Förkylt va're här...

Så det kan bli - t.ex. en monsterförkylning som däckar en matte totalt. Rinn-näsa, halsriv, lungor som bara genom ett under stannar på plats, feberfrossa. Sängläge flera dar. Fast ett par dygn uppallad i halvsittande ställning. Av nödtvång. En granne som förstod att något  var på tok kom med en fantastisk fiskgryta och en sallad. Där har jag mat i tre dagar, nu när jag väl kan äta igen.

Och nu har minsann en helt utslagen matte i säng bytts mot en duschad och påklädd matte på soffa. :)

Tåliga, förstående och lojala Kasper har förstått. Han har troget hållit sig vid min säng, bara ställt sig upp och tittat vädjande när hostan blivit alltför vidrig att höra på. Mestadels har jag dessutom haft minst en katt i sängen. Dock aldrig tre. Myse ska vara ensam där med matte, annars får det vara.

Tur att jag helt enkelt bara kan släppa ut Kasper på egen hand ibland, för att uträtta sina behov. Jag passar på när jag ändå behöver kliva ur sängen för att uträtta mina.

Men nu ligger jag som sagt på soffan i stället, när jag inte lite försiktigt rör mig på darrande ben. Notera Kasper under bordet. 

Myse har passat på att råka i slagsmål, han är riven i ansiktet, dock inte allvarligt vad jag kan se. Helt nära finns ingen annan katt längre (annat än Filip och Maxi förstås), men katter är ju rörliga och en del vandrar rätt långt.

För övrigt kan jag berätta att en rygg inte alls far väl av ett mer eller mindre konstant sängläge.

Att ha närkontakt med ett litet förkylt barnbarnsbarn är inte heller att rekommendera... Men nu ska jag beställa garn och sticka en födelsedagspresent åt honom. :)

Trattkasper, Garnmaxi och Stickmatte

Nu är den framdragen ur sitt gömme, Afrikas Blå Lilja. Ut i ljuset vill den. Och bort med allt som fått vissna ner under vintern. Lika spännande varje år - har den överlevt, där inne i mörkret.

Under alla veckor med uppkopplingsstrul har två koftor förfärdigats, den randiga av restgarn, Det mesta "vita" är inte vitt, det är ljust kallrosa. Den har  inte hunnit få knappar.

För hundra år sedan avveckade sig en lanthandel i min närhet, bl.a. reades en mängd pärlemorknappar. Jag köpte massor. De ska förstås få pryda även den randiga.



Gamle Maxi leker inte längre. Trodde jag. Men det är klart, att fånga en garnände är kanske inte riktigt lek. Han verkade mäkta stolt över sin lyckade garnkamp. :)

Kasper har fortfarande tratt. Han verkar faktiskt inte bry sig om den längre. Hans sår ser väldigt bra ut, Om han bara lät bli att i vanlig ordning åla och gnugga sig fram i sand och bland ris så hade han sluppit den för länge sedan. Ni vet ju, så här beter han sig så fort han får en chans. :)

Det går ju inte an, för då ryker sårskorpan igen. Och nu SKA det få läkas under den i lugn och ro. Tar nog ett par dagar till. Tills dess ser det ut så här.

Maxi, gosesugen som vanligt, förväntar sig en puss! Där han sitter bland blåsippsblad - hoppas han inte sitta sönder några knoppar!

Jätteböld - och tratt

Tänkte bara berätta att jag har tratt nu igen. Men jag slipper den nog snart. Ni ser va, att jag har ett sår under ögat.

Jag fick en böld under ögat. Matte såg lite orolig ut, men eftersom jag inte hade ont, så gjorde hon ingenting. Vi gick och la oss - men ni skulle ha sett på morgonen!

Bölden var stor som en pingisboll!!!

Matte försökte sansa sig, och jag försökte säga åt henne att "ingen vette, tack!"
Hon tänkte strunta i vad jag sa - men så upptäckte hon något som jag tyckte kändes väldigt skönt. Det hade gått lite hål på det där stora eländet, och det sipprade ut lite blod och annan vätska.

"Du kanske inte behöver nån vette!, sa hon, och det hade hon ju rätt i. För den sprack jättemycket, och det vällde ut massor! Matte torkade och sårpudrade , och på den vägen är det. Men så fort det börjar bli lite skorpa så plöjer och gnuggar jag bort den, ute i snö, sand, ris... Tratt på, alltså.

Jag har inte ont, bara tråkigt! Matte har roligt! Hon har kunnat skicka jättestora "jobbilder" via mejl, och hon har tittat ikapp några program på teve (via datorn alltså). Och så funderar hon på vad hon ska köpa för alla kompensationspengarna från Telia. :)

Eftersom matte led och kämpade i åtminstone ett par-tre månader och inte fattade att felet inte låg hos hennes grejer (som Telias automatiska kontroll påstod) så dröjde hon ända till mitten av januari med att anmäla fel. Telia betalar bara från felanmälningsdagen. Men 800 kronor får hon i alla fall.

Det går vägen, minsann

Väckarklockan ringde igen, i morse. Fast inte riktigt lika tidigt som i går. Kan säga att matte inte var utsövd, men stapplade upp gjorde hon i alla fall. Morgondimman brukar hon annars sova över.

Vi gick en kort morgonprommis, och jag fick lite mat. Sen åkte vi direkt till det där konstiga stället som jag till mattes förvåning ganska gärna går in till (men jag går ännu hellre ut därifrån).

Matte hade ingen kamera med sig, men det gjorde inget. Vetten var väldigt nöjd med mig. Jag hade återhämtat mig mycket bättre än de förväntat sig, med tanke på allt jag var med om i går. Och kanylen i mitt ben, den tog hon bort. :)

Vet ni - jag har ingen tratt när vi går på promenad, visserligen måste jag till vidare gå i koppel, men det funkar ju, det också. En kortare tid. Hoppas jag. Jag ska leva stillamt ett par veckor. Här några bilder från en av mina småprommisar idag.
Som ni ser har jag inga som helst kisseriproblem. :)

Myse följde med en gång, och ville ha med mig bort från vägen, men det gick ju inte.

 

Just nu blir det många men ganska korta promenader. Jag ska kissa ofta, säger vetten, och dricka mycket. (Dricker jag inte tillräckligt får matte fixa buljong.)

 

 

Här vill jag in, för jag är faktiskt törstig! Och ni ser - några tänder har jag ju kvar. :) Men där finns sannerligen gluggar.

 

Men sedan - inomhus blir det tratt, för jag vill ju faktiskt undersöka magen min lite närmare, se vad det egentligen är man har gjort. Slicka lite och så, vill ju liksom hålla mig lite ren. Men icke - i stället ser jag ut så här, är inte alls så kul

Å andra sidan - jag ska strax ut på ännu en liten prommis. Och den 8 oktober tar dom bort stygnen. Och kollar mig igen. Innan dess har vi fått veta vad labbet säger om de där stenarna som jag gav bort till dom.

Hemma - men mår pyton!

Kasperia
Det blir ingen bild nu heller - jag förbjuder matte! I den mån jag nu orkar något överhuvudtaget.

Det var rätt intressant på Animalen de första 6-7 timmarna. Jag satt i en kul bur och tittade på en massa hundar. Skällde knappt alls. Blev rastad också, ett par gånger. Men sen, sen bökade dom med mig och stack mig och så - ja, sen minns jag inget mer förrän jag vaknade med tratt och kände mig alldeles väldigt konstig. Fick visst dropp också, sa dom.

Äckel i munnen (som matte också ska ge mig) och en kanyl i benet. Den sitter kvar tills i morgon bitti när jag ska på första återbesök!!!

Veterinären talade om för matte att jag var fullproppad med smärtstillande, morfin och metadon och sånt och var direkt "hög".  Jag skulle låta och vara orolig, kanske hela natten, sa vetten, men jag skulle inte ha ont och matte skulle inte vara orolig.

Visserligen pep och gnällde jag när jag fick se matte, för jag måste ju berätta om alla vidrigheter. Men "hög"!! Ånej, inte jag inte.

Jag gnällde och pep inte i bilen, och här hemma ligger jag bara.

Fast matte säger att något konstigt är det, för jag blundar inte, jag har vidöppna ögon fast jag i övrigt beter mig som när jag sover. Nästan som snarkar lite, och jag ligger på mattan nedanför mattes fötter.

Jaha, det är väl allt jag har att berätta nu. Jag fortsätter sova med öppna ögon.


Matteria
Det här var och är en pärs för Kasper. Undrar om det ska vara nödvändigt att proppa honom så här full med ren narkotika. Han dricker vatten som tur är, men vill inte äta något.

Han har i alla fall inte ont, och det är skönt.

Kan i övrigt konstatera att det är tur att jag har en fungerande försäkring - operationen kostade 18 000 kronor (jag betalar 25 %).

Nu blundar Kasper lite, det känns bra. Katterna kände direkt att det här inte var "deras egen vanliga Kasper".
Kasper själv, han struntar totalt i katterna. Han ligger helt utslagen.

Hans utopererade stenar (en stooor och en liten, jag såg dem på ultraljudet) skickas på analys, och sedan får vi fundera över hans fortsatta mathållning. Men lite filmjölk startar vi med redan nu, och jag tror bestämt att han mest kommer att få blötmat i fortsättningen.

Vi får se hur det blir.

Långt och omständigt inlägg det här (utan bilder dessutom), men ni vet ju - varav hjärtat är fullt talar tangenterna.

Det fungerade inte alls :(

Kasperia, Matteria
I dag ultraljud, på Animalen. Efter fem veckors dietfoder hoppades vi att Kaspers urinsten hade försvunnit eller åtminstone krympt rejält.

Det hade den inte. Jag såg ju också. Jag, veterinären och assistenten  upphävde en samfälld besviken suck - åh nej...

Operation på torsdag. I övermorgon. Ett viktigt möte får jag ställa in. Nu för andra gången, inte bra men nödvändigt.

Enda positiva är väl att den där stränga dieten, den kan vi skippa. Gjorde ingen som helst verkan.

Oroligt med operation, och inget kul alls för Kasper att få leva en ny upp till tvåveckorsperiod med tratt.

Fast dagen i dag blev ändå rätt kul. :)

Han får berätta själv. 
_____________________________________________________

Kasper:
Det där stället där dom plågar hundar, det är läskigt. Fast jag fattar ju att ingen vill mig illa egentligen, och dom säger att jag är så snäll och fin (fast lite väl skällig förstås).

Vi stannade inte så länge idag, ingen stack mig någonstans och på hemvägen struntade matte i att handla så att jag slapp passa bilen. Jag fick gå och bada i stället!

- Skynda dig matte, ser du inte...

- Nu ska här badas, måste bara kolla först - här har varit någon före mig!!

- Aahh - ljuvligt! Även fast det blåste lite kyligt (enligt matte). 

- Klart jag rullade - massor i själva verket.

- Sa jag att att det var ljuvligt där vid Yngern... ;)

Vi hann ju med en tur i skogen också, och matte hittade blodriskor. Men precis alla var redan halvt uppätna. 

Jag träffade en massa fåglar och matte tog massor av bilder som vi ska visa, men det får bli i morgon. Dom där fåglarna måste hon försöka få lite mer tydliga och så, hon ska ta hjälp av Photoshop.

Vi vet inte vilka dom är, så vi hoppas någon kan tala om det för oss när matte fixat till dom (bra blir bilderna inte, men förhoppningsvis så pass att kuliga pippisarna kan artbestämmas).

Finns förresten fler rullbilder också, och moln och rötter (!) och sånt trist...  Och så ska vi få en ny header, hon tänker visst återanvända nån gammal från sina gamla Dagsländor. Jaja, det här är ju hennes blogg också numera.

I morgon blir min sista trattfria dag på ett tag - tänk på mig på torsdag är ni snälla! Usch... fast än så länge är matte ledsnare än jag.

Läget

Den blå ytterdörren är nu grå, jag ändrade mig från blått till grått först i butiken. :)  Det blev riktigt bra. Kanske jag hinner måla om även uthusdörrarna - fyra stycken - innan det blir alltför för kyligt och höstigt. Annars får det vänta tills i vår.

Kaspers vette Elin hörde av sig idag. Hyfsade levervärden, de låg alla normalt om än i det övre registret.

Men så är det ju det där med urinstenen. Vi ska prova med ett nytt dietfoder, för att se om det minskar eller helt förstör stenen, så att vi slipper operation. Helst vill man undvika både mer narkos och själva operationen. Hämtar fodret i morgon, och sedan blir det nytt ultraljud om fem veckor, för att kolla resultatet.

Diet - Ludde, du ser va hur det är ställt!
Sträng är den dessutom. Så din lille kompis tar med sig egen mat.
Men pigg och glad är han.

Vädret är som det är. Rätt som det regnar så kommer det en skur. Fasligt tvärt den kom, hösten. Och mörkret. I kväll syns inte ett enda ljus någonstans, oavsett åt vilket håll jag tittar. Mörkret är kompakt. Då tål det vid att man kan göra det trivsamt med egna ljus. :)

Förresten skördade jag ett par siamesiska tomater i dag.

 

 

Har också inhandlat en ny trådlös mus. Två rullhastigheter, kan t.o.m. scrolla i sidled. Fantastiskt med snabbscrollningen, bara en liten lätt puff på hjulet så rullar den snabbt och lätt, av sig självt.

Låter kanske inte så märkvärdigt, men känns fantastiskt när man ska förflytta sig uppåt eller nedåt på stora sidor.

Jag köpte i butik för 289 kronor, kikade sedan på nätet och upptäckte att den kostar allt från 249  (plus frakt) till uppemot 600 kronor. Så det är nog bra att jämföra och ha koll.

Den förflyttar mig till och med fram och tillbaks mellan olika fönster. Jag visste inget om finesserna när jag köpte den, tyckte bara att den kändes så skön i handen. Såg också att den har lång batteritid.


Bananflugor är ett gissel, även om de gillar att dränka sig i äppelcidervinäger utspätt med lite vatten och socker. Att försöka slå ihjäl dem med handkraft är dömt att misslyckas. Men nu har jag kommit på något!
En sprayflaska med fönsterputs och en med nån sorts allrent är lösningen! Sitter de på fönstret får de en dusch fönsterputs! Undan hinner de inte, och jag får på det här sätt ett riktigt rent köksfönster. :)

Sitter de på skåpdörrar och lister får de en dusch allrent - och jag får målningen tvättad.

Snacka om att slå inte bara två flugor i en smäll. :D
I princip har jag fått bukt med dem nu.

Vi är riktigt glada - trots ett litet smolk

Titta här - min mage är alldeles bar!!!! Matte säger att den är söt, men jag gör förstås vad jag kan för att den inte ska synas. Fast allt härligt skräp fastnar ju inte!!!

Först fick vi vänta länge i ett rum, eftersom veterinär Lennart, han som skulle ultraundersöka mig, måste ta hand om en akut sjuk liten kisse. Okej att jag var akut både ett- och tvånödig, men klart att en så sjuk kisse måste få hjälp först.

Jag och matte fick sitta i ett eget rum eftersom jag liksom inte höll tyst med mina synpunkter, ute i väntrummet bland alla andra. Men vad tusan, jag var ju så himla nödig!

Efter undersökningen väntade vi utomhus, för matte skulle ha en pratstund med veterinären.  Det var rätt skönt, och äntligen blev jag helt liksom onödig. :)

 

Sen fick vi komma in, och det var tur för jag var väldigt törstig.

 

 

Jaså, ni undrar hur det gick och hur det egentligen är fatt med mig?

Joodå, frånsett det där smolket som är en stor urinsten som ska opereras bort så småningom, så är det faktiskt bra!

Tänderna förstås, och med dem är det mer bråttom än med urinstenen. Så den 29 juni får ni hålla tassar och tummar igen. Både matte och vettarna tror att jag kommer att må mycket bättre när jag har en eller två tänder mindre i munnen.

 

Men jag har alltså en normal lever. Den här äldre och mer erfarna vetten Lennart tror, precis som matte, att mina plötsligt höjda levervärden var antibiotikabiverkan. Inte alls ovanligt sa han, och dessutom kan tandproblem också ge höga värden.

 

Det var lite läskigt när dom liksom vände omkull mig, märktes tydligt att det minsann inte var första gången!! Men dom fick verkligen ta i!

Fast matte var med som tur var, och väl på-sidan-lagd skötte jag mig perfekt! Det gjorde faktiskt inte ont alls, var mest bara konstigt.

 

Sen åkte vi och badade. I Yngern, fast inte vid favvostället för där får jag inte vara förrän i september.

 

 

 

Vi gick en sväng i skogen också, och jag åt några blåbär.

 

 

Sen badade jag en massa mer.

 

 

Och rullade.

 

Men jag är mig inte lik.  Det fattas en massa päls, och jag ser inte riktigt ut som en jappe ska, inte från sidan. Men vad gör det säger matte, jag är ju i alla fall världens finaste! Och vi är väldigt glada idag. Smolken ska snart vara väck, de också. Och sen är jag ju nästan som ny!

 

TACK alla snälla, goa, rara, för all tass- och tumhållning!

Ni ser - det har ju hjälpt mig!

Inte alls roligt

Ett par samtal från Animalen klargör att Kasper visar flera förhöjda värden. Bl.a. levervärden.

9 dagar tidigare, vid första akuta besöket när man satte in borreliamedicinering, var värdena normala.

Jag för min del tror det handlar om biverkan av antibiotikan, men veterinären tvivlar.

Munsaneringen måste hur som helst vänta, hur brådskande och nödvändig den än är. Kaspers värden just nu medför ökad risk vid sövning.
.
Nytt foder föreslås. Medicin. Ultraljud om en vecka. Osv. Sedan får vi se.

Inte alls roligt, det enda positiva är förstås att inget onormalt märks på Kaspers sätt att vara. Han är glad  och beter sig som vanligt.

Lilla goa Kasper - måtte det här gå vägen, snabbt!

Men visst blir närmaste veckan orolig.

Mår mycket bättre!

Kasperian
Ska bara berätta att så här ser jag inte ut längre, även om det var snyggt med ett rött bandage.

Svansen har slutat hänga, jag får urgod mat - om den döljer medicin så är det i alla fall inget jag märker. :) Jag rör mig väldigt fint, säger matte. Klart jag gör... jag är lite tröttare än vanligt bara, men i övrigt tycker jag liksom att jag känner igen mig själv igen. :)
Åtta antibiotikadagar kvar, säger matte. Hoppas bara att jag får lika god mat sedan också!

Veterinär akut

Matteria
Så var det dags - Kasper var riktigt dålig i morse. Bara låg, jag bar honom ut och in, han haltade svårt. Var som vanligt, åtminstone nästan, i går. Men i dag kunde han inte stödja på ena bakbenet. Inget sår. Såg dessemellan ut att inte vilja stödja så mycket på det andra bakbenet heller, hade svårt att resa sig.

Animalen nästa! Ringde och fick komma som akutfall om ett par timmar. Min tanke var borrelia.

Det visade sig att han smärtade i flera leder, både på framben och bakben. Prover undanröjde en del tänkbara orsaker. Definitiva provsvar om borrelia dröjer, men behandling är inledd. Återbesök den 27, för att kolla läget. Journalutdrag har jag fått, om jag behöver söka något akutsjukhus under helgen. Usch, hoppas inte!!

Jag bad dem även kolla tänderna, tänkte att det nog var läge att ta bort tandsten. Och då upptäcktes att även utdragning var akut aktuell!!!  Ska göras någon vecka in i juli! När Borrelian blåst över. Stackars liten, antagligen har han haft ont! Vanligt med tandproblem hos japansk spets, sades det. Kasper är nio år.

Så nu måste ni hålla tummar och tassar för Kasper!!

Min stackars lille kille, nu ligger han sedan några timmar utslagen här hemma (men vad som hände med bilden anar jag inte...).

  Men jag är så tacksam för att matlusten minsann kom tillbaks i kväll, stekt köttfärs från frysen och couscous. Och en klick crème fraiche. Oj, så han åt!

Kasperia

Men hallå! Jag vill ju också berätta!!!! T.ex. att veterinärtjejen sa att jag har så fina ögon, och så fin päls, hon undrade om jag var alldeles nyschamponerad (det är jag inte, det var ett år sedan!!). Jag är alltså en vacker hund. 

Men dom drog minsann i väg med mig, och matte fick inte följa med! Dom stack mig och hade sig, men jag var jätteduktig, sa dom. Och så fick jag nåt som gjorde att jag inte hade lika ont. 

Min medicin ska jag ta tillsammans med mat. Matte stekte köttfärs och så (och blandade in pulvriserad medicin, men jag vägrade. Då tvingade hon ner en tablett i halsen på mig, och gav mig maten utan medicin i. Jag tvärvägrade i alla fall. Jag nobbade märgkex också, och till och med kycklingfilé! 

Då lämnade matte mig tillsammans med allt det där goda som jag skulle ha ätit tillsammans med medicinen, slängde sig i bilen och kom sen hem med en massa extra gottig mat, jag ska äta medicin i tio dagar. Hihi, titta, annat än mina kulor! Mutor förstås, både för att jag ska sluka medicinen frivilligt och för att jag inte ska tappa matlusten

Jag lyckades! Jag har lurat henne! För när hon åkt iväg åt jag upp alltihop! Både köttfärs med couscous, märgkex, kycklingfilé och några leversnittar! 

Matte var inte ett dugg ledsen över att ha blivit lurad, hon var bara jätteglad.  

Jag har varit ute på tomten och gjort ett och två. Jag vet inte om jag redan har lite mindre ont, svårt att säga, men matte tycker faktiskt att det ser så ut. Fast jag vill INTE gå ut mer i kväll, det visar jag tydligt. Dvs jag vägrar. Vi får se i morgon bitti.

Nu ska jag sova mig frisk, har jag tänkt. Men först äta lite mer gottigt. Och inte ägna en tanke åt mina tänder. 

Fast om ni ägnar en och annan tanke åt mig, så hjälper det kanske så att jag blir frisk fort!

(Då ska jag berätta om när jag var och hälsade på Grynet i förra veckan, det har jag glömt bort att göra i bloggen). 

Och så önskar jag er alla en fin midsommar - fast jag och matte, vi blir hemma! Matte vill absolut inte lämna mig, och jag ska absolut inte fara iväg någonstans alls! Och inte träffa någon annan heller, för det orkar jag inte. Inte ännu.)