Här får hon prata själv

Gryneria - låter riktigt kul, tycker jag. 

Fast allt är ju inte så kul förstås.

Nä - jag vill inte...vill inte upp på skrivbordet ... vill inte du ska ha nåt grejs i mina öron...

Min riktiga, egna matte kom hit i måndags, och så körde Kaspermatten iväg med oss till Animalen. Vad jag än försökt skriva mer om min matte och om Animalen och så, så har Kaspermatten raderat. Tusen försök har jag gjort. Så nu skriver jag bara att jag är kvar här, behandlingen förändras något, bl.a. trappar vi ner lite på kortisonet. Om 10 dagar ska vi tillbaks och kolla mig.
Jag försöker berätta nåt lite mer, men näedå  -  nåt om för känsligt läge säger hon och klickar på delete  -   jag blir så trött...!!! Men kanske att hon har rätt, åtminstone lite...


Jag har i alla fall upptäckt ett nytt ställe här i huset - när solen skiner är dörren ofta öppen dit, och det gillar katterna.

Fast ännu bättre än att vara där är förstås att få vara med Bonusmatte - som hon också kan kallas - och Kasper i skogen. Klart att jag också springer och galopperar, men inte lika fort som Kasper.

Konstigt är det - på ena sidan om dom här björkstammarna som jag försöker flyga över (misslyckades, landade i stället ovanpå dom) så är det en massa snö, på andra sidan är det barmark.

Jag gillar att dra till skogs, numera får jag alltid vara på fria tassar där. Mitt "nära" och bonusmattes "nära" ser lite olika ut, men jag håller i alla fall stenkoll. Jag riskerar inte att hon också försvinner!! Och jag är noga med att inte låta henne glömma mig. Jag finns med nånstans på den här bilden också, faktiskt så gör jag det men inte ens bonusmatte är säker på att jag syns.

Men här syns jag i alla fall tydligt, och Kasper också. 

Det är så skoj att ha sällskap när jag är ute, det var jag ju inte så van vid. Men nu är jag det.

Jag har sällskap inne också, och det är ju tur, för det har jag nästan alltid haft och är van vid. Här finns visserligen ingen matte som jag får dela säng med, men det går jättebra så här också. :) Till exempel. 

,Så här ser det förstås bara ut när bonusmatten sitter vid datorn och vi allihop vill vara nära henne. På natten sover jag och Kasper precis alldeles nedanför hennes säng! Finns dynor och sovtäcken på varje sida, och vi får själva välja hur vi ska ha det. 

Men allt är sannerligen inte perfekt, för bonusmatten är extremt snål. Kan ni tänka er, ibland får jag till och med leta upp maten alldeles själv!!!! Inte allt kanske, men väldigt, väldigt mycket. Å andra sidan - väldigt väldigt mycket av något som från början är väldigt, väldigt lite, det blir ju i alla fall liksom nästan ingenting.  

Återbesöket

Grynet på Animalenbesök - åtminstone jag fick godkänt! Grynet delvis också. Lite skit kvar i öronen, men nu försöker vi 20 dagar med en kombination av dunderdropparna i öronen, ingen sköljning och en låg daglig dos cortison i tablettform. Med förhoppning om lite "avsvullning" av de förtjockade öronvindlingarna. Däremot ingen cortison i baken.

Men noggrann koll måste jag hålla. Kontroll om 14 dagar. I bästa fall går det här vägen och vi kan göra uppehåll ett tag med örondroppar så att Grynet kan vara hos sin matte. Men inte på heltid säger veterinären, jag måste ha koll och ta stort ansvar. Håhåjaja.

Min idé om att jag skulle ta med mig riktiga matten vid nästa återbesök tyckte veterinären var alldeles utmärkt, och i bästa fall blir det så. Då kommer sannerligen att krävas ny tass- och tumhållning.

Eftersom jag ju råkade radera bl.a. inlägget med Grynet och Filip så lägger jag upp ett par av bilderna igen (klicka). Hon är en så fin och hjärteknipande liten hund, om än kolossalt tjuvaktig (om hon får chansen...) 😁😄😍

Ovädret tog strömmen

Av under tio minuter, på i fem, av i tre, på i elva, av 45, på i fyra...
Det handlar om ström. Om elen som i det närmaste allt här hemma visar sig beroende av. Toa, vatten, lampor, kyl o frys naturligtvis och inte minst datorn (ADSL-modem).

Vid sista på  under typ fyra minuter hann jag grabba tag i Grynet, bära iväg och placera henne på "skötbordet" och pumpa ner dagens medicindos i båda öronen! För att se att göra sånt krävs rejält ljus. Lyfta ner henne hann jag inte innan strömmen försvann igen. Den här gången för tolv timmar drygt.

Elen kom tillbaks vid halv femtiden i morse, försvann igen under eftermiddagen för ytterligare några timmar. Men då hade åtminstone kyl och frys hunnit återhämta sig. Inte klokt så beroende man är, trots att man som jag både kan hålla värmen och laga mat, fixa kaffe osv tack vare kaminen. Välförsedd med ljus, tändstickor och ficklampsbatterier är jag också. Plus att jag har vatten upptappat!

Det stormade något enormt. Hundpromenaderna blev rätt korta. Den här bilden togs inte i går, men så här ser det ofta ut numera (fixa till bron får jag göra i vår). Alla vill bara in.

Så här års händer det saker i kurvan och backen precis vid min utfart. Första bilden från mitt köksfönster, den andra när jag klev ut på farstubron. Det tog en stund, men så småningom löstes det hela och alla kom iväg.

För några dagar sedan hamnade en bil i diket och en i en snödriva. 

Men dagarna blir trots allt två-tre minuter längre för varje dag, och så här såg det ut häromdagen från fönstret i väster.

På onsdag är det dags för Animalen, kära nån så jag hoppas att få riktigt positivt besked om Grynet. Jag misströstar lite, men hoppas naturligtvis. Alla som jag träffar på hundpromenaderna, inklusive den granne som ibland tar med henne på riktiga långpromenader noterar hur mycket piggare och gladare hon blivit. Klart, hon har ju inte ont! Den hemska klådan är också borta.  Men hur ser fortsättningen ut? Problemen kräver livslång behandling, frågan är bara hur omfattande. Och hennes matte längtar.

Ombytligt

Måttligt kul med - 24. Inte särskilt kul med +- 0 heller. Väderguden är en ombytlig typ. Och fortfarande tornar ca 3 cm snö upp sig på bilen. Men i morgon är nog den också borta.

Vägen år plogad, min uppfart och lilla gårdsplan likaså. Snälla Matte med stort M har dessutom ordnat så att jag vid behov får annan ploghjälp de veckor han så småningom kommer att fly till sol och värme. Tycker tydligen att  epitetet snöängel förpliktar. 😋

Grynet är en liten fryslort, och hon ville knappt ut alls när det var som kallast. Tröjan jag stickade åt henne för några år sedan kom väl till pass.

Kasper däremot njuter i fulla drag av snön. Som synes.

Myse däremot, han rusar iväg och gömmer sig så fort matte ens närmar sig ytterdörren. 

Dagarna blir ljusare, solen stannar uppe ett par minuter längre för varje dag. Härligt. Å andra sidan är helgerna över och alla ljusslingor i fritidsboendes hus har slocknat. Åtminstone nästan alla. Så nu är vi återigen liksom ensammast i världen, vi som bor här i huset. På kvällarna. 

Min egen lysande buske får fortsätta att lysa, men övriga advents- och julattiraljer har stuvats undan i väntan på advent 2017. Om nu inte världen gått under innan dess. Risken finns ju, Nätet är fullt av konspirationsteorier. Tänk om bara en bråkdel är sanna... 

Mest Kasperia, om lilla Grynkorven

Nu händer det saker. Ny bur inköpt. En säck dietmat till Grynet, från Hills. Bestämt att hon ska till Animalen på grundlig undersökning av bl.a. bak och öron. Plus kloklipp. Och matte har sagt att Grynet får stanna hos oss så länge det behövs. För alltid, om så är. Grynetmatten är riktigt dålig, säger själv att hon inte är säker på att hon klarar sig igenom det här.

Grynet är döv, det visste inte matte. Inget under då att hon inte lyder och kommer när matte ropar! Så det blir koppel på. Koppel av bara på speciella och helst inhägnade ställen. Bantas rejält ska hon också och vänjas av med godis stup i kvarten. Lilla runda Grynkorven ska till och med motioneras, en ny upplevelse för henne. Idag har hon följt med Eddies och Charlies matte runt Mörtsjön, Eddie och Charlie är också alltid kopplade.

Här ser ni dom tillsammans med sin matte när dom kom hem. Jag och matte välkomnade, vi hade varit ute på en mindre prommis och jag hade rejsat själv av bara den. Grynet rejsar inte alls, hon bara lunkar. Än så länge. 😁  Jag hoppas vi ska kunna rejsa tillsammans snart. När Grynet mår bättre.

Matte; En bild som ganska exakt beskriver läget. Men inte helt, för lite mer liv har det redan blivit i Grynet, helt plötsligt började hon instämma när Kasper skällde! Underbart! Och på korta eftermiddagspromenaden betedde sig cockersvansen plötsligt som den ska, pekade uppåt och vajade glatt. 

I morgon följer Grynkorven med Eddie och Charlie och deras matte på ännu en långpromenad. Vad jag ska göra vet jag inte riktigt, men lång koppelprommis är inget för mig. Och det finns farliga djur i min skog, det är inte alls säkert (snarare tvärtom) att jag lyder den andra matten lika bra som min egen. Och min matte klarar förmodligen inte att gå i oländig terräng en hel dryg timme. Men kortare sväng i den skogen klarar hon, och ingen rädder för vargen här...

I morgon ska matte möblera bilen med båda burarna, och kanske går premiärturen till Yngern. Och där ska nog även Grynet kunna vara lös, tror vi.

Här ser ni Filip och Grynkorven och mattes tår och min nos - hehe, ibland blir mattes misslyckanden rentav lite roliga.

I gröna/blå rummet ligger Myse i fåtöljen och väntar på mössen. 

Det kom inga. 😃

Matte har lagt ett par frigolitskivor under växterna, och hittade ett par små  mattor att dölja dem med. Hoppas inte möss gillar cellplast! Eller oliver. 

Lilla apelsinträdet fick däremot inte komma in i år, matte har tröttnat på att kämpa mot flygande löss, sköldlöss och svartmögel m.m. Bilderna är ett par dagar gamla, nu har snön smält. Stackars lilla träd, det tycker matte också. Men nu är det för sent att ångra sig.. 

Om ett   par timmar ger vi oss ut på nattvandring, i pannlampans sken. Matte i reflexväst, precis som jag och Grynet. Jädrans vad vi skiner när pannlampan lyser på oss för att inte tala om när det närmar sig en bil!! 

Ber om ursäkt för matten...

Själv skyller hon framförallt på datorstrul - virus och nån sorts spioner i datorn.Nåt om att ett par webbläsare liksom inte ville vara med. Och lite sånt tjafs. Massa konstigt fortfarande, men nu orkar hon inte med fler återställningar.  Säger hon. Bra, då kanske jag kan få lite tid för mina kompisar!

Det blir en del djuriskt i det här inlägget. Somt som visas, somt ni får tänka er. Att räkna ut att det efter mattens totala omgörning av gröna (nu blå) rummets golv skulle ges spelrum inte bara för luft och försvinnande vatten utan också för möss, det borde hon ju fattat. Med tanke på miljontals lortar i gullfibern under golvet.

Möss gillar äpplen. Upptäckte hon. Förstås morötter och potatis också, men dit hann dom inte. Nu förvaras allt sånt i tjocka plastbackar. Framförallt Myse är väldigt intresserad av det där rummet, men så här års hålls dörren dit stängd.

När vi är ute med bilen har vi sett en älg och ganska många rådjur. Senast idag, tur att både däck och bromsar funkar, för skogsvägarna är smala. hala och moddiga. Osandade förstås.

Innan jag kommer till det mest intressanta djuriska vill jag berätta om en hund som matte såg springa på vägen långt, långt hemifrån mig. Det finns öde vägar på fler ställen. På ena sidan fanns en sjö, på andra sidan berg. (Det var här hon kraschade sönder min förra, braiga bil.)

Matte stannade, tänkte att nästa bil kanske hade mer otur och inte skulle hinna få stopp. Försökte prata med hunden, men den var inte lika intresserad. När det så kom en bil blev matte jätterädd, men den stannade och hunden  rusade iväg till den! Och ut nästan ramlade en husse som blev minst lika överlycklig som hunden. Han var ute och letade, och nu var han på väg till nån skog i närheten. 

Sen till nåt som egentligen är förfärligt, men känns ganska mysigt för mig. Nån från nån hemtjänst ringde till matte och sa att dom måste skaffa en ambulans som skulle ta en annan matte till sjukhus, och den matten bad dom kontakta min matte och be henne ta hand om hennes hund - och det var ju Grynet det gällde. Matte for de flera milen, gick in i huset och ropade. Ingen Grynet nånstans. Hon letade i alla rum, det finns många. Till slut hittade hon Grynet liggande platt som död, brun på en brun matta i mörka hallen, vid ytterdörren. (Matte hade måst ta sig in genom en bakdörr.)

En djupt deprimerad liten hund, som inte sa pip i bilen heller. Hon kände förstås igen sig hemma hos mig, kollade av de vanliga ställena och satte sig sedan vid f.d. altandörren och såg ut så här.

Hon var så ledsen, och jag försökte trösta och sa att allt nog skulle bli bra, och till dess kunde hon passa på att ha det i alla fall lite bra hos mig och matte och mina katter.

Matte hämtade fram min bia, som jag nästan aldrig låg i. Grynet blev glad och började genast bädda. :) 

Så nu är den hennes, och i vägen står den så att matte snubblar på den stup i kvarten. Men det är det värt, säger hon. Och Grynet håller förstås med. 

Vi har gått två promenader, och vi har ätit middag. Grynet äter också dietmat, men inte samma som jag. Nu ligger vi och vilar oss, Grynet sover medan jag hjälper matte att blogga.

När Grynet kom tittade Filip lite förvånat, men så fortsatte han att äta och bete sig som om Grynet bott här alltid. Dvs han placerade sig i den fåtölj som han och matte alltid kivas  om.

Myse var lite reserverad första timmen, la sig försiktigtvis under bordet och på två stolar dessutom. Bra koll hade han därifrån. 

Jag la mig till ro på lilla favoritmattan. Fast lite koll på Grynet hade jag förstås.

Nu håller vi alla tassar och tummar vi har för att det blir bra igen med Grynets matte. Det är andra gången sedan i somras hon måste till sjukhuset på det här sättet. För säkerhets skull far matte iväg i morgon och köper ännu en hundbur till bilen. En lite större än den jag har nu, så det blir ju bra för mig också. Om hon nu hittar en som går in i nya, låga och strömlinjeformade Cliåna. 

Titta förresten på Cliåna, så den ser ut bakifrån! Som ett monster. Tror kanske att han/hon/den ska skrämmas och varna alla för att komma för nära. När allt kommer omkring är kanske "hen" faktiskt ett riktigt bra ord. :D

En snöbild också, från häromdan, då kom det massor.

Tydligen en månadsblogg

Kasperia
Senaste månaden har vi inte klarat mer än just styrfart här hemma. Det är klenmattes fel! Enbart. Men hon ska försöka skärpa sig, säger hon, så att hon är lite mindre klen framöver. Bra! :)

Enstaka glimtar från månaden som gått - självklart hon matten i alla fall varit till återvinningscentralen igen. En bild från textilcontainern när hon kom, och en efter att hon tömt ett par säckar (+ ett par mattor).

Soliga dagar brukar jag njuta på tomten

Kyligare och regniga dagar gör vi matte sällskap inomhus. Vi reserverar en plats åt henne i soffan, så att hon ska komma åt datorn. 

Ni hittar väl alla oss fyra fyrbenta, lite lagom utspridda, helst håller vi oss ju i samma rum som matte.

Roligast senaste veckan är förstås ett besök hos Grynet. Matte fixade godisregn över gräsmattan, och vi letade länge och omsorgsfullt, i bästa sämja. 

Jag ville förstås bada, ser ni mej i sjön? Kanske, om ni klickar på bilden.

Hehe, här är jag ju och nu syns jag väl bättre.

Sjön når runt nästan hela Grynets stora, stora tomt, så det är bara att välja och vraka bland badställena. Grynet ville som vanligt inte bada alls.

Men godis vill hon ha. Hon fixerar stint mattes ficka. Matte fattade visst ingenting, men det gjorde jag...

... så jag måste ju hjälpa Grynet.

 Matte, ser du inte att Grynet vill ha godis!!??

Det finns förstås fler badbilder på mig, men dom får jag visa en annan dag. Säger matte som tänker gå och lägga sig nu! Så jag får väl nöja mig då, med det här livstecknet.