fredag 27 september 2013

Ovanligt spännande hos Grynet

Kasperia
Det var faktiskt inte Grynet som var mest spännande när jag häromdagen hälsade på hemma hos henne. Inte alla tanterna heller. Inte ens sjön!

Det var så här att när alla ätit och börjat prata på allvar, då blev jag så trött på allt att jag tvingade med mig matte ut! Joodå, det gjorde jag! För jag ville ner dom där futtiga metrarna till sjön, och jag ville inte gå ensam. Ånej, matte bara SKULLE med!!

Riktigt spännande var det när jag och matte kom tillbaks in i huset - då hade det kommit ännu ett besök. En ensam hund hade plötsligt travat in genom den öppna dörren!
- Nämen hej! Vem är du, och var kom du ifrån?? Sa´ jag. 
Han såg ut som en grannes hund, sa Grynetmatten, men inte riktigt ändå. Ett par av tanterna blev rädda, tyckte han såg stor och farlig ut.

Det tyckte inte jag, och inte matte heller, Vi tre slog oss samman och hade ett intressant samtal. Matte bjöd oss båda på lite godis (från sin ficka). Grynet hade hoppat upp i soffan.

- Jo du förstår, jag såg en öppen dörr och tyckte det såg intressant ut här. Och det är det ju, du var mig en trevlig prick! Sa´ han.


- Jamen du är ju hur trevlig som helst du också! Sa´ jag. Nu ber vi min matte bjuda oss på godis. (Det gjorde hon.)
Grynet hade som sagt hoppat upp i soffan.

 
Matte såg förstås att min nyaste kompis hade en antenn på sig, och såg en radiosändare i halsbandet. Ett telefonnummer också.  
 
Någon kommer nog snart och hämtar din kompis, sa hon till mig. Men hon ringde inte för vi hade ju så trevligt.
 
Tio minuter senare klev mycket riktigt nyaste kompisens husse också in genom den öppna dörren!
 
Min nyaste kompis var ute för att öva sig inför jaktsäsongen, och hade släppts ganska långt bort.
Vi kommer nog aldrig att ses igen, men trevlig var han. (Matte säger att hon gillade hunden mycket bättre än hussen, och det gjorde jag också.)
 
Det var som vanligt spännande på Grynets tomt, och sjön fanns också där, precis som vanligt.
 
 
 
 
Klart jag umgicks med Grynet också. Här letar vi godis tillsammans, sånt som matte hade spritt ut över köksgolvet. :)
 
Vi hittade ganska mycket, men Grynet var inte riktigt nöjd ändå.
- Men snälla Kaspermatten - SÄG inte att det redan är slut!!
Men slut var det och så småningom åkte vi hem.
Om några månader ska Grynetmatten bo utomlands ganska många veckor, och Grynet ska inte följa med. Kanske, kanske kanske ska hon bo hos mig då! Hoppas, hoppas, hoppas...

torsdag 26 september 2013

Här är lösningen!!

Kasperia
Inför vintern kylan, rusket - här finns lösningen! Hehehe - fast jag undrar om just jag...

Frost och en liten gul citron



Matteria
 
I natt kom första frosten.
 
Då är det gott att ha en minicitron på gång. Och ett par citronblommor som doftar ljuvligt.
 

Hos mig går många förbi

Kasperia
Innan jag berättar om min spännande dag i dag (egentligen i går) så ska jag visa hur Elsa INTE slet sig från sin matte ( inga katter synliga). I sällskap hade hon Evert, som är Mattes hund (Matte med stort M (M som i Mats). Han är vår "snöängel" och bor i ett hus på andra sidan sjön).

Elsa o Evert är inte alls släkt, Elsas matte tar hand om Evert någon gång ibland när hans husse och matte inte är hemma.

Evert är nästan aldrig kopplad, men han går alltid fint ändå. Utefter vägkanten. Tillsammans med sin husse eller matte. Han hälsar på hos mig ibland, men jagar aldrig någon katt. Evert är min kompis!! Vi brukar busa nere på min tomt.

Det är bra att bo som jag gör, nästan alla passerar mig när dom ska hämta sin post uppe vid bommen. Jag brukar hälsa på alla som jag känner eller vill lära känna. :) Om inte matte hindrar mig, förstås. Dessvärre passerar nästan alla bilar också. En del kör för fort.

Ska också berätta att jag blev lite småsur på matte. Hon skrattade åt mig! Jag har kommit underfund med att åtta ben är lagom många på kontoret, och jag tycker att jag ordnat dom väldigt fint! Visst har jag!
 
 
När hon skrattade blev jag sur!


Matte sa "förlåt", och då förlät jag. Så småningom. I morgon ska jag berätta hur det var hos Grynet. :)
Natti!

måndag 23 september 2013

Vi har ett problem

Kasperia, Katteria
Det här är knepigt. Jag gillar väldigt mycket när Elsa kommer in på min tomt, vi brukar busa en del.

Hon är en stor golden.
Men det är också lite problematiskt med Elsa. 

 
Problemet är att hon jagar mina katter! Hon går förbi min tomt varenda dag, när hon ska hämta posten uppe vid bommen. Väldigt ofta ser hon en katt på farstubron, i hyllan. Eller sittande på gårdsplanen. Eller nåt.

Då sliter hon sig lös med ett ryck, och så  rusar hon iväg ner över min tomt.

Klart katterna hinner undan, här finns massor av träd, men ändå. Dom ska känna sig trygga här på tomten, särskilt viktigt är det för Myses del. För han har haft det tufft och varit tvungen att alltid vara på sin vakt tidigare.

Elsas matte orkar inte hålla henne, säger hon. Så matten släpper helt enkelt kopplet direkt, när Elsa gör ett ryck. För annars gör kopplet så ont i hennes händer... och så har Elsa dragit omkull henne en gång.

Min matte har försökt tala med Elsas matte, sagt att hon måste börja träna Elsa. Vara förberedd. Avleda. Muta - vad som helst. Men det tycks inte funka.

Vi har haft både Elsa och hennes matte inne hos oss. Senast för ett par veckor sedan. Då var Filip också inne. Det var min matte som fick lov att hålla och tala med Elsa. Och inte släppa taget när hon ändå försökte med ett ryck. Filip stod i en fåtölj några meter ifrån, med krökt rygg.

Elsa lugnade sig, och matte sa att det går att lära henne.

Men Elsa jagar fortfarande mina katter. Jag märker på en gång när hon är nere på min tomt. Jag och matte går ut, matte tar tag i Elsas koppel och leder upp henne till matten på vägen. Ibland låtsas min matte inte märka något, då får hennes matte själv gå ner och leta reda på sin hund.

Matte tycker faktiskt att det här är ganska jobbigt. Det tycker förstås mina katter också. Elsas matte borde kanske haft en chihuahua i stället...

lördag 21 september 2013

Du med bara två ben...

... här kan du läsa! Tänk så mycket du kan lära av oss med fyra. Om du vill, alltså. :)

Promenad med kattförhinder

Kasperia
I dag sa jag ifrån på skarpen - matte ta med dig kameran!!! Det gjorde hon. När hon fotograferat nypon och annat trist drog vi iväg ner över ängen åt ovanliga hållet. Väldigt mycket gräs - så här hade det sett ut på min tomt också, om inte matte tagit sig i kragen för några veckor sedan.
 
 
Jag började fundera på om det inte var lite väl oländigt här för matte. Ingen stig, och här brukar nog ingen gå. Bara Hälge, jag såg spår.
 
Matte hade tänkt sig till andra sidan av en liten sänka, för där skulle vi så småningom kunna hitta en tredje sjö. Så blev det inte, för vi hörde ett ynkligt jamande.
"Vänta på mej", jamade Filip!
 
Vi försökte få honom att vända om hem, men han vägrade.
 
 
Vi försökte skrämma honom med den här mystiska stubben, eller vad det nu är...
 
 
Eftersom matte inte vill dra iväg långt när vi har kattsällskap, så var det bara att vända om.
Här är vi nästan hemma igen.
 
Matte ropade och ropade på Filip som tycktes ha försvunnit i allt gräs. Så hörde hon något, och såg. Men det jamades inte, det bräktes. Maxi kom för att hämta oss, han ville väl in och få mat...
Ingen annan katt kan se lika uppfordrande ut som Maxi, tror jag.
- Men så kom nu då, matte!!
 
 
Jag la mig faktiskt och vilade på tomten en liten stund, och sedan rullade jag lite.


 
På farstubron väntade Myse.
 
Så småningom kom Filip också in, och nu ska jag verkligen säga åt matte på skarpen igen - det gäller det mitt nattakex - det är sannerligen dags!
Natti!

Skön höst

Vackra är de.
Nyponen.
En skön höst har vi.

Och Myse, Han är nog den längsta katt som finns. Åtminstone
jobbar han på det.
Klicka!










Förra årets sista värmeloggs är inburna, travade mot skorstensstocken i hallen. Nya är beställda, inte ska vi frysa i vinter. Även om Bore skulle bli bister.

onsdag 18 september 2013

Bara frågetecken

Matteria
Förstrött har jag stundtals hört politikerna debattera regeringens höstbudget. En nöjdare regering finns nog inte. Min association:

En sak tycks regering och opposition ändå vara helt ense om - det gäller att öka konsumtionen för då blir det fler jobb. Och vice versa. Ska man satsa på hönan eller ägget? Och vad är i så fall vad?

VEM skulle förresten öka sin inhemska konsumtion mest vid en skattesänkning? Den som redan har allt med råge, eller den som lever på marginalen?


Och nu raderar jag den långa text jag skrivit om procentpåslag, om påslag i kronor och ören, varför inte lika för alla... en riktigt rolig tanke... 300 konor i månaden rakt av...

Nä - det var ungefär så här mina tankar till slut gick.

Skatta eller gråta, det är frågan...

Vardagsliv

Kasperia, Katteria
Leklysten Myse - men jag, dvs Kasper, är måttligt road. Han får banne mig roa sig själv! Eller leta upp Filip!
 




Hehe, här hann jag först till bian. För den är ju faktiskt min, även om Filip är den som mest ligger i den.
Men den här gången fick han nöja sig med stolarna.





Matte har - utan att fråga mig! - ändrat om igen på kontoret. Flyttat på mitt täcke!! Eftersom hon hämtat hit bordet från gröna rummet. För att katterna ska få nånstans att sitta och titta ut i vinter, säger hon!!  FJÄSK, säger jag! Fast egentligen gillar jag det här nya väldigt bra. Och Myse gillar att gamla plädarna från gröna rummet också fick följa med, och ligga på kontorssängen. :)
 
Matte gillar att både rosmarinen, apelsinträdet och ganska nya bougainvillean slipper höstregnet utanför glasväggen. Här mår de bra. :) Det gör nog grodprinsarna också, de där som sitter under apelsinträdet. Fast dom gillar kanske vatten?

Jag, Kasper, blev förresten snuvad på en promenad i dag. Hyfsat väder, matte skulle handla och jag fick följa med. Ingen risk för sol och en för varm bil.

Sen skulle vi ta en skogspromenad, var det tänkt. Vid en sjö som inte är min egen. Men då började det regna rejält. Jag ville inte, matte ville inte... 

Så vi for hem och tände i kaminen i stället.

tisdag 17 september 2013

Begrundan



Hösten är här, säger matte. Och där ute bara regnar och regnar det.
Men här är det torrt och varmt. Skönt!

söndag 15 september 2013

Även jag, min Brutus... :)

Matteria
Nu har "gröna rummets" tomatplantor rivits ner. Några tomater ligger på fat för att mogna. Plats måste göras för altanens växter, de som ska övervintras inomhus.

Detta lilla utrymme, det lilla rummet på åtta kvadratmeter, är till så stor glädje. I år kan jag ju till och med ta med mig datorn dit. Om och när jag vill. Just nu vill jag.

Häromdagen drabbades jag av ett planerat strömavbrott på fem timmar. Då passade det ju utmärkt att ge sig ut på en biltur. Landade i ett mindre köpcentrum.

Där hände det, det som motiverar rubriken.

På textilavdelningen drabbades jag. Klart något borde göras för att fräscha upp "gröna rummet". Nya plädar naturligtvis,  man kan aldrig få för många plädar...

Tre stycken inköptes. Blommiga!!

Det i textilväg enda blommiga som under åtminstone 40 år kommit innanför mina olika hems dörrar är ett och annat påslakan!

Men nu har alltså även jag... ( klickbilder, som vanligt). Och jag känner redan att jag kommer att stortrivas.
 
Lika bra att använda sista sköna sommardagen (innan utlovat regnrusk sätter in) till att ta in rosmarin, Agapanthus, apelsin- och citronträd (modell mini), bougainvilla, en del pelargoner, små murgrönor, nerium.
 
TRÅNGT blir det!  Men - i en bod har under röjning kommit fram en hylla, dvs delar till en. Stod en gång på altanen, vill jag minnas. Nu gör den jättestor nytta i "gröna rummet". Den är högre än bilden visar, har en hylla till.
 
Nu är allt inne som ska in, så nu må hösten komma. :) Jag kan begå den i ett blommigt grönt rum. :) Åtminstone då och då. Under 8 plusgrader blir det aldrig här. Två elelement reglerar. Oftast är temperaturen högre, kaminen med takfläkt ligger ju innanför. Lätt att reglera.
 
Filip och Kasper hade väldigt bråttom att prova nyordningen.
 
 
Utanför fönstren regnar det.
Och jag konstaterar med häpnad, att när jag samlat ihop värmeljus som förvarats lite här och där, så har jag över 200 stycken!! Har knappt vågat tända något enda sedan först Mysan och sedan Myse kom i huset och startade sina ibland rätt våldsamma upptäcktsfärder, både högt och lågt.
 
Mysan finns ju inte kvar här, och Myse har lugnat sig betydligt. Så på utvalda ställen kan jag säkert åter njuta av levande lågor, både på vanliga ljus (har massor av sådana också) och värmeljus. :)
 
Ska starta redan i kväll - för nu faller inte bara regn utan också mörker. Och jag har tänt i kaminen.

torsdag 12 september 2013

Sista riktiga sommardagarna

Katterian, Kasperian
Nu gäller det att ta vara på dom sista sommardagarna, vi ska visst bara få ett par till. Matte plockar undan stolar och sånt, och lite redskap. Fixar.


Här ligger jag, Myse, utanför min källardörr. Den står alltid på glänt, och jag gillar att vara där inne ibland.

Jag sa åt Filip och Kasper att gå till vedboden i stället, men det ville dom inte.

 
Det var roligare i redskapsboden, matte flyttade in ett par stolar också. Kan ni se mig på båda bilderna? Om ni klickar, förstås.
 
Sen klättrade jag upp i vårt gamla risiga plommonträd
 
Ibland blev det lite läskigt...
 
...och här är jag verkligen ute på tunnaste grenen!
 
 

Det såg så otäckt ut, så Kasper vågade inte ens titta!
Men jag klarade det, lyckades backa och ta mig ner helskinnad.
 
 
Kasper hittade ett gammalt ben, ett jättegammalt, på tomten. (Egentligen var det matte som hittade det åt honom, men han hade i alla fall jätteskoj med det. När inte matte kastade så kastade han själv.
 
 
 Men nu ska vi verkligen gå och lägga oss allihop. Huvaligen, så sent det blev i kväll/natt också. Stackars matte och Kasper, som faktiskt måste gå ut en liten sväng före sängdags. Åtminstone måste Kasper det, stackare, han har ju ingen låda att ta till i nödfall. Som jag har. :)
 /Myse