måndag 26 september 2011

Skog, kantareller och BACONOSTTRÄD!

I går försvann Mysan på eftermiddagen, och hon var borta hela natten. Men det skriver matte om. Jag tänker berätta att jag och matte verkligen har varit i skogen i dag. Flera timmar.



Matte hade en korg med sig, ifall att hon skulle snubbla över några trattkantareller.  Det gjorde hon. Över massor. Fast inte alls där hon trodde att de skulle finnas. Kan förresten berätta att hon lyckades med konststycket att hamna fel till och med i den här vanliga skogen som vi går i nästan jämnt - men som tur är kan man inte gå vilse i den, för den omringas av två vägar, en sjö och en bäck. :)

Nämen - är det HÄR vi är!!??  Sa hon, hon virrmatten...


Att plöja vitmossa tycker jag är skoj , det river så trevligt på nosen!




Men sen, sen kom det bästa av allt!
Äntligen - ja, äntligen säger jag - så har mina träd börjat "blomma" med baconost!
Jag har sett att det finns både korv- och Frolic- och skinkostträd och buskar lite varstans, men det här är faktiskt första gången något sånt har dykt upp hos mej!

Ser ni vita blippen över min nos - det är baconost!
Den finns förstås i min mage nu.


Här äter jag för fullt. Växte ganska mycket ost just här.
Ni ser trädet med lilla blippen också.

Vill gå dit i morgon igen, mer ost har kanske hunnit mogna.



Vi hitttade färsk älgbajs också. Inte särskilt intressant alls, tyckte jag.
Fattar inte varför matte fotade.. (det gör inte jag heller, säger hon... men visar bilden ändå!)

Men som sagt skogen var vacker...


...fast svampsnyltingar finns minsann inte bara i Sigges skogar. 


Den här svampen ger snyltingarna sig visst inte på. Den var JÄTTESTOR!


Matte vill att jag ska visa en stubbe också, full med monster. Okej då.
(Det där svarta på flugsvampbilden är förresten inte en katt eller så,
det är nog ett monster det också!)

Men nu MÅSTE jag äntligen få mitt nattakex, och gå och sova!!!!

lördag 24 september 2011

Ingen skog idag, men snart är vi nog normala igen

Kan säga att jag känner mig aningen försummad just nu. Fast lite spännande är ju ändå livet. Blev ingen skogspromenad i dag, men jag har varit ute på tomten en massa timmar, med matte. En och annan trevlig både hund och människa har gått förbi på vägen också, men då bar matte loggs och hade ingen kamera.

Vi har fått hem värmeloggs, läs hos matte. Och så vet vi säkert att Mysan inte har några valpisar i magen. Det tycker vi är bra. allihop, för nu får hon också gå ut om hon vill. Måste visst äta nåt konstigt än så länge, men hon ska kastreras så småningom.

Det mest spännande är alltså att Mysan får gå ut, att vi andra slipper slussas hit och dit, att gäster slipper nästan-krypa in och ut, och att matte konstaterar att nu ÄR Mysan min nya katt på riktigt. Ni kan läsa om alltihop här hos matte.

Titta, matte beordrade upp mig på en soffa, bredvid Mysan!
Konfunderade blev vi båda två, men okej då... 
Jag fick hoppa ner ganska fort.


Har inte så mycket mer att skriva idag - det är förresten absolut sovdags!  Fast matte säger att jag måste ut och kissa en gång till, så att hon får sova längre i morgon bitti.
Jag ville ju fortsätta att sova NU!!! Hon stör mig!


Här sitter förresten Mysan och funderar på om hon ska våga sig ut eller inte.
Till slut vågade hon, Maxi hjälpte henne, och sen blev hon borta ett par timmar!
Matte berättar hos sig.

Men nu vill jag faktiskt gå och sova på riktigt.
Ska bara få den där sista ettan avklarad först.
Så att matte blir nöjd...
Och så att jag äntligen får mitt nattakex. det där supergoda märgkexet.

Natti!

torsdag 22 september 2011

Skog, och vänskap :)

Idag följde jag med matte i bilen, ingen sol så jag kunde gott passa den ett tag, tyckte matte. Det gjorde jag, och sen åkte vi hem men på vägen stannade vi och gick in i en vacker skog. Fast dom här benen var inte så vackra, dom var från något annat år än det här. Inte det minsta intressanta, tyckte jag!


Men skogen var fin.





Sen kom vi hem och jag hittade en liten blå kruka,
och då sprang jag så fort att varken matte eller kameran hann med! :)




Tänkte som omväxling visa bilder på en av mina andra katter (matte får ta hand om Mysanbilderna idag). Mina katter är ju mina bästa vänner, näst matte då. Ni som har läst mig länge känner nog igen bilderna, men visst är dom väl så fina att man kan se dom igen. Jag och matte har döpt dom till vänskap. Här mellan mig och Maxi.




Förresten har vi fått hem värmeloggs idag - vintervärmen är räddad! :)

söndag 18 september 2011

Nästan-krypande gäster

Gäster kryper ju inte direkt, men dom får allt huka sig ordentligt när dom ska komma in hos mej. Skojigt att se en massa styrelseledamöter i rad nästan-krypa in.  Fortfarande finns ju Mysangaller för dörren + en extra sluss.

Rätt spännande faktiskt, och dom som kommer verkar ha ganska roligt åt mattes arrangemang. Bra, att dom blir på gott humör innan dom ska börja "möta". Kunde behövas, konstaterar matte.

Själv har jag inte gjort nåt särskilt. Strövat omkring lite i närmsta omgivningen, vädret idag har inte varit så kul. Matte har jobbat en hel del vid datorn.

När hon gör det har jag fullt upp att kolla både henne och alla mina katter. Det börjar bli höst, så dom är inne mera nu. Mysan är förstås inne jämt, men nästa helg, efter återbesök på Animalen, då får hon också gå ut. Och då är det bara att hoppas på att hon vill stanna kvar hos oss och kommer in igen!

Matte och jag har en vattenkanna stående på ett bord på kontoret. Den har Mysan upptäckt. För hon gillar inte att dricka vatten varken ur skål eller från ett fat!


Först kollar hon läget...


...sen doppar hon ner en tass... 


...och sen slickar hon av tassen, noggrant .  


När hon har doppat tassen och slickat några gånger stoppar hon resolut ner hela huvudet! 


Sen övergår hon till att doppa tass och slicka igen - spelar ingen roll om kannan har råkat byta färg...


Hon är kul, men lite knepig. Tycker nog inte att hon riktigt känner mig än. Men hon gillar matte, det märker jag. Och jag vill gärna behålla henne, märker att hon i alla fall börjar bli lite nyfiken på mig. Har till och med pussat mig två gånger, men så blev hon visst lite förskräckt över sin djärvhet, backade och sprang och gömde sig... 

Ja se tjejer...  

Undrar om jag har några hundkompisar kvar, efter det här inlägget. Mysan och Mysan för hela slanten!!!!!!!!! Och så har matte suttit nästan två timmar i kväll med Petrus i knäet! Fast nu har han gått ut och kommer inte in igen förrrän i morgon bitti.

Men så är det här hos mej, tur att jag och matte travar iväg ensamma ibland! Fast - DÅ HAR HON OFTA INGEN KAMERA MED SIG!!!!

Skitmatte, faktiskt!!!!

Å andra sidan fick jag både stekta kantareller och en bit lövbiff till nån sorts rejält mellanmål idag.

I går fick jag ett sprillans nytt märgben.

Och nu har matte lovat mig att jag ska få leta lite godis, innan vi går ut på sena kvällsprommisen.


(Matte har förresten lagt upp flera bilder hos sig från biodlare Niklas invintring av sina bin.)
Ni har väl noterat det nya sättet Blogger visar bilder på. Klicka på en bild, och ni kan antingen titta på hela sviten, förstorad och i en följd eller bara se enstaka bilder genom att enkelt klicka bort förstoringen via det lilla vita krysset i det högra övre, svarta hörnet. 

torsdag 15 september 2011

Bin och bad

I går när jag och matte var ute på sena dagspromenaden tänkte jag att vi skulle gå till sjön så att jag fick bada. Nerkörande på ängen kom just Niklas biodlare för att se om sina sex kupor. Han har en samojed, berättade han, dvs en STOR sån där som jag. Ungefär. Fast jag var lydigare, sa han! Var lös hela tiden, matte hade ju inte ens kopplet med sig. Vi stannade länge och såg på när han vintrade in sina bin. Matte visar nog fler bilder så småningom.




Väldigt bra att bina finns här, säger matte, för bin är väldigt viktiga för oss allihop. Dom där bina brukar hälsa på hemma hos oss, för här finns visst en hel del blommor som dom gillar. Och så ger dom oss förstås honung. Sen gick vi vidare till sjön.



Jag undrade varför matte trodde att dom inte öste båten - ska man ha en båt som ser ut så där kan man väl minst lika gärna bada direkt i sjön?


Det gjorde förstås jag!



Mycket spring blev det också.


Sen gick vi hem över ängen igen, och biodlare Niklas höll på att avsluta den där invintringen. Han är en snäll biodlare, bina fick inte bara sockerlösning, dom fick behålla en del av sin honung också. Det får minsann inte alla bin göra! Han och matte hade massor att tala om. Trist!

Då hörde vi nåt ljud, biodlare Niklas trodde att det var något litet barn som jämrade sig. Näej då, sa jag och matte, det är bara våran Maxi som bräker och vill att vi ska komma hem! Och där stod han vid kanten på ängen, var väl lite blyg för biodlare Niklas, som skrattade när han skymtade honom. Han hade aldrig hört en katt låta så där, sa han (det hade inte matte heller, innan hon träffade Maxi).

Sen gick vi hem.

tisdag 13 september 2011

Tomt och innehållslöst...

Vill bara tala om att det råder bildtorka i dag också och jag har inte gjort nåt särskilt alls. Bara tråkprommisar, dvs riktigt tråkigt är det ju aldrig, för det finns alltid massa skojiga lukter utefter vägarna. Minst lika många som i skogen! Väldigt intressanta, dessutom.


Hur som helst - det är så här jag har det just nu.
I dag har matte rapporterat om Mysan, om nu någon verkligen skulle vilja veta...

Natti!!

måndag 12 september 2011

Bildtorka

Egentligen borde någon skicka ett mail till matte och påminna henne om att hon har en kamera! Till och med två, användbara.

Att jag påminner henne räcker tydligen inte. Ibland fotograferar hon Mysan, är väl det att hon är så ny här. men jag vill inte visa några bilder på henne idag, nån måtta får det vara!

Jag har varit i skogen, jag har snabbadat. Jag har träffat hunden Evert med matte och ett mattebarnbarn med man och ett barn på väg och Lisa, en lätt bitchig spaniel.

Jag har ätit nån sorts pannbiff med stekt och gräddstuvad trumpetsvamp. Så noga har jag nog aldrig slickat min matskål tidigare.

Men bild - nä, inte en enda!!!!

Vore annars rätt kul att visa hur det ser ut när matte står innanför ytterdörren bakom kompostgaller som täcker hela dörröppningen (gallren har hakats i varandra) och hälsar gäster välkomna... Ni får föreställa er, gäster har ju liksom föreställt sig att dom ska vara välkomna in och inte så att säga spärras ute...

Dom FÅR komma in så småningom, när matte skyfflat undan min nyaste katt...

Så är det hemma hos mig just nu.

Men ni kan förstås få se en bild från förra året, en septemberdag när jag och Petrus var ute på skogsvandring. Han kan följa med väldigt långt, ibland.


PS. Eftersom jag vägrar Mysan här på min blogg så kommer kanske matte att skriva något, säger hon. Om nu någon verkligen är intresserad.

fredag 9 september 2011

Meningslöst partyfritt Skottvång!

Jag har varit i Skottvång idag. Meningslöst - där var ju inte alls nåt party! Men jag tror dom håller på att förbereda, för dom sågade och hamrade i nåt litet hus! Bussigt, och i god tid också. :)


Matte skulle plocka trumpetsvamp. Såna här, alltså!

Hon vet var dom finns, för det har Sigges matte visat för några år sedan. Och förra året hittade matte ganska många där. I år har Sigge överlåtit det här stället helt till mig - och ändå hittade matte bara lite grann! Mycket mindre än förra året. Hur mycket hon än stirrade och stirrade och stirrade. Finns några pyttesmå trumpetvalpar också, men dom får stå på tillväxt. Matte och jag ska nog hälsa på Grynet någon dag snart, och då ska vi titta där igen.

Jag tycker det är jättetrist när matte letar svamp. Men här fanns åtminstone ett spadike som jag kunde rusa fram och tillbaks i.




Och så fanns det en riktigt bra spagrop. Den var jag nere i många gånger, minsann!


Vi gick en sväng i skogen också, matte hämtade hem lite lummer och lite näver som hon ska tända i kaminen med. Vad hon ska göra med lummern har jag ingen aning om. Kanske ge till Mysan som gillar grönt...
...fast hon får ju inte gå ut än, stackaren! Men hon hittade några ynka grässtrån i tomathinken, som hon tuggade på. Hon kanske gillar lummer också? Fast jag skulle ju inte skriva om henne idag, förstås.
Tänkte inte på det... ;)


Nästa gång matte ska leta trumpetisar ska vi ta med oss matsäck tycker jag, och korv som vi kan grilla. Här visar jag både var vi ska sitta och var vi ska grilla!

En rätt bra dag, faktiskt.

torsdag 8 september 2011

Mest Mysan - men inte i morgon!!

Det kan inte hjälpas, men mitt liv just nu handlar väldigt mycket om katter. Konstigt att den där lilla minsta kan ta så mycket plats. Inte fysiskt, för där märker man henne knappt. Men jag och matte är väldigt medvetna om henne ändå. Hon är ju så ny.

Men i morgon, då ska jag och matte hitta på något trevligt tillsammans, bara hon och jag, det har hon lovat. Men det är i morgon det. I dag har vi testat att inte ge någon katt mat ute. Så här kan ni se dom inne, både gamla och nya! De gamla är sams, och den nya som ju haft hela dan på sig att äta vilar lugnt i sin favoritfåtölj. Frid råder. Klicka så ser ni.

Mysans andra favoritfåtölj finns i "glasrummet". Filip som är den enda av mina gamla katter som brukar vara inne flera timmar även på dagarna, la sig i nya Mysans fåtölj. Hon gjorde ett väldigt stillsamt försök, men Filip bara tittade på henne, och då provade hon den andra fåtöljen i stället. Den dög inte, så hon lade sig på golvet under den första. Och somnade.

Under tre dagar nu så har inte "ett ont ord" utväxlats mellan Mysan och någon av de andra katterna. Och inte har jag sett en enda rest ragg eller krökt rygg, inte på något håll. Viss undran och misstänkamhet första dagen, men inte nu längre.

Matte säger att risken är väldigt stor att jag just har blivit med min fjärde katt!!! Inte mej emot i så fall. Jag gillar katter.

Mysan är en katt med integritet. Hon och jag gosar inte, och jag har inte en tanke på att börja tvätta hennes öron. Det räcker med de andra tre paren jag har ansvar för. Fast det är klart, om hon i en eventuell framtid skulle be mig, så...


Här ett par stilstudier som jag inte kan låta bli att visa - visst ser hon väl ut att trivas.  





Men som sagt, i morgon är det jag
som är huvudperson här.
Som vanligt!

tisdag 6 september 2011

Här är hon nu, överraskningen...

Här har det hänt saker! I mattes och min mailbox fanns i går ett meddelande som började "Jag ger upp!!!"
Det var från Sigges matte!

Så gissa vad - nu finns Mysan här hos mej!!! Ni minns väl Mysan... Klicka gärna på bilden!

Sigges matte har haft det kämpigt. Vet inte varför, men Mysan har börjat hata Askur! Tror nog att Sigge själv kommer att beskriva i sin blogg! Dessutom började Mysan protestkissa lite varstans...  Och Sigge skällde när Mysan och Askur började slåss, eller hur det nu var. Värst på nätterna, om jag förstått det rätt.

Så matte satte sig i bilen och for iväg till Malmköping. Och nu är Mysan här. Hon har försiktigt strosat runt på upptäcksfärd. Bl.a. har hon hittat mathyllan.  

Hon hittar till kattlådan också. Ingen olycka har hänt ännu. Och så har hon hittat några favoritplatser (förutom i något hörn eller under någon soffa nånstans).



Jag tycker det är mysigt med Mysan, fast vi bryr oss inte så mycket. Men när vi möttes i en dörröppning nästan-pussades vi!

Så här såg Filip ut när han upptäckte henne, han hade så bråttom in till maten att det dröjde en stund.


Dom spanade och spanade, lät en liten aning, men helt plötsligt fanns dom båda två i "glasrummet". Småningom i varsin stol där dom ännu lite senare somnade, båda två!! Dom ligger nån meter från varandra.



Maxi är mer svårflirtad. Och Petrus ännu mer - där kommer acceptans att ta sin tid. Stackars Petrus! Men han har åtminstone både mig och matte, när han vill.

Om Mysan har fått ungar? Nej, det har hon inte.
Ska hon få ungar? Det kan varken min eller Sigges matte säkert avgöra. Inte än.
Men tills dom vet så får Mysan stanna inne. Ska hon få valpar så ska hon få dom inomhus. Och hon ska också vara vän med åtminstone Filip och Maxi, så att hon inte blir bortkörd från tomten.

Just nu är jag alltså mycket stolt! Jag är ägare till fyra katter!!! Minst! Det ni!

Kan säga att matte inte är lika stolt och glad, för nu har vi ett problem att lösa, säger hon. Hur ska Mysans framtid se ut? Men än så länge får hon stanna hos oss, hon måste få lugna ner sig och finna ro nu.
Stackars lilla kattan, vad allt har inte hon fått vara med om!

Hehehe, "katter ä´ mitt liv dä´, se..."
Åtminstone för närvarande. Vare sig jag vill eller inte. Men jag vill ju!! Dom är så himla mysiga.
.