Ber om ursäkt för matten...

Själv skyller hon framförallt på datorstrul - virus och nån sorts spioner i datorn.Nåt om att ett par webbläsare liksom inte ville vara med. Och lite sånt tjafs. Massa konstigt fortfarande, men nu orkar hon inte med fler återställningar.  Säger hon. Bra, då kanske jag kan få lite tid för mina kompisar!

Det blir en del djuriskt i det här inlägget. Somt som visas, somt ni får tänka er. Att räkna ut att det efter mattens totala omgörning av gröna (nu blå) rummets golv skulle ges spelrum inte bara för luft och försvinnande vatten utan också för möss, det borde hon ju fattat. Med tanke på miljontals lortar i gullfibern under golvet.

Möss gillar äpplen. Upptäckte hon. Förstås morötter och potatis också, men dit hann dom inte. Nu förvaras allt sånt i tjocka plastbackar. Framförallt Myse är väldigt intresserad av det där rummet, men så här års hålls dörren dit stängd.

När vi är ute med bilen har vi sett en älg och ganska många rådjur. Senast idag, tur att både däck och bromsar funkar, för skogsvägarna är smala. hala och moddiga. Osandade förstås.

Innan jag kommer till det mest intressanta djuriska vill jag berätta om en hund som matte såg springa på vägen långt, långt hemifrån mig. Det finns öde vägar på fler ställen. På ena sidan fanns en sjö, på andra sidan berg. (Det var här hon kraschade sönder min förra, braiga bil.)

Matte stannade, tänkte att nästa bil kanske hade mer otur och inte skulle hinna få stopp. Försökte prata med hunden, men den var inte lika intresserad. När det så kom en bil blev matte jätterädd, men den stannade och hunden  rusade iväg till den! Och ut nästan ramlade en husse som blev minst lika överlycklig som hunden. Han var ute och letade, och nu var han på väg till nån skog i närheten. 

Sen till nåt som egentligen är förfärligt, men känns ganska mysigt för mig. Nån från nån hemtjänst ringde till matte och sa att dom måste skaffa en ambulans som skulle ta en annan matte till sjukhus, och den matten bad dom kontakta min matte och be henne ta hand om hennes hund - och det var ju Grynet det gällde. Matte for de flera milen, gick in i huset och ropade. Ingen Grynet nånstans. Hon letade i alla rum, det finns många. Till slut hittade hon Grynet liggande platt som död, brun på en brun matta i mörka hallen, vid ytterdörren. (Matte hade måst ta sig in genom en bakdörr.)

En djupt deprimerad liten hund, som inte sa pip i bilen heller. Hon kände förstås igen sig hemma hos mig, kollade av de vanliga ställena och satte sig sedan vid f.d. altandörren och såg ut så här.

Hon var så ledsen, och jag försökte trösta och sa att allt nog skulle bli bra, och till dess kunde hon passa på att ha det i alla fall lite bra hos mig och matte och mina katter.

Matte hämtade fram min bia, som jag nästan aldrig låg i. Grynet blev glad och började genast bädda. :) 

Så nu är den hennes, och i vägen står den så att matte snubblar på den stup i kvarten. Men det är det värt, säger hon. Och Grynet håller förstås med. 

Vi har gått två promenader, och vi har ätit middag. Grynet äter också dietmat, men inte samma som jag. Nu ligger vi och vilar oss, Grynet sover medan jag hjälper matte att blogga.

När Grynet kom tittade Filip lite förvånat, men så fortsatte han att äta och bete sig som om Grynet bott här alltid. Dvs han placerade sig i den fåtölj som han och matte alltid kivas  om.

Myse var lite reserverad första timmen, la sig försiktigtvis under bordet och på två stolar dessutom. Bra koll hade han därifrån. 

Jag la mig till ro på lilla favoritmattan. Fast lite koll på Grynet hade jag förstås.

Nu håller vi alla tassar och tummar vi har för att det blir bra igen med Grynets matte. Det är andra gången sedan i somras hon måste till sjukhuset på det här sättet. För säkerhets skull far matte iväg i morgon och köper ännu en hundbur till bilen. En lite större än den jag har nu, så det blir ju bra för mig också. Om hon nu hittar en som går in i nya, låga och strömlinjeformade Cliåna. 

Titta förresten på Cliåna, så den ser ut bakifrån! Som ett monster. Tror kanske att han/hon/den ska skrämmas och varna alla för att komma för nära. När allt kommer omkring är kanske "hen" faktiskt ett riktigt bra ord. :D

En snöbild också, från häromdan, då kom det massor.

Jätteböld - och tratt

Tänkte bara berätta att jag har tratt nu igen. Men jag slipper den nog snart. Ni ser va, att jag har ett sår under ögat.

Jag fick en böld under ögat. Matte såg lite orolig ut, men eftersom jag inte hade ont, så gjorde hon ingenting. Vi gick och la oss - men ni skulle ha sett på morgonen!

Bölden var stor som en pingisboll!!!

Matte försökte sansa sig, och jag försökte säga åt henne att "ingen vette, tack!"
Hon tänkte strunta i vad jag sa - men så upptäckte hon något som jag tyckte kändes väldigt skönt. Det hade gått lite hål på det där stora eländet, och det sipprade ut lite blod och annan vätska.

"Du kanske inte behöver nån vette!, sa hon, och det hade hon ju rätt i. För den sprack jättemycket, och det vällde ut massor! Matte torkade och sårpudrade , och på den vägen är det. Men så fort det börjar bli lite skorpa så plöjer och gnuggar jag bort den, ute i snö, sand, ris... Tratt på, alltså.

Jag har inte ont, bara tråkigt! Matte har roligt! Hon har kunnat skicka jättestora "jobbilder" via mejl, och hon har tittat ikapp några program på teve (via datorn alltså). Och så funderar hon på vad hon ska köpa för alla kompensationspengarna från Telia. :)

Eftersom matte led och kämpade i åtminstone ett par-tre månader och inte fattade att felet inte låg hos hennes grejer (som Telias automatiska kontroll påstod) så dröjde hon ända till mitten av januari med att anmäla fel. Telia betalar bara från felanmälningsdagen. Men 800 kronor får hon i alla fall.

Det går vägen, minsann

Väckarklockan ringde igen, i morse. Fast inte riktigt lika tidigt som i går. Kan säga att matte inte var utsövd, men stapplade upp gjorde hon i alla fall. Morgondimman brukar hon annars sova över.

Vi gick en kort morgonprommis, och jag fick lite mat. Sen åkte vi direkt till det där konstiga stället som jag till mattes förvåning ganska gärna går in till (men jag går ännu hellre ut därifrån).

Matte hade ingen kamera med sig, men det gjorde inget. Vetten var väldigt nöjd med mig. Jag hade återhämtat mig mycket bättre än de förväntat sig, med tanke på allt jag var med om i går. Och kanylen i mitt ben, den tog hon bort. :)

Vet ni - jag har ingen tratt när vi går på promenad, visserligen måste jag till vidare gå i koppel, men det funkar ju, det också. En kortare tid. Hoppas jag. Jag ska leva stillamt ett par veckor. Här några bilder från en av mina småprommisar idag.
Som ni ser har jag inga som helst kisseriproblem. :)

Myse följde med en gång, och ville ha med mig bort från vägen, men det gick ju inte.

 

Just nu blir det många men ganska korta promenader. Jag ska kissa ofta, säger vetten, och dricka mycket. (Dricker jag inte tillräckligt får matte fixa buljong.)

 

 

Här vill jag in, för jag är faktiskt törstig! Och ni ser - några tänder har jag ju kvar. :) Men där finns sannerligen gluggar.

 

Men sedan - inomhus blir det tratt, för jag vill ju faktiskt undersöka magen min lite närmare, se vad det egentligen är man har gjort. Slicka lite och så, vill ju liksom hålla mig lite ren. Men icke - i stället ser jag ut så här, är inte alls så kul

Å andra sidan - jag ska strax ut på ännu en liten prommis. Och den 8 oktober tar dom bort stygnen. Och kollar mig igen. Innan dess har vi fått veta vad labbet säger om de där stenarna som jag gav bort till dom.

Hemma - men mår pyton!

Kasperia
Det blir ingen bild nu heller - jag förbjuder matte! I den mån jag nu orkar något överhuvudtaget.

Det var rätt intressant på Animalen de första 6-7 timmarna. Jag satt i en kul bur och tittade på en massa hundar. Skällde knappt alls. Blev rastad också, ett par gånger. Men sen, sen bökade dom med mig och stack mig och så - ja, sen minns jag inget mer förrän jag vaknade med tratt och kände mig alldeles väldigt konstig. Fick visst dropp också, sa dom.

Äckel i munnen (som matte också ska ge mig) och en kanyl i benet. Den sitter kvar tills i morgon bitti när jag ska på första återbesök!!!

Veterinären talade om för matte att jag var fullproppad med smärtstillande, morfin och metadon och sånt och var direkt "hög".  Jag skulle låta och vara orolig, kanske hela natten, sa vetten, men jag skulle inte ha ont och matte skulle inte vara orolig.

Visserligen pep och gnällde jag när jag fick se matte, för jag måste ju berätta om alla vidrigheter. Men "hög"!! Ånej, inte jag inte.

Jag gnällde och pep inte i bilen, och här hemma ligger jag bara.

Fast matte säger att något konstigt är det, för jag blundar inte, jag har vidöppna ögon fast jag i övrigt beter mig som när jag sover. Nästan som snarkar lite, och jag ligger på mattan nedanför mattes fötter.

Jaha, det är väl allt jag har att berätta nu. Jag fortsätter sova med öppna ögon.


Matteria
Det här var och är en pärs för Kasper. Undrar om det ska vara nödvändigt att proppa honom så här full med ren narkotika. Han dricker vatten som tur är, men vill inte äta något.

Han har i alla fall inte ont, och det är skönt.

Kan i övrigt konstatera att det är tur att jag har en fungerande försäkring - operationen kostade 18 000 kronor (jag betalar 25 %).

Nu blundar Kasper lite, det känns bra. Katterna kände direkt att det här inte var "deras egen vanliga Kasper".
Kasper själv, han struntar totalt i katterna. Han ligger helt utslagen.

Hans utopererade stenar (en stooor och en liten, jag såg dem på ultraljudet) skickas på analys, och sedan får vi fundera över hans fortsatta mathållning. Men lite filmjölk startar vi med redan nu, och jag tror bestämt att han mest kommer att få blötmat i fortsättningen.

Vi får se hur det blir.

Långt och omständigt inlägg det här (utan bilder dessutom), men ni vet ju - varav hjärtat är fullt talar tangenterna.

Försenat

I hast - Kaspers operation blev försenad några timmar, först nu om en liten stund får jag fara iväg och hämta honom. Men eftersom jag inget mer hört sedan 12-tiden så har allt förstås gått bra.

Jag vet ju att ni är många som undrar.
Närmare rapport kommer jag inte att kunna ge förrän väldigt sent i natt eller i morgon.

Tack för alla tass-och tumhållningar!!  <3 p="">

Det fungerade inte alls :(

Kasperia, Matteria
I dag ultraljud, på Animalen. Efter fem veckors dietfoder hoppades vi att Kaspers urinsten hade försvunnit eller åtminstone krympt rejält.

Det hade den inte. Jag såg ju också. Jag, veterinären och assistenten  upphävde en samfälld besviken suck - åh nej...

Operation på torsdag. I övermorgon. Ett viktigt möte får jag ställa in. Nu för andra gången, inte bra men nödvändigt.

Enda positiva är väl att den där stränga dieten, den kan vi skippa. Gjorde ingen som helst verkan.

Oroligt med operation, och inget kul alls för Kasper att få leva en ny upp till tvåveckorsperiod med tratt.

Fast dagen i dag blev ändå rätt kul. :)

Han får berätta själv. 
_____________________________________________________

Kasper:
Det där stället där dom plågar hundar, det är läskigt. Fast jag fattar ju att ingen vill mig illa egentligen, och dom säger att jag är så snäll och fin (fast lite väl skällig förstås).

Vi stannade inte så länge idag, ingen stack mig någonstans och på hemvägen struntade matte i att handla så att jag slapp passa bilen. Jag fick gå och bada i stället!

- Skynda dig matte, ser du inte...

- Nu ska här badas, måste bara kolla först - här har varit någon före mig!!

- Aahh - ljuvligt! Även fast det blåste lite kyligt (enligt matte). 

- Klart jag rullade - massor i själva verket.

- Sa jag att att det var ljuvligt där vid Yngern... ;)

Vi hann ju med en tur i skogen också, och matte hittade blodriskor. Men precis alla var redan halvt uppätna. 

Jag träffade en massa fåglar och matte tog massor av bilder som vi ska visa, men det får bli i morgon. Dom där fåglarna måste hon försöka få lite mer tydliga och så, hon ska ta hjälp av Photoshop.

Vi vet inte vilka dom är, så vi hoppas någon kan tala om det för oss när matte fixat till dom (bra blir bilderna inte, men förhoppningsvis så pass att kuliga pippisarna kan artbestämmas).

Finns förresten fler rullbilder också, och moln och rötter (!) och sånt trist...  Och så ska vi få en ny header, hon tänker visst återanvända nån gammal från sina gamla Dagsländor. Jaja, det här är ju hennes blogg också numera.

I morgon blir min sista trattfria dag på ett tag - tänk på mig på torsdag är ni snälla! Usch... fast än så länge är matte ledsnare än jag.

Läget

Den blå ytterdörren är nu grå, jag ändrade mig från blått till grått först i butiken. :)  Det blev riktigt bra. Kanske jag hinner måla om även uthusdörrarna - fyra stycken - innan det blir alltför för kyligt och höstigt. Annars får det vänta tills i vår.

Kaspers vette Elin hörde av sig idag. Hyfsade levervärden, de låg alla normalt om än i det övre registret.

Men så är det ju det där med urinstenen. Vi ska prova med ett nytt dietfoder, för att se om det minskar eller helt förstör stenen, så att vi slipper operation. Helst vill man undvika både mer narkos och själva operationen. Hämtar fodret i morgon, och sedan blir det nytt ultraljud om fem veckor, för att kolla resultatet.

Diet - Ludde, du ser va hur det är ställt!
Sträng är den dessutom. Så din lille kompis tar med sig egen mat.
Men pigg och glad är han.

Vädret är som det är. Rätt som det regnar så kommer det en skur. Fasligt tvärt den kom, hösten. Och mörkret. I kväll syns inte ett enda ljus någonstans, oavsett åt vilket håll jag tittar. Mörkret är kompakt. Då tål det vid att man kan göra det trivsamt med egna ljus. :)

Förresten skördade jag ett par siamesiska tomater i dag.

 

 

Har också inhandlat en ny trådlös mus. Två rullhastigheter, kan t.o.m. scrolla i sidled. Fantastiskt med snabbscrollningen, bara en liten lätt puff på hjulet så rullar den snabbt och lätt, av sig självt.

Låter kanske inte så märkvärdigt, men känns fantastiskt när man ska förflytta sig uppåt eller nedåt på stora sidor.

Jag köpte i butik för 289 kronor, kikade sedan på nätet och upptäckte att den kostar allt från 249  (plus frakt) till uppemot 600 kronor. Så det är nog bra att jämföra och ha koll.

Den förflyttar mig till och med fram och tillbaks mellan olika fönster. Jag visste inget om finesserna när jag köpte den, tyckte bara att den kändes så skön i handen. Såg också att den har lång batteritid.


Bananflugor är ett gissel, även om de gillar att dränka sig i äppelcidervinäger utspätt med lite vatten och socker. Att försöka slå ihjäl dem med handkraft är dömt att misslyckas. Men nu har jag kommit på något!
En sprayflaska med fönsterputs och en med nån sorts allrent är lösningen! Sitter de på fönstret får de en dusch fönsterputs! Undan hinner de inte, och jag får på det här sätt ett riktigt rent köksfönster. :)

Sitter de på skåpdörrar och lister får de en dusch allrent - och jag får målningen tvättad.

Snacka om att slå inte bara två flugor i en smäll. :D
I princip har jag fått bukt med dem nu.

För mycket olja

För mycket och för lite skämmer allt, sägs det ju. Så sant! Farstubron har länge varit mitt dåliga samvete, skulle den inte vara det ännu en säsong så var det hög tid att ta itu med saken nu. Skrapa, tvätta, måla.

Förstubron är visserligen liten, men att spruta tak med högtryckstvätt har sina sidor. Högtryckstvättning har överhuvudtaget sina sidor. Det har stolpar och brädor också...

Golv har visserligen bara en sida, men det visade sig vara illa nog. Såg eländigt ut efter tvätt, här krävdes olja med färgpigment. Grått skulle inte vara möjligt, så det fick bli brunt.

Inte visste jag att jag är en så här generös natur - jag har tillfört alldeles för mycket olja, utan att torka av överflödet. Mina fotsulor är bruna, och det är insidan på träskorna också. Det klibbar! Fortfarande, på kvällen dagen efter. Ett par trallar hittades i källaren. Tur. :)

Fast stolpar och överliggare är vackert vita, taket ska bli grått. Så småningom. Dörren ska vara fortsatt blå, men behöver målas om..



Jag älskade min sambo -  men du K, där i din himmel, varför valde du ohyvlat virke till så mycket??? Bl.a. dörrkarmar. Jag minns hur  träligt det var att måla redan då (fast jag kom underfund med det för sent).

Jag minns i ärlighetens namn också att när du skulle klaga över det hemkörda virket hade brädgården gått i konkurs. Samma vecka. Ägaren hann precis lämpa över sista skräpet till oss.

Men ändå, tänk så glada vi var över det här lilla huset, och så roligt det var att få det i ordning. Det är det delvis fortfarande, även om jag numer är ensam om det. Sedan 15 år, faktiskt exakt halva tiden vi/jag ägt huset.



Kasper är inne på sin sista trattdag! Måtte det gå bra, trots allt han kommer att hitta på i morgon. Jag försöker kolla, tycker det ser bra ut, men säker kan jag inte vara.

 

Lille Kaspergubben... I morgon... Och om tre dagar återbesök på Animalen.

Närmare uppdatering

Nu är det dags - på väg från bilen in till Animalen. Klockan är halv åtta. På morgonen.

Timmarna gick. Jag visste ju att det skulle ta tid, och jag skulle få hämta Kasper klockan sex.

Vid fem ringde tandläkaren, med chockbeskedet. En hel hoper lösa tänder, tandlossning. Utöver en obehaglig inflammation. Tolv utdragningar! Ett par stora och riktigt komplicerade, men några små och "lätta". En hel del stygn.
Tandläkarveterinären tröstade - han hade ju 42 tänder, så han har i alla fall väldigt många kvar...

Drygt 10 000 kronor (vilket jag iofs var förberedd på). Täcks med rätt stor säkerhet inte av försäkringen, men vi gör ändå ett försök.

Min kära, lilla dyra hund. :) Måtte han nu bara må bra! Så att vi så småningom kan ta itu med den tredje komplikationen, att operera ut urinstenen (den första komplikationen var ju borrelian).

Tre timmar var Kasper sövd. Fortfarande aningen ostadig på benen även efter hemkomsten, men nu har han ätit och druckit, och vi har varit ute på en visserligen liten men dock promenad. Med lyckat resultat. :)

Hans huvud och bröst är missfärgat - ja, det blev mycket blod, sa veterinären... Klart man har tvättat honom, men visst bär pälsen spår. Det får den fortsätta att göra, här schamponeras inte förrän munnen är helt utläkt.

 

 

Nu ska vi sova, båda Kasper och jag. Ovanligt tidigt för att vara vi. Men det har varit en jobbig dag.

Ska bara hitta något mjukt och gott i stället för det märgkex som annars är ett måste, när vi båda går till sängs. Apoteket öppnar 9.30 i morgon bitti, och då ska jag hänga på låset för att hämta ut det smärtstillande han ordineras.

 

Trots allt känns det oerhört bra i kväll. Nu är det gjort, och när väl det akuta skedet är över kommer Kasper att må mycket bättre än före de här ingreppen.

God natt från oss!

Värre än vi trott - men det ordnar sig!

Snabb uppdatering - vi har bara varit hemma en knapp timme. Lille Kasper har varit sövd i tre timmar, och får nu smärtstillande.
Paradontit - många lösa tänder, tratt i två veckor!!! Mjuk mat. Flera stygn...

Men vi grejar det här! Ska köpa ut mer smärtstillande i morgon,
Tack för all tass- och tumhållning!

Vi är riktigt glada - trots ett litet smolk

Titta här - min mage är alldeles bar!!!! Matte säger att den är söt, men jag gör förstås vad jag kan för att den inte ska synas. Fast allt härligt skräp fastnar ju inte!!!

Först fick vi vänta länge i ett rum, eftersom veterinär Lennart, han som skulle ultraundersöka mig, måste ta hand om en akut sjuk liten kisse. Okej att jag var akut både ett- och tvånödig, men klart att en så sjuk kisse måste få hjälp först.

Jag och matte fick sitta i ett eget rum eftersom jag liksom inte höll tyst med mina synpunkter, ute i väntrummet bland alla andra. Men vad tusan, jag var ju så himla nödig!

Efter undersökningen väntade vi utomhus, för matte skulle ha en pratstund med veterinären.  Det var rätt skönt, och äntligen blev jag helt liksom onödig. :)

 

Sen fick vi komma in, och det var tur för jag var väldigt törstig.

 

 

Jaså, ni undrar hur det gick och hur det egentligen är fatt med mig?

Joodå, frånsett det där smolket som är en stor urinsten som ska opereras bort så småningom, så är det faktiskt bra!

Tänderna förstås, och med dem är det mer bråttom än med urinstenen. Så den 29 juni får ni hålla tassar och tummar igen. Både matte och vettarna tror att jag kommer att må mycket bättre när jag har en eller två tänder mindre i munnen.

 

Men jag har alltså en normal lever. Den här äldre och mer erfarna vetten Lennart tror, precis som matte, att mina plötsligt höjda levervärden var antibiotikabiverkan. Inte alls ovanligt sa han, och dessutom kan tandproblem också ge höga värden.

 

Det var lite läskigt när dom liksom vände omkull mig, märktes tydligt att det minsann inte var första gången!! Men dom fick verkligen ta i!

Fast matte var med som tur var, och väl på-sidan-lagd skötte jag mig perfekt! Det gjorde faktiskt inte ont alls, var mest bara konstigt.

 

Sen åkte vi och badade. I Yngern, fast inte vid favvostället för där får jag inte vara förrän i september.

 

 

 

Vi gick en sväng i skogen också, och jag åt några blåbär.

 

 

Sen badade jag en massa mer.

 

 

Och rullade.

 

Men jag är mig inte lik.  Det fattas en massa päls, och jag ser inte riktigt ut som en jappe ska, inte från sidan. Men vad gör det säger matte, jag är ju i alla fall världens finaste! Och vi är väldigt glada idag. Smolken ska snart vara väck, de också. Och sen är jag ju nästan som ny!

 

TACK alla snälla, goa, rara, för all tass- och tumhållning!

Ni ser - det har ju hjälpt mig!