Blir nog bra, säger Kasper

Kasperia
I går köpte matte en bur till mig, en som funkar i Cliåna (så får bilen nog heta). Tur att hon for iväg i går, för idag har någon spillt flytande betong på vägen!!

Buren hon köpte blir förmodligen en sorts reservbur, när hon får mer tid ska hon kolla mer noggrant. Jag gillar den så där, men det är bra att det serveras godis i den. Den sitter fast med bilbältet och är lätt att flytta. Matte grejsade och grejsade, men till slut så...

Klart att min premiärtur i Cliåna och nya buren skulle bli bra - och vad kan väl vara bättre än en tur till bästa Yngern, till sjön och stranden jag älskar. :) Matte säger att hon  vill få mig att gilla både ny bil och ny bur. Så när hon grejsat färdigt bar det iväg. Jag hade inte åkt bil sedan den där gånger på bärgarens flak.

Här kommer en radda bilder från dagen som startade med trist huspassning och sen blev jättehärlig.

Skynda dig matte, sjön ligger ju där och bara väntar.

Bakom det här insynsskyddet, hehe, var vi, olagligt påklädda. :) Fast jag promenerade helt ogenerat i strandkanten ändå.

Stranden - den där man får ha kläder på sig när man solar och badar - är jättestor. Och öde så här års. Då trivs vi både jag och matte.

Alldeles ensamma var vi, sånär som på dom där storskrakarna som man kan ana på förra bilden. Dom vägrade komma närmare, fast matte kunde i alla fall zooma in dom som silhuetter.

Jag badade, det är hur långgrunt som helst här och jag kan springa hur mycket som helst i strandkanten- Passar mig perfekt! Fram och tillbaks, upp och ner, och så den mest ljuvliga sand att rulla i. Dessemellan. Så synd om matte som inte fattat vitsen varken med att springa i vattnet eller rulla i sanden. Ha, nu får ni klicka...

    

Och så pricken över i - undrar varför man säger så... Jag visar många bilder för att ni ska kunna studera min rullteknik ordentligt. Övning ger färdighet, och nog har jag övat alltid.

Livet är underbart!!!

Nu ska vi ut och åka lite igen, säger matte. Så att jag upptäcker att både nya bilen och framförallt nya buren faktiskt är nåt bra!! :) 

Hallå - vi finns fortfarande och har inte glömt er!!

Kasperia
Vi lever faktiskt, allihop. Ganska så bra till och med. Om det nu inte vore det där med mattens bloggtrötthet. Visst, säger hon ibland, klart vi ska skriva nåt om den här dan.
Fast det gör hon ju inte!
Visst, säger hon en annan dag, klart vi ska hälsa på hos våra bloggvänner! 
Som ni kanske märkt så var det bara lur det också.

Men så nu, äntligen ... vet bara inte var jag ska börja. Kanske med att berätta om något som hon faktiskt gjort som är bra! Titta!! Hon har satt igång med godistillverkning.

Två till högar blev det, en i varje olla - heter det ollor även i en sån här tork, funderar matte. Strunt samma säger jag, huvudsaken är ju funktionen!

Filip tycker också att funktionen är viktigast. Det luktar himmelskt om torken här ute i "gröna rummet". Filip hjälpte mig att vakta den, men sånt är ju så jobbigt. Han slocknade där på bordet, nån meter från godiset. Ser inte så bekvämt ut, tycker jag, men han sov både gott och länge.

Här ser ni en del av mitt färdigtorkade godisknäcke, och mattes fröknäcke. Det har hon bakat till en dotter som inte tål gluten. Fast visst ser väl mitt knäcke mycket godare ut!!

Och så till nåt trist - min roligaste dag på länge finns inte alls dokumenterad i bilder! Matte är faktiskt väldigt ledsen hon också, för det var även hennes bästa dag på väldigt, väldigt länge. 

Hit till oss kom båda mattes döttrar, barnbarn med man och tre barn. Dom hade bestämt att dom ville hit och jobba, hjälpa matte med en hel massa på tomten. Det regnade en del, så att slå gräs gick inte så bra, men oj vad här röjdes sly, togs bort en del mindre onödiga träd, som släpades ner till mattes sedan ett par år samlade rishög! 

Gissa om här eldades. Förutom alla grenar och allt sly så brändes en massa både nytt och gammalt bråte, en del redan på plats, annat ditsläpat. Som t.ex. några gamla lastpallar. Ett par byråar gick också upp i rök. 

En barnbarnssambo rensade tak och hängrännor, ja, han lagade dem också. Och så rev han ner ett gammalt vildvin som letat sig in under både tak och panel, till och med ner i skorstenen... Nu uppeldat förstås, tillsammans med spaljén. Som tack fick han fyra getingstick.

Ni kan tänka er va, vilka bilder jag kunde ha visat här om matte bara inte glömt att hon äger en kamera! Ett av småbarnen hjälpte matte att göra sallad, ett annat lite större småbarn hjälpte henne att samla vinbergssnäckor i en stor gryta, för vidarebefordran till skogen. Minsta barnet körde ner pinnar till elden i sin egen lilla skottkärra. Sen gick dom och badade, åt glass och lekte med Lego. Det var i lördags,

Om ni tittar på bilden här så ser ni en massa grönska i bakgrunden. Så såg hela området på bilden ut, det gamla f.d. trädgårdslandet. Helt igenväxt och mitt i alltihop låg den stora delvis genomväxta  högen av brännbart som samlats där under ett par-tre år. Så här såg det alltså ut dagen efter. Kan säga att matte verkligen grämer sig över att inte ha tagit några bilder "före". Nu är det i alla fall dags att börja samla nytt brännbart på hög. :)  Samt att fylla bilen för ännu en tur till återvinningscentralen.

Dom här snällisarna tänker komma igen, efter semestrarna, för dom upptäckte mer som dom tycker behöver göras här. Sånt som klenmatte inte orkar ensam eller överhuvudtaget klarar. Och då järnvägar, då SKA kameran fram!

Matte och jag orkar nog inte besöka bloggvännerna i kväll, men endera dan ska vi minsann riktigt gotta oss och läsa ikapp. :)

Senkommen nyårsnattsrapport

Kasperia
Lite trist är det just nu. Matte har åtagit sig  en massa saker som förutom att de tar tid kräver att datorns uppkoppling fungerar - och det gör den inte varken under sena eftermiddagar eller hela långa kvällar.

Men jag tänkte i alla fall berätta för er att min Nyårsafton blev jättebra! Matte bar ut mitt sovtäcke i bilen, och draperade det kring min bur. Inte en enda glipa lämnade hon, men det kändes tryggt med just täcket. Hon ställde in min sena kvällsmat i buren också, men i buren äter jag ALDRIG!  Hrm...


Matteria
En stund efter 23 startade jag och Kasper vår rullande nyårsafton. Mot E20 bar det iväg i sakta mak. Hala småvägar, tack, tack för dubbdäcken.

En närmast surrealistisk upplevelse att på helljus köra i 60-70, på sin höjd 80 km/tim på motorväg.  mil efter mil efter mil. Inga möten! Inte ett ljud hördes från Kasper. Han som aldrig ligger ner i bilen - månne han lagt sig nu, när utsikten var ju obefintlig.

Intressant program på radion. Samsändning med P2 framemot midnatt, Lugn, vacker musik. Rätt plötsligt började himlen flamma och spraka. Nästan bländande, skönt att vara på motorväg. Inte ett ljud från Kasper!! Underbart.

Vid Åkers Styckebruk vände vi. Lufsade vidare i sakta mak, men nu åt andra hållet. Fortfarande for bomber och granater och såna där sökande ljusknippen över himlen...
Herregud, hur ska de känna sig, de krigsoffer som flytt för att komma undan vidriga ljud- och ljusfenomen som fått förödande konsekvenser.

En stund efter 1 var vi hemma igen. Buren avtäcktes, Kasper skuttade lycklig ut ur bilen.
Och kvällsmaten var uppäten, matskålen tom!!! Helt fantastiskt. Underbart!


Båderia :D
Nu vet vi. Nyårsafton, Valborgsmässoafton - då befinner vi oss hädanefter på någon motorväg nånstans! Motorvägar är bra tycker både Kasper och matte, för där kan man masa fram i lugnt tempo utan att störa någon, och inga möten, inga omkörningar, liksom bara att lufsa på... Inte speciellt ansträngande för en trött matte. Inget alls att titta på för Kasper, tryggt att vara omgiven av sitt eget älskade täcke.

Men - alla vilda djur, alla som skadar sig, alla som farit illa vid en ovärdig tillverkningsprocess, negativ miljöpåverkan. Och så alla dessa pengar som i stället kunnat göra så mycket gott för att lindra nöd och elände.
Usch!!!!  Varför försöker ingen ansvarig på allvar stoppa eländet!!??

Värme på gång :)

Nu är vinterns värme hemma. Redoplacerad. Bekvämt, om än inte vackert. Själv ser jag det bara när jag går ut eller in, och då tar definitivt glädje över bekvämligheten över. Tre pallar värmeloggs.

 

 

 

 

Solen sken när de levererades - jag hann precis bädda in allt i mörkgröna presenningar innan regnet kom. Liiite bättre ser det i alla fall ut när loggstravarna är täckta.  Får väl visa det en annan gång.

 

Känns gott att vinterns värme är tryggad. Även om vintern blir rejält kall. Fortfarande eldas med förra vinterns loggs, de räcker gott och väl den här månaden ut.  

 

I morgon är det dags för invintring av altanen. 

 

Äntligen, äntligen, äntligen!

Kasperia

Utan koppel. Utan tratt. Inte ont nånstans. I skogen! Känns som om livet har återvänt. :) 

Jag fick inte bada idag, har några sårskorpor kvar som ska trilla bort först. Men endera dan, så är det dags för badudden! 

Hurra, vi är lika glada allihop här hemma. Matte, katterna och så förstås jag själv. 

Skogen ja. Tursamt nog började det inte regna förrän på kvällen, i dag hade vi till och med sol. Matte tog massor av bilder, några kommer här:

Jag visar några till bilder, bara för at ni ska få se att den här skogen är vacker. Det är min närmaste skog, enda stället där matte törs avvika från en tydlig stig. Hon kan ju nästan gå vilse på vår egen tomt... så det är lika bra att vi håller oss här där skogen avgränsas av två vägar, en sjö och en bäck. :) Visst virrar hon till det här också. men vilse på riktigt går hon i alla fall inte.

Matte plockade lite blek taggsvamp och lite trattkantareller, men bara lite. Skogen är full av dom, men matte vill ju aldrig ha så där väldigt mycket svamp. Och för mig är svamp förbjuden numera.

En liten sötis till röksvamp fick också stanna kvar. :)

Det finns roliga rötter och sånt också, i den här skogen. Men dom bilderna får vänta lite. Blogger är seg i kväll, eller om det är vår dator eller uppkoppling. 

Ett litet PS bara- kan ni gissa vad jag fick som nattisgodis i går kväll, i stället för märgkex och sånt - jo, tre hallon!!!!!  Dom serverades vid sängkanten, tillsammans med en massa gos.  

Tro det eller ej - det kändes faktiskt rätt okej. Hihi, ni märker väl att jag rimmade!

I färgoch svartvitt - I handen.

Söndagstemat i färg och svartvitt är I handen. Den bild jag tycker bäst om har en så fel bakgrund, att jag i stället visar den här. Två veckor gammal är den lilla handen.

Jag noterar att även den här gången tycker jag själv bäst om den svartvita varianten. Till min förvåning.

Än finns inte många bilder på temat, men fler kommer förhoppningsvis. Kolla här! 

 PS. Det tycks strula, jag kan inte länka till det här inlägget, men det får det finnas kvar här ändå. :)

*****************

Äsch - tror jag fuskar! Den lilla killen har vuxit lite och ser ut så här när han hälsar på hos morfar. Synd att inte bakgrunden är oskarp. Ni behöver ju faktiskt inte klicka på bilderna, för då räknas kanske inte fusket, med två bilder i stället för bara en. Dessutom gör jag dem ju så små som Blogger tillåter. ;)

Bästa posten

Kasperian
Matte, är det sant att det här är till mig, att det är till mig som någon har skickat ett sånt där fullkomligt underbart brev??

 

Ja!! LUDDE har skickat post till mig! :-)

 

 

Åh Ludde, jag blev så glad så glad så glad så det var nästan ofattbart!!

Titta alla, det här är vad som låg i min brevlåda, plus ett vackert kort.

 

 

Ljuvligt goda - och visst kunde jag äta dom! :)

 

 

Ludde skrev att dom här Luddepralinerna har hans matte bakat, och dom är mjukare än Luddekex, och att han hoppades att jag snart skulle kunna äta dom. Hihi, jag kunde redan nu! Underbart goda!

TACK kompis!!!

 

Matte snodde undan några, jag ska få en i kväll när vi går och lägger oss, och en i morgon kväll. Och en på söndag kväll. Det finns ännu några kvar, men dom vet jag inte riktigt när jag får.

 

Nu är det bara två trattdagar kvar! Dom kommer att kännas långa, men två dagar är i alla fall bara två dagar. :)

Positivt blodvite - och negativt bilmöte

Matteria
Besökte mina föräldrars grav i dag. Beväpnad med rejäl, stor spade från Fiskars, kraftfull sekatör, sopsäck och förstås granris, ljung m.m. för att göra graven vacker.

I flera år har jag tänkt att jag MÅSTE ta bort den där rosen som växt sig på tok för stor. Dessutom visade det sig förra året att den förädlade rosen är död, i stället skjuter enorma rotskott upp. De blommar inte ens.

Nu skulle det ske. Taggigare och mer illasinnad ros finns eller snarare fanns nog inte.

Först fram med sekatören. Blod blandade sig med jord. Men till slut låg grenverket i sopsäcken.

Vilka rötter! Djupa. Kraftiga. Rosen var 12 år! Här krävdes både stora och lilla spaden. Handkraft, fotkraft, och sekatör för att kapa rötter. De visade sig till och med ha delvis invaderat en granngrav...

Jag vann till slut! Ryggen protesterar hej vilt, men rosen är borta!! Äntligen!

Det var det positiva.


Men säg den glädje som varar beständigt.
Vägen mot civilisation och samhälle är smal. Vid möten stannar ofta en av bilarna vid en mötesplats eller liten skogsväg, i annat fall tar man det väldigt försiktigt vid möte.

Jag mötte alltså en bil. Den körde förbi mötesplatsen, jag bromsade in, körde så långt ut mot dikeskanten det gick, stannade. Men den mötande bilen kom i rejält övermodig fart - och så small det till!

Där gick min backspegel!

Naturligtvis även hans, men han valde att smita iväg i en väldig fart.

Allt är tursamt nog helt, utom själva glaset som blev en glasmosaik där det fattas en och annan liten bit. Men ledningar fungerar, spegeln som hängde och dinglade gick att trycka tillbaks och inställningsmöjligheterna är intakta.

Glaset får fixas i samband med stundande service.

Men - ärligt sagt från min svarta själ - jag hoppas att skadorna på hans bil och backspegel blev värre än på min!

En bra dag, med "valpmatning"

Matte har fått sin nya stora skärm, det mesta uppför sig konstigt. Till barnbarnet har hon sagt adjö, inför hans flytt till Kanada (såvida det inte blir hon som kör honom till Arlanda, för då säger hon ju adjö där). Inte så roligt med den där flytten, men ändå väldigt roligt för honom. Oh, så han längtar till måndag!

Tänkte visa att jag också har en liten människovalp som inte gillar att se hundar svälta. :)

Nu får du väl snart tappa lite mer, Wincent!



Här kom han äntligen på smartaste sättet - och han är inte ens 1½ år än! Vad månde bliva...

 

Hans mamma föreslog att jag skulle hjälpa henne att göra ren Wincents kläder också - och tjänstvillig som jag är så gjorde jag det ju så gärna. :) Fast hon tyckte tydligen inte att jag gjorde jobbet riktigt så bra som hon önskat för efter en stund såg det ut så här...

Han tänker absolut bli kock är han blir stor, och det ser ut som om " Nakna Kocken" är hans idol.

 Det var en väldig rolig dag. Hände massor, men det viktigaste var nog ändå att Wincent vågade mata mig. Han brukar vara lite rädd för mig, men jag tror det håller på att gå över.

När vi kom hem för sista gången i går så skulle matte prova alla sina skärmar - och se om hon kunde hantera dom. Då såg det ut så här. Jag tycker faktiskt att hon är rätt knäpp! Fast det är ju bra att jag syns på två av skärmarna. Och på bilden så upptäckte jag och matte att Myse låg i den blå backen under skrivbordet. Han brukar ofta sova i den. När matte märkte att han gillade den la hon en tjock pläd i botten. :) Ni ser Myse om ni klickar på bilden.

 

Natti - så småningom i alla fall. D