Det mörknar

Nu faller höstmörkret tungt. Lika bra att låta det synas även på bloggen. Alltså - ny header. Cirka fem minuter mindre dagsljus varje dag, i våra trakter. Över en halvtimme i veckan! Tidigare i höst försvann dagsljuset ännu snabbare minns matten. Visserligen vänder det om några veckor, men det känns som en evighet dit. Trots att dagarna normalt bara rusar.

Här två av mattens beroenden - ingefära och vattenmelon, visserligen melon i miniformat, men  god ändå.

Ingefära, äpplen och citroner ska bli marmelad. Senaste beroendet, ;)
Äpplen som Royal Gala och Granny Smit kostade 16.90 per kilo, de ekologiska som jag köpte exakt det dubbla. Men vet ni vad - de doftade. En underbar doft som spred sig över nästan hela fruktavdelningen. Jag sniffade och kollade vilka äpplen som spred den.

I gröna/blå rummet funderar grodprinsarna vidare över tillvarons mysterier. T.ex. över varför det läggs miljoners miljarder på att utforska Mars medan människor svälter och förgiftas ihjäl här på Tellus. Kanske också vad någon människa ska göra med de där viktiga ytterligare 10 miljonerna man tycker sig behöva när man redan har sparade 1 890. Bara som exempel.

Här är en till som undrar. Oh, dessa ögon ... Jag älskar dem och hela den de finns hos.

Filip ögon lyckas jag inte fånga på bild, men i verkligheten är de rätt förtrollande, de också.

Tänk, nu finns här bara tre fyrfotingar. Jag och som jag tror även Kasper önskar nog att katterna fortfarande vore fler än två. Petrus och Maxi - ni fattas oss.
Här är de som finns kvar. Filip i mathyllan, Myse vid lilla klöspelaren och Kasper på väg nånstans.  Rätt vanliga positioner för dem alla tre. Som synes bjöd dagen faktiskt på en solglimt. :)

Och nu ska här tändas i kaminen, jag blev visst så absorberad av att åstadkomma ny blogglayout att jag glömde underhålla elden.

Kasperia, Katteria
Jag Kasper, har mitt bästa sovtäcke precis nedanför mattes säng. Men, men - i morse låg jag inte där, för täcket hade en stor buckla på sig.

Matte vek upp det och tittade,

I övrigt kan konstateras att nu har katterna äntligen fått tillbaks sitt kära gröna rum som nu mest är blått. Ser ni dem i stolarna.

Hänt i veckan :)

Nu har det blivit ett sånt där långt blogguppehåll igen, men det har faktiskt hänt massor den här veckan. Matte känner sig riktigt bra, tyvärr visar det sig inte i en massa foton på mig. Och vad värre är - hon har varit bjuden på en god lunch hos Eddies och Charlies matte (norska grannen). Jag fick inte följa med!!! Och när matte kom hem kände jag direkt att Eddie hade suttit i hennes knä!!!

Sen har matte träffat tanter hemma hos kattmamma Barbro, och då fick jag följa med för att jag skulle få träffa Grynet. Men hennes matte mådde inte bra och måste stanna hemma, så jag var ensam hund och tanterna mest bara pratade. Enda bilden på mig är när jag gör mina behov i Barbros lilla trädgård, men den vägrar jag låta matte visa!! Barbros Vite Katt bryr sig inte om mig ett dugg, går bara undan. Och då struntar jag förstås i honom, jag har ju egna katter!

Och nu kommer äntligen lite bilder. Här kan ni se att Filip också vill umgås med räven... Då blir nog Myse lite sur. För när Filip tar hans plats så tar han min. Lägger sig i min bia, alltså. Väldigt ofta. Och då blir ju jag nästan sur!

Tur att jag har Maxi att söka lite tröst hos.  När nu matte inte kör bort Myse åt mig.

Dom är roliga, katterna. När Filip och Myse lekte blängleken för att se vem som först skulle få hoppa upp till maten på hyllan - så tog Maxi saken i egna tassar, hehe, så snopna dom såg ut, både Filip och Myse. Vad hände egentligen...?

I torsdags fanns ett tunt snölager vid sjön, och isen verkar väldigt tjock. 

Matte och kattmatte Barbro åkte hem till Grynet och hennes matte i lördags, för att kolla läget. Ovanpå deras is fanns en massa vatten. Jag var aldrig ute på den, och Grynet hälsade supervänligt på min matte, tiggde av mitt godis - och sen la hon sig i soffan bredvid sin matte och där låg hon. Rörde sig inte en millimeter. Bara sov. Flera timmar. Ville inte leka ens med min matte, som hon brukar. Och så har hon lagt på hullet också, rätt rejält. Hundar ska inte ha deprimerade mattar. i alla fall inte under någon längre tid. Vi ska snart åka dit igen. Som ni ser på bilden så fanns det inte en endaste liten gnutta snö kvar i Laxne..

Vid våra brevlådor finns det tre bänkar. På en av dom satt jag idag och väntade på posten. Den dröjde länge. 

Det finns väldigt gott om brevlådor uppe vid min bom.

'

Enda snön att rulla sig i idag fanns i ett dike bredvid vägen. Lite smutsig förstås, och inte så mjuk och go´ direkt, men man får tydligen inte vara nogräknad så här års. 

Matte vill visa hur det ser ut när hon tänder i kaminen, och dom bilderna visar jag gärna. Jag älskar kaminen, när det brinner i den! Precis som matte. Ni klickar väl på bilderna så att ni ser loggsen. 

Ibland blåser det alldeles enormt, även här i skogen. Som i dag, till exempel.

Matte har hållit på länge med en tröja, av restgarner. Stickad sidledes för att enkelt få ränderna på rätt ledd, det blir liksom bäst så, säger hon. (Fast hon har faktiskt gått ner några kilo, men än är det ett bra tag kvar till tvärrandigt).  När tröjan var helt färdig provade hon den - och sen har den suttit på utom på nätterna.  Tre dagar. En favorit, en riktig varje-dags-tröja i svart, vitt gammalrosa och turkos. Kunde varit vackrare förstås, men så skön! 

Så nu har hon plockat ihop fler restgarner, Visserligen av olika kvalitet men av samma tjocklek. Blir förstås ännu en tröja som stickas på tvären! Hon ska bara köpa till ett hekto vitt garn, då räcker det till en riktig stortröja. Framgår inte, men de blå nyanserna är tre.

Nu har hon allt spårat ur totalt, matten min! Garner... tröjor... ja kära nån... 

Tyst va´ de här

Svårt med kyla som tär, både in- och utvärtes. Efter stor glädje över att äntligen få träffa barnbarnen ”från fjärran” tog kylan över. På köpet fick jag se Arlanda igen, och snart kommer faktura på trängselskatt. Nu även för passage på Essingeleden, faktiskt rätt surt. Sedan tog som sagt, kyla över. 

På flera plan.

Räddat infrusen granne, med både dricksvatten och varm dusch. Själv har jag ganska nyss kollapsat rejält. Kasper gillade inte riktigt en matte liggande på golvet, inte heller krypande. Eller kaskadspyende.

Nåja, Kasper har fått rulla i snö, katterna har sluppit vara ute överhuvudtaget. De har helt enkelt vänt redan i dörren. 

Matte står på benen igen, även om de känns aningen instabila. Lagom tills vägar och uppfart blivit till isgator. Men skorna har broddar, så jag hoppas slippa drulla omkull utomhus.  Rullator nästa? Neej, det hoppas och tror jag ändå inte…   :)

Datorn – förutom att ibland vara teve – har fått vila. Och tack och lov för radion. P1. Här förresten en fiffig lösning på problemet att Asus inte längre låter mig koppla bort touch pad när jag har mus inkopplad.

Föreslagen - av barnbarn - att ta patent och sälja dyrt. Ett utmärkt sätt att slippa hoppande rader, ofrivilliga raderingar osv. Ni får tipset gratis - skaffa en kurvlinjal (eller vad det kan heta), om nu sådana fortfarande finns. :) Fast ni har kanske inte en alltför ofta krånglande laptop av märket Asus.

Jag ska försöka bättra mig vad gäller både besök och inlägg. Och i ärlighetens namn, det har hänt trevliga saker också. Mellan varven. Även om det just nu känns lite avslaget.

Bevis på liv... :)

Matteria (+)
Vi lever, allihop, även om jag går på dryg halvfart, och det är vackert så. Fy tusan, så illa jag tycker om mörkret!!

Julen håller trots allt på att göra sitt intåg i huset, kommer nog bilder så småningom. Nöjer mig tills vidare med att visa halmhjärtat på ytterdörren.

Inomhus huserar en lekfull Myse, och en Kasper som undrar varför han väljer att dra ner pläden på golvet och lägga sig där för att pusta ut. 

Det årliga tandläkarbesöket är avklarat, mitt eget alltså. Tursamt nog behövdes bara detta enda. "Jag är jättenöjd med dig", sa tandläkare Stig efter undersökningen. "Vi ses om ett år."
Bostadsområdet hos tandläkaren har en fantastiskt fin och välskött innergård (även om det inte syns så väl på vintern). Jag fascineras av de stora tujorna, tre våningar höga. Men nog stjäl de väl en hel del ljus från en och annan balkong..

Solen står lågt nu, Vid halv tre-tiden, Luciadagen, såg det ut så här på min skogsväg. I öster. Det brann i trädtopparna. 

Jag klev ur bilen, och vände helt om mot väster..

Bättre sikt när jag kom ut på den större, öppnare vägen. Klart jag måste stanna - klicka på bilden. Som skogsbrand.

Detta var målet - godistillverkning för barn och barnbarn men framförallt barnbarnsbarn. :) Tyvärr, just inga bilder. Men en väldig massa karameller blev det. Väldigt spännande att koka karamellmassan, smaksätta och färga. Och så hantera den varma, varma massan, snabbt, medan det gick att klippa och forma den. Tre sorter - citron, mint, ananas. De blev limegröna, röda respektive gula karameller och klubbor.

Extra roligt är förstås att barnbarnet som bor i Toronto kommer hem precis till jul och stannar ett par veckor Hem kommer även barnbarnet som bor på Filippinerna, Så himla roligt!!! Och så kul för bröderna att få träffas. Det var flera år sedan.

Här hemma då...   Kasper är borstad och kammad och kloklippt - han tjurar...

Filip och jag "slåss" nästan konstant om samma fåtölj. Den närmast kaminen...Fast blir det tillfälligt en hylla tom i en av hurtsarna - då ska förstås den också provas.

Filip ja - en katt som vet precis vad han vill. Och talar om det. Jamar när jag går förbi - då betyder det klappa och gosa lite med mig, matte!!. 

Han vill ut och han vill in, och som sagt, han lurpassa på mig när jag reser mig ur bästa fåtöljen. Det finns fler små filmer på YouTube där Filip tigger vatten, här är en till som jag tog idag. Som höres, så är Kasper honom behjälplig, när nu matte filmar i stället för att fylla på!! Skålen är helt fylld med nytt vatten, men sånt måste ske när Filip själv är med och kollar... alltså fyllde jag till slut på ännu lite mer...

Livstecken :)

Äntligen visar de sig lite mer frekvent - men ändå ovanligt få. Dessutom ovanligt små, knappt någon enda normalstor humla har jag sett! Månne den blöta och kalla våren och försommaren fördröjt kläckningen?

Framförallt älskar de plymspirean, men har absolut inte tid att posera. Tyvärr.

Ett och annat bi visar sig också, men även de brukar vara fler. De gillar den här förvildade klinten.

Mindre roligt är att efter "min" lilla skogsväg se sånt här. Och just nu - mycket sen kväll - cirklar en helikopter över mitt hus med omgivning... Då och då är det rätt spännande att bo här. 

Jag har ju bott i skogen tidigare - i ett gammalt torp med närmsta granne en kilometer bort. Numera bor min ena dotter i sitt barndomshem, Det gamla torpet är friköpt och sig inte längre likt. En modern liten villa, med stor underbar tomt, uthus, gammal lagård och loge. Och numera även grannar. En hel liten by har vuxit upp, här vid vägs ände. Så här såg torpet ut i går. :) Tillbyggt på både fram- och baksida. Dessvärre fastnade inte Kasper på någon av bilderna...

Men hemma på egna tomten sommarrullas det för fullt, av både Myse och Kasper... 

...och ingen av dem fattar varför inte matte också rullar i det sköna gräset.

På altanen håller Agapanthusen på att slå ut, i år är den snål. Bara fem blommor. Så här långt har de kommit.