Hallå - vi finns fortfarande och har inte glömt er!!

Kasperia
Vi lever faktiskt, allihop. Ganska så bra till och med. Om det nu inte vore det där med mattens bloggtrötthet. Visst, säger hon ibland, klart vi ska skriva nåt om den här dan.
Fast det gör hon ju inte!
Visst, säger hon en annan dag, klart vi ska hälsa på hos våra bloggvänner! 
Som ni kanske märkt så var det bara lur det också.

Men så nu, äntligen ... vet bara inte var jag ska börja. Kanske med att berätta om något som hon faktiskt gjort som är bra! Titta!! Hon har satt igång med godistillverkning.

Två till högar blev det, en i varje olla - heter det ollor även i en sån här tork, funderar matte. Strunt samma säger jag, huvudsaken är ju funktionen!

Filip tycker också att funktionen är viktigast. Det luktar himmelskt om torken här ute i "gröna rummet". Filip hjälpte mig att vakta den, men sånt är ju så jobbigt. Han slocknade där på bordet, nån meter från godiset. Ser inte så bekvämt ut, tycker jag, men han sov både gott och länge.

Här ser ni en del av mitt färdigtorkade godisknäcke, och mattes fröknäcke. Det har hon bakat till en dotter som inte tål gluten. Fast visst ser väl mitt knäcke mycket godare ut!!

Och så till nåt trist - min roligaste dag på länge finns inte alls dokumenterad i bilder! Matte är faktiskt väldigt ledsen hon också, för det var även hennes bästa dag på väldigt, väldigt länge. 

Hit till oss kom båda mattes döttrar, barnbarn med man och tre barn. Dom hade bestämt att dom ville hit och jobba, hjälpa matte med en hel massa på tomten. Det regnade en del, så att slå gräs gick inte så bra, men oj vad här röjdes sly, togs bort en del mindre onödiga träd, som släpades ner till mattes sedan ett par år samlade rishög! 

Gissa om här eldades. Förutom alla grenar och allt sly så brändes en massa både nytt och gammalt bråte, en del redan på plats, annat ditsläpat. Som t.ex. några gamla lastpallar. Ett par byråar gick också upp i rök. 

En barnbarnssambo rensade tak och hängrännor, ja, han lagade dem också. Och så rev han ner ett gammalt vildvin som letat sig in under både tak och panel, till och med ner i skorstenen... Nu uppeldat förstås, tillsammans med spaljén. Som tack fick han fyra getingstick.

Ni kan tänka er va, vilka bilder jag kunde ha visat här om matte bara inte glömt att hon äger en kamera! Ett av småbarnen hjälpte matte att göra sallad, ett annat lite större småbarn hjälpte henne att samla vinbergssnäckor i en stor gryta, för vidarebefordran till skogen. Minsta barnet körde ner pinnar till elden i sin egen lilla skottkärra. Sen gick dom och badade, åt glass och lekte med Lego. Det var i lördags,

Om ni tittar på bilden här så ser ni en massa grönska i bakgrunden. Så såg hela området på bilden ut, det gamla f.d. trädgårdslandet. Helt igenväxt och mitt i alltihop låg den stora delvis genomväxta  högen av brännbart som samlats där under ett par-tre år. Så här såg det alltså ut dagen efter. Kan säga att matte verkligen grämer sig över att inte ha tagit några bilder "före". Nu är det i alla fall dags att börja samla nytt brännbart på hög. :)  Samt att fylla bilen för ännu en tur till återvinningscentralen.

Dom här snällisarna tänker komma igen, efter semestrarna, för dom upptäckte mer som dom tycker behöver göras här. Sånt som klenmatte inte orkar ensam eller överhuvudtaget klarar. Och då järnvägar, då SKA kameran fram!

Matte och jag orkar nog inte besöka bloggvännerna i kväll, men endera dan ska vi minsann riktigt gotta oss och läsa ikapp. :)