland, och kan ni tänka - matte hittade rätt. Visserligen i det närmaste prejade hon en bil nånstans i Västmanland (!) för att få den att stanna så att hon kunde fråga om hon var på rätt väg. Joodå, ett par kilometer till så finns en vägskylt, sa den snälle om än lätt skakade farbrorn i den andra bilen.

Kartboken hade matte glömt hemma på ett bord.

Någonstans på andra sidan Grythyttan var det dags igen, men nu stannade hon åtminstone sansat, på en mack.

Joodå, sa killen på macken och visade matte på en annan väg än den hon fått beskriven för sig.
Åk den, sa han, för den är mycket närmare. Och så slipper du fara tillbaks några kilometer...

Den var närmare visade det sig, men S och B som vi skulle hälsa på hade inte vågat beskriva den vägen eftersom den var så krånglig. Passade tydligen utmärkt för en krångelmatte. :D

En riktigt vacker väg var det, genom bl.a. byn Gåsborn.
Enda stoppet gjorde vi där, men enda fotona matte tog var de här båda, från en liten  smal, smal bro.
Till vänster (som kanske var söder?) såg det så här vackert ut.

Åt höger (antagligen norr då?)  såg det ut så här! Också väldigt vackert men på ett annat sätt.

"Bron" var tydligen liksom toppen på en rejäl fördämningslucka. Smart att använda luckan som svängbro.

Mattes vänner som nu i högsta grad blivit även mina är så svårt överkänsliga för el, mobiler m.m. överhuvudtaget för allt trådlöst, att hon inte ens kunde använda digitalkameran där. Det visste hon om. Och bilnyckeln fick ligga i en plåtlåda.

Matte hade kameran om halsen, men batteriet i fickan när vi gick på en liten promenad. Vid ett enda tillfälle satte hon i batteriet och tog ett par snabba bilder innan B började må dåligt. Så kvickt ur med det igen.
Här är bilderna hon hann ta.



Det blev inga fler bilder. Men jag kan tala om att jag trivdes alldeles förträffligt, matte var till och med riktigt förvånad. Och S och B - åh, såna fina nya vänner jag fått. S pussade jag på som bara den Flera gånger. :) Hon tyckte att jag var bland de finaste hundar hon sett, och definitivt hade jag de vackraste ögonen. B syns långt bort, på bilden här ovanför.

S och B har ingen el, och numera inte ens telefon. De lever alltså extremt isolerat, och blir dåliga när de ibland trots allt måste ner till samhället för att handla. Tur att de mestadels får hjälp med det.
De och matte skriver brev till varandra. Många och långa.

När vi skulle hem körde matte förstås rejält fel, hon körde flera mil åt Hagforshållet innan hon vände och for tillbaks. Blev en massa extra mil. Hon hade ju fortfarande ingen karta...
Men det var en vacker väg. Solen hade hunnit sjunka väldigt mycket, snart skulle det vara åtminstone nästan-mörkt.



Vi stannade vid en mack, när vi väl kom till en sån. Matte fick en karta. Och en vägbeskrivning. Vi skulle ta en rejäl omväg hem, men en väg där vi inte behövde leta oss fram på småvägar. Vi började känna oss lite trötta.  Så mot Storfors och Karlskoga, till att börja med. Där nånstans skällde jag ut den här gigantiska figuren, som stod utmed vägen. (Det var egentligen för mörkt att fota ordentligt, men matte har manipulerat lite.)



Vem det föreställer har vi ingen aning om, men skulle gärna vilja veta. Fröding och Ferlin var från Karlstad, så varför skulle de stå nånstans i Karlskogatrakten? Matte har försökt googla, men utan resultat. Vem är han egentligen, den där långe mannen?

Inte mer att tillägga. Efter många timmar stod det äntligen Södertälje på vägskyltarna. De sista milen for vi i dimma, alltså riktig, sån där fuktig dimma i långa tjocka stråk. Matte var inte glad men tacksam över att vi körde på motorväg.

Sen har vi sovit. Jag mest. Mådde dåligt större delen av måndagen, men idag känns det rätt okej igen. Fast det är väldigt varmt, för matte också, men allra mest för mig.

Och nu är det bara en vecka kvar tills jag ska få en mun som inte gör ont. Åh, så matte längtar till dess.

Jag längtar inte, det är jag  för klok för. Jag lever i nuet, jag. Fast det är ju klart, om det inte skulle göra ont ibland...

21 kommentarer:

  1. Ja vackra Värmland kan (för)trolla bort en helt .Åt karlskogahållet kan det ju va Alfred Nobel som gubben föreställer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. NU vet vi - läs Hillevis inlägg här nedanför! Det var den store mannen vid Alkvettern, som matte fotade. Och han föreställer ingen speciell. :)
      Kasper

      Radera
  2. Kors i allsindar! Var ni ute och reste i denna hetta! och så långt.
    Atter å fram på samma dag? Beundransvärt av din matte att klara av, har ni kanske air condition utöver kondition.
    Irra utan karta känns igen, tur man älskar att åka bil ;-)

    De elöverkänsliga blev säkert glada för besöket, så himla jobbigt de måste ha det. Du charmade som vanligt hör jag. Hm... vi glömmer den där trista träffen häromsistens va, hehe.

    Ha det svalt och vov från Ludde på Dal/ matte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Joodå, bilen har air condition. Matte har av olika anledningar kört alldeles väldigt mycket bil i sina dar, (fast det var ju liksom i ett tidigare liv), men det är väl det som gör att hon fortfarande inte upplever bilkörning som jobbig. Värre brukar det vara att hitta rätt. :D
      Men förr eller senare brukar vi hamna där vi ska.

      De har det jobbigt, matte förstod först nu riktigt HUR jobbigt. Det värsta är inte att vara utan el. det är att inte tåla det som genereras av allt trådlöst. För den strålningen finns överallt.
      Det där med Skottvång har både jag och matte förträngt... ;)
      Kasper

      Radera
  3. Hm, kan det vara den vinkande trägubben vid Alkvettern, tro? I så fall föreställer han ingen speciell person (tror jag...) men är hela åtta meter hög!

    Fin vilsetur i vackra Värmland och först i sådana här sammanhang inser man till fullo hur helt och absolut el-omvärvda vi är. Läskigt!

    Fortsatta hejarop, Kasper - snart är du lite tandlösare men mycket gladare!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast att han skulle föreställa Alfred Nobel låter ju väldigt vettigt - och troligt.

      Radera
    2. Det ÅR den vinkande Alkvettern-gubben jag fotat! Tack för det uppslaget!
      Ännu värre än el (för den kan man skärma av) är all trådlös teknik som omger oss och som vi numera är totalt beroende av. Hela samhällsstrukturen bygger på den.
      Jag inser nu till fullo vilket helvete de här människorna lever i och med - även om omgivningen är hur vacker och idyllisk som helst!
      På tisdag är det dags för Kasper - ska bli så himla skönt att få det här gjort.
      Berit E

      Radera
  4. En sånn stor mann skulle vi vel hatt Kasper!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte han såg läskig ut, så jag skällde faktiskt ut honom! :)
      Kasper

      Radera
  5. Så försvann min kommentar IGEN!!!

    Väldigt fina bilder matten kunde ta i alla fall! Så roligt att ni fick hälsa på dem och du trivdes så gott :)
    Rätt passande att jag tänkte på brevpapper o kuvert när jag läste Lesjöfors då! (Om jag nu inte minns attans fel....)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var fint att hälsa på dem, även om matte lämnade dem med en klump i halsen. De bor så vackert - men har det fruktansvärt tufft.
      Lesjöfors och brevpapper - åtminstone numera finns nog inget sammanhang. Men det kan säkert ha funnits. :)
      Kasper

      Radera
  6. Vilken tur att era vänner inte är hundallergiker! Låter dock väldigt besvärligt vara elallergiker!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är överkänsliga för el, men det är deras minsta besvär. El kan man avskärma sig från. Men all trådlös teknik som omger oss, den genererar det som är mycket värre för den som är överkänslig. Den går det bara att delvis avskärma sig från. Och det gör dem extremt avskilda från praktiskt taget allt i samhället.
      Så när nu Telia tog bort även möjligheten till fast telefon, då blev isoleringen total. Tidningar och brev är vad som återstår.
      Berit E

      Radera
  7. Vilken resa :) Men ibland är det också lite trevligt att hamna vilse och se sånt som man annars inte skulle fått sett. Allra skönast när man kommer hem dock. Hoppas det går bra hos tandläkaren, det gör det säkert och som du ska må bra efteråt Kasper :) Säg till matten att ladda upp med tex lammfärs och annat mjukt och mumsigt så du inte knaprar hårda kulor ;) Du måste ju vila tandköttet vet du...passa på nu och be om precis vad du vill, hihi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Laika, tack för dina goda råd! Ska absolut följas!
      Jag ska be matte att i din blogg noga studera allt gott du brukar bjudas på. Sen är det ju bara för henne att sätta igång... ;)
      Åh, så gottigt det ska bli!
      Kasper

      Radera
  8. Åh! Det var ingen dålig resa du och matten tog! Nästa gång får du nog be henne göra den på två dagar istället. Tänk om du kunde få matten att boka in er på Grythyttan över natten! Jag tror att dom har middag som kan tilltala er bägge. I alla fall sedan du fått ordning på tuggeriet... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Matte sover alltid helst hemma, och är inte rädd för att köra långt. I synnerhet inte om det blir några timmars avkopplande och trivsam samvaro med goda vänner emellan.
      Fast i mörker föredrar hon kända vägar, eller åtminstone såna där stora som man inte kan köra fel på. :) Hmm... :D
      Kasper

      PS. JAG för min del skulle gärna käka en festmåltid på Grythyttan... men det är ju det där med matten...

      Radera
  9. Åh vackra, vackra Värmland, där skulle matte kunna tänka sej att bo om vi inte bodde i vackra Sörmland.
    Nu är det så vidrigt att det är klass 2 varning för ovädret här. Matte mår kroniskt illa, blodsockret är skyhögt, huvudet snurrigt osv. Tack o lov att vi är morgonpigga och hinner lite då för sen blir det outhärdligt.
    I går höll hon på att bli en blöt fläck på torget säjer hon, de som håller ytill på Heden inför helgens kaos har säkert svimmat alla av värmeslag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi mår inte så bra, vi heller. För mycket och för lite skämmer allt, och detta är definitivt för mycket.
      Torget var kanske ändå liiite bättre än Heden - att tänka sig din matte på Heden ... min matte trodde att hon läste i syne, men tydligen läste hon bara lite illa.
      Fläktar är vad som gäller hos oss!
      Kasper

      Radera
  10. Men kära söta... vilken utflykt! Och u t a n karta! Det skulle jag aldrig göra. Åker ingenstans utan ordentliga kartor - på allt. Men så blir det ju inga överraskningar heller.
    Måste vara trevligt för de elöverkänsliga med besök. Men att det var såå jobbigt med minsta lilla batteri och bilnyckel kunde jag aldrig tänka mig.
    Vilken tur att ni kom rätt - både dit och hem. Och svar på "den långe mannen" fick ni också. Tänkte spontant på Pappa Långben-sagan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Normal ligger alltid en kartbok i bilen. Blir kanske lite vimsig av värmen? :)
      Det är svårt för alla att föreställa sig hur eländigt det kan vara med överkänslighet för sånt som normalt varken syns eller känns.
      Dessutom blir de här skärpta och intelligenta människorna (han radartekniker och hon bl.a. översättare) ofta inte trodda, det måste ju bara vara "nåt psykiskt". Hade de i tid insett hur illa de mådde av den teknik de båda (på varsitt håll) använde och prisade så högt hade kanske följderna inte blivit så här svåra.
      (Bilnyckeln är samtidigt en sändare, digitalkameran använder också en teknik som sprider signaler omkring sig. Gäller faktiskt också t.ex. hörapparater, som ju är mottagare...)
      Nu återgår vi till brevkontakt, eftersom de inte fick behålla sin fasta telefon.

      Skoj att få klarhet i vem Långe Mannen var. :)
      Berit E

      Radera