Nyordning på gång

Det har hänt en del sedan sist. Väldigt mycket här hemma handlar förstås om Lilla Gryn. Vi har kämpat i mer än fyra, närmare fem månader. Enligt veterinär är hon nu så bra och fri från symtom det överhuvudtaget går att få henne, och det är minsann vackert så. Men nu gäller det att hålla i.

Matten längtar efter sitt Gryn, nu närmast kräver hon henne, och jag skulle emellanåt vilja slippa den extra bundenhet det innebär att ha en hund som gråter när hon lämnas ensam, som då och då kissar inne och inte lyssnar på inkallning. Så nu övergår vi till nytt schema. Jag har träffat matten idag, och hon tycker veterinärens och därmed också mitt förslag känns bra.

Vi ökar (tyvärr nödvändigt) den dagliga kortisondosen. Matten bör klara att ge två tabletter dagligen. Två-tre dagar i veckan bor Grynet hos mig, och då intensivbehandlar jag öronen två gånger per dag (utöver dagliga kortisondosen). Bakterier och svamp måste hållas nere, trots trång och i ena örat fortfarande praktiskt taget helt igentäppt hörselgång.

Jag hoppades på ett bättre utfall. Men det är som det är och nu provar vi så här. Jag håller koll. Fungerar det inte, ja då bör Grynet få somna in, säger även Animalens veterinär.

Under mina dagar drar vi till skogs och nästan-sjöss, så mycket jag orkar. Så att Gryn får springa och galoppera och uppleva lite nytt och spännande. Som häromdagen när vi veckohandlat och på hemvägen stannade vid bästa Yngernhavet. Och faktiskt - kameran var med. 😊 Det blåste ganska rejält, men inte särskilt kallt. Vi stannade länge.

Full fart mot sjön...

 

Ljuvligt, all is borta!

    

 

   

Grynet är en pigg och glad hund nu, även om hon blir väldigt trött när det händer något extra. Hon vet rutinerna här, så annorlunda mot hennes riktiga hemma. Kasper är ibland konfunderad, fattar nog fortfarande inte varför det numera finns så många avgränsande kompostgrindar inomhus. Men så måste det vara när Grynet bor här, för om det prompt ska kissas inne nån gång (det händer dessvärre fortfarande om än mer sällan), då ska det inte ske på någon matta. Kasper kommer säkert att uppskatta ett öppnare hus, åtminstone fyra-fem dagar i veckan. Precis som jag.

Å andra sidan saknar han säkert Gryn, för de har kommit varandra allt närmare den här tiden. Numera sover de på samma sovtäcke större delen av natten. 

Det känns bra, det här. Måtte det kännas bra för Lilla Gryn också!! Fysiskt förstås, men också mentalt. 

Det är sen kväll nu, men sista kissrundan med Grynet måste ske så sent som vid ettiden på natten. Så nu jag tänker ägna mellantiden åt att besöka och läsa ikapp vänners bloggar! Äntligen!

Återbesöket

Grynet på Animalenbesök - åtminstone jag fick godkänt! Grynet delvis också. Lite skit kvar i öronen, men nu försöker vi 20 dagar med en kombination av dunderdropparna i öronen, ingen sköljning och en låg daglig dos cortison i tablettform. Med förhoppning om lite "avsvullning" av de förtjockade öronvindlingarna. Däremot ingen cortison i baken.

Men noggrann koll måste jag hålla. Kontroll om 14 dagar. I bästa fall går det här vägen och vi kan göra uppehåll ett tag med örondroppar så att Grynet kan vara hos sin matte. Men inte på heltid säger veterinären, jag måste ha koll och ta stort ansvar. Håhåjaja.

Min idé om att jag skulle ta med mig riktiga matten vid nästa återbesök tyckte veterinären var alldeles utmärkt, och i bästa fall blir det så. Då kommer sannerligen att krävas ny tass- och tumhållning.

Eftersom jag ju råkade radera bl.a. inlägget med Grynet och Filip så lägger jag upp ett par av bilderna igen (klicka). Hon är en så fin och hjärteknipande liten hund, om än kolossalt tjuvaktig (om hon får chansen...) 😁😄😍

Mest Kasperia, om lilla Grynkorven

Nu händer det saker. Ny bur inköpt. En säck dietmat till Grynet, från Hills. Bestämt att hon ska till Animalen på grundlig undersökning av bl.a. bak och öron. Plus kloklipp. Och matte har sagt att Grynet får stanna hos oss så länge det behövs. För alltid, om så är. Grynetmatten är riktigt dålig, säger själv att hon inte är säker på att hon klarar sig igenom det här.

Grynet är döv, det visste inte matte. Inget under då att hon inte lyder och kommer när matte ropar! Så det blir koppel på. Koppel av bara på speciella och helst inhägnade ställen. Bantas rejält ska hon också och vänjas av med godis stup i kvarten. Lilla runda Grynkorven ska till och med motioneras, en ny upplevelse för henne. Idag har hon följt med Eddies och Charlies matte runt Mörtsjön, Eddie och Charlie är också alltid kopplade.

Här ser ni dom tillsammans med sin matte när dom kom hem. Jag och matte välkomnade, vi hade varit ute på en mindre prommis och jag hade rejsat själv av bara den. Grynet rejsar inte alls, hon bara lunkar. Än så länge. 😁  Jag hoppas vi ska kunna rejsa tillsammans snart. När Grynet mår bättre.

Matte; En bild som ganska exakt beskriver läget. Men inte helt, för lite mer liv har det redan blivit i Grynet, helt plötsligt började hon instämma när Kasper skällde! Underbart! Och på korta eftermiddagspromenaden betedde sig cockersvansen plötsligt som den ska, pekade uppåt och vajade glatt. 

I morgon följer Grynkorven med Eddie och Charlie och deras matte på ännu en långpromenad. Vad jag ska göra vet jag inte riktigt, men lång koppelprommis är inget för mig. Och det finns farliga djur i min skog, det är inte alls säkert (snarare tvärtom) att jag lyder den andra matten lika bra som min egen. Och min matte klarar förmodligen inte att gå i oländig terräng en hel dryg timme. Men kortare sväng i den skogen klarar hon, och ingen rädder för vargen här...

I morgon ska matte möblera bilen med båda burarna, och kanske går premiärturen till Yngern. Och där ska nog även Grynet kunna vara lös, tror vi.

Här ser ni Filip och Grynkorven och mattes tår och min nos - hehe, ibland blir mattes misslyckanden rentav lite roliga.

I gröna/blå rummet ligger Myse i fåtöljen och väntar på mössen. 

Det kom inga. 😃

Matte har lagt ett par frigolitskivor under växterna, och hittade ett par små  mattor att dölja dem med. Hoppas inte möss gillar cellplast! Eller oliver. 

Lilla apelsinträdet fick däremot inte komma in i år, matte har tröttnat på att kämpa mot flygande löss, sköldlöss och svartmögel m.m. Bilderna är ett par dagar gamla, nu har snön smält. Stackars lilla träd, det tycker matte också. Men nu är det för sent att ångra sig.. 

Om ett   par timmar ger vi oss ut på nattvandring, i pannlampans sken. Matte i reflexväst, precis som jag och Grynet. Jädrans vad vi skiner när pannlampan lyser på oss för att inte tala om när det närmar sig en bil!! 

Läget

Så här, ungefär:

- Braaa, i dag har vi ju faktiskt lyckats ta oss en promenad

- …men hallå matte, det är bara ett par hundra meter upp till brevlådan!!

- Men det är i alla fall uppförsbacke!

- Okej, fast skyll inte på katterna för att du inte ville gå längre!!

- Är du tankeläsare, Kasper?

- Japp! Vet inte om det är utmärkande för jappar, såna som jag alltså. För mig lurar du inte!! Men du gör säkert så gott du kan! Inte med att lura kanske, men att promenera. 

- Och så har jag burit in en väldig massa loggs! 150 kilo. Och hämtat in ved, för det är lättare att tända i kaminen om ett vedträ får följa med loggsen in genom luckan! När man ska tända alltså.

- Det gillade jag, för det var inget vidare med det där elelementet i stället för kamin. Inte kan man ju ligga och mysa framför ett element, heller!! När man är van vid kaminen. Så här års ska den vara varm!!! 

- Absolut Kasper…

- … och du ska sitta och sticka i fåtöljen framför, och mitt emellan dig och kaminen, det är precis där jag gillar att ligga! Förresten matte, det där med att du la dig att vila på golvet, först nedanför datorn och sedan på toagolvet – ska du vila så ska du göra det på soffa eller säng!!! 

- Håller med, men när hela världen börjar snurra så kan det bli så där. Och du ville väl inte att jag skulle spy i din bia, va´!!!!

- Nänä, och du gör väl, som sagt, så gott du kan. 

- Vet du vad, vi (dvs jag) orkar nog med en sväng till. Måste ju bära nedpackade julgrejerna till en bod. Och sen fortsätter vi ner på ängen, och sen får vi se.

- Bra matte, det börjar visst arta sig. :) 

Så dags igen...

Matteria
Kritiska händelser, varningar, rapporterad datortillförlitlighet i botten... Misslyckade uppdateringar. Försvunnen webbläsare (en av mina tre installerade).

Slutligen gick datorn åtminstone med på en systemåterställning. Men först efter att fyra gånger ha vägrat. Halv panik...
Tursamt nog behövde jag bara gå någon månad bakåt i tiden.

Vänta medan dina filer och inställningar återställs. Systemåterställning startar...

Kändes bra! Och ganska hoppfullt. Ända tills den jädrans manicken vägrade inse att det krävdes uppdateringar av inte minst Windows. Lugnade nerverna med en tur till Södertälje...

Hemma igen - och ett nytt sammanbitet försök ... och ser man på!! 

Mördarsniglar gör nya försök att kalasa på altanens kvarvarande blomster - så där gick sista petunian...  förövaren fann sin död under kokande vatten. På en spade vid sidan av urnan. 

Fast vi gör lite trevliga saker också, matte och Kasper. Ska försöka att inte vänta ytterligare tio dagar med nästa blogginlägg. :)

Den mest förlåtande

Matteria

Det handlar om förlåtelse. Om att inte hämnas. Om att bokstavligen vända blad och gå vidare. Gång på gång på gång på gång…

- Jag har minsann varit ännu värre däran än så här!

"Jag lovar, Lotta, att aldrig mer göra dig så illa. Men pyttsan, jag gör det ju om och om igen! Du blir så ledsen, så ledsen. Flera gånger har jag tänkt att 'nu har jag försummat dig alltför länge och en gång för mycket, den här gången lämnar du mig nog för alltid'.

Men det gör du inte.  Du tänker över situationen ett tag, och sedan bestämmer du dig för att ännu en gång godta min blöta och ödmjuka bön om förlåtelse.  Jag får ännu en chans. Gång på gång på gång... "

Lyckliga Lottas våta dröm ser kanske ut så här...

...eller åtminstone så här.

Jätteböld - och tratt

Tänkte bara berätta att jag har tratt nu igen. Men jag slipper den nog snart. Ni ser va, att jag har ett sår under ögat.

Jag fick en böld under ögat. Matte såg lite orolig ut, men eftersom jag inte hade ont, så gjorde hon ingenting. Vi gick och la oss - men ni skulle ha sett på morgonen!

Bölden var stor som en pingisboll!!!

Matte försökte sansa sig, och jag försökte säga åt henne att "ingen vette, tack!"
Hon tänkte strunta i vad jag sa - men så upptäckte hon något som jag tyckte kändes väldigt skönt. Det hade gått lite hål på det där stora eländet, och det sipprade ut lite blod och annan vätska.

"Du kanske inte behöver nån vette!, sa hon, och det hade hon ju rätt i. För den sprack jättemycket, och det vällde ut massor! Matte torkade och sårpudrade , och på den vägen är det. Men så fort det börjar bli lite skorpa så plöjer och gnuggar jag bort den, ute i snö, sand, ris... Tratt på, alltså.

Jag har inte ont, bara tråkigt! Matte har roligt! Hon har kunnat skicka jättestora "jobbilder" via mejl, och hon har tittat ikapp några program på teve (via datorn alltså). Och så funderar hon på vad hon ska köpa för alla kompensationspengarna från Telia. :)

Eftersom matte led och kämpade i åtminstone ett par-tre månader och inte fattade att felet inte låg hos hennes grejer (som Telias automatiska kontroll påstod) så dröjde hon ända till mitten av januari med att anmäla fel. Telia betalar bara från felanmälningsdagen. Men 800 kronor får hon i alla fall.

Livstecken

Hallåå!!! Vi finns, det gör vi. Sämre har det varit med uppkopplingen. En och annan skärmdump har Telia fått, och ett och annat datum för ett fungerande internet jag fått. Senaste budet är den 27, alltså på fredag.. Faktum är att redan i kväll har allt fungerat på ett sätt det inte gjort på månader - om än med en del smärre hack (men såna petitesser räknas liksom inte). Så nu får vi se.

De tider uppkopplingen fungerat någotsånär har jag måst använda datorn till annat än den egna bloggen.

Sedan senaste inlägget har snö kommit och gått. Isgator likaså. Katterna har ett par gånger jagats av främmande hund - på egna tomten! Grrr... Och så har vårens intåg proklamerats.

Rapporter om grymheter och ofattbart våld är legio. Då känns det nästan futtigt att sura alltför mycket över några veckor utan fullt fungerande internet.


Av nödtvång datorfria, och därmed för min del också tevefria, kvällar har gett mig en ny kofta. Noga räknat en och en halv. Men jag ska allt sticka färdigt den halva också. :)

Ovanligt frekvent umgänge med de fyrbenta har det också blivit, vilket den här bilden får symbolisera. De har inte saknat datorn ett dugg.

Tänk att det gick att ladda upp bilden! Snabbt dessutom!

Och tänk, om Telia håller vad den här kvällen åtminstone halvt om halvt lovar, då kan vi börja besöka bloggvänner igen.

Det blir roligt!

Men ännu vågar jag inte ropa hej. Även om jag gärna ville. Fast tänk, bara tänk om mitt internet fungerar även i morgon... och på fredag... och på lördag ... och på... ja, tänk...

Dagens Telia - äntligen besked. Kanske...

Supportsamtal och rätt surt krav på ordentligt besked. 

Problem inom hela mitt område, vilket jag redan visste.. 

Bekymmer med en nod (en omkopplingspunkt eller nåt sånt…). Vilket jag också redan visste.

Radiolänken tydligen fixad (vilket jag inte visste), då visade sig ett fel även på själva stationen (eller nåt sånt…). 

Reservdelar fanns inte tillgängliga, och nu är de beställda. När de anländer ska allt bli så bra – nytt förhoppningsdatum är 15, 16, 17 februari (detta år).

Ett ovanligt ärende och ett ovanligt problem, konstaterade den iofs trevlige supportkillen som verkligen ansträngde sig för att ta reda på läget. Hm…

Kompensationens storlek får vi tala om när allt är fixat. Men ATT kompensation utgår, det är helt klart.

Puh – bara att fortsätta hoppas, alltså. 

Men nog får man ligga i, för att få besked. Av fem mejl negligerades samtliga. 

Godistorkning

Det här med godis alltså - matte har investerat i en tork. I den ska hon torka blötmat i stället för i ugn. Hon ska ställa torken i Gröna Rummet, säger hon, så att vi ska slippa den vidriga -ljuvliga - lukten - doften - i hela huset. (Ni vet ju att jag numera måste hålla benhård diet, inget annat än dietmat, och inget normalt godis överhuvudtaget.)

En sån här mojäng har matte aldrig tidigare använt. Tror nästan det här är det bästa köp hon nånsin gjort! Det inte bara ser underbart ut, det doftar underbart också. Till och med matte tycker att så här långt är det absolut helt okej.

Det var ju bara det att jag fick smaka alldeles för lite. Snålmatte!

Men det skulle bli mycket värre! Hon tänkte att det nog inte skulle lukta - dofta - lika mycket när man torkar i 60 grader som när hon gjorde en blötmatsdeg och gräddade i ugn vid 175. Så för att lättare ha koll placerade hon torken på kontoret och sig själv i datorns myshörna utanför dörren 

Klart jag följde med  och anlade min mest bedjande min. "Snälla rara gullematte, jag kan väl få..." Men tji fick jag. Skrotmatte!! 

Maxi är en mix av gourmet och gourmand. Klart han noterade doften och kom sättandes för att kolla.

Jag hejade förstås på. Inte skulle väl matte kunna motstå oss, när vi nu gjorde gemensam sak. 

Det kunde hon. Motstå alltså. Hon stängde dörren. Men jag och Maxi, vi visste minsann. Förresten började det dofta ännu ljuvligare när godiset blev lite varmt. 

Bra Maxi, jobba på så får du kanske upp dörren, När jag försökte funkade det ju inte.

Hela tiden satt matte där i "myshörnan" och bara tittade. Inte ett finger lyfte hon för att hjälpa Maxi. Så han började fundera över alternativa möjligheter. Kanske skulle han försöka kasta sig mot dörren lite högre upp. Hmm ... kanske... Jag för min del försökte mig på mer subtila lösningar. Ibland brukar det funka bara att titta på matte.

Men den här gången hjälpte ingenting. Dörren var och förblev stängd. Hur torkningen gick får matte beskriva. Hon borde absolut ha överlåtit den helt och hållet till mej och Maxi! 

Men nu har jag i alla fall en hel massa godis, tre burkar torkade hon. Fast hon ska göra på lite annat sätt nästa gång, säger hon. Hoppas det betyder att det blir just jag och Maxi som får sköta det hela! 

Kolla! Ingen tratt!

Tratt av! Tratt undanstoppad. Tratt är inte saknad!!

Så himla bra livet har blivit igen. Jag kan springa runt som jag vill på tomten, och jag slipper tratten inomhus. På Animalen sa dom att matte varit jätteduktig (!!), för att mitt operationssår såg jättefint ut. Bra jobbat, sa dom!!

Å andra sidan sa dom Hej Kasper! så fort jag kom innanför dörren!! Jo, jag har ju varit där ganska mycket senaste tiden. Men nu ska det vara slut med det, tänker jag och matte. Förresten så sa dom att jag var jätteduktig och jättefin, när dom tog bort stygnen. Och det var jag. Jag satt i mattes knä.

Det finns en väldig massa löv på min tomt. Det finns ju ganska många katter också, här är Maxi.

Både jag och Maxi är jättelyckliga över att jag sluppit tratten! Äntligen kan vi gosa lite, som vanligt. 

 

Väldigt mysigt att kunna umgås på ett vettigt sätt igen! :)

 

Jätteskönt att kunna rulla som man vill. Och snart ska väl min skära mage bli vit.  Men skärt hindrar mig i alla fall inte från att rulla. Tur i alla fall att jag inte hamnade i mattes Fototriss - Rosa...

Ljuvligt!!

 

 

************************

 

Så här långt är allt bra. Dock, analysen visar att Kaspers urinsten var av den typ som väldigt ofta nybildas. Kalciumoxalatsten.

 

Nu gäller dietfoder livet ut. Dyrare än det vi människor äter, konstaterade veterinären. Tur att Kasper inte är en stor hund, konstaterade jag. :)

Inga märgkex, inga märgben. Inga leversnittar osv.  Ingen korv, ingen leverpastej. Något enstaka mindre tuggben (som han inte alls är förtjust i) förslagsvis varannan vecka... Ingen buljong, för den är ju salt. Han ska däremot dricka mycket vatten, det är viktigt.

 

Föreslagen röntgen om ett halvår, för att se om nya stenar börjat bildas... 

 

Lille Kasper - han var så duktig på Animalen. Och visst ska vi klara det här, nu ska jag bara hitta något godis som är både just godis och tillåtet. Och ge bort en del hundmat som han inte längre ska äta.

 

Sammanfattningsvis - det känns bra nu. När vi vet.