Matte Rozie svarar: Jag skakar på huvudet för han nämner att "Ju sämre skor, vars sömmar går sönder allt snabbare och som vi trivs allt sämre med, ju bättre tider blir det."
Jag kan inte tolka om han är ironisk eller menar allvar när han skriver att "det är bättre tider". För skohandeln är det väl det men inte för gemene man, då det råder stor arbetslöshet, många har det dåligt ställt och då de inte kan betala kontant drar de på sig stora skulder via sms-lån, eller nappar på erbjudanden från baksluga finansbolag: "Låna av oss - utan några som helst villkor!" Skuldfällan är ett faktum - hur ska de kunna betala tillbaka, då de ju inga pengar har? Och skorna har de ingen användning för - de har gått sönder, dags att köpa nya skor (som även de snart går sönder). Mmmmm... vilket finansbolag ska vi välja den här gången för ett nytt lån?
För många blir nog "ljuset i tunneln" det annalkande tåget, och jag väljer att inte skratta, ej heller gråta. Skakar på huvudet och inser att den lilla människan endast är en liten bricka i ett gigantiskt och illasinnat "Räv & Rackarspel".
Birger Schlaug är ironisk här – och jag tycker att han i detta inlägg på ett lysande sätt visar på det absurda i tidens fascination för ”tillväxt”. En tillväxt till döds, i det längre perspektivet bokstavligen. De tankar och det synsätt du ger uttryck för är i allra högsta grad desamma som Schlaugs. En förtvivlan över det absurda i dagens samhällssyn. ”Ljuset i tunneln” ÄR ett tåg, och förr eller senare kör det över oss allihop! Om ingen förändring sker, om ”vi” inte sansar oss. Det eländiga i sammanhanget är förstås att SvD på allvar drar upp den ökade skoförsäljningen (drygt 22 %) som något positivt, som en tecken på den konjunkturuppgång som Sverige mår så bra av. Eländigast av allt är antagligen att SvD antagligen inte är ensamt, för det är ju det här den nuvarande politiken går ut på! Jag för min del ”gråter” åt företeelsen, men kan inte låta bli att skratta lite åt Schlaugs sätt att kommentera. Så är det för mig. Jag tycker att han är en strålande skribent.
Och jag är absolut beredd att hålla med dig om att den lilla människan bara är en liten bricka i ett gigantiskt och illasinnat´"Räv & Rackarspel". Berit E
Satans tillväxt...! Och dess påskyndare. Sammansvärjningar - mot oss. Och sen ett enda stort halleluja... över skoförsäljningen. Det ÄR svårt att veta om man ska skratta eller gråta. Jag gör bådadera; fnissar medan ögonen tåras. Knepiga känslor som framkallas. Om man skulle - och jag funderar över det ibland - samla allt elände som människor ställt till på denna jord i en enda lång uppräkning... jag undrar hur långt det skulle bli. Och hur man skulle må vid genomläsningen... :-(
Uppräkningen skulle naturligtvis aldrig ta slut! För nytt elände tillkommer hela tiden. Bara att se sig om i världen, höra en nyhetsutsändning, läsa en tidning...
Och mitt i allt elände så finns en hel hop ljusglimtar, för visst gläder vi oss över mycket.. Vi är allt bra knepiga, vi människor. Både individuellt och som släkte.
Människan lär sig aldrig och söker alltid sitt. Ändå kan man bara inte tro att man är ensam i sitt tyckande, om sin insikt -Birger finns ju där! ;-) Klok gubbe och synd att han hoppade av politiken. Nu lutar han åt V och det gör han alldeles rätt i.
Kanske att Birger Schlaug trots allt gör mer nytta som fri debattör än som politiker, bunden av partiprogram och med krav att rätta in sig i ledet. Han är väldigt aktiv. Jag gillar honom skarpt! :) Berit E
Matte Rozie svarar:
SvaraRaderaJag skakar på huvudet för han nämner att "Ju sämre skor, vars sömmar går sönder allt snabbare och som vi trivs allt sämre med, ju bättre tider blir det."
Jag kan inte tolka om han är ironisk eller menar allvar när han skriver att "det är bättre tider". För skohandeln är det väl det men inte för gemene man, då det råder stor arbetslöshet, många har det dåligt ställt och då de inte kan betala kontant drar de på sig stora skulder via sms-lån, eller nappar på erbjudanden från baksluga finansbolag: "Låna av oss - utan några som helst villkor!" Skuldfällan är ett faktum - hur ska de kunna betala tillbaka, då de ju inga pengar har? Och skorna har de ingen användning för - de har gått sönder, dags att köpa nya skor (som även de snart går sönder). Mmmmm... vilket finansbolag ska vi välja den här gången för ett nytt lån?
För många blir nog "ljuset i tunneln" det annalkande tåget, och jag väljer att inte skratta, ej heller gråta. Skakar på huvudet och inser att den lilla människan endast är en liten bricka i ett gigantiskt och illasinnat "Räv & Rackarspel".
Kram / Rozie
Buddis, Lillen & Busan sänder ett Kurrelisvansvift! ♥
Birger Schlaug är ironisk här – och jag tycker att han i detta inlägg på ett lysande sätt visar på det absurda i tidens fascination för ”tillväxt”. En tillväxt till döds, i det längre perspektivet bokstavligen.
RaderaDe tankar och det synsätt du ger uttryck för är i allra högsta grad desamma som Schlaugs. En förtvivlan över det absurda i dagens samhällssyn. ”Ljuset i tunneln” ÄR ett tåg, och förr eller senare kör det över oss allihop! Om ingen förändring sker, om ”vi” inte sansar oss.
Det eländiga i sammanhanget är förstås att SvD på allvar drar upp den ökade skoförsäljningen (drygt 22 %) som något positivt, som en tecken på den konjunkturuppgång som Sverige mår så bra av. Eländigast av allt är antagligen att SvD antagligen inte är ensamt, för det är ju det här den nuvarande politiken går ut på!
Jag för min del ”gråter” åt företeelsen, men kan inte låta bli att skratta lite åt Schlaugs sätt att kommentera. Så är det för mig. Jag tycker att han är en strålande skribent.
Och jag är absolut beredd att hålla med dig om att den lilla människan bara är en liten bricka i ett gigantiskt och illasinnat´"Räv & Rackarspel".
Berit E
Satans tillväxt...! Och dess påskyndare. Sammansvärjningar - mot oss. Och sen ett enda stort halleluja... över skoförsäljningen. Det ÄR svårt att veta om man ska skratta eller gråta. Jag gör bådadera; fnissar medan ögonen tåras. Knepiga känslor som framkallas.
SvaraRaderaOm man skulle - och jag funderar över det ibland - samla allt elände som människor ställt till på denna jord i en enda lång uppräkning... jag undrar hur långt det skulle bli. Och hur man skulle må vid genomläsningen... :-(
Uppräkningen skulle naturligtvis aldrig ta slut! För nytt elände tillkommer hela tiden. Bara att se sig om i världen, höra en nyhetsutsändning, läsa en tidning...
RaderaOch mitt i allt elände så finns en hel hop ljusglimtar, för visst gläder vi oss över mycket..
Vi är allt bra knepiga, vi människor. Både individuellt och som släkte.
Suck......
SvaraRaderaJag undrar vad som ska behöva ske för att människor ska inse värdet av annat än yta?
Kanske lite VERKLIG nöd är vad som krävs?
RaderaJag instämmer i din suck!
Berit E
Människan lär sig aldrig och söker alltid sitt. Ändå kan man bara inte tro att man är ensam i sitt tyckande, om sin insikt -Birger finns ju där! ;-) Klok gubbe och synd att han hoppade av politiken. Nu lutar han åt V och det gör han alldeles rätt i.
SvaraRaderaKanske att Birger Schlaug trots allt gör mer nytta som fri debattör än som politiker, bunden av partiprogram och med krav att rätta in sig i ledet.
RaderaHan är väldigt aktiv.
Jag gillar honom skarpt! :)
Berit E