Vårvärme, lite ärrigt och en virrmatte

Det är så hääärligt, att stå i sooolen... kanske ni hör melodin. :)

Tänk att solen fortfarande skiner och värmer så här framåt kvällen.
Underbart!

Och tänk att jag är utan tratt!

Och tänk att det snart blir "sommartid", så att det blir ljust ännu längre på kvällarna.
Passar ju mig och matte perfekt, fast jag vet att det finns dom som klagar. Det gör inte vi. :)  Och inte bryr vi oss så mycket om ljusa mornar heller, för då sover vi.

Jag ser förstås lite konstig ut, pälsen försvann under ena ögat när bölden sprack och det blev ett stort sår. Men skorpan är borta och såret läkt och jag får säkert tillbaks pälsen så småningom. I höstas var jag ju rakad på magen, men titta nu! :D

Fast när matte såg det här ropade hon neeej!!!
Hon trodde att jag skulle gnugga hål på nya tunna huden, men det gjorde jag inte. Hann liksom inte.

Men vänta bara - snart så får jag säkert rulla precis var och hur jag vill. Nästan. :)

Till sjön och plöja nos i sand, det får jag inte ännu på ett litet tag. Matte tror att sandkorn är kantiga och vassa. Äsch...

Matte har jobbar massor vid datorn - för tillfället har hon visst glömt att hon är en sån där pancho. Hon glömmer mycket. När hon till exempel häromdagen skulle iväg och mata och umgås lite med Luddekatten, då glömde hon att hon hade en kastrull på spisen...

Och i går när vi skulle åka till Södertälje och handla visade bensinmätaren rött, men när hon efter några mil skulle tanka hade hon glömt plånbok med alla kort hemma. Frågan var förstås om bensinen skulle räcka för att åka både hem och tillbaks till macken. Bensinsnålare har hon aldrig kört, rullade där det gick och var förfärligt rädd om gaspedalen. Hon hade knappt två liter kvar i tanken, när vi väl nådde macken för andra gången.

Här kan ni förresten se lite bättre hur eländig jag ser ut under ögat. Men jag är glad ändå. :) Bland annat för att matte har torkat massor av härligt, nytt godis åt mig.

Nu sedan min och mattes datoruppkoppling fungerar bra igen, så ser och lyssnar hon ibland på teve på ena skärmen - lite slött så där - medan hon jobbar på den andra.  Hon tyckte så mycket om Jon Henrik Fjällgrens jojk på Melodifestivalen - och sen såg hon det här klippet! ÅÅhh! Tommy Krångh är teckentolk, teckentolksartist. 

Han har tolkar både Magnus Carlssons och Måns Zelmerlöws bidrag!  Titta på dem, det är tolken värd. :)  Han borde definitivt finnas med på scen när det blir dags för stora spektaklet i maj!

Nu ska vi sova, jag och matte. Och se om vi kan få in några katter. :)

De sitter där, tiggarna

De sitter där. Sitter och sitter. På marken.  På en dyna kanske, men ändå. De sitter i köpcentrum. De sitter snart sagt överallt. Tiggarna. Romerna.

Jag förtränger så gott jag kan. Ger inget, för då kan det bara komma fler…  Och jag kan ju inte hjälpa att det finns de som slänger glåpord, till och med spottar på dem…

Men – sitter där, det gör de. I snö, regn, kyla. De borde inte finnas, men det gör de. Och jag ser dem, trots att jag försöker förtränga. När jag går förbi med fyllda kassar.

Klart det är synd om dem, men inte är väl det min sak.  Det är Rumäniens sak. EU:s sak. Jag betalar förresten till Läkare utan Gränser…

Tiggarna är helt enkelt ett kolossalt störande och irriterande moment i tillvaron.

Okej – jag har tyckt riktigt illa om dem. Men också om mig själv, om mitt eget sätt att reagera. Jag har försökt "tala mig tillrätta", men det har inte hjälpt ett endaste dugg. Samvetet har gnagt.

Dessutom – att onaturligt skynda förbi, titta åt annat håll, låtsas inte se, det kändes helt enkelt ovärdigt. För ganska många månader sedan bestämde jag mig för att ”göra upp” med mig själv. Det måste finnas ett annat sätt att förhålla sig.

Det finns det.

Nu  tittar jag, möter deras blickar.  Och tänk, en sådan skillnad det gör!  De inser att jag kanske inte kan ge dem pengar, men jag kan ge dem en liten gest, rentav ett vänligt leende som nog inte är särskilt glatt, men respektfullt. Ett leende kan uttrycka respekt. För den delen också förståelse och empati. 

Och nästan alltid ser jag gensvar. Möter en blick – vi ser varandra. Får kontakt människa till människa. Vi  förstår.

Detta enkla, att ”våga” se den person som sitter där får konsekvenser. Varelsen är faktiskt en individ. En medmänniska, inte ett ”något” under sjalar och filtar. En medmänniska, värd att bli sedd.

Det är flera månader sedan jag bestämde mig för att inte titta bort. Det handlar om värdighet, mänsklig värdighet. Tiggarnas värdighet. Och min. Så nu fegar jag inte ur längre.

Om jag ger pengar? Nja, ibland förstås, men jag har ju inte så gott om dem. Och ibland är jag plötsligt utan guldtior. Men det andra jag ger – jag ser att det betyder mycket. Klart det gör för den som alltför ofta bara möter förakt och negligerande.  Ibland ren och skär elakhet.

Sist en varning – det är riskabelt, det där att se folk i ögonen. Man kan beröras. På riktigt. Så att man får försöka blinka bort tårar.

Det finns också någon enstaka som inte alls vill möta min blick. En ganska gammal man som jag några gånger gett en slant tittar åt sidan, medan han mumlar ett tack. Jag ser visserligen inte hans ögon, men väl hans kroppsspråk som han inte kan dölja. 

Jag är övertygad om att han efter ett långt strävsamt liv upplever det som fruktansvärt förnedrande att behöva sitta här, i ett annat land och tigga. 

Det var inte det här han ville med sitt liv. Han tittar bort, känner en sorts skam.

PS. Jag ser att ”man” nu på allvar ska försöka komma tillrätta med framförallt romernas situation. Dels i deras hemland, dels här. Riktade insatser från både samhälle och hjälporganisationer.

Det är bra. Men inte befriar det mig från att se den medmänniska som faktiskt befinner sig inom min synkrets. För i och med det angår han/hon mig. Så enkelt ser jag det.

Hur situationen hanteras av andra – det är förstås upp till var och en. Jag valde så småningom, som sagt, att inte se bort. Det fick konsekvenser.

Gott Nytt År! (Och en pyttig rapport...)

Vi lever, det gör vi! Julen är förbi, den har firats och begåtts på sedvanligt, tämligen lugnt sätt. Dessvärre inte en enda bild den dag släkt från när och lite fjärran sågs här. Mellan den yngsta och den äldste skilde 80 år!

Jag önskar sannerligen att jag inte totalt glömde kameran!!!

Det får bli några andra bilder i stället. Detta är inte skogsbrand, det är en solnedgång!

I en torr talltopp satt en hackspett och trummade takten till något, jag vet inte riktigt vad. Fotograferad från min förstutrapp. Trevligt att ha kameran som kikare. Glöm inte klicka.

Mina barnbarn tycker om stjärnor, här ännu en jag förärats. Vackert blev det. :)

Den stjärnan sitter här ovanför. :)

I dag for jag iväg för att småhandla lite, framförallt har frukten tagit slut och så kan jag ju inte ha det. Maxi hade tydligen väntat på att matte skulle komma hem igen, han mötte omgående upp. Kameran höll jag i handen, hade tänkt fotografera något helt annat. Nu riktade jag den i stället neråt.

- Åh matte, va´ härligt att du är hemma igen!! 

 Men hallå där - ta bort kameran, jag har inte hälsat och gosat färdigt än!!! 

Han hade vissa synpunkter sedan - visst kan en katt se redigt besviken ut... Hela han utstrålar skitmatte! För matte hade verkligen hälsat färdigt, föste rentav ner honom från benet.

Det är nyårsafton. Kaspers allra värsta natt. Till och med värre än Valborgsmässoafton. Redan har någon lyckats smälla av nånting, Kasper skalv i hela kroppen och letade förtvivlat efter någonstans att gömma sig. 

Verkar som om det bara var en provskjutning. Det är tyst nu och Kasper är någotsånär lugn. Men jag vet, att det brakar loss på allvar framåt midnatt. Kasper reagerar lika intensivt mot både ljud och ljus. Det SKA INTE spraka iväg ljusbollar och stjärnfall och sånt på himlen.

 I år ska jag prova något nytt. Buren i bilen ska täckas av ett täcke! Bilstereon ska få spela lugn musik. Panflöjt tror jag blir bra, fast på hög volym. 

Vid 11-tiden ger vi oss iväg. Mot en motorväg, E4 eller E20 med siktet inställt mot antingen Helsingborg eller Göteborg. Vi kommer förstås inte så långt, efter en knapp timme vänder vi och far hemåt igen. 

Det är tur att åtminstone katterna är totalt oberörda. 

I morgon hoppas vi på en lugn dag. Vi får besök, och då blir Kasper glad. Matte också. 

Nu önskar vi (Kasper, Maxi, Filip, Myse och matte) er alla, oavsett antal ben, ett riktigt 

Gott Nytt År! 

(Vi får väl alla försöka bidra, så gott i kan...)

PS.  Hallå matte, säger Kasper, du glömde nån bild på mig!!!  Visst, så här kommer några från halvmörka eftermiddagen.

NIX!! Det går inte, dags för uppkopplingen att sega och hänga sig... Bara att försöka spara och få upp åtminstone det här! 

...och störst av allt är...

... nej, inte kärleken! Störst av allt vi vet är talet Pi - 3,14 - för det är evigt. Pi finns dessutom gömt i varenda cirkel, dyker alltid upp som gubben i lådan, konstateras i början av ett program i radions P1.

I går lyssnade jag på ett fantastiskt litet program, bara 10 minuter långt: Den gömda koden. Här kan du lyssna. Gör det!

På hemsidan skriver man: Pi är ett gåtfullt och romantiskt tal. Det vackra med talet är att det tar aldrig slut. Det är större än någonting annat vi vet. Pi:s decimaler fortsätter i evighet. Och samtidigt är det ett exakt tal. Ändrar man en enda siffra i nummerordningen, så är det inte längre Pi. Talet är en del av evigheten men har samtidigt en exakt och konstant relation till alla cirklar i hela världen. 

Eftersom Pi aldrig tar slut finns varenda sifferkombination, vartenda telefonnummer, personnummer, ja precis alla nummer gömda någonstans. Precis alla! Google och Facebook - släng er i väggen!!

Fast det är klart - att försöka plocka fram och dessutom veta när något man inte vet är just det man skulle vilja veta om man bara visste varför, det verkar inte särskilt kommersiellt gångbart.. 

I programmet berättas också om savanten Daniel Tammet som inför publik räknade upp de första 22 000 siffrorna, exakt rätt. Fem timmar tog det. 

Hans upplevelse av talet är inte densamma som vår, oh nej! 

Ibland får man lyssna till små pärlor. Detta är en. 

I skatteverkets kö...

... där sitter jag, i kö. Har avancerat från nr 219 till 51. Jag har hunnit både  duscha och fixa påtår medan jag väntar.

Hurra för högtalartelefonen!

Nu har jag nummer 29 - det går framåt.

Jag har fått ett föreläggande om att deklarera - dröjsmålet ska visst kosta mig ett par tusen kronor.

Men jag har redan deklarerat, i april. Per telefon, det verkade så smidigt.

Nu är jag nr 17 - det går ganska snabbt.

Jag studerar min deklarationsblankett ännu en gång. Det känns surt - ska de dryga tvåtusen jag skulle få tillbaks på skatten gå till en oförtjänt förseningsavgift...

Oj - bäst jag förbereder mig - jag är nr 3!!
 
Så där ja.
Nu är jag ombedd att skicka in en pappersdeklaration, med anteckning om att jag tidigare har deklarerat per telefon.
Ett antal personer på Skatteverket håller på att undersöka, deras teknik har inte fungerat som den skulle, och nu sitter man och väntar på att folk ska höra av sig så att man får personnumren på de som felaktigt fått ett föreläggande.

Bara att hoppas att jag hittas, eller att jag åtminstone slipper förseningsavgiften.

Gissa vem som nästa år inte ska deklarera per telefon ...  men visst var det enkelt...
Nej, här ska användas både livrem och hängslen. Kanske rentav dubbla hängslen - telefon, e-deklaration och pappersdito... :)

Och nu - mot brevlådan med en pappersdeklaration.

Ska man skratta eller gråta... varsågod och välj!

Finns kanske lite hopp

Matteria
Se här, alltid något positivt. :) Riksdagen har idag tagit ställning till ett betänkande (2013/14:KU17)

Så här skriver man:  

"Privatpersoner ska få en starkare ställning i domstolsmål som handlar om ärekränkning.
Kravet på att det måste finnas särskilda skäl för att väcka åtal för förtal och förolämpning tas bort.
Det betyder att åklagare och justitiekansler i högre grad ska kunna hjälpa personer som till exempel har utsatts för förtal på internet."

2015 börjar lagen gälla. Det låter ju bra, återstår förstås att se hur det blir i praktiken.  Vad kommer t.ex. att anses vara en förolämpning? Tror dessvärre att ribban kommer att läggas väldigt, väldigt högt. Fast liiiite kanske ändå nättrollen bör bäva?


I övrigt bara att hoppas att våren snart återvänder från sin time-out - och det finns visst hopp. I dag har i alla fall solen visat sig under flera timmar.

Och så måste jag få visa något - om cyklamen skrev jag här. Det handlade om obesvarad kärlek. :)

Till slut ledsnade jag och ställde dem bakom en gardin på kontoret. Alla blommor hade också ledsnat. Men titta nu:

För ett tag sedan upptäckte jag knoppar bland de inte alltför fräscha bladen! Och nu står de på golvet i Gröna Rummet. Mitt livs första överlevande och pånyttblommande cyklamen. :)

Fast bredvid datorn står en ny, frisk bukett vitsippor. Att få doppa näsan i en vitsippsbukett - det är livskvalitet! Ljuvligt vår doftar de.

Koncentrerade minuter

Bland de mest koncentrerade 4,5 minuter jag sett!

Fantastiskt -  titta!
Det handlar om varg - på ett annorlunda sätt. 

Stefan Jarls film "Godheten"

Jag har inte själv hunnit se filmen, men eftersom jag vet att en och annan läsare av min blogg vill se den så vidarebefordrar jag följande, från mailboxen. Erhållet från Olle Johansson, stridbar professor vid Institutionen för Neurovetenskap, Karolinska Institutet.

"SVT vill inte sända filmen före valet. Nu har det uppstått en stark opinion på social medier med kravet på att den ska visas före valet, vilket jag tycker är en självklarhet. Filmen synliggör på ett trovärdigt och pedagogiskt sätt det destruktiva ekonomiska system vi har idag och konsekvenserna av det. Människor bör få en chans att bli informerade och ta ställning. Stefan Jarl har intervjuat experter, dels ekonomer, dels ekonomijournalister, dels läkare och dels forskare, om konsekvenserna. Intervjuerna blandas med vackra naturbilder för att man som tittare ska få en chans att smälta och reflektera. Tommy Berggrens ibland provokativa inslag är avslöjande och ganska roliga, exempelvis när han leker superrik.

http://www.folketsbio.se/filmer/filmer/1144  - en talande trailer på 1,20 minuter
http://dreamfilm.se/movies/details/2624-godheten/  - hela filmen – 78 minuter"

Själv återkommer jag med ett mer personligt inlägg snart. Fortfarande en del knåp och knep med datorer. Men snart finns nog allt på plats i nya datorn, och den verkar förhållandevis samarbetsvillig. 

Jag hat t.o.m. kunnat arbeta flera timmar med en hemsida jag sköter, och med bara en liiiten tvekan tycks det gamla programmet fungera även här. Liksom delvis också ett gammalt välkänt layoutprogram, som Moses helt vägrade kännas vid.

Så nog skulle jag vilja ropa halleluja... bara det inte uppfattas blasfemiskt! :)

För säkerhets skull tar jag i trä också... 

Mest förundrat gnäll

Matteria
Vi har en minerallag i Sverige- Världens mest generösa? Från 1991.

Tror du att det finns något mineral du vill åt - bara ut och leta! I princip.

Har du ekonomiska möjligheter och visar dig "lämplig" att utvinna det du hittar, då får du  bearbetningskoncession, dvs rätt att sätta igång. Tursamt nog ibland hindrad, av miljöhänsyn.

Klart du måste betala något för järnet, kopparn, zinken, silvret osv.
Javisst! 0,05 procent av mineralvärdet! Dvs 0,5 promille!!

I exempelvis Kanada lär motsvarande avgift ligga på ca 10 procent, i Australien på 30! Procent, alltså.

Inte svårt att inse att det för många är kolossalt mycket lönsammare att leta mineral i Sverige än i hemlandet.

Det händer att bolag går i konkurs. Gissa vem som får stå för saneringskostnader m.m.

Sånt här kan man tänka och förundras över, när man surfar runt på nätet.

Man kan förstås också undra över varför Rut och rot kallas avdrag, i stället för ärligare och sakligt korrekt bidrag.

Nej då, det här är ingen politikerblogg. Minst av allt en partipolitisk. Men en del sakfrågor kan jag inte låta bli att fundera över.

Som t.ex. varför vi inte ägnar oss mer åt att få vår egen planet att fungera även i framtiden i stället för att utforska om det finns vatten på Mars. Eller om vi skulle kunna bygga tak över en bit av månen.


Glädjas kan man å andra sidan över att skolköken på Gotland ska rustas upp och byggas om från mottagningskök till tillagningskök.

Grattis alla gotländska skolbarn! Ni får nylagad mat, delvis på ekologiska råvaror! En del av er redan i vår.

Undrar när fler kommuner ska fatta samma kloka beslut. Och kanske att även de äldre..?

Nä, tror det är dags att hund och katter får ta hand om nästa inlägg. :)

Bara frågetecken

Matteria
Förstrött har jag stundtals hört politikerna debattera regeringens höstbudget. En nöjdare regering finns nog inte. Min association:

En sak tycks regering och opposition ändå vara helt ense om - det gäller att öka konsumtionen för då blir det fler jobb. Och vice versa. Ska man satsa på hönan eller ägget? Och vad är i så fall vad?

VEM skulle förresten öka sin inhemska konsumtion mest vid en skattesänkning? Den som redan har allt med råge, eller den som lever på marginalen?


Och nu raderar jag den långa text jag skrivit om procentpåslag, om påslag i kronor och ören, varför inte lika för alla... en riktigt rolig tanke... 300 konor i månaden rakt av...

Nä - det var ungefär så här mina tankar till slut gick.

Skatta eller gråta, det är frågan...