Larvigt m.m.

Kasperia 
 Matte, vad är det här för konstiga spår, frågade jag där vi gick på Mattes väg. Alltså snöängeln Mattes väg... På andra sidan närmsta sjön.

 Ser ut som spår av larvfötter, sa knäppa matte. Jag vet minsann hur larver ser ut, både vita, gula, bruna och gröna. Visst har några av dem fötter, till och med tusen sägs det, men aldrig att de där krypen skulle lämna såna här spår. Ibland undrar jag verkligen över mattes mentala status.

Men vi gick förstås vidare. 

Titta Kasper, sa matte, där har du larvfotspåraren.  Fast inte såg jag någon, trots nosen i backen...

Klart jag snart fattade vad matten menade, men att hon skulle kalla dom där grejerna som  kolossen stod på för fötter, det fattar jag fortfarande inte. Ett mysterium är också hur den kunnat larva sig fram dit där den står. Spåren slutar framför den här fula högen, och där står den, nedanför, i skogen. Hur den kom dit undrar matte också.

Den kunde ha kört in härifrån, men inget enda larvspår kunde vi se. 

Vi upptäckte ännu ett mysterium. Vad är den här grejen till för? Är den nåt som jägare tycker sig behöva, och i så fall till vad? Vet du så är matte glad om du berätta. Den ser likadan ut från andra hållet och är ett par meter lång. Minst. . Först tänker hon fälla av något slag,.. 

Vi fortsatte vägen en bit, tills vi skymtade min andra sjö. Jag badade inte, klev inte ens ner med fötterna. Men drack gjorde jag förstås. :) 

Sen gick vi hem. Matte satte sig vid datorn och jag fick jobba lite - men bara lite - för att få tag på mitt godis.

Och här sitter Filip och jabbar med tassen på mattes fotpall. Det är inte

 godis han tigger, han tigger gos! Fick han förstås... 

Synd tycker jag, att bara halva huvudet kom med på bild. Just kattöron är ju jag speciellt förtjust i. ;)

Mera kamp...

Lilla Gryn kräver fortsatt kamp, bl.a. återgång till tabletter. Vi provar ny kombination, här gäller stenkoll. Hon ska må bra, och det gör hon. Fast mycket kiss blir det - kortprommis varannan timme gör att jag åtminstone slipper pölar inomhus. Ibland dröjer jag tre timmar, om hon sover.

En annan kamp handlar om datorer. MrAsus lider av maskinvarufel, så nu finns här även den här. Slitigt, den kräver en massa lösenord och annat som jag inte har en susning om. Och Google Chrome fungerar lika illa där som här, eller om det kanske är Blogger som strular (kan inte blogga med annan läsare än Firefox och den har jag inte laddat ner än). Och sen alla program som ska installeras, hämtas och anpassas. Plus allt som ska kopieras över. Jisses en sån massa jobb och en sån massa konstigheter jag ser framför mig. Isch!!! Jag packade upp Mr HåPe idag.

Häromdagen besöktes i alla fall Södertälje och det promenerades utefter kanalen. Gillades.  

Ingen kamp, men möten med kompisarna Charlie och Eddie, Dingo, Elsa och Evert är väldigt frekventa. Andra möten mer sporadiska. Inga är kameradokumenterade. Hmm...
Vi har också träffat Grynets matte igen, tillsammans med några andra tanter - vi kallar oss så. Med rätta. 😁 Det gick bra, för alla.


En lyckad kamp mot kilon (faktiskt inte alls särskilt svår, tydligen var det dags) betyder akut klädbehov. En storlek går väl att klara med befintlig garderob men knappast två och absolut inte tre. Eller tre+. Framförallt krävdes nya jeans. Jag visste inte - butiken där jag brukar handla sånt byter ägare, allt reas ut med 70 procents rabatt!!  Så ut kom jag med två par jeans och en vårjacka, bara 540 kronor fattigare! Dvs ett par jeans och en jacka i princip gratis, Nu väntar jag bara på våren - men idag kom vintern tillbaks. Kallt och snålblåst. Snö i luften.

Vi stannar inne så mycket som möjligt, och här kampas ofta om allas favoritstol. 

- Men jag var ju här först.....

- ...men Gryn är störst och verkar väldigt beslutsam...

- ...fast rättvist är det inte!!

- Så där ja!!  😇

 

Jag/vi är väldigt dåliga på att kommentera just nu, men MrA krånglar. Kommentarer försvinner, vägrar låta sig granskas osv osv. Jag har gjort flera försök, men givit upp. Om ett par-tre dagar har jag förhoppningsvis lyckats vinna kampen mot Mr HåPe... och då syns vi hos er!

Bildbombning - i rena glädjen över att det går!

Matte är kattvakt! Åt en Ludde!! Vaddå, det är ju hundar som ska heta Ludde! Mattes bloggvän Skogsfrun har en Ludde-hund och jag har bästa badrejskompisen Ludde (senast om ett par månader är det dags igen, hörru! Men än ligger isen.)

Kattluddes matte är i Grekland, hon har en massa släkt där. Så matte ger Kattludde mat och gosar en stund med honom varje dag. Han har kattlucka och kommer och går som han vill. Mig är han rädd för, så om jag följer med så får jag passa bilen. Men jag brukar få stanna hemma. Matte ska passa nästan tre veckor till. Vi skulle ju promenera dit, om inte Kattludde vore så skraj för mig. Dummer...

I går fick jag i alla fall följa med, och på bilden ser ni hur Ludde ser ut när han ser hur jag sitter i bilen och skäller och bara vill ut och hälsa!! Matte hade till och med en kamera med sig! Så när hon gosat med Ludde och gett honom mat (världens smaskigaste, gudars, så bortskämd han blir) så inspekterade jag och matte tomten.

Den är fantastisk, men det visste ju matte förut, för hon är god vän med Luddematten. Ja, det är ju jag också.

Luddematten har bott där i sex år, så det är inte hon som står bakom den fantastiska planeringen av denna bergssida. Men hon förvaltar den, tycker att den påminner om hennes forna hemtrakter i Grekland. Matte säger att hon ska ta med sig kameran dit fler gånger, kanske senare i vår när det börjar grönska.

När man står där vi står nu och tittar lite åt vänster så ser man huset, och tittar man åt höger ser man berget och undrar hur man ska komma dit, för det är däruppe en hel del av tomten finns.

Vi provar väl stigen som blir en trappa, så får vi se... 

Spännande!

Skynda dig hit upp, matte, det är jättenyttigt att gå i trappor! Tror jag.

Titta, nu har vi klättrat upp till bergets topp! I alla fall nästan. Och finns en liten nästan-paviljong, med platt tak. Åh, där måste vara en fantastisk kvällssol.

Högt däruppe finns ett trädgårdsland som väntar på våren, och snö som var utmärkt att rulla i.

Det gick minsann att fortsätta ännu längre, på fler stigar och trappsteg och sånt.

Och där fanns ännu en liten paviljong. 

Egentligen är det först nu som det riktigt spännande med den här tomten börjar!  När man ska ta sig ner, på andra sidan.

Här finns TRAPPOR! Och trappor och trappor och trappor...  Gjutna trappor, trappor av natursten och så trätrappor! Stigar utmed stup. Murar, små sittplatser, räcken och små vattenfyllda "dammar" i en del klippskrevor. Små "gömmen", murar, buskar, portaler...

Svårt att ens föreställa sig allt jobb som lagts ner på den här tomten. Den ligger ensamt och helt i utkanten av området där vägen tar slut.Närmsta grannar är  milsvida skogar (där för övrigt ett vargpar i år skaffat sig revir). En drös bilder nu, tagna på väg ner mot huset. De får tala för sig själva.

Nu har vi kommit ner ända till gäststugan, finns så klart en massa trappor till och från den också. :)

Från gästsugan kan man förstås titta uppåt en annan väg också...

...eller så kan man titta åt sidan... 

...eller neråt. Då ser man ännu en paviljong, och bilen som Luddematten lämnat kvar här hemma.  

Ni ska slippa fler bilder nu, men matte vill gärna visa en bild på såna här nästan-räcken, som strategiskt finns nerslagna - fastgjutna - i marken. Finns massor av dom!

Och jag vill gärna visa en bild på Luddekatten - han höll allt koll på mig och matte, men hälsa på mig det ville han minsann inte. Så jag vidhåller - han är en dummis!!

Så här många bilder lär det dröja innan vi visar igen. Men OM - då ska det bli på bara mej!! Och förstås mina egna katter. Säger jag, Kasper.


Om någon undrar över uppkoppling och överföring - det är fantastiskt mycket bättre - men matte vidhöll i ett mejl att hon ändå inte är nöjd. Kontrollmät, skrev hon!! Det är bättre, men inte bra. 

Hon fick svar nästan omgående! Det ni! Man kollade - och ännu återstod visst lite justeringar, på stationen. Klart på måndag, dvs i dag. 

På tisdag ska matte säger "okej" eller "fortsätt felsöka"! 

Tråkpromenader i koppel

Kasperia
I dag var det hyfsat svalt, men hettan är på väg tillbaks. Kanske vi har ännu en dags frist.

Jag mår rätt bra, även om jag då och då visar matte att det är nåt konstigt med min mun. Hon tycks inte inse att det beror på att jag har tratt - jag trodde hon fattade eftersom hon tog av den i går.
Men icke! Den åkte på igen nästan omedelbart, för hon klarar inte att säga "nej, nej, nej, NEJ!!" i ett kör, sa hon.
Bara att låta bli då, och hålla tyst, kan man tycka.

Vettisen ringde i dag, för att höra hur det var med mig. Snällt, va. Och så hörde jag hur matte talade bl.a. tratt med henne. Trodde att kanske, kanske, kanske - men icke! Den sitter kvar.

Därför ser mina promenader ut så här:

Koppel på. Runda som innefattar en bit av STORA vägen, också, hehehe, så här ser vår stora väg ut.

Tillbaks igen, inne på mitt eget område. Ser ni alla löv - men det är INTE höst, det är idag. Juli.
 

Min egen lilla väg är mysig, tycker jag.

 

 

Tänk, om man ändå finge snosa runt och plöja nos och bete sig som man ville, med allt intressant som finns. Jädrans, jädrans tratt...  

 

 

Här kan ni förresten se hur nybygget (på brandtomten) ser ut idag, sedan TV3 och försäkringsbolaget  jobbat färdigt. Det är väldigt fint där nu.

 

 

(Så här såg det ut för ett halvår sedan, om ni inte minns. I december.)

 

Nu ligger jag framför fläkten, som ni ser på förra inlägget. Och hettan lär ska komma igen, här i öst. Matte börjar undra hur hon/vi ska orka!  Ganska svalt och skönt i dag åtminstone,, som högst 27,6 grader ute och 25,9 inne...