Bevis på liv... :)

Matteria (+)
Vi lever, allihop, även om jag går på dryg halvfart, och det är vackert så. Fy tusan, så illa jag tycker om mörkret!!

Julen håller trots allt på att göra sitt intåg i huset, kommer nog bilder så småningom. Nöjer mig tills vidare med att visa halmhjärtat på ytterdörren.

Inomhus huserar en lekfull Myse, och en Kasper som undrar varför han väljer att dra ner pläden på golvet och lägga sig där för att pusta ut. 

Det årliga tandläkarbesöket är avklarat, mitt eget alltså. Tursamt nog behövdes bara detta enda. "Jag är jättenöjd med dig", sa tandläkare Stig efter undersökningen. "Vi ses om ett år."
Bostadsområdet hos tandläkaren har en fantastiskt fin och välskött innergård (även om det inte syns så väl på vintern). Jag fascineras av de stora tujorna, tre våningar höga. Men nog stjäl de väl en hel del ljus från en och annan balkong..

Solen står lågt nu, Vid halv tre-tiden, Luciadagen, såg det ut så här på min skogsväg. I öster. Det brann i trädtopparna. 

Jag klev ur bilen, och vände helt om mot väster..

Bättre sikt när jag kom ut på den större, öppnare vägen. Klart jag måste stanna - klicka på bilden. Som skogsbrand.

Detta var målet - godistillverkning för barn och barnbarn men framförallt barnbarnsbarn. :) Tyvärr, just inga bilder. Men en väldig massa karameller blev det. Väldigt spännande att koka karamellmassan, smaksätta och färga. Och så hantera den varma, varma massan, snabbt, medan det gick att klippa och forma den. Tre sorter - citron, mint, ananas. De blev limegröna, röda respektive gula karameller och klubbor.

Extra roligt är förstås att barnbarnet som bor i Toronto kommer hem precis till jul och stannar ett par veckor Hem kommer även barnbarnet som bor på Filippinerna, Så himla roligt!!! Och så kul för bröderna att få träffas. Det var flera år sedan.

Här hemma då...   Kasper är borstad och kammad och kloklippt - han tjurar...

Filip och jag "slåss" nästan konstant om samma fåtölj. Den närmast kaminen...Fast blir det tillfälligt en hylla tom i en av hurtsarna - då ska förstås den också provas.

Filip ja - en katt som vet precis vad han vill. Och talar om det. Jamar när jag går förbi - då betyder det klappa och gosa lite med mig, matte!!. 

Han vill ut och han vill in, och som sagt, han lurpassa på mig när jag reser mig ur bästa fåtöljen. Det finns fler små filmer på YouTube där Filip tigger vatten, här är en till som jag tog idag. Som höres, så är Kasper honom behjälplig, när nu matte filmar i stället för att fylla på!! Skålen är helt fylld med nytt vatten, men sånt måste ske när Filip själv är med och kollar... alltså fyllde jag till slut på ännu lite mer...

Rosafärgad höst, och dags för innemys(e)

Nu har några minusgrader lockat fram hösten på riktigt.

Hösten så här års är inte bara gul, orange och röd. Eller brungrå. Den kan vara rosa också. Om himlen så vill. Då dansar älvorna...

...och den tunna tunna isen lånar lite färg.

Det här är ju delvis en fortsättning på förra veckans rosa trisstema, där Myses nos blev storfavorit. :)
Här är en bild på några kattleksaker, under sommaren har de fått vila men i takt med kylans intåg blir de allt intressantare.

Fler nya rosa trissar hittar du här. 

****************

Så här kan det numera se ut inomhus. De båda fåtöljerna framför kaminen är populärare än de i vardagsrummet. Men det gäller för en matte vara uppmärksam och se se sig för, allt är inte vad det synes vara.

Kunde inte låta bli att störa en skön sömn...

...som dock fick fortsätta. Jag vek tillbaks pläden. :)

Just nu skiner en blek eftermiddagssol, och det är dags att bära in de sista av förra årets värmeloggs. Tre nya pallar anländer snart. Då kommer det att se ut precis så här igen. Ett års värme.

En liten semester :)

Kasperia
Jag har minsann varit i Dalarna, jag. Och  hälsat på hos min "mostra". Matte ringde från Falun, så att lunchen skulle vara färdig när vi kom. Det var den, men varken mattes syrra eller Lotta som också var där ville vara med på bild - men det var i alla fall dukat utanför bagarstugan. :)

Vi var där de dagar det var riktig sommar. Klart vi vistades en hel del vid mostrans egna lilla sjö, bort i skogen. Gården är ju en skogsfastighet. Titta noga på bilden (klicka) så ser du att jag har sällskap! Fast sällskapet har inte riktigt hunnit födas ännu. Men alldeles strax...

Alla dom här hade redan hunnit födas, dom måste ha varit tusentals!! 

Jag struntade i alla grodvalpar. Sjön räckte till för oss allihop, men matten var glad att dom inte var stora nog att ta sig upp på land! Hon badade inte, men det gjorde jag.

Den här bilden manipulerade och förstörde matten, bara för att alla yngel skulle synas bättre. Uppe till höger finns en massa geléägg som en matta - den mattan ska också bli grodvalpar!

Det finns ljuvlig sand också, vid den där lilla sjön. Klicka, så ser du att jag är alldeles grön på ryggen. Man blir sån när man kravlar sig in under en del av mostrans alla spännande uthus.

- Det ska faktiskt synas, när man har skoj!! Framförallt när man egentligen är vit,tycker jag! 

På väg till bilen vilade vi en stund utanför lilla jaktstugan som i själva verket är en liten "picknickstuga". Då blev det ännu mer skoj. Notera den där lilla vita. uppe i hörnet till vänster på första bilden! :)

Hade vi stannat en dag till hade vi kunnat besöka spelmansstämman i Bingsjö, men det är ju det där med mina katter. :) Och så ville matte hem.


På hemvägen passerade vi ju Rättvik, och där var Siljan så vacker att matte nästan tappade andan. Så hon körde ner till vattnet för att njuta och  ta ett par bilder. Klockan är nästan 10 på kvällen (vi var hemma igen före 2).

Moln, moln, moln...

Fototriss kom jag inte ihåg förrän nu i kväll - försent att fota moln, som är veckans tema (nr 301). De närmsta dagarna blir himlen tydligen helt grå, i mina trakter. Så - en snabb titt i arkivet ... där finns en uppsjö. Men en triss är en triss är en triss.  Klickbara bilder.

Fler moln finns här. 

Gott Nytt År! (Och en pyttig rapport...)

Vi lever, det gör vi! Julen är förbi, den har firats och begåtts på sedvanligt, tämligen lugnt sätt. Dessvärre inte en enda bild den dag släkt från när och lite fjärran sågs här. Mellan den yngsta och den äldste skilde 80 år!

Jag önskar sannerligen att jag inte totalt glömde kameran!!!

Det får bli några andra bilder i stället. Detta är inte skogsbrand, det är en solnedgång!

I en torr talltopp satt en hackspett och trummade takten till något, jag vet inte riktigt vad. Fotograferad från min förstutrapp. Trevligt att ha kameran som kikare. Glöm inte klicka.

Mina barnbarn tycker om stjärnor, här ännu en jag förärats. Vackert blev det. :)

Den stjärnan sitter här ovanför. :)

I dag for jag iväg för att småhandla lite, framförallt har frukten tagit slut och så kan jag ju inte ha det. Maxi hade tydligen väntat på att matte skulle komma hem igen, han mötte omgående upp. Kameran höll jag i handen, hade tänkt fotografera något helt annat. Nu riktade jag den i stället neråt.

- Åh matte, va´ härligt att du är hemma igen!! 

 Men hallå där - ta bort kameran, jag har inte hälsat och gosat färdigt än!!! 

Han hade vissa synpunkter sedan - visst kan en katt se redigt besviken ut... Hela han utstrålar skitmatte! För matte hade verkligen hälsat färdigt, föste rentav ner honom från benet.

Det är nyårsafton. Kaspers allra värsta natt. Till och med värre än Valborgsmässoafton. Redan har någon lyckats smälla av nånting, Kasper skalv i hela kroppen och letade förtvivlat efter någonstans att gömma sig. 

Verkar som om det bara var en provskjutning. Det är tyst nu och Kasper är någotsånär lugn. Men jag vet, att det brakar loss på allvar framåt midnatt. Kasper reagerar lika intensivt mot både ljud och ljus. Det SKA INTE spraka iväg ljusbollar och stjärnfall och sånt på himlen.

 I år ska jag prova något nytt. Buren i bilen ska täckas av ett täcke! Bilstereon ska få spela lugn musik. Panflöjt tror jag blir bra, fast på hög volym. 

Vid 11-tiden ger vi oss iväg. Mot en motorväg, E4 eller E20 med siktet inställt mot antingen Helsingborg eller Göteborg. Vi kommer förstås inte så långt, efter en knapp timme vänder vi och far hemåt igen. 

Det är tur att åtminstone katterna är totalt oberörda. 

I morgon hoppas vi på en lugn dag. Vi får besök, och då blir Kasper glad. Matte också. 

Nu önskar vi (Kasper, Maxi, Filip, Myse och matte) er alla, oavsett antal ben, ett riktigt 

Gott Nytt År! 

(Vi får väl alla försöka bidra, så gott i kan...)

PS.  Hallå matte, säger Kasper, du glömde nån bild på mig!!!  Visst, så här kommer några från halvmörka eftermiddagen.

NIX!! Det går inte, dags för uppkopplingen att sega och hänga sig... Bara att försöka spara och få upp åtminstone det här!