Fortfarande finns vi,,,

Stackars bloggen som ingen av oss tycks bry sig om alls. Det har sina skäl, liksom det trista faktum att vi inte ens besökt våra bloggvänner sista tiden. Återkommer i frågan.

Ingen av oss här i stugan gillar snön. Mörkret gillar vi inte heller.Sena nattpromenaden med pannlampa hoppar vi över, Kasper uträttar behoven på tomten, i skenet av mattes ficklampa. Själv stannar hon på farstubron...

Fast nu lyser en ljusslinga upp i vintermörkret, och det gör snön också. Men en och en halv decimeter tung blöt snö gör just ingen glad. Matte snöängels traktor strulade, vi hann bli oroliga att han redan påbörjat sin semesterresa till Mexiko. Tursamt nog reser han inte förrän på lördag, och då har han ordnat så att någon annan plogar ut oss. :) I dag fungerade i alla fall hans traktor.  Som den ju i princip alltid gör..

Inte ens Kasper gillar den här blöta snön som bildar klumpar i pälsen.

 Både matte, hund och katter hålls helst inomhus, i närheten av kaminen.

Under många år har en takfläkt snett ovanför kaminen fått fläkta ner värmen som ju stiger uppåt.  Men nu har jag fått tips om en riktigt smart grej. En kaminfläkt! Placeras ovanpå kaminen, drivs helt av värmen från kaminen och skickar iväg den goa ljumma luftstömmen åt det håll man själv väljer. 

Det finns många modeller, och jag har blivit så förtjust att jag tänker köpa en  till. Och sprida värmen både hit och dit. :)

Grannen mitt över vägen ska sälja sitt hus, men särskilt lättsålt tycks det inte vara. Det var däremot ett annat hus i området, huset där Peppe och Valle bodde. Fast på bilden är de hemma hos oss.

Ett riktigt fint hus med ett toppenläge, och utsikt över "vår tredje sjö". Den matten fick nästan en hel miljon mer betalt än hon hade  tänkt sig. 

Ska väl också återkomma till det där skälet till att vi inte är särskilt flitiga varken i egen blogg eller som  kommentatorer hos er. Skälet stavas bekymmer med synen. fast det är inte hopplöst. Förstoringsglas är bästa hjälpmedlet - för övrigt ofta helt nödvändigt. Remiss till ögonsjukhus i stora huvudstaden där man omedelbart satte igång akut behandling. Injektion i ögat. Bläähh... Men jag är ändå tacksam. Läkarna tror att jag nog kommer att få behålla synen i det skick den är nu, kanske rentav med viss förbättring. Det vore ju bra...   

Endera dagen - i morgon tänker jag mig -  ska jag läsa ikapp hos er också. Men först - redan nu - ska jag byta header och färger på Kasperian. Återbruk blir det. Vill också tillägga att en datorskärm nog inte är vad mina ögon bäst behöver.

Nu har Lilla Gryn nästan-flyttat...

... men två dagar i veckan bor hon hos oss. För då behöver hon skötas om extra, på ett sätt som riktiga matten inte klarar.

Gryns riktiga hemma har verkligen sina fördelar.  :) 

   

- Skönt med en egen sjö.

   

- Jag skulle också gärna ha en alldeles egen sjö utanför dörren, men ville ändå helst åka hem!!

Matteria
Kasper saknar verkligen Grynet.. Tittar på mig, tittar runt och sen på mig igen - var är hon, matte??? Varför fick inte hon följa med hem???

Jag misstänker att inte heller Grynet är riktigt nöjd med sakernas tillstånd. Hon var definitivt inställd på att följa med mig och Kasper, jag hörde henne skrapa och krafsa på ytterdörren som jag bad matten stänga bakom oss.

Men hon vänjer sig. Fredag och lördag bor hon här igen, och så ser framtida schemat ut.

För mig känns det väldigt bra. Jag kan vistas ute på tomten utan oro, Kasper håller sig där han ska och lyssnar på vad jag vill. Inga gallergrindar inomhus att hålla koll på eftersom ingen råkar kissa på golvet även om jag tror att vi till sist kom tillrätta med just det problemet.
Fast det är klart jag tänker på och oroar mig för Grynet!! Kommer nya medicin-, behandlings- och boendesystemet att fungera? Om inte, ja då hoppas jag matten lyssnar på veterinären och låter henne somna in.

Hur som helst - i det vackra vårvädret har jag börjat vårstäda tomten. Med Kaspers hjälp förstås. :) Men innan dess, på hemvägen, kollade jag min damm. Inte mycket att kolla minsann. I den ena fanns bara en enda fågel, en ensam knipa.

I andra, större delen av samma damm fanns tre sångsvanar. Ett par och en singel. Alla drar förmodligen vidare.

Vid vägkanten lyser små solar...

 

...och på tomten har till och med några modiga vitsippor börjat sondera terrängen.  

Vi lever, det gör vi faktiskt!

Håhåjaja - Mr HåPe är fasansfullt krävande. Lösen hit och dit krävs, både från HåPe och Microsoft/Windows. Försöker få bort alla krav, men har hittills inte lyckats. Upptäckte så småningom att den synkroniserats med Mr Asus!! Två olika användare är jag helt plötsligt, ser inte klokt ut, varken i utforskaren eller nån annanstans! ! Tror jag lyckats stoppa vidare synkning nu, förhoppningsvis på båda datorerna.
Men det märkliga har inträffat, att Mr HåPe (Windows 10 Pro) uppenbarligen lagat Mr Asus (Windows 10 home edition)!! Maskinvarufel m.m. är som bortblåsta!

Fast Mr Asus Chrome (ominstallerad) vägrar fortfarande samarbeta med Blogger och Kasperian, Både Outlook och Thunderbird vägrar å andra sidan att samarbeta med Mr HåPe när det gäller att samla ihop e-postkonton,

Ole dole doff ... vilken ska jag förpassa till nån sorts skamvrå. Eller kanske till enstaka, specifika uppgifter, t.ex. tevetittning och bankärenden. Allt gammalt material är i princip kopierat till Mr HåPe. Men allt nytt kommer att hamna på bara en av dem. Ganska säkert på HåPe, trots allt.

Lilla Gryn ska till veterinären i morgon, tillsammans med mig och egna matten. Jag är orolig. Har haft veterinärkontakt per telefon ett par gånger. Nu dubbel tablettdos, dagligen. Hon visade klisymtom, inte bara i öronen. Bättre nu. Men om inte öronen kan vara behandlingsfria ett par-tre dagar i följd varje vecka kommer hon inte att kunna vara alls hos sin matte, ocn nu börjar situationen kännas ohållbar. Matten ser väldigt dåligt men att ge tabletter klarar hon säkert. Om hon kommer ihåg det.

Grynet har fått tillbaks sin hörsel, även om den är nedsatt. För första gången i sitt liv tränas hon på inkallning. Det går rätt bra. För det mesta. Kolossalt selektiv är hörseln, men har hon inte hunnit att alltför målmedvetet sätta iväg på egen hand alltför långt så lyssnar och kommer hon. Numera får hon enbart godis när hon kommer på inkallning (jag är en flitig kallare) och inte bara för att hon är rar och söt. I skogen och på bilfri skogsväg är hon okopplad. Fortfarande reserverad mot andra hundar, i princip är hon bäst på att umgås med människor och katter. Kasper är ofta väl burdus vid hundmöten, Grynet tillbakadragen och misstänksam. Håller sig tätt intill mig.

Jag har inte bara sysslat med datorer och hundar sedan sist, har tursamt nog hunnit med lite umgänge också. Inte så mycket, men något. Och så har barnbarnet från Filippinerna äntligen flyttat hem till Sverige, dock dessvärre till ett hus i Skåne. Men visst har han varit här. och visst har han tillbringat en del tid med sin mormor. :) Och äntligen har jag kunnat träffa hans flickvän. De flyttar hit tillsammans. Det ska jag berätta mer om, men inte just nu.

Eftersom det blev så många ord om Lilla Gryn blir det bild på de övriga. Kasper tar någon enstaka gång bian i besittning, nästan som på trots. Här med en grön elefant på nosen, en giraff med tassarna i vädrat bredvid  sig, och reflexvästen på för den hade inte hunnit tas av. Filip har lagt beslag på en gredelin mus och Myse är sig själv nog.

Jag har inte glömt er, mina vänner, trots att jag är så fruktansvärt dålig på att kommentera. Jag har inte mått som allra bäst ett tag, men nu är vi på rätt sida om vårdagjämningen och om några dagar får vi flytta fram klockan och hela min tillvara känns bokstavligen ljusare. Sommartid är en fantastisk gåva till oss kvällsmänniskor.

Än har inte de här gett sig tillkänna i min hasselbacke till tomt, men alldeles snart kan jag säkert krafsa bort lite löv och hitta årets första blåsippa. Och sen dröjer det inte länge förrän det ser ut så här!

Och snart kommer jag att bli en förhållandevis social person igen, även i kommentarsfälten. 😊😊😊

Återbesöket

Grynet på Animalenbesök - åtminstone jag fick godkänt! Grynet delvis också. Lite skit kvar i öronen, men nu försöker vi 20 dagar med en kombination av dunderdropparna i öronen, ingen sköljning och en låg daglig dos cortison i tablettform. Med förhoppning om lite "avsvullning" av de förtjockade öronvindlingarna. Däremot ingen cortison i baken.

Men noggrann koll måste jag hålla. Kontroll om 14 dagar. I bästa fall går det här vägen och vi kan göra uppehåll ett tag med örondroppar så att Grynet kan vara hos sin matte. Men inte på heltid säger veterinären, jag måste ha koll och ta stort ansvar. Håhåjaja.

Min idé om att jag skulle ta med mig riktiga matten vid nästa återbesök tyckte veterinären var alldeles utmärkt, och i bästa fall blir det så. Då kommer sannerligen att krävas ny tass- och tumhållning.

Eftersom jag ju råkade radera bl.a. inlägget med Grynet och Filip så lägger jag upp ett par av bilderna igen (klicka). Hon är en så fin och hjärteknipande liten hund, om än kolossalt tjuvaktig (om hon får chansen...) 😁😄😍

No one is perfect...

... inte ens en ny Clio. Kaspers bur går inte att använda alls, varken i baksätet eller bagageutrymmet. Oavsett hur jag fäller och flyttar och står i. Den är helt enkelt för stor. Och bilens linjer inklusive dörrarnas för svepande och skönt strömlinjeformade. Hrm...
Ny lösning ska hittas. Finns rätt många varianter på nätet. Men först ska kollas hos lokala handeln.

Så här ser den ut - hehe, på mina dammiga och stundom leriga grusvägar blir den snart ett konstant dåligt samvete. Den var en gång bourgognefärgad...

Märkligt - jag minns när alla bilar hade små rutor, sedan blev de större och större. Nu tycks trendvinden ha vänt.
Bilen lever sitt eget liv tycks det mig. Har jag "nyckeln" i t.ex. fickan låser den upp sig själv när jag närmar mig. Bara att kliva in, trycka på en knapp och köra. Glad att den åtminstone låter mig växla själv. När jag så småningom kliver ur - med "nyckeln" fortfarande orörd i fickan - så låser den sig så snart jag flyttar mig lite ifrån den. Blinkar två gånger, fäller in backspeglarna och faller i sömn. Tills jag åter närmar mig...
Färddator (ska lära mig den så småningom) och GPS m.m. betyder en förfärande massa knappar, skärmar och möjligheter. Fast prio ett är att ordna för trygg och rimligt bekväm färd för Kasper.

Kasper brukar få hälsa på en del av de hundar som passerar på vägen, sådana han och jag känner. Den här lilla cairnterriern (för visst är det väl en sån) lär vi oss aldrig namnet på, Han är rätt mysig, fast skäller vilt på Kaspers katter.

Filip har upptäckt att det luktar och smakar rätt gott om en del kattleksaker. Kattmynta. Så han placerar sig helt enkelt mitt ibland dem.

Dags att endera dan byta ut mina avbladade tomatplantor mot de växter som ska övervintras i gröna/blå rummet. Körsbärstomaterna smakar förvånansvärt lite, de andra både mer och bättre. Borde vara tvärtom, kan man tycka.

Och dagarna bara går och går...

Det har förstås hänt en del sedan sist, men sannerligen inte mycket vid datorn. Bland annat har jag svurit och skrattat och gråtit -  nja inte riktigt förstås :)  -  över Gröna rummet.

Jag bestämde mig för trallrutor som golv. Enkla att lägga, trodde jag. Så och enligt Bauhaus. Utan verktyg på plant golv, men de skulle även funka på reglar. 60x60 cm. Bra mått för mitt rum. Så jag satte igång, med friskt mod.

Lecablock fick förstärka där reglar tagit stryk genom all instängd fukt och blöta. Höjdjustering med brädbitar och vid behov kilar, hittade ett helt gäng ute i en bod. Frigolit däremellan, som isolering.

Men - de här trallrutorna är förmodligen de mest instabila någonsin tillverkade. 60x60 cm - jo pyttsan! Var 20 krävde antingen en regel eller annat stöd, annars vippade de och de faststiftade brädorna lossnade från sina trallreglar. Nåja, alla "parkettbitarna" blev utmärkta passbitar. Tur jag beställt två trallrutor extra.

Jag borde ha fattat att ju flera lösta "parkettbitar" varje trall består av, desto lättare skulle något gå snett. Och att slå tillbaks en liten usling som hoppat ur sina stift funkade sällan, de tunna stiften la sig förstås bara ner. Jag insåg att här krävdes fler Lecablock, och där utrymmet inte var tillräckligt för att få ner de stora blocken borde ju tegelstenar funka.

Som ni ser ryms inte mycket isolering här inte. Faktum är att jag har 8 frigolitskivor över!! Hehe, jag får fundera ut något fifigt sätt att använda dem, åtminstone ett par-tre skivor vet jag redan hur.


Att två rutor kunde ta en hel dag, det hade jag inte räknat med. Alltmer Frigolit ut, alltfler tegelstenar och delvis huggna Lecablock in. Jag provade för övrigt att lägga ut ett par rutor inomhus, på mitt plana golv. De knirkade och "gungade" lätt även där.
Kasper har drivits mellan hopp och förtvivlan. Mest har han avskytt hela tilltaget, men ibland fått nytt hopp. Hopp som grusats. Många gånger.

Förmodligen borde jag snabbt ha returnerat trallen och satsat på något annat. Men jag insåg inte vidden av eländet innan jag redan använt några stycken, varav åtminstone en redan fallit i bitar.
Men - trots allt, nu ligger där ett golv. Det ÄR stabilt, även om det inte känns så. Och lite knirk står man väl ut med. Isolering? Nja, kanske att den dyngsura gullfibern inte heller isolerade så bra? Även om den i torrt tillstånd var två decimeter tjock.

Nu säger jag med August Strindberg (med liten tempusändring): Här revs för att få luft och ljus, var kanske inte det tillräckligt..

En sak gick trots allt absolut inte att stå ut med  .  golvet kunde nypas, när jag gick barfota! Inte mellan trallarna, utan mellan "parkettbitarna"! Något måste göras.

Skulle rummet bli grönt, med grönt konstgräs? Mera googlande och besök på byggvaruhus. Det gräslika gräset kändes vidrigt, Andra mattor för balkong och uterum kändes bättre. Blågrått fick det bli. Växter får stå för det gröna.  Kasper greps av nytt hopp.

Bra att ha ett rejält tungt månghundraårigt strykjärn och ett långt vattenpass till hjälp när man ska skära till en matta.  Bra också att ha frigolitskivor att lägga den på. :)

Nu är rummet färdigt. Tomaterna som inte mått så bra ute på altanen har flyttat in. En mogen tomat har de hittills bjudit på. Mina båda små citrusträd mår dåligt och kommer inte att få flytta in i höst. Får nog satsa på lite härdigare växter om de ska kunna överleva i det i år förmodligen svalare och dragigare rummet. Mattan släpper igenom både luft och vatten, jag har testat. Och den torkar snabbt.
En fin oliv i buskform står redan på farstubron och väntar. Lager, lavendel och självfallet min fina rosmarin ska nog klara rummet även i nytt skick. Och - hoppas och tror jag - även min Agapanthus. Några fler växter också, hoppas jag.

En del av lilla rummet ser för ögonblicket ut så här. Förutom att två av katterna hittat dit igen. :)  Till sina favoritstolar.

Varken trallrutor eller matta är fastspikade eller skruvade, inte heller några lister. Så OM allt  klarar vintern och jag anser det mödan och pengarna värt nästa år så kanske jag letar andra, stabilare trallar. Å andra sidan, man vänjer sig kanske.  :)

Kastat vare´ här...

Kasta eller inte kasta - det var frågan. Resultatet blev "kasta". Inte bara böcker gallrades, även kläder kördes iväg till återvinningscentralen. Två fulla sopsäckar - här ligger sånt som en gång var mitt.

Hehe - containern var fylld nästan till brädden, så jag tog chansen och norpade tillbaks ett par byxor (ett par decennier gamla och använda någon enda gång, möjligen) - men jag tänkte att kanske ändå...  Jag försökte ta tillbaks en tröja också, men nådde den inte.

Och så det här med böcker - drygt 10 hyllmeter bortgallrade. Allt har ännu inte hunnit avyttras på det ena eller andra sättet, men i morgon eller på tisdag hoppas jag få iväg resten.

Det ena drar det andra med sig - minus tio hyllmeter kräver omtänk. 

Ena rummet är klart och delvis ommöblerat, men eftermiddagssnöande satte stopp för bortforsling av bl.a. tomma hyllmoduler. Åtta stycken som rymmer en meter var.

Nu känns det som om jag faktiskt kan stå för mina böcker. De är mina för att jag fortfarande vill ha dem. Lika mycket kvar som jag gallrat bort. Åtminstone tills vidare.

Ett par som i sista sekunden undgick sopsäcken hamnar i stället på nattygsbordet. Men resten forslas bort så snart ryggen ger klartecken. Ingen enda ska norpas tillbaks. :)

Endera dagen visar jag kanske några "efter"-bilder. :)

Läget

Så här, ungefär:

- Braaa, i dag har vi ju faktiskt lyckats ta oss en promenad

- …men hallå matte, det är bara ett par hundra meter upp till brevlådan!!

- Men det är i alla fall uppförsbacke!

- Okej, fast skyll inte på katterna för att du inte ville gå längre!!

- Är du tankeläsare, Kasper?

- Japp! Vet inte om det är utmärkande för jappar, såna som jag alltså. För mig lurar du inte!! Men du gör säkert så gott du kan! Inte med att lura kanske, men att promenera. 

- Och så har jag burit in en väldig massa loggs! 150 kilo. Och hämtat in ved, för det är lättare att tända i kaminen om ett vedträ får följa med loggsen in genom luckan! När man ska tända alltså.

- Det gillade jag, för det var inget vidare med det där elelementet i stället för kamin. Inte kan man ju ligga och mysa framför ett element, heller!! När man är van vid kaminen. Så här års ska den vara varm!!! 

- Absolut Kasper…

- … och du ska sitta och sticka i fåtöljen framför, och mitt emellan dig och kaminen, det är precis där jag gillar att ligga! Förresten matte, det där med att du la dig att vila på golvet, först nedanför datorn och sedan på toagolvet – ska du vila så ska du göra det på soffa eller säng!!! 

- Håller med, men när hela världen börjar snurra så kan det bli så där. Och du ville väl inte att jag skulle spy i din bia, va´!!!!

- Nänä, och du gör väl, som sagt, så gott du kan. 

- Vet du vad, vi (dvs jag) orkar nog med en sväng till. Måste ju bära nedpackade julgrejerna till en bod. Och sen fortsätter vi ner på ängen, och sen får vi se.

- Bra matte, det börjar visst arta sig. :) 

Dom stinker

Jag har en mikrovågsugn. Använder den praktiskt taget aldrig. Men i går kväll tänkte jag – ett par bullar....  från frysen och in i ugnen, nu skulle jag minsann…. 

Efter ett par minuter - iskalla och stenhårda utom på ytan. Aha – för kort tid och för låg effekt. Fyra minuter på högsta effekt borde funka. Efter tre minuter kom jag på att jag skulle kolla. En vidrigt stinkande, massiv och gulaktig rök vällde ut! Kasper hostade, jag vräkte upp dörrar och fönster, i alla riktningar. Hivade ut bullarna genom köksfönstret.

Tog tillfälligt in dem idag, för att fota. Att jag är usel på att baka, det visste jag. Men hoppades på att åtminstone kunna tina... 

Jag vädrar och vädrar, men lukten sitter fortfarande i. Bullarna var köpta, ofrysta. 

Undrar vad de egentligen innehöll. 

Själva ugnen är fortfarande missfärgat gul trots diskmedel, såpa, bikarbonat, citronsyra, ättika. Inte alltsammans på en gång.  :)

Plastkåpan som täckte bullarna har behandlats på samma sätt. Missfärgningen borta, men en del lukt sitter kvar.

Jag ska nog inte ha någon sån här manick!!! Förresten - eftersom det var kväll och mörkt ute, så fullkomligt vällde det naturligtvis in en hoper ljusälskande flygande insekter av olika storlekar...
Den ska allt förpassas till nåt uthus. den där ugnen.

Så där ja´ ... :)

Äntligen! Samma temperatur ute som inne! Öppna dörrar! Humlor visar sig, inte så många, men dock. Ett och annat bi. Så den blöta kylan har tydligen inte tagit livet av alla. Bra, för utan bin stannar som bekant världen.

Glädjen blir kanske inte så långvarig, men ett par sköna dagar är i alla fall bättre än inga alls. 

Här väntar tre hinkar på sina tomatplantor. Nu när rosmarin, citron, apelsin, pelargon, en wannabe- bougainvillea  osv flyttat ut, så ska tomtplantor inhandlas.  Tre växthustomater, som vanligt. 

En katt är en katt är en katt. Här har en ekorre fått sätta livet till. Som vanligt finns bara svansen kvar. Här är det Myse som roar sig, men svanslek gillas även av Filip. 

Knepigt med ekorrjakt, men trösten är att några fler fågelungar får leva. Fast tydligen har många dött ändå, pga brist på insekter till föda, denna kyliga och blöta vår. 

Om matte blir lite småsur så kan man ju söka tröst hos Kasper. Han är aldrig sur!