En väldigt vanlig dag

 - Ser ju lugnt och skönt ut...

- ...men bäst att kolla innan jag hoppas i.

- Himla tur att jag kollade i tid - kallt är det ju! Gott att dricka, men jag backar upp på land. 

Hemma igen och där sitter Myse på en trave loggs och väntar.

Myse följde med in- Han badar aldrig, tycker att bra katt reder sig själv. Och så är det ju.

Filip föredrog att fräscha upp sig i en fåtölj.

Stora björken förnekar sig inte - altanen svämmar över av löv.

Myse betraktar städeriet inifrån...

Och så kan man undra - varför är det så svårt att fullfölja ett projekt. Att sy fast t.ex. den sista ärmen och skaffa knappar till färdigstickade koftan? (Ärmen är nu på plats, men fortfarande inga knappar.) Tänker osökt på Karin Boye det är vägen som är mödan värd. När världen - både den nära och den fjärran - är i gungning, då är det skönt att ha en stickning att ta till. Men ingen ny får påbörjas innan alla knappar sitter där de ska!! 

Ombytligt

Måttligt kul med - 24. Inte särskilt kul med +- 0 heller. Väderguden är en ombytlig typ. Och fortfarande tornar ca 3 cm snö upp sig på bilen. Men i morgon är nog den också borta.

Vägen år plogad, min uppfart och lilla gårdsplan likaså. Snälla Matte med stort M har dessutom ordnat så att jag vid behov får annan ploghjälp de veckor han så småningom kommer att fly till sol och värme. Tycker tydligen att  epitetet snöängel förpliktar. 😋

Grynet är en liten fryslort, och hon ville knappt ut alls när det var som kallast. Tröjan jag stickade åt henne för några år sedan kom väl till pass.

Kasper däremot njuter i fulla drag av snön. Som synes.

Myse däremot, han rusar iväg och gömmer sig så fort matte ens närmar sig ytterdörren. 

Dagarna blir ljusare, solen stannar uppe ett par minuter längre för varje dag. Härligt. Å andra sidan är helgerna över och alla ljusslingor i fritidsboendes hus har slocknat. Åtminstone nästan alla. Så nu är vi återigen liksom ensammast i världen, vi som bor här i huset. På kvällarna. 

Min egen lysande buske får fortsätta att lysa, men övriga advents- och julattiraljer har stuvats undan i väntan på advent 2017. Om nu inte världen gått under innan dess. Risken finns ju, Nätet är fullt av konspirationsteorier. Tänk om bara en bråkdel är sanna... 

Vintrigt och långrandigt :)

Det är trist när de bröd man vant sig vid och verkligen gillar inte längre finns att tillgå. I varje fall inte utan stort besvär och några extra bilmil.. Jag har letat efter alternativ i tre månader. Men icke. Allt är mjukt och fluffigt och känns inte äkta alls. Färg och luft. Ingen riktig smak. Den röda lilla maskinen som skulle få mig att börja baka står fortfarande oanvänd, efter sista (och enda) försöket. Totalt misslyckat. Jag kan helt enkelt inte baka,

De här är vad jag fann vid senaste butiksbesöket - vitlöksbaguette är åtminstone ett säkert kort, de övriga bröden ska provas. Håhåjaja... men jag hoppas lite på det fyrkantiga.

I går var snölagret fortfarande väldigt tunt. Rätt lagom för både matte och hund. Solen visade sig också minsann. Härligt, tyckte Kasper.

Färdigskrattat. "Matte, ska vi inte åka nu? Du sa nåt om att köpa godisfoder..."

Visst for vi iväg, riktigt bunkrade. För nu ska det komma mer snö, Tung och halkig blötsnö dessutom. Till helgen massor, men prognosen såg värre ut i går. Lika bra att hämta in loggs också, medan det var sol och skönt  ute.
Sen kom en massa blötsnö. Nästan decimetern.Vägen plogades på förmiddagen, lite senare kom Matte med stort M och fixade min uppfart och vändplan.  Jag hade förstås inte behövt bunkra, men det kändes ändå bra.

Bredvid loggspallarna står de här odlingsfaten, i väntan på vår.

Kanske bidrog de till utseendet på nya restgarnströjan, under arbete. :D 

Det går undan, med rätt grova stickor. :) Bakstycket klart och framstycket en bit på väg. 

Stickas från sidan, tvärrandiga plagg är numera inte min grej. Har faktiskt inte varit, på rätt många år. Men jag jobba fortfarande på det, åtminstone lite grann. Ibland. :)  De mörka ränderna är inte svarta, de är mörkblå. Tydligt, i verkligheten.

Nu har för övrigt bilar börjat fastna i backen/kurvan utanför min tomt på väg mot brevlådorna och bommen. Två hittills... Men snart sandas det nog där det är som mest kritiskt. 

Vår, vår, vart tog du vägen?? Jag  såg allt en skymt av dig häromdagen... Och hörde alla fåglar kvittra! Visserligen vet jag ju att februari är en vintermånad, men ändå... 

Hänt i veckan :)

Nu har det blivit ett sånt där långt blogguppehåll igen, men det har faktiskt hänt massor den här veckan. Matte känner sig riktigt bra, tyvärr visar det sig inte i en massa foton på mig. Och vad värre är - hon har varit bjuden på en god lunch hos Eddies och Charlies matte (norska grannen). Jag fick inte följa med!!! Och när matte kom hem kände jag direkt att Eddie hade suttit i hennes knä!!!

Sen har matte träffat tanter hemma hos kattmamma Barbro, och då fick jag följa med för att jag skulle få träffa Grynet. Men hennes matte mådde inte bra och måste stanna hemma, så jag var ensam hund och tanterna mest bara pratade. Enda bilden på mig är när jag gör mina behov i Barbros lilla trädgård, men den vägrar jag låta matte visa!! Barbros Vite Katt bryr sig inte om mig ett dugg, går bara undan. Och då struntar jag förstås i honom, jag har ju egna katter!

Och nu kommer äntligen lite bilder. Här kan ni se att Filip också vill umgås med räven... Då blir nog Myse lite sur. För när Filip tar hans plats så tar han min. Lägger sig i min bia, alltså. Väldigt ofta. Och då blir ju jag nästan sur!

Tur att jag har Maxi att söka lite tröst hos.  När nu matte inte kör bort Myse åt mig.

Dom är roliga, katterna. När Filip och Myse lekte blängleken för att se vem som först skulle få hoppa upp till maten på hyllan - så tog Maxi saken i egna tassar, hehe, så snopna dom såg ut, både Filip och Myse. Vad hände egentligen...?

I torsdags fanns ett tunt snölager vid sjön, och isen verkar väldigt tjock. 

Matte och kattmatte Barbro åkte hem till Grynet och hennes matte i lördags, för att kolla läget. Ovanpå deras is fanns en massa vatten. Jag var aldrig ute på den, och Grynet hälsade supervänligt på min matte, tiggde av mitt godis - och sen la hon sig i soffan bredvid sin matte och där låg hon. Rörde sig inte en millimeter. Bara sov. Flera timmar. Ville inte leka ens med min matte, som hon brukar. Och så har hon lagt på hullet också, rätt rejält. Hundar ska inte ha deprimerade mattar. i alla fall inte under någon längre tid. Vi ska snart åka dit igen. Som ni ser på bilden så fanns det inte en endaste liten gnutta snö kvar i Laxne..

Vid våra brevlådor finns det tre bänkar. På en av dom satt jag idag och väntade på posten. Den dröjde länge. 

Det finns väldigt gott om brevlådor uppe vid min bom.

'

Enda snön att rulla sig i idag fanns i ett dike bredvid vägen. Lite smutsig förstås, och inte så mjuk och go´ direkt, men man får tydligen inte vara nogräknad så här års. 

Matte vill visa hur det ser ut när hon tänder i kaminen, och dom bilderna visar jag gärna. Jag älskar kaminen, när det brinner i den! Precis som matte. Ni klickar väl på bilderna så att ni ser loggsen. 

Ibland blåser det alldeles enormt, även här i skogen. Som i dag, till exempel.

Matte har hållit på länge med en tröja, av restgarner. Stickad sidledes för att enkelt få ränderna på rätt ledd, det blir liksom bäst så, säger hon. (Fast hon har faktiskt gått ner några kilo, men än är det ett bra tag kvar till tvärrandigt).  När tröjan var helt färdig provade hon den - och sen har den suttit på utom på nätterna.  Tre dagar. En favorit, en riktig varje-dags-tröja i svart, vitt gammalrosa och turkos. Kunde varit vackrare förstås, men så skön! 

Så nu har hon plockat ihop fler restgarner, Visserligen av olika kvalitet men av samma tjocklek. Blir förstås ännu en tröja som stickas på tvären! Hon ska bara köpa till ett hekto vitt garn, då räcker det till en riktig stortröja. Framgår inte, men de blå nyanserna är tre.

Nu har hon allt spårat ur totalt, matten min! Garner... tröjor... ja kära nån... 

Rena rama eländet

Matteria
Mördarsniglarna har hittat till altanen, lagt ägg som kläckts i ett par tre urnor!! Dessvärre gjorde jag upptäckten för sent.

Petuniorna är uppätna. En del andra växter också Förödelsen är stor, och inte gjorde jag den mindre när jag i desperation strödde salt på snigeluslingarna!! Och på ytterligare några äggsamlingar i krukor.

Så nu har jag inte bara sniglarnas lite för plågsamma död på mitt samvete, jag har också gjort livsbetingelserna för återstoden av växterna mycket sämre. Salt gillar de inte. Några har redan dött... Nej, jag visar inga bilder på eländet.


Enstaka sniglar ha dykt upp framför entrén också, och där pågår kontinuerlig jakt. I går med kameran om halsen.

Hehe - så går det när man blir närmast nojig. Snigeln visade sig vara ett regnvått blad...

Snigelväder, fästingväder, svampväder. Rätt uschligt. Gott om kantareller nedanför tomten. Där det tidigare var blått av blåsippor. 

Nu behöver jag inte mer svamp i år, såvida det inte dyker upp fina Karl Johan senare. Regn och kyla lockar både mig och katterna till inomhusliv. Ett rejält felköp av garn kunde väl bli till en väst åtminstone,. Där framför den tända kaminen. 

Eländigt garn, skulle efterlikna handspunnet...  Här nedvärderar man verkligen en duktig spinnerskas skicklighet. 

Alltså blev både kvalitet och färger totalt fel.

Det blev i alla fall en väst, och om udda olika lika knappar någon gång kan användas, så är det väl här. 

Västen kan nog komma till användning den här sommaren, för den är åtminstone varm... västen alltså.

Ett annat sätt att använda /missbruka färg for jag förbi i dag. Det utbrända  bilvraket har piffats upp, och helt fel känns det ju inte. :)

Tror jag ska fullborda det här eländesinlägget med resultatet från dagens försök till promenad med Kasper ner mot sjön. Med på den lilla utflykten följde Maxi (bräkande) och Filip (ynkligt jamande som en kattunge, gamla karlen). I jackfickan låg lilla röda kameran, den där som man i displayen ser en spegelbild av sig själv i stället för motivet. Alltså höftade jag. 

Hahaha, varsågoda....