Och dagarna bara går och går...

Det har förstås hänt en del sedan sist, men sannerligen inte mycket vid datorn. Bland annat har jag svurit och skrattat och gråtit -  nja inte riktigt förstås :)  -  över Gröna rummet.

Jag bestämde mig för trallrutor som golv. Enkla att lägga, trodde jag. Så och enligt Bauhaus. Utan verktyg på plant golv, men de skulle även funka på reglar. 60x60 cm. Bra mått för mitt rum. Så jag satte igång, med friskt mod.

Lecablock fick förstärka där reglar tagit stryk genom all instängd fukt och blöta. Höjdjustering med brädbitar och vid behov kilar, hittade ett helt gäng ute i en bod. Frigolit däremellan, som isolering.

Men - de här trallrutorna är förmodligen de mest instabila någonsin tillverkade. 60x60 cm - jo pyttsan! Var 20 krävde antingen en regel eller annat stöd, annars vippade de och de faststiftade brädorna lossnade från sina trallreglar. Nåja, alla "parkettbitarna" blev utmärkta passbitar. Tur jag beställt två trallrutor extra.

Jag borde ha fattat att ju flera lösta "parkettbitar" varje trall består av, desto lättare skulle något gå snett. Och att slå tillbaks en liten usling som hoppat ur sina stift funkade sällan, de tunna stiften la sig förstås bara ner. Jag insåg att här krävdes fler Lecablock, och där utrymmet inte var tillräckligt för att få ner de stora blocken borde ju tegelstenar funka.

Som ni ser ryms inte mycket isolering här inte. Faktum är att jag har 8 frigolitskivor över!! Hehe, jag får fundera ut något fifigt sätt att använda dem, åtminstone ett par-tre skivor vet jag redan hur.


Att två rutor kunde ta en hel dag, det hade jag inte räknat med. Alltmer Frigolit ut, alltfler tegelstenar och delvis huggna Lecablock in. Jag provade för övrigt att lägga ut ett par rutor inomhus, på mitt plana golv. De knirkade och "gungade" lätt även där.
Kasper har drivits mellan hopp och förtvivlan. Mest har han avskytt hela tilltaget, men ibland fått nytt hopp. Hopp som grusats. Många gånger.

Förmodligen borde jag snabbt ha returnerat trallen och satsat på något annat. Men jag insåg inte vidden av eländet innan jag redan använt några stycken, varav åtminstone en redan fallit i bitar.
Men - trots allt, nu ligger där ett golv. Det ÄR stabilt, även om det inte känns så. Och lite knirk står man väl ut med. Isolering? Nja, kanske att den dyngsura gullfibern inte heller isolerade så bra? Även om den i torrt tillstånd var två decimeter tjock.

Nu säger jag med August Strindberg (med liten tempusändring): Här revs för att få luft och ljus, var kanske inte det tillräckligt..

En sak gick trots allt absolut inte att stå ut med  .  golvet kunde nypas, när jag gick barfota! Inte mellan trallarna, utan mellan "parkettbitarna"! Något måste göras.

Skulle rummet bli grönt, med grönt konstgräs? Mera googlande och besök på byggvaruhus. Det gräslika gräset kändes vidrigt, Andra mattor för balkong och uterum kändes bättre. Blågrått fick det bli. Växter får stå för det gröna.  Kasper greps av nytt hopp.

Bra att ha ett rejält tungt månghundraårigt strykjärn och ett långt vattenpass till hjälp när man ska skära till en matta.  Bra också att ha frigolitskivor att lägga den på. :)

Nu är rummet färdigt. Tomaterna som inte mått så bra ute på altanen har flyttat in. En mogen tomat har de hittills bjudit på. Mina båda små citrusträd mår dåligt och kommer inte att få flytta in i höst. Får nog satsa på lite härdigare växter om de ska kunna överleva i det i år förmodligen svalare och dragigare rummet. Mattan släpper igenom både luft och vatten, jag har testat. Och den torkar snabbt.
En fin oliv i buskform står redan på farstubron och väntar. Lager, lavendel och självfallet min fina rosmarin ska nog klara rummet även i nytt skick. Och - hoppas och tror jag - även min Agapanthus. Några fler växter också, hoppas jag.

En del av lilla rummet ser för ögonblicket ut så här. Förutom att två av katterna hittat dit igen. :)  Till sina favoritstolar.

Varken trallrutor eller matta är fastspikade eller skruvade, inte heller några lister. Så OM allt  klarar vintern och jag anser det mödan och pengarna värt nästa år så kanske jag letar andra, stabilare trallar. Å andra sidan, man vänjer sig kanske.  :)