Det var från Sigges matte!
Så gissa vad - nu finns Mysan här hos mej!!! Ni minns väl Mysan... Klicka gärna på bilden!
Sigges matte har haft det kämpigt. Vet inte varför, men Mysan har börjat hata Askur! Tror nog att Sigge själv kommer att beskriva i sin blogg! Dessutom började Mysan protestkissa lite varstans... Och Sigge skällde när Mysan och Askur började slåss, eller hur det nu var. Värst på nätterna, om jag förstått det rätt.
Så matte satte sig i bilen och for iväg till Malmköping. Och nu är Mysan här. Hon har försiktigt strosat runt på upptäcksfärd. Bl.a. har hon hittat mathyllan.
Hon hittar till kattlådan också. Ingen olycka har hänt ännu. Och så har hon hittat några favoritplatser (förutom i något hörn eller under någon soffa nånstans).
Jag tycker det är mysigt med Mysan, fast vi bryr oss inte så mycket. Men när vi möttes i en dörröppning nästan-pussades vi!
Så här såg Filip ut när han upptäckte henne, han hade så bråttom in till maten att det dröjde en stund.
Dom spanade och spanade, lät en liten aning, men helt plötsligt fanns dom båda två i "glasrummet". Småningom i varsin stol där dom ännu lite senare somnade, båda två!! Dom ligger nån meter från varandra.
Maxi är mer svårflirtad. Och Petrus ännu mer - där kommer acceptans att ta sin tid. Stackars Petrus! Men han har åtminstone både mig och matte, när han vill.
Om Mysan har fått ungar? Nej, det har hon inte.
Ska hon få ungar? Det kan varken min eller Sigges matte säkert avgöra. Inte än. Men tills dom vet så får Mysan stanna inne. Ska hon få valpar så ska hon få dom inomhus. Och hon ska också vara vän med åtminstone Filip och Maxi, så att hon inte blir bortkörd från tomten.
Just nu är jag alltså mycket stolt! Jag är ägare till fyra katter!!! Minst! Det ni!
Kan säga att matte inte är lika stolt och glad, för nu har vi ett problem att lösa, säger hon. Hur ska Mysans framtid se ut? Men än så länge får hon stanna hos oss, hon måste få lugna ner sig och finna ro nu.
Stackars lilla kattan, vad allt har inte hon fått vara med om!
Hehehe, "katter ä´ mitt liv dä´, se..."
Åtminstone för närvarande. Vare sig jag vill eller inte. Men jag vill ju!! Dom är så himla mysiga.
.
Sicket krångel men din matte gjorde nog det enda rätta, för där finner sig nog Mysan till rätta. Fast det blir jobbigt förstås med så många katter. Matten säger att det nog är som när vi var många hundar, har man en kan man lika gärna ha flera, vi var fyra hundar, hihi.
SvaraRaderaTaxpussar.
Det är TOMT här utan Mysan!
SvaraRaderaMen vad sjutton gör man när det inte fungerar!
Hoppas, hoppas att hon inte bestämmer sej för att börja hata nån av dina andra kissar som hon gjorde med Askur.
Nähä, ska ägna mej åt VAM i soffan en stund
Hillman - det jobbiga just nu är att Mysan måste stanna inne fast hon gärna vill gå ut. Men det får hon inte, inte ännu i alla fall. Lär nog ta minst ett par veckor innan det kan bli aktuellt.
SvaraRaderaSigge - Klart det blir tomt, men det här var ju nödvändigt. Tror inte hon får så stor chans att hata någon av mina katter, dom är inte så mycket inomhus. I värsta fall kan det bli tvärtom - Petrus kan faktiskt hata, men han är ofarlig när det kommer till kritan. :) Och han är nästan alltid ute. Utom mitt i smällkallaste vintern.
Men sicket rabalder! Klart man inte kan bo i lägenhet med katter som inte är sams! Och innepinkare är inte kul! Hoppas, hoppas att Mysan funkar bättre hos dig Kasper!
SvaraRaderaVilken överraskning!! Två stycken på bara två dagar, inte illa pinkat det.
SvaraRaderaHoppas det går bra med Mysan.
Kramisar!
Vi håller varenda tumme och tass här! Hoppas verkligen att Mysan inte får för sig att fler svarta katter är "hatvärda"...
SvaraRadera(Att Petrus är en så'n som gärna låter men inte är så förskräckligt hemsk när det kommer till kritan har jag funderat på...)
PUSS på er hela gänget!
Och SÅ kul att ni kom iväg till mostran! Och hittade hem igen...
Ps
SvaraRaderaJag glömde ju... Så sött att svarte Filip har alldeles rosa trampdynor!!!
Och härligt att Mysan ligger med tassarna invikta så där, det lär ju tyda på trygghet om jag fattat rätt.
Det ante mig. mysan passar nog bäst hos dom som döpt henne. Det är nog där i sörmlandsskogarna hon hör hemma. Jag tror att du blir världens bästa kattvakt i fyrdubbel upplaga. Dessutom tycker nog din matte att det är rätt trevligt med en kattflicka också... Kramis!
SvaraRaderaRudi - än så länge, det har gått ett dygn, så fungerar allt utmärkt. Kattlåda gäller, och Mysan, Kasper och Filip verkar redan ha hittat sina roller. Bredvid, inte med, varandra. I morgon blir det Maxis tur. Petrus lär bete sig mot Mysan ungefär som mot Filip och Maxi.
SvaraRaderaFyra katter med stor integritet, det är vad som för närvarande finns i mitt hus (förlåt Kasper, för att matte tar över svaren idag...)
Emma - vet du Emma, jag tror faktiskt att det går bra. Tills vi slutgiltigt kan bestämma hur vi ska gå vidare. Beror ju på om det blir kattungar eller inte, om något nytt bra hem dyker upp, hur kattrelationerna utvecklar sig osv osv.
Eva - visst var det tur att vi hittade hem, men ärigt sagt så började jag nästan tvivla ett tag. Undrade om jag skulle behöva invänta dagsljus...
Mina svarta visar ingen tendens till att vilja överösa Mysan med kärleksbetygelser eller hängiven beundran. Filip har stillat sin nyfikenhet nu - och han har bestämt sig för att i princip strunta i henne. Mysan reagerar likadant visavi honom. Tror detsamma kommer att gälla för Maxi. Och så småningom även för Petrus. Jag tar en dag i taget, tills vidare.
Skära trampdynor - visst är det charmigt på honom. Maxis är mer normalt svarta...
Och jo, jag tror faktiskt att Mysan känner sig rätt trygg här.
Ludde - ja, Mysan vill ut, hoppas bara att hon finnrr sig i att vara innekatt åtminstone i två veckor. Sedan MÅSTE det framgå om hon är gravid eller inte. Kattungarna ska i så fall födas inomhus. Det är bara att se tiden an nu. Det känns bra att ha henne här igen, och nu upptäcker jag att hon är en katt med stor integritet. Hon väljer själv både när och om det är dags för karesser av något slag. Gärna gosa en stund - men absolut inte för länge! Ska bli intressnt att se hur det här kommer att sluta - för själv vet jag sannerligen inte...
Hon ser verkligen ut att trivs sötkatta... Hoppas allt löser sig till det bästa nu. Kanske fäster ni er allihop vid henne så hon får stanna hon också!
SvaraRaderaMattes föräldrar hade både hund och kattuppfödning under hennes uppväxt så matte är van vid djur högt o lågt.
Nospussar till hela gänget.
Gizmo - faktum är att mattte börjar känna mer och mer olust inför tanken att låta Mysan byta hem och omgivning ännu en gång (det skulle väl i så fall bli femte gången (om man undantar de få timmar hon var här första gången när vi fångat henne i grävlingsfällan, för i så fall skulle det bli sjätte gången!)
SvaraRaderaJag TROR att jag får behålla henne... Alldeles för många flyttar redan.
Det är snällt av din matte om Mysan få stanna, katter gör ju inte så himla mycket väsen av sig. Kan vara kul att jaga upp dem i träna ibland, häftigt att de kan klättra, där ligger vi i lä måste man dessvärre erkänna.
SvaraRaderaHa det så MYSigt!
Jag har faktiskt åtminstone nästan-försökt klättra efter, men det är som du säger, där ligger vi i lä. Kunde ha varit ganska häftigt annars.
SvaraRaderaMysan ja, om hon själv vill så får hon stanna, har vi bestämt. Vi får väl se, när hon så småningom släpps ut. Då blir ju valet hennes!