Spritt och blandat i veckan

Matteria
Höst betyder bl.a. att många växter som ska övervintras måste tas om hand. Tomatplantorna i gröna/blå rummet åkte ut - smaklösare tomater än de relativt få jag i år kunnat skörda får man leta efter - men det gör man förstås inte. Letar alltså. Ska i stället försöka hitta godare sorter nästa år. In kånkades en och annan urna och kruka, ytterligare ett par återstår, men så här ser det ut just nu. När ork och anda faller på ska jag ordna snyggare.

Höst kräver värmekällor inomhus. I år skulle minsann inte loggsen få placeras fel. Enligt principen "säkerhet genom både svångrem och hängslen" satte jag anvisningar på pränt och på vägg trots att jag ganska säkert skulle vara hemma när leveransen väl kom.

Det funkade. Tre pallar = 3x105 loggspaket á 10 kg med vardera 12 briketter= 3,15 ton värme om jag räknar rätt. 3780 briketter. Ser inte så vackert ut vid entrén, men så himla praktiskt.

15 paket bars in bums. Bilden är inte ny, men det ser precis likadant ut i hallen nu förutom att draperiet är ett annat. Åtminstone än så länge.

 

Varmt och gott blir det. Se så fint de brinner.

Värme behöver jag, höst, vinter och t.o.m. vår är en utmaning, även kyliga somrar. Tänk att det skulle dröja så många år innan jag googlade på "vita fingrar" och därmed kom underfund med att det faktiskt är något välkänt och väldefinierat, Raynaud´ jag lider av,  och har så gjort så länge jag kan minnas. Kolla här så får ni  se. Tror jag någon gång som barn förfrös händerna. Rolig site om något rätt besvärligt, och allt stämmer på pricken. Värst är nästan att plocka ut allt till frukosten ur kylskåpet. Året om Då krävs en varm kaffemugg att kupa händerna kring.

Helt smärtfritt förflöt inte heller det här med loggsleveransen. Bilen hade jag kört fram så långt det gick. Av någon anledning fick jag vid 11-tiden på kvällen för mig att flytta den till dess rätta plats, en manöver som jag säkert gjort många tusen gånger, noga räknat varenda gång jag parkerar eller vänder bilen hemma på "gårdsplanen". Mörkt, och jag såg inget men trodde att jag hade manövern liksom i kroppen eller åtminstone i händerna eller rentav huvudet. Hade jag inte!!! Jag backade aningen för långt. Och där stod jag. Arg och helt ställd, även jag.. Hjulen grävde sig allt djupare... 

Klart att Matte, han som vanligtvis fungerar som snöängel räddade situationen.  Så nu står bilen ordentligt framför sommarens sista visserligen lite ankomna och underliga men dock vita ros.

Finns en knopp också i busken bredvid och ett och annat nypon. Sorgligt är det, jag längtar redan till våren. 

 

Fortfarande gnager och skaver det här med lilla Gryn, men på en del plan har jag ändå börjat fungera igen. Men innan dess, när frustrationen även starkt påverkade kroppen mådde jag illa och fick väldigt ont i magen så fort jag försökte äta något. Utom frukt. Det här fenomenet har jag varit med om tidigare, under en än svårare period i mitt liv. Men nu har jag till råga på allt utvecklat ett beroende. 

Här hade jag redan börjat tulla på dagens handling, men hopsamlat såg det ut så här. Apelsiner, äpplen, persikor. Beroendet stavas vattenmelon! Åt sista biten i går kväll, abstinensen har satt in och nu bara måste jag ge mig iväg och köpa minst en ny melon! Tur att bilen åter står på fast mark. Dessvärre är risken stor att möta eller i värsta fall hamna bakom en militärkonvoj, skyltarna utmed både skogsvägar och de större är legio, de där som som varnar och berättar om den stora militärövningen och minskad framkomlighet. Som om det inte räckte med alla timmerbilar som också huserar kring avverkningarna i närheten. 

Att ta sig fram på tomten innebär att kryssa mellan svampar för att slippa klafsa rakt på det där slemmiga och blöta. Förmodligen är de skräpsvampar allihop utom den bleka taggsvampen som jag faktiskt plockat. Men nu vill jag ingen mer svamp äta förrän nästa höst! 

Här i huset är det inte bara jag som tycker om att vistas inne i värmen. Visst tar vi våra promenader, jag och Kasper vi har t.o.m. varit vid Yngern en vända nu när hundförbudet upphört för i år. Men kameran är aldrig med. Så jag visar hur vi ser ut inomhus i stället. 

Myse ligger ofta på golvet framför kaminen, men en skön pläd på den gamla kökssoffan (som inte alls står i köket) är också mysig. 

Bilder på Filip sitter kvar i kameran, han ligger helst ovanpå min säng - eller på mattan framför kaminen.

Vårbestyr

Av uppemot hundratalet lamm lär de flesta få lämna denna gröna, sköna värld inom en relativt snar framtid. De blir ju mat på fat, men de här hinner åtminstone få uppleva en förhoppningsvis skön sommar innan det blir dags.

På stället hopp och studs,,,

Man växer rätt mycket på ett par-tre veckor-

Här hemma öppnas gröna/blå rummet, och altanen fixas för sommarliv. Golvet är oljat, räcket skrapat, ska nu tvättas och sedan målas. Kasper som ogillar förändringar är misstänksam. Varför finns dom där extra brädorna där, förresten luktar dom konstigt. Och en borste - matte, ta bort den!

- Nåja, jag kan väl hoppa över alltihop..

Mycket flytt och bök när golv ska oljas. 

Räcket är favoritplats för en katt som vill ha koll på domänerna. Precis här, där Myse sitter, brukade Petrus också sitta. 

- Jag tror du fixar det här, matte! Blir nog fint här i år också. När du fått tvättat och målat och så...

Och i morgon - fast egentligen är det ju redan idag - hämtar vi hit Gryn. Det blir säkert bra.

Förresten - behövs ett par nya sommarskor?  Kolla priset!

Som hittat, liksom...

Läget...

Matteria, Gryneria

Nytt Animalenbesök med Grynet och hennes egen matte. Erfarnaste och välinlästa veterinär Ulrika menar att Grynet är så kolossalt mycket bättre att vi framgent kan hoppas på att hon ska kunna vistas förslagsvis ett par dagar i veckan hos sin egen matte och fem dagar hos mig.  Men än så länge måste hon stanna hos mig på heltid. 

Nu går det till och med att skymta trumhinnorna! Vetten Ulrika gratulerade. Svamp och bakterier verkar också hålla sig på mattan.   

Nu skippar vi tabletter och droppar kortison lokalt direkt ner i hörselgångarna. Två ggr per dag. Antibakteriell öronrens ett par gånger i veckan dessutom.  Jag tar kontakt med veterinär Ulrika senast om 10 dagar, för utvärdering och beslut om förlängd/ändrad medicinering samt tid för återbesök.

Fortfarande inga tecken på varken bitning, bakhasande eller allmänt kliande. 

Jag vet inte hur mycket matten verkligen tar in, men jag tror alltmer.  Jag tror att hon verkligen börjar förstå att Grynet mått rätt eländigt länge, inte bara sedan i somras. Matten ska till ögonläkare någon vecka in i mars, och åtminstone tills det besöket är över blir Grynet helt kvar här. Möjligen ännu längre. Men ju förr vi kan starta med någon form av delad vårdnad, desto bättre.

Det här är ingen enkel situation, inte för någon. Men det är Lilla Gryn det handlar om, det får ingen av oss glömma. 

Kasperia

Men allt är minsann inte frid och fröjd – titta här så eländigt vi har det ibland. Bakom galler!!! Vaddå nyss ute – det var vi väl inte? Du ska fixa i bilen!? Borde vi absolut få hjälpa till med! Inte bara stå här, Det är sannerligen inte nåt värdigt hundliv.

 Jaja, visst har vi ursöta tassar, men dom är gjorda att springa med!

 

Så här till exempel!

Myseria

Ligger här och funderar - stackars Grynet- ska hon behöva använda allt det där. Kan det verkligen vara nödvändigt? Jaså, inte längre. Bara en grej plus en nyinköpt... Skönt för henne.

 

Som katt gillar jag ju träd, dom är jättekuliga att klättra i. Ibland försöker jag jaga ifatt en ekorre, men den hoppar alltid undan. Nyss såg jag en bild som Kasper visade mig - så nu vet jag! Det finns JÄTTE-träd. Titta själv, när tassen ser ut så här, hur fantastiskt stort måste inte då själva trädet vara!!?? Jag tror det är en vänstertass.

Wow!! I det trädet ville jag klättra. Slöseri att det är Kasper som är där, han stackarn kan ju som icke klätterkunnig knappast uppskatta en sån här gigant efter förtjänst! Så stor att den inte ens rymdes i kameran!

Kasperia, Katteria
Jag Kasper, har mitt bästa sovtäcke precis nedanför mattes säng. Men, men - i morse låg jag inte där, för täcket hade en stor buckla på sig.

Matte vek upp det och tittade,

I övrigt kan konstateras att nu har katterna äntligen fått tillbaks sitt kära gröna rum som nu mest är blått. Ser ni dem i stolarna.

Det VAR värre...

Kasperia, Katteria

Myse: Matte har fått fnatt!! Jag undrar om det verkligen ska se ut så här på altanen.

Kasper: Nä, det ska det inte. Läskigt det här, men bra att du ändå vågar komma in!

- Hörrödu matte, VARFÖR  GÖR du så här mot oss!!!??? 

Matteria
Vad göra? Jag har googlat och läst. Inget stämmer med just mina förutsättningar. Ingen tycks ha råkat ut för ett grönt rum som vilar på en nästan-damm. En massa dyngsur gullfiber har rivits bort. Som syns på framförallt förra bilden är underlaget i rummet detsamma som på altanen. Bra trots allt att kunna sitta och försöka lossa på plastmattan. Golvläggaren gjorde ett gediget arbete, limmet är inte lättforcerat.

Jag tänker mig nu så här, ungefär.
Eftersom min sticksåg lagt av och kedjesågen beckat igen (har inte använts på minst 15 år) så införskaffar jag en ny såg, modell mindre. En s.k. tigersåg kanske. Måste bli idag, lördag.

Murken golvboard måste bort, även en del fräsch så att jag kommer åt all sur gullfiber och all plast i botten så att vatten kan sjunka ner i underlaget. Näst glasdörrarna (som jag inte kan göra något åt) är plasten främsta orsaken till hela haveriet.

På något sätt måste jag kunna lägga och förankra trallar. Lösa!! Så att jag vid behov kan studera hur det ser ut därunder. FUKT kommer säkert att tränga upp underifrån, men inte VATTEN. Det kommer ju in på annat sätt, dessvärre.

Isolering? Det blir nästa fråga. Om överhuvudtaget. Men visst vore det fint att kunna övervintra växter där, även i fortsättningen.

Såvida nu inte hela härligheten försvinner i nåt slukhål eller så... måste bara försöka rädda tomatplantorna först ...

Men i övrigt är allt bra med oss. Och mitt i allt elände är det rätt spännande, faktiskt. 

Bad och nån sorts vård av tomt

Kasperia
Här kommer badbilderna jag skrev om i förra inlägget. :)

Lite fundersam var jag, gillar ju egentligen inte vågor, bara lite krus så där.

Men det är klart...

 ... att jag inte kunde låta bli, Det var jätteskoj och jätteskönt.

Sen torkade jag mej, så klart, Njutbart det också.

Här hemma har matte upptäckt att det är absolut sista chansen att kunna hantera tomtens gräs (den del som måste tuktas lite) med gräsklippare. Stora tunga grästrimmern, nästan en röjsåg, är fruktansvärt jobbig, och så måste det räfsas efter den. Kan säga att här fick gräsklipparen jobba. 

Tungt gick det oftast även med klipparen och matte orkade bara mindre bitar i taget. Bilderna är från i går, i dag har hon jobbat lite på framsidan också. (Något rygg m.m. inte gillade, men hon var glad ändå). Och vi fyrbenta gillar faktiskt att hon klipper.

Hur hon än försöker på min tomt så blir det ju kvar en massa gott gräs att äta.

Myse gillar också att äta gräs...

Fast än är inte hälften av det som ska klippas klippt. Måste kanske bli stortrimmern i alla fall. Samtidigt med dike och vägren i slutet av sommaren.

Detta om detta - ser att det redan hunnit bli en ny dag. En dag som blir väldigt trevlig för både matten och mig. Och då ska ni minsann också få se bilder - roliga som ni alldeles säkert kommer att gilla!!