Nyordning på gång

Det har hänt en del sedan sist. Väldigt mycket här hemma handlar förstås om Lilla Gryn. Vi har kämpat i mer än fyra, närmare fem månader. Enligt veterinär är hon nu så bra och fri från symtom det överhuvudtaget går att få henne, och det är minsann vackert så. Men nu gäller det att hålla i.

Matten längtar efter sitt Gryn, nu närmast kräver hon henne, och jag skulle emellanåt vilja slippa den extra bundenhet det innebär att ha en hund som gråter när hon lämnas ensam, som då och då kissar inne och inte lyssnar på inkallning. Så nu övergår vi till nytt schema. Jag har träffat matten idag, och hon tycker veterinärens och därmed också mitt förslag känns bra.

Vi ökar (tyvärr nödvändigt) den dagliga kortisondosen. Matten bör klara att ge två tabletter dagligen. Två-tre dagar i veckan bor Grynet hos mig, och då intensivbehandlar jag öronen två gånger per dag (utöver dagliga kortisondosen). Bakterier och svamp måste hållas nere, trots trång och i ena örat fortfarande praktiskt taget helt igentäppt hörselgång.

Jag hoppades på ett bättre utfall. Men det är som det är och nu provar vi så här. Jag håller koll. Fungerar det inte, ja då bör Grynet få somna in, säger även Animalens veterinär.

Under mina dagar drar vi till skogs och nästan-sjöss, så mycket jag orkar. Så att Gryn får springa och galoppera och uppleva lite nytt och spännande. Som häromdagen när vi veckohandlat och på hemvägen stannade vid bästa Yngernhavet. Och faktiskt - kameran var med. 😊 Det blåste ganska rejält, men inte särskilt kallt. Vi stannade länge.

Full fart mot sjön...

 

Ljuvligt, all is borta!

    

 

   

Grynet är en pigg och glad hund nu, även om hon blir väldigt trött när det händer något extra. Hon vet rutinerna här, så annorlunda mot hennes riktiga hemma. Kasper är ibland konfunderad, fattar nog fortfarande inte varför det numera finns så många avgränsande kompostgrindar inomhus. Men så måste det vara när Grynet bor här, för om det prompt ska kissas inne nån gång (det händer dessvärre fortfarande om än mer sällan), då ska det inte ske på någon matta. Kasper kommer säkert att uppskatta ett öppnare hus, åtminstone fyra-fem dagar i veckan. Precis som jag.

Å andra sidan saknar han säkert Gryn, för de har kommit varandra allt närmare den här tiden. Numera sover de på samma sovtäcke större delen av natten. 

Det känns bra, det här. Måtte det kännas bra för Lilla Gryn också!! Fysiskt förstås, men också mentalt. 

Det är sen kväll nu, men sista kissrundan med Grynet måste ske så sent som vid ettiden på natten. Så nu jag tänker ägna mellantiden åt att besöka och läsa ikapp vänners bloggar! Äntligen!

Mera kamp...

Lilla Gryn kräver fortsatt kamp, bl.a. återgång till tabletter. Vi provar ny kombination, här gäller stenkoll. Hon ska må bra, och det gör hon. Fast mycket kiss blir det - kortprommis varannan timme gör att jag åtminstone slipper pölar inomhus. Ibland dröjer jag tre timmar, om hon sover.

En annan kamp handlar om datorer. MrAsus lider av maskinvarufel, så nu finns här även den här. Slitigt, den kräver en massa lösenord och annat som jag inte har en susning om. Och Google Chrome fungerar lika illa där som här, eller om det kanske är Blogger som strular (kan inte blogga med annan läsare än Firefox och den har jag inte laddat ner än). Och sen alla program som ska installeras, hämtas och anpassas. Plus allt som ska kopieras över. Jisses en sån massa jobb och en sån massa konstigheter jag ser framför mig. Isch!!! Jag packade upp Mr HåPe idag.

Häromdagen besöktes i alla fall Södertälje och det promenerades utefter kanalen. Gillades.  

Ingen kamp, men möten med kompisarna Charlie och Eddie, Dingo, Elsa och Evert är väldigt frekventa. Andra möten mer sporadiska. Inga är kameradokumenterade. Hmm...
Vi har också träffat Grynets matte igen, tillsammans med några andra tanter - vi kallar oss så. Med rätta. 😁 Det gick bra, för alla.


En lyckad kamp mot kilon (faktiskt inte alls särskilt svår, tydligen var det dags) betyder akut klädbehov. En storlek går väl att klara med befintlig garderob men knappast två och absolut inte tre. Eller tre+. Framförallt krävdes nya jeans. Jag visste inte - butiken där jag brukar handla sånt byter ägare, allt reas ut med 70 procents rabatt!!  Så ut kom jag med två par jeans och en vårjacka, bara 540 kronor fattigare! Dvs ett par jeans och en jacka i princip gratis, Nu väntar jag bara på våren - men idag kom vintern tillbaks. Kallt och snålblåst. Snö i luften.

Vi stannar inne så mycket som möjligt, och här kampas ofta om allas favoritstol. 

- Men jag var ju här först.....

- ...men Gryn är störst och verkar väldigt beslutsam...

- ...fast rättvist är det inte!!

- Så där ja!!  😇

 

Jag/vi är väldigt dåliga på att kommentera just nu, men MrA krånglar. Kommentarer försvinner, vägrar låta sig granskas osv osv. Jag har gjort flera försök, men givit upp. Om ett par-tre dagar har jag förhoppningsvis lyckats vinna kampen mot Mr HåPe... och då syns vi hos er!

Här får hon prata själv

Gryneria - låter riktigt kul, tycker jag. 

Fast allt är ju inte så kul förstås.

Nä - jag vill inte...vill inte upp på skrivbordet ... vill inte du ska ha nåt grejs i mina öron...

Min riktiga, egna matte kom hit i måndags, och så körde Kaspermatten iväg med oss till Animalen. Vad jag än försökt skriva mer om min matte och om Animalen och så, så har Kaspermatten raderat. Tusen försök har jag gjort. Så nu skriver jag bara att jag är kvar här, behandlingen förändras något, bl.a. trappar vi ner lite på kortisonet. Om 10 dagar ska vi tillbaks och kolla mig.
Jag försöker berätta nåt lite mer, men näedå  -  nåt om för känsligt läge säger hon och klickar på delete  -   jag blir så trött...!!! Men kanske att hon har rätt, åtminstone lite...


Jag har i alla fall upptäckt ett nytt ställe här i huset - när solen skiner är dörren ofta öppen dit, och det gillar katterna.

Fast ännu bättre än att vara där är förstås att få vara med Bonusmatte - som hon också kan kallas - och Kasper i skogen. Klart att jag också springer och galopperar, men inte lika fort som Kasper.

Konstigt är det - på ena sidan om dom här björkstammarna som jag försöker flyga över (misslyckades, landade i stället ovanpå dom) så är det en massa snö, på andra sidan är det barmark.

Jag gillar att dra till skogs, numera får jag alltid vara på fria tassar där. Mitt "nära" och bonusmattes "nära" ser lite olika ut, men jag håller i alla fall stenkoll. Jag riskerar inte att hon också försvinner!! Och jag är noga med att inte låta henne glömma mig. Jag finns med nånstans på den här bilden också, faktiskt så gör jag det men inte ens bonusmatte är säker på att jag syns.

Men här syns jag i alla fall tydligt, och Kasper också. 

Det är så skoj att ha sällskap när jag är ute, det var jag ju inte så van vid. Men nu är jag det.

Jag har sällskap inne också, och det är ju tur, för det har jag nästan alltid haft och är van vid. Här finns visserligen ingen matte som jag får dela säng med, men det går jättebra så här också. :) Till exempel. 

,Så här ser det förstås bara ut när bonusmatten sitter vid datorn och vi allihop vill vara nära henne. På natten sover jag och Kasper precis alldeles nedanför hennes säng! Finns dynor och sovtäcken på varje sida, och vi får själva välja hur vi ska ha det. 

Men allt är sannerligen inte perfekt, för bonusmatten är extremt snål. Kan ni tänka er, ibland får jag till och med leta upp maten alldeles själv!!!! Inte allt kanske, men väldigt, väldigt mycket. Å andra sidan - väldigt väldigt mycket av något som från början är väldigt, väldigt lite, det blir ju i alla fall liksom nästan ingenting.  

Väldigt mycket Gryn här hemma...

Kasperia
Nedanför min tomt ligger det fortfarande kvar en massa snö, på andra ställen är det barmark. Matte har nästan aldrig med sig kamera, men precis så här alldeles hemma händer det nån gång. Som i förrgår. Så här nära hemma brukar Filip göra oss sällskap. Ni ser väl att Grynet är utan koppel.

Filip och Grynet gillar verkligen varandra. 

 

Jag och Grynet gillar också varandra.  

Fast en del saker har blivit konstiga. T.ex. finns det kompostgallergrindar här och var inne i mitt hus. Grynets nya medicintablett gör dels att hon blir törstig, dels att hon behöver kissa ofta!!! Men riktigt hur ofta hade matte tydligen inte förstått. En trasmatta var plötsligt väldigt mörk på en plätt - Grynetkiss! Matte började kolla  - och upptäckte fler blöta fläckar. Inte alls kul!!!!!

Så nu är vardagsrummet avstängt, en del andra mattor borttagna och i sovrummet finns bara mitt sovtäcke plus en annan dyna som också går att stoppa i tvättmaskinen!!  

Och matte stänger in både sig själv, mig och Grynet i sovrummet! På natten alltså. Tillsammans med en skål vatten. Grynet säger inte till när hon måste ut! Det har hon alltid varit dålig på, fick vi veta... 😡😲 

Nåja, vi kämpar vidare, inget annat är möjligt säger min matte. Dessutom har hon kommit att fästa sig rejält vid den där lilla hunden. Trots allt. Det verkar för övrigt ömsesidigt.

Ny Grynetkontroll och utvärdering om 10 dagar. Tillsammans med både min och hennes egen matte som ännu inte riktigt tagit in att Grynet i hela sitt liv måste medicineras och behandlas och stå under kontroll. För att förhoppningsvis kunna leva ett hundvärdigt liv.  

Så här såg det förresten ut för några minuter sedan, nedanför mattes stol. Jag valde att ligga närmast kaminen. 

Men sen valde Filip att göra Myse sällskap, och Grynet valde en fåtölj. Men jag, jag låg så skönt där jag låg, så jag stannade kvar. 😊 

Här får ni en bild till, som bonus eller nåt. Vänta på mej! hojtar Filip. 

Och nu, en stund efter midnatt, så ska vi ta oss en sista runda, får bli en promenad bortåt vägen. Kolmörkt! Tur att matte har pannlampa som kan lysa oss alla.

Återbesöket

Grynet på Animalenbesök - åtminstone jag fick godkänt! Grynet delvis också. Lite skit kvar i öronen, men nu försöker vi 20 dagar med en kombination av dunderdropparna i öronen, ingen sköljning och en låg daglig dos cortison i tablettform. Med förhoppning om lite "avsvullning" av de förtjockade öronvindlingarna. Däremot ingen cortison i baken.

Men noggrann koll måste jag hålla. Kontroll om 14 dagar. I bästa fall går det här vägen och vi kan göra uppehåll ett tag med örondroppar så att Grynet kan vara hos sin matte. Men inte på heltid säger veterinären, jag måste ha koll och ta stort ansvar. Håhåjaja.

Min idé om att jag skulle ta med mig riktiga matten vid nästa återbesök tyckte veterinären var alldeles utmärkt, och i bästa fall blir det så. Då kommer sannerligen att krävas ny tass- och tumhållning.

Eftersom jag ju råkade radera bl.a. inlägget med Grynet och Filip så lägger jag upp ett par av bilderna igen (klicka). Hon är en så fin och hjärteknipande liten hund, om än kolossalt tjuvaktig (om hon får chansen...) 😁😄😍

Kaspers dietgodis

Allt normalt godis, t.ex. korv, leversnittar, märgkex, oxleverskivor, köttbullar, ost, märgben, knorrar ... ja allt är numera förbjudet för Kasper. Dietgodis finns tydligen inte.

Iväg till Animalen. Där satte man igång att leta recept på nätet, någon hade sett ett någon gång. Recept på hur man gör godis av dietmaten. Recept hittades. Inga märkvärdigheter. Av dietblötfodret skär man kuber i lagom storlek och torkar i ugn, 175 grader ca 30 minuter eller tills fodret fått den konsistens man vill ha.

En förpackning om  6x300 g blötmat inhandlades.

Jag blandade en ask med lite majsmjöl och vatten till en deg, och bredde ut på plåt. Gräddade närmare en timme i 150 grader.

Sedan klippte och bröt jag sönder det fortfarande inte helt torkade dietgodiset i bitar och eftertorkade i säkert ytterligare en halvtimme.

 

 

Resultatet blev till slut riktigt bra! Gillas verkligen av Kasper.

 

Antingen ska jag nästa gång bre ut degen tunnare på plåten eller helt enkelt använda maten som den är, utan att blanda i mjöl och vatten. Jag får testa mig fram.

Det känns i alla fall bra att kunna ge lille Kasper godiskex i stället för ett par hallon som godnattgodis. :) När han nu inte längre kan få sitt älskade märgkex.

Tyvärr var det stört omöjligt att få fram en vettig bild på när han fick sitt första kex, så jag bjuder i stället på den här särdeles "ovettiga".  :-))  Den visar faktiskt första kexet...

Kolla! Ingen tratt!

Tratt av! Tratt undanstoppad. Tratt är inte saknad!!

Så himla bra livet har blivit igen. Jag kan springa runt som jag vill på tomten, och jag slipper tratten inomhus. På Animalen sa dom att matte varit jätteduktig (!!), för att mitt operationssår såg jättefint ut. Bra jobbat, sa dom!!

Å andra sidan sa dom Hej Kasper! så fort jag kom innanför dörren!! Jo, jag har ju varit där ganska mycket senaste tiden. Men nu ska det vara slut med det, tänker jag och matte. Förresten så sa dom att jag var jätteduktig och jättefin, när dom tog bort stygnen. Och det var jag. Jag satt i mattes knä.

Det finns en väldig massa löv på min tomt. Det finns ju ganska många katter också, här är Maxi.

Både jag och Maxi är jättelyckliga över att jag sluppit tratten! Äntligen kan vi gosa lite, som vanligt. 

 

Väldigt mysigt att kunna umgås på ett vettigt sätt igen! :)

 

Jätteskönt att kunna rulla som man vill. Och snart ska väl min skära mage bli vit.  Men skärt hindrar mig i alla fall inte från att rulla. Tur i alla fall att jag inte hamnade i mattes Fototriss - Rosa...

Ljuvligt!!

 

 

************************

 

Så här långt är allt bra. Dock, analysen visar att Kaspers urinsten var av den typ som väldigt ofta nybildas. Kalciumoxalatsten.

 

Nu gäller dietfoder livet ut. Dyrare än det vi människor äter, konstaterade veterinären. Tur att Kasper inte är en stor hund, konstaterade jag. :)

Inga märgkex, inga märgben. Inga leversnittar osv.  Ingen korv, ingen leverpastej. Något enstaka mindre tuggben (som han inte alls är förtjust i) förslagsvis varannan vecka... Ingen buljong, för den är ju salt. Han ska däremot dricka mycket vatten, det är viktigt.

 

Föreslagen röntgen om ett halvår, för att se om nya stenar börjat bildas... 

 

Lille Kasper - han var så duktig på Animalen. Och visst ska vi klara det här, nu ska jag bara hitta något godis som är både just godis och tillåtet. Och ge bort en del hundmat som han inte längre ska äta.

 

Sammanfattningsvis - det känns bra nu. När vi vet.