Det händer ju inte så mycket...

Något av det som hänt är att Gryn blivit ordentligt trimmad. Hos sin uppfödare, tillsammans med sin egen matte. Min matte bad att hon skulle få se ut som en riktig amris, och inte nästan-rakas. Hon är jättesöt nu.

      

Vi har hälsat på hos fåren igen...

...och vi har varit till Tveta Återvinning.

 Vi har sett änder och en och annan trana, men sångsvanarna tycks ha flyttat ifrån dammarna. 

Matte hann inte måla altanen färdigt innan kylan kom och vi i stället tillbringade en massa tid framför kaminen. Skönt.

Häromdagen dök en främmande katt upp framför vårt hus. Ett par dagar tidigare hade matte sett den på altanen, men inte lyckats komma till tals med den. Det försökte hon nu igen, men den såg bara oförstående ut. Då släppte hon ut Myse, som var måttligt trakterad.

 Ett par minuter senare var dom vänner, och då släppte matte ut mej också! Jag gillar ju katter - och den här främmande katten gillade mig också. På en gång!! Vi pussades och sen gick jag min väg.

Gryn fick också komma ut, men då ville inte kameran vara med. När matte väl fick ordning på den hade jag försvunnit, katten och Gryn hälsat färdigt och Filip anslutit sig lite på avstånd.

Matte var helt förundrad. Ingen animositet alls, efter Myses första halvdana ryggskjutning. Bara lugn, pussande och harmoni, Främmande katt och främmande hundar. Härligt, klart den katten var hundvan, men vilka som är hennes människor vet vi inte. Men säkert bor de nånstans i närheten, dock inte som fastboende. Många fastigheter har bytt ägare senaste året. En riktig sötis. :)

Vi promenerar, kollar skogarna i närheten och badar i ett par-tre av mina sjöar. Fast då är kameran aldrig med - skrotmatte...

Något som matte är väldigt glad för är att de där eländigt felplacerade pallarna med värmeloggs äntligen är tomma, en rejäl mängd finns i hallen och lite på verandan. Så här ser loggs ut när de blivit fuktiga - ganska många förpackningar gick åt skogen pga den sneda och felaktiga placeringen. Grrrr...

Sammanlagt två skottkärror till har gått förlorade. 

Fem pallar eldade matte upp i går eftermiddag. Jag och Grynet fick bara stå och se på! Myse var också intresserad.

 

Oj så det brann!

En ynka liten rest i går när vi gick till sängs, och i morse fanns det bara aska och en massa spik kvar.

Spännande va´... hmm...

Grynet bor hela den här veckan hos mig, och på måndag ska vi, dvs hon, till Animalen. Dagen efter ska hennes matte få en ny stick- och droppbehandling av sina ögon. Min matte ska påminna henne, för numera brukar den matten ibland ta fel på dagar och datum. 

Nu ska vi ta en sista promenad, en pyttis till kissrunda. Vi har förresten fått regn idag. Tyvärr bara fyra millimeter. Bevattningsförbud i kommunen, men det gäller bara för de som har kommunalt vatten. Vi har ju en sjö att ta ur, förutom då ur vår egen brunn. 

Men det är så torrt, så torrt, i markerna.

Vårbestyr

Av uppemot hundratalet lamm lär de flesta få lämna denna gröna, sköna värld inom en relativt snar framtid. De blir ju mat på fat, men de här hinner åtminstone få uppleva en förhoppningsvis skön sommar innan det blir dags.

På stället hopp och studs,,,

Man växer rätt mycket på ett par-tre veckor-

Här hemma öppnas gröna/blå rummet, och altanen fixas för sommarliv. Golvet är oljat, räcket skrapat, ska nu tvättas och sedan målas. Kasper som ogillar förändringar är misstänksam. Varför finns dom där extra brädorna där, förresten luktar dom konstigt. Och en borste - matte, ta bort den!

- Nåja, jag kan väl hoppa över alltihop..

Mycket flytt och bök när golv ska oljas. 

Räcket är favoritplats för en katt som vill ha koll på domänerna. Precis här, där Myse sitter, brukade Petrus också sitta. 

- Jag tror du fixar det här, matte! Blir nog fint här i år också. När du fått tvättat och målat och så...

Och i morgon - fast egentligen är det ju redan idag - hämtar vi hit Gryn. Det blir säkert bra.

Förresten - behövs ett par nya sommarskor?  Kolla priset!

Som hittat, liksom...

Hallå - vi finns fortfarande och har inte glömt er!!

Kasperia
Vi lever faktiskt, allihop. Ganska så bra till och med. Om det nu inte vore det där med mattens bloggtrötthet. Visst, säger hon ibland, klart vi ska skriva nåt om den här dan.
Fast det gör hon ju inte!
Visst, säger hon en annan dag, klart vi ska hälsa på hos våra bloggvänner! 
Som ni kanske märkt så var det bara lur det också.

Men så nu, äntligen ... vet bara inte var jag ska börja. Kanske med att berätta om något som hon faktiskt gjort som är bra! Titta!! Hon har satt igång med godistillverkning.

Två till högar blev det, en i varje olla - heter det ollor även i en sån här tork, funderar matte. Strunt samma säger jag, huvudsaken är ju funktionen!

Filip tycker också att funktionen är viktigast. Det luktar himmelskt om torken här ute i "gröna rummet". Filip hjälpte mig att vakta den, men sånt är ju så jobbigt. Han slocknade där på bordet, nån meter från godiset. Ser inte så bekvämt ut, tycker jag, men han sov både gott och länge.

Här ser ni en del av mitt färdigtorkade godisknäcke, och mattes fröknäcke. Det har hon bakat till en dotter som inte tål gluten. Fast visst ser väl mitt knäcke mycket godare ut!!

Och så till nåt trist - min roligaste dag på länge finns inte alls dokumenterad i bilder! Matte är faktiskt väldigt ledsen hon också, för det var även hennes bästa dag på väldigt, väldigt länge. 

Hit till oss kom båda mattes döttrar, barnbarn med man och tre barn. Dom hade bestämt att dom ville hit och jobba, hjälpa matte med en hel massa på tomten. Det regnade en del, så att slå gräs gick inte så bra, men oj vad här röjdes sly, togs bort en del mindre onödiga träd, som släpades ner till mattes sedan ett par år samlade rishög! 

Gissa om här eldades. Förutom alla grenar och allt sly så brändes en massa både nytt och gammalt bråte, en del redan på plats, annat ditsläpat. Som t.ex. några gamla lastpallar. Ett par byråar gick också upp i rök. 

En barnbarnssambo rensade tak och hängrännor, ja, han lagade dem också. Och så rev han ner ett gammalt vildvin som letat sig in under både tak och panel, till och med ner i skorstenen... Nu uppeldat förstås, tillsammans med spaljén. Som tack fick han fyra getingstick.

Ni kan tänka er va, vilka bilder jag kunde ha visat här om matte bara inte glömt att hon äger en kamera! Ett av småbarnen hjälpte matte att göra sallad, ett annat lite större småbarn hjälpte henne att samla vinbergssnäckor i en stor gryta, för vidarebefordran till skogen. Minsta barnet körde ner pinnar till elden i sin egen lilla skottkärra. Sen gick dom och badade, åt glass och lekte med Lego. Det var i lördags,

Om ni tittar på bilden här så ser ni en massa grönska i bakgrunden. Så såg hela området på bilden ut, det gamla f.d. trädgårdslandet. Helt igenväxt och mitt i alltihop låg den stora delvis genomväxta  högen av brännbart som samlats där under ett par-tre år. Så här såg det alltså ut dagen efter. Kan säga att matte verkligen grämer sig över att inte ha tagit några bilder "före". Nu är det i alla fall dags att börja samla nytt brännbart på hög. :)  Samt att fylla bilen för ännu en tur till återvinningscentralen.

Dom här snällisarna tänker komma igen, efter semestrarna, för dom upptäckte mer som dom tycker behöver göras här. Sånt som klenmatte inte orkar ensam eller överhuvudtaget klarar. Och då järnvägar, då SKA kameran fram!

Matte och jag orkar nog inte besöka bloggvännerna i kväll, men endera dan ska vi minsann riktigt gotta oss och läsa ikapp. :)

Mindre kaotiskt

Matte är hopplös Men nu ska jag i alla fall visa en bra sak som hon har gjort senaste tiden (utom då att ställa till världens röra här hemma)..Hon har torkat godaste blötaste dietfodret, det som både smakar och doftar ljuvligt! Hon mår illa av underbaraste aromdoften, men framförallt Filip dras till torken som malen till ljuset!

Till slut ger han nästan upp, sorgsen, besviken men fortfarande aningen hoppfull. På nåt sätt MÅSTE det gå att komma åt ljuvligheterna... 

 Ett mattebarnbarn dök upp en trevlig dag, tur att matte fått bort böcker och sånt från stora matbordet! Så att barnbarnsbarnet kunde bre ut sig med mattes Lego. Synd bara att han fortfarande är så himla rädd för mig. Konstigt, hans mamma gosar med mig massor, och jag får pussa henne precis så mycket jag vill!

Och så kan man ju undra om en vitsippa får se ut  hur som helst. Det gör mina. Men vare sig den har sex, åtta ellel tolv kronblad, så är det ändå en vitsippa. Märkligt.

Myse den skamlösa skurken har upptäckte hur skön min bia är, i synnerhet nu när den bytt lite plats.

Ett par efter-kaoset-bilder också, soffa och bord har inte bytt plats, kaoset ser ni i inlägget nedanför.

Matte är helnöjd. Det känns helt okej för mig och katterna också. :)

Kastat vare´ här...

Kasta eller inte kasta - det var frågan. Resultatet blev "kasta". Inte bara böcker gallrades, även kläder kördes iväg till återvinningscentralen. Två fulla sopsäckar - här ligger sånt som en gång var mitt.

Hehe - containern var fylld nästan till brädden, så jag tog chansen och norpade tillbaks ett par byxor (ett par decennier gamla och använda någon enda gång, möjligen) - men jag tänkte att kanske ändå...  Jag försökte ta tillbaks en tröja också, men nådde den inte.

Och så det här med böcker - drygt 10 hyllmeter bortgallrade. Allt har ännu inte hunnit avyttras på det ena eller andra sättet, men i morgon eller på tisdag hoppas jag få iväg resten.

Det ena drar det andra med sig - minus tio hyllmeter kräver omtänk. 

Ena rummet är klart och delvis ommöblerat, men eftermiddagssnöande satte stopp för bortforsling av bl.a. tomma hyllmoduler. Åtta stycken som rymmer en meter var.

Nu känns det som om jag faktiskt kan stå för mina böcker. De är mina för att jag fortfarande vill ha dem. Lika mycket kvar som jag gallrat bort. Åtminstone tills vidare.

Ett par som i sista sekunden undgick sopsäcken hamnar i stället på nattygsbordet. Men resten forslas bort så snart ryggen ger klartecken. Ingen enda ska norpas tillbaks. :)

Endera dagen visar jag kanske några "efter"-bilder. :)

Rött ska det va'

Röda blad finns ju, men just nu är jag mer intresserad av något annat rött. Införskaffat och hemburet i går.

Det där med Coops relativt nya poängsystem har jag överhuvudtaget inte tänkt på, även om jag alltid gläds över ofta nedsatta priser på ekologiskt. Men så  kollade jag vad den där poängsiffran som dyker upp ibland egentligen betyder.

För min del betydde den bl.a. att jag kunde få den här röda apparaten!! Eller något annat. Bara att välja och vraka, och bara att åka och hämta! Min "riktiga" och äkta Assistent har jag gett bort, Alldeles för stor och bånglig för både mina nuvarande behov och mitt lilla kök. Fast den här... jo men visst! Vad jag ska göra med övriga poäng vet jag inte än, kanske de bara ska få finnas och växa till sig.

Den vispar, blandar, knådar, river och skivar. Finns tillbehör, men då får jag betala. Och jag har redan både mixer och citruspress. Sädeskvarn behöver jag inte, och ingen sprits heller. :) Men det vete tusan om jag ändå inte ska prova att baka nåt... Trots alla tidigare missar. 

I köksfönstret har jag en  röd cyklamen, som jag hoppas kommer att leva vidare. 

Ännu mera rött, de här fina har jag skrivit om tidigare. :) 

Eftersom Helena så vackert ber att vi verkligen ska länka till Coolstuff, så gör jag förstås det. Även om jag inte är ett dugg tävlingssugen, och definitivt inte med de här bilderna. Men lite solsken på burk vore ju inte så dumt. :)

Många fler har trissat rött, du hittar dem här. 

Äntligen rejs med Ludde :)

Efter att ha väntat ett helt år på att få träffa Ludde igen, så kom han äntligen. Eftersom han ju måste bjudas på lunch så gjordes avsteg i min diet - helt underbart! För Ludde kunde ju inte bjudas på bara dietgodis, Nej, nu blandades upp rejält med leverpastej. Dvs i min portion var det snålt med pastej, men ändå... Ni vet - när det regnar på prästen stänker det på klockar´n. Så jag fick vara klockare. :)

Matte tog inga bilder alls, varken på mat eller på när Ludde röjde runt bland mina grejer, alla dom där som jag själv aldrig bryr mig om. Men dom är bra att ha till gäster. Luddes husse tog bilder.

När vi gick till min badudde hade matte i alla fall med sig kameran. Här får ni lite rejsbilder.

Luddes husse hade tänkt få en bild på mig, hehehe

Vill ni förresten se hur stooor Ludde faktiskt är? Tänkte väl det. Fast jag vet inte vad det är hans matte höll i handen. Själv är jag ju liten, men som man säger, stor i anden. :)

Det är så himlans kul att ha Ludde här, att jag måste berätta det för matte hela tiden. Frestade rätt hårt på hennes tålamod idag, hon tyckte att jag kunde vara tyst åtminstone ibland. Men det gick så där. Å andra sidan har jag inte sagt ett knyst sedan vi blev själva hemma igen, jag hade visst tömt ut nästan alla mina krafter. :) Jag helt enkelt somnade.

Här får ni några fler bilder från sjön, visst har Ludde världens största och roligaste och finaste ben. :) Och han vet att föra dem med stil.

Inte är han någon badkruka heller. :)

Så småningom åkte han ju hem, men han tvekade länge innan han till slut hoppade in i sin bil. Han brukar visst göra så. Vi är olika på många sätt, jag och Ludde. Men jag gillar honom skarpt! :)

Hej då, för den här gången! Sa Ludde. Det hörde jag tydligt.

Jag måste också få visa vad matte fick!! Gottiga grejer från Luddes trädgård (ni ser väl vitlöken) och kakor som hans matte bakat. Och så en väldigt fin växt, en som inte kommer att växa ända upp till tak. Den ska få bo i mitt vardagsrum, för där fattas just en sån! :) Matte blev överväldigad, men förstås väldigt glad samtidigt.

Och nu fortsätter jag att sova. :) Det gör nog Ludde också.