måndag 4 juli 2016

Hallå - vi finns fortfarande och har inte glömt er!!

Kasperia
Vi lever faktiskt, allihop. Ganska så bra till och med. Om det nu inte vore det där med mattens bloggtrötthet. Visst, säger hon ibland, klart vi ska skriva nåt om den här dan.
Fast det gör hon ju inte!
Visst, säger hon en annan dag, klart vi ska hälsa på hos våra bloggvänner! 
Som ni kanske märkt så var det bara lur det också.

Men så nu, äntligen ... vet bara inte var jag ska börja. Kanske med att berätta om något som hon faktiskt gjort som är bra! Titta!! Hon har satt igång med godistillverkning.

Två till högar blev det, en i varje olla - heter det ollor även i en sån här tork, funderar matte. Strunt samma säger jag, huvudsaken är ju funktionen!


Filip tycker också att funktionen är viktigast. Det luktar himmelskt om torken här ute i "gröna rummet". Filip hjälpte mig att vakta den, men sånt är ju så jobbigt. Han slocknade där på bordet, nån meter från godiset. Ser inte så bekvämt ut, tycker jag, men han sov både gott och länge.



Här ser ni en del av mitt färdigtorkade godisknäcke, och mattes fröknäcke. Det har hon bakat till en dotter som inte tål gluten. Fast visst ser väl mitt knäcke mycket godare ut!!



Och så till nåt trist - min roligaste dag på länge finns inte alls dokumenterad i bilder! Matte är faktiskt väldigt ledsen hon också, för det var även hennes bästa dag på väldigt, väldigt länge. 

Hit till oss kom båda mattes döttrar, barnbarn med man och tre barn. Dom hade bestämt att dom ville hit och jobba, hjälpa matte med en hel massa på tomten. Det regnade en del, så att slå gräs gick inte så bra, men oj vad här röjdes sly, togs bort en del mindre onödiga träd, som släpades ner till mattes sedan ett par år samlade rishög! 

Gissa om här eldades. Förutom alla grenar och allt sly så brändes en massa både nytt och gammalt bråte, en del redan på plats, annat ditsläpat. Som t.ex. några gamla lastpallar. Ett par byråar gick också upp i rök. 

En barnbarnssambo rensade tak och hängrännor, ja, han lagade dem också. Och så rev han ner ett gammalt vildvin som letat sig in under både tak och panel, till och med ner i skorstenen... Nu uppeldat förstås, tillsammans med spaljén. Som tack fick han fyra getingstick.

Ni kan tänka er va, vilka bilder jag kunde ha visat här om matte bara inte glömt att hon äger en kamera! Ett av småbarnen hjälpte matte att göra sallad, ett annat lite större småbarn hjälpte henne att samla vinbergssnäckor i en stor gryta, för vidarebefordran till skogen. Minsta barnet körde ner pinnar till elden i sin egen lilla skottkärra. Sen gick dom och badade, åt glass och lekte med Lego. Det var i lördags,

Om ni tittar på bilden här så ser ni en massa grönska i bakgrunden. Så såg hela området på bilden ut, det gamla f.d. trädgårdslandet. Helt igenväxt och mitt i alltihop låg den stora delvis genomväxta  högen av brännbart som samlats där under ett par-tre år. Så här såg det alltså ut dagen efter. Kan säga att matte verkligen grämer sig över att inte ha tagit några bilder "före". Nu är det i alla fall dags att börja samla nytt brännbart på hög. :)  Samt att fylla bilen för ännu en tur till återvinningscentralen.


Dom här snällisarna tänker komma igen, efter semestrarna, för dom upptäckte mer som dom tycker behöver göras här. Sånt som klenmatte inte orkar ensam eller överhuvudtaget klarar. Och då järnvägar, då SKA kameran fram!

Matte och jag orkar nog inte besöka bloggvännerna i kväll, men endera dan ska vi minsann riktigt gotta oss och läsa ikapp. :)

18 kommentarer:

  1. Det är allt tur att godiset verkligen ser gott ut - och är det också. Fast Filip är en usel väktare! Härlig bild!

    Så roligt med familjen på besök och oj, vad de fixade och ordnade, måste kännas jätteskönt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kändes verkligen helt underbart, med all hjälp. Jag är en utpräglad "kan och vill själv"-människa, men kan bara konstatera att jag nu börjar få ta skeden i vacker hand, så att säga. Måste lära mig att även ta emot.
      Filip ja - han somnade verkligen på sin post...
      Berit E

      Radera
  2. Ojojoj, vilket röj hemma hos er! Inte Filip då förstås... Men alla andra. Så skönt för matte att få det extra fint. Mer avställningsytor liksom...
    Allt gott!
    g

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inomhus och i bodar och källare röjer matte i stort sett själv, men stora tomten orkar hon inte riktigt med. Helst vill hon tänka bort den helt, men det går ju tyvärr inte.
      Naturen tränger på från om inte alla så i alla fall tre håll.

      Radera
  3. Ditt godis ser faktiskt riktigt gott ut när det är torkat. Bra med en kompis som hjälper till att vakta torken. Det ser ju nästan farligt ut, men dom lär ju landa på alla fyra. Så skönt för matten att få hjälp med allt trädgårdsstök och att hålla stugan i skick. Bara att veta att det blir en fortsättning gör väl att hon kan koppla av och njuta av sommaren som kommit tillbaks. Fröknäcket lyckades hon ju bra med och det ser riktigt vackert ut. Vem vet vad hon tänker baka nästa gång? Min husse förtar sig inte direkt med min blogg heller, men han ser åtminstone till att jag har nåt att leta efter vid fikat och går snällt med på promenader så jag ska väl inte klaga heller... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väldigt gott, mitt godis. Jag nästan darrar när jag ser det, så sugen blir jag.
      Stugan i skick - nåja... fast en hel del hann dom faktiskt med. Nu ska matte börja samla nytt som ska eldas. Lite ska hon väl göra själv också. :)
      Ingredienser till fröknäcke är bara att röra ihop för hand i en bunke, passar matten precis. Bullarna hon bjöd på hade hon hittat i butiken. Bäst så, för gästernas skull.
      Och du Ludde - din husse är allt väldigt snäll och foglig när det gäller dig, det har jag minsann märkt. Snacka om att kunna linda honom om en eller annan klo... ;)
      Kasper

      Radera
  4. Riktigt spännande godis !!! Var det gott ? Det ser då gott ut !
    Här har det varit lite bloggtrötthet också, i flera månader faktiskt, men vi kan ju komma ikapp, bara matte tar sig i kragen och hjälper mig med författandet !! I alla fall så njuter jag av sköna promenader även om dte är lite väl varmt i min tjocka päls ! Men nu har jag spaat så en hel del av pälsen har försvunnit !!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Wille, det var länge se´n! Din matte är tydligen ännu sämre som bloggsekreterare än min, vi får försöka pusha på dem lite.
      Det där godiset är himmelskt gott, jag älskar det. Trodde aldrig att nåt som har med diet att göra kunde smaka så underbart.
      Jag tål värme väldigt bra, bättre än man kunde tro när man ser min tjocka päls. Fast jag vistas gärna i skuggan eller inne i tvärdrag på svala tegelstenarna framför kaminen. :)
      Kasper

      Radera
  5. Vad bra med "röjnings hjälp", och säkert lite mysigt att samtidigt få träffa nära och kära. Dom där frökexen såg goda ut och så flitigt att baka hundgodis, tur du har en sån snäll matte Kasper!

    Känner igen det där med att man inte orkar blogga jämt, men kanske blir det lite mer inspiration hos oss nu då vi idag hämtat hem vårt nytillskott, vi får se.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kasper står ju på supersträng diet, livet ut, sedan ett par år. Det jag gör är att torka den "blöta" varianten, till knäcke, och han älskar det.
      Säkert kommer du väl att blogga om nya familjemedlemmen, tänk att han kommer att få växa upp tillsammans med Theo.
      Det blir fint och jag ser fram mot dina kommande inlägg! :)
      Kanske att du redan ... nu kollar jag underhand som jag skriver det här. Och JAAA, där finns ju ett inlägg!
      Måste läsa...

      Radera
  6. Härligt att få hjälp med uppröjning, du har tydligen samlat på dig. Ja jag veet! Det växer hela tiden. För 13 år sedan när vi kom till vårt torp röjde vi en igenvuxen skog till en parkliknande historia. Nu är det dags igen men omständigheterna är helt andra så det får bero.

    Nu får ni mer rymd omkring er, det blir säkert skönt.
    Att familjen ställer upp är ju självklart, du är ju själva drottningen i kupan ;-)

    Kamera nästa gång, det tummar vi på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vore skönt om man röjde lite på "allmänningen" också, den omger min tomt på två sidor, delvis tre. Men där krävs förutom vilja från styrelse och områdesansvariga också en rätt gigantisk insats av frivilliga. Men tyvärr... Dessutom finns alldeles för mycket ved att hämta överallt i området.
      Så naturen kryper närmare.
      Men här är ändå fint!
      Jag har bott här i 32-33 år! Varav ensam i 20! Så här har samlats...
      Berit E

      Radera
  7. Godistork har vi också. vinbergsnäckor har vi också....till förbannelse :-) men vaktkatter har vi inte. Jag vill ha en katt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker du ska få en katt. Minst en. Från nåt katthem. Dom är mysiga, katterna alltså. Du hade ju förresten en Alf när du var liten valping!
      Kasper

      Radera
  8. Filip sover som en katt, lite våghalsigt ser det allt ut. Angående fröknäcke och hundgodis - gör det något man tar fel? Verkar lätt hänt.
    Ha det gött!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Filip somnade på sin post. Tar inte fel - hundgodiset är rektangulärt, fröknäcke liksom fribrutet. (Det är dessutom godare än det ser ut.) :)
      Ha det gott själv!

      Radera
  9. Tror Filip drömde så goda drömmar att han nog inte ens kände att han låg lite tokigt till, för visst ser det lite roligt ut där han ligger.
    Vilka underbara dagar ni måste ha haft, även om det är hårt slit så är umgänget och att man gör det tillsammans det som är det härligaste. Då kommer det helt plötsligt mer ork och energi :D
    Vi kan nog, Kasper, förlåta din matte att hon glömde bort att hon hade en kamera för inte har ni legat på latsidan precis.
    Nospussar på er alla duktiga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Matte själv gjorde inte ett jota, den dan. Jo, hon lagade mat och servade rent allmänt, såg till att man hittade redskap och sånt. Hon BORDE ha använt kameran.
      Nu däremot, nu har hon börjat ta en del handtag själv också. Bl.a. laddat stortrimmern, för allt kan förstås inte vänta till gänget förhoppningsvis kommer tillbaks framåt höstkanten.
      Kasper

      Radera