Spritt och blandat i veckan

Matteria
Höst betyder bl.a. att många växter som ska övervintras måste tas om hand. Tomatplantorna i gröna/blå rummet åkte ut - smaklösare tomater än de relativt få jag i år kunnat skörda får man leta efter - men det gör man förstås inte. Letar alltså. Ska i stället försöka hitta godare sorter nästa år. In kånkades en och annan urna och kruka, ytterligare ett par återstår, men så här ser det ut just nu. När ork och anda faller på ska jag ordna snyggare.

Höst kräver värmekällor inomhus. I år skulle minsann inte loggsen få placeras fel. Enligt principen "säkerhet genom både svångrem och hängslen" satte jag anvisningar på pränt och på vägg trots att jag ganska säkert skulle vara hemma när leveransen väl kom.

Det funkade. Tre pallar = 3x105 loggspaket á 10 kg med vardera 12 briketter= 3,15 ton värme om jag räknar rätt. 3780 briketter. Ser inte så vackert ut vid entrén, men så himla praktiskt.

15 paket bars in bums. Bilden är inte ny, men det ser precis likadant ut i hallen nu förutom att draperiet är ett annat. Åtminstone än så länge.

 

Varmt och gott blir det. Se så fint de brinner.

Värme behöver jag, höst, vinter och t.o.m. vår är en utmaning, även kyliga somrar. Tänk att det skulle dröja så många år innan jag googlade på "vita fingrar" och därmed kom underfund med att det faktiskt är något välkänt och väldefinierat, Raynaud´ jag lider av,  och har så gjort så länge jag kan minnas. Kolla här så får ni  se. Tror jag någon gång som barn förfrös händerna. Rolig site om något rätt besvärligt, och allt stämmer på pricken. Värst är nästan att plocka ut allt till frukosten ur kylskåpet. Året om Då krävs en varm kaffemugg att kupa händerna kring.

Helt smärtfritt förflöt inte heller det här med loggsleveransen. Bilen hade jag kört fram så långt det gick. Av någon anledning fick jag vid 11-tiden på kvällen för mig att flytta den till dess rätta plats, en manöver som jag säkert gjort många tusen gånger, noga räknat varenda gång jag parkerar eller vänder bilen hemma på "gårdsplanen". Mörkt, och jag såg inget men trodde att jag hade manövern liksom i kroppen eller åtminstone i händerna eller rentav huvudet. Hade jag inte!!! Jag backade aningen för långt. Och där stod jag. Arg och helt ställd, även jag.. Hjulen grävde sig allt djupare... 

Klart att Matte, han som vanligtvis fungerar som snöängel räddade situationen.  Så nu står bilen ordentligt framför sommarens sista visserligen lite ankomna och underliga men dock vita ros.

Finns en knopp också i busken bredvid och ett och annat nypon. Sorgligt är det, jag längtar redan till våren. 

 

Fortfarande gnager och skaver det här med lilla Gryn, men på en del plan har jag ändå börjat fungera igen. Men innan dess, när frustrationen även starkt påverkade kroppen mådde jag illa och fick väldigt ont i magen så fort jag försökte äta något. Utom frukt. Det här fenomenet har jag varit med om tidigare, under en än svårare period i mitt liv. Men nu har jag till råga på allt utvecklat ett beroende. 

Här hade jag redan börjat tulla på dagens handling, men hopsamlat såg det ut så här. Apelsiner, äpplen, persikor. Beroendet stavas vattenmelon! Åt sista biten i går kväll, abstinensen har satt in och nu bara måste jag ge mig iväg och köpa minst en ny melon! Tur att bilen åter står på fast mark. Dessvärre är risken stor att möta eller i värsta fall hamna bakom en militärkonvoj, skyltarna utmed både skogsvägar och de större är legio, de där som som varnar och berättar om den stora militärövningen och minskad framkomlighet. Som om det inte räckte med alla timmerbilar som också huserar kring avverkningarna i närheten. 

Att ta sig fram på tomten innebär att kryssa mellan svampar för att slippa klafsa rakt på det där slemmiga och blöta. Förmodligen är de skräpsvampar allihop utom den bleka taggsvampen som jag faktiskt plockat. Men nu vill jag ingen mer svamp äta förrän nästa höst! 

Här i huset är det inte bara jag som tycker om att vistas inne i värmen. Visst tar vi våra promenader, jag och Kasper vi har t.o.m. varit vid Yngern en vända nu när hundförbudet upphört för i år. Men kameran är aldrig med. Så jag visar hur vi ser ut inomhus i stället. 

Myse ligger ofta på golvet framför kaminen, men en skön pläd på den gamla kökssoffan (som inte alls står i köket) är också mysig. 

Bilder på Filip sitter kvar i kameran, han ligger helst ovanpå min säng - eller på mattan framför kaminen.