Larvigt m.m.

Kasperia 
 Matte, vad är det här för konstiga spår, frågade jag där vi gick på Mattes väg. Alltså snöängeln Mattes väg... På andra sidan närmsta sjön.

 Ser ut som spår av larvfötter, sa knäppa matte. Jag vet minsann hur larver ser ut, både vita, gula, bruna och gröna. Visst har några av dem fötter, till och med tusen sägs det, men aldrig att de där krypen skulle lämna såna här spår. Ibland undrar jag verkligen över mattes mentala status.

Men vi gick förstås vidare. 

Titta Kasper, sa matte, där har du larvfotspåraren.  Fast inte såg jag någon, trots nosen i backen...

Klart jag snart fattade vad matten menade, men att hon skulle kalla dom där grejerna som  kolossen stod på för fötter, det fattar jag fortfarande inte. Ett mysterium är också hur den kunnat larva sig fram dit där den står. Spåren slutar framför den här fula högen, och där står den, nedanför, i skogen. Hur den kom dit undrar matte också.

Den kunde ha kört in härifrån, men inget enda larvspår kunde vi se. 

Vi upptäckte ännu ett mysterium. Vad är den här grejen till för? Är den nåt som jägare tycker sig behöva, och i så fall till vad? Vet du så är matte glad om du berätta. Den ser likadan ut från andra hållet och är ett par meter lång. Minst. . Först tänker hon fälla av något slag,.. 

Vi fortsatte vägen en bit, tills vi skymtade min andra sjö. Jag badade inte, klev inte ens ner med fötterna. Men drack gjorde jag förstås. :) 

Sen gick vi hem. Matte satte sig vid datorn och jag fick jobba lite - men bara lite - för att få tag på mitt godis.

Och här sitter Filip och jabbar med tassen på mattes fotpall. Det är inte

 godis han tigger, han tigger gos! Fick han förstås... 

Synd tycker jag, att bara halva huvudet kom med på bild. Just kattöron är ju jag speciellt förtjust i. ;)

En väldigt vanlig dag

 - Ser ju lugnt och skönt ut...

- ...men bäst att kolla innan jag hoppas i.

- Himla tur att jag kollade i tid - kallt är det ju! Gott att dricka, men jag backar upp på land. 

Hemma igen och där sitter Myse på en trave loggs och väntar.

Myse följde med in- Han badar aldrig, tycker att bra katt reder sig själv. Och så är det ju.

Filip föredrog att fräscha upp sig i en fåtölj.

Stora björken förnekar sig inte - altanen svämmar över av löv.

Myse betraktar städeriet inifrån...

Och så kan man undra - varför är det så svårt att fullfölja ett projekt. Att sy fast t.ex. den sista ärmen och skaffa knappar till färdigstickade koftan? (Ärmen är nu på plats, men fortfarande inga knappar.) Tänker osökt på Karin Boye det är vägen som är mödan värd. När världen - både den nära och den fjärran - är i gungning, då är det skönt att ha en stickning att ta till. Men ingen ny får påbörjas innan alla knappar sitter där de ska!! 

Det var ju Ludde som kom!!

Kasperia
Tänka sej - när bloggkompisen Ludde var ute och åkte med sina människor kom dom på den geniala idén att ta vägen hem förbi mitt hemma! Så Ludde och jag fick vårt sedvanliga vårrejs, trots allt annat som matte haft för sig i vår. Här är vi på gång, påhejade av Luddes matte.

- Ser bra ut, perfekt för några rejs, eller hur?

Sagt och gjort...

Mattes kamera var konstant inställd på automatik, och varken jag eller Ludde är ju speciellt automatiska, liksom. Mycket sudd och mycket "bara-svansen-på-bild" blev det.

Det var inte så lått att få oss båda på samma bild, men ibland funkade de ju. :)

- Va - har du redan ledsnat??

Jag tror att Ludde skulle orka rejsa ännu mer om han ägnade sig åt lite rull emellanåt. Han har uppenbarligen inte alls fattat rullvitsen, och av nån konstig anledning tror jag att hans människor är rätt tacksamma för det. 

- Du borde också pröva matte, tror din rygg skulle bli jätteförtjust!!

Sen gick vi hem från sjön. Luddes husse smörade för Filip.

Då blev Ludde så här modig, han vågade titta på Filip och jag tror att han vid något tillfälle åtminstone nästan-nosade på Filips svans! 

Sen fikade dom tvåbenta och njöt av godaste rulltårtan som Luddes matte bakat...

 

... och sen åkte dom hem. 

Matte fick en fantastisk blomma också, men den ska hon fota en annan dag.

Sol och vår, minsann! ;)

Sköna dagar har vi haft, både djur och matte. :) Självklart måste badudden besökas åtminstone en gång om dagen. Nu när badsäsongen är här.

- Men så skynda dig lite, sölkorvsmatten.......

- Nu är du så god och kommer!!!!!

Äntligen!!!!

  

 

                                                                                                                                                                

   

 

- Upp och ner, upp och ner...

- Hurra för sol och vår och badsäsong!!!

Undersöka bryggor är också kul.

  

 

Kasper rejsar runt och vill gärna ha koll på varenda tuva, Gryn tar det betydligt lugnare. Hon kan sätta av i galopp hon också, men gör det ganska sällan. Men nog trivs hon. Kolla svansen. 😂

Så här ser det ut när kvällen nalkas - hundar på golvet och Filip i bian! Han har bestämt att den är synnerligen kattvänlig och följaktligen hans. Han har lyckats knuffa ner Grynet från fåtöljen flera gånger, och nu är det dags att lägga beslag på bian också. Tydligen. Men trots det är dom absolut bästisar.

Gryn  är hos sin matte nu, jag hämtar henne på torsdag. Nytt Animalenbesök känns nödvändigt, för koll. Vi provar ju ett nytt behandlingsschema, och nu ska det utvärderas. Hoppas, hoppas, hoppas att allt ser bra ut. 

För övrigt bara att känna lycka över dagens väder - och över att jag äntligen kunnat fixa bort gröna/blå rummets vintertäcke, dammsugit bort sista råttlortarna och till och med oljat halva golvet på altanen. Mer träolja köps i morgon, dvs i dag. Bougainvillean har tackat för sig, men allt övrigt har klarat sig bra. Dvs olivträdet/busken, lilla eukaluptusen och lagern. Plus lite annat i en stor kruka. Och så min gamla Agapanthus förstås. .