måndag 28 september 2015

Äntligen rejs med Ludde :)

Efter att ha väntat ett helt år på att få träffa Ludde igen, så kom han äntligen. Eftersom han ju måste bjudas på lunch så gjordes avsteg i min diet - helt underbart! För Ludde kunde ju inte bjudas på bara dietgodis, Nej, nu blandades upp rejält med leverpastej. Dvs i min portion var det snålt med pastej, men ändå... Ni vet - när det regnar på prästen stänker det på klockar´n. Så jag fick vara klockare. :)

Matte tog inga bilder alls, varken på mat eller på när Ludde röjde runt bland mina grejer, alla dom där som jag själv aldrig bryr mig om. Men dom är bra att ha till gäster. Luddes husse tog bilder.

När vi gick till min badudde hade matte i alla fall med sig kameran. Här får ni lite rejsbilder.
Luddes husse hade tänkt få en bild på mig, hehehe





Vill ni förresten se hur stooor Ludde faktiskt är? Tänkte väl det. Fast jag vet inte vad det är hans matte höll i handen. Själv är jag ju liten, men som man säger, stor i anden. :)



Det är så himlans kul att ha Ludde här, att jag måste berätta det för matte hela tiden. Frestade rätt hårt på hennes tålamod idag, hon tyckte att jag kunde vara tyst åtminstone ibland. Men det gick så där. Å andra sidan har jag inte sagt ett knyst sedan vi blev själva hemma igen, jag hade visst tömt ut nästan alla mina krafter. :) Jag helt enkelt somnade.

Här får ni några fler bilder från sjön, visst har Ludde världens största och roligaste och finaste ben. :) Och han vet att föra dem med stil.


Inte är han någon badkruka heller. :)









Så småningom åkte han ju hem, men han tvekade länge innan han till slut hoppade in i sin bil. Han brukar visst göra så. Vi är olika på många sätt, jag och Ludde. Men jag gillar honom skarpt! :)


Hej då, för den här gången! Sa Ludde. Det hörde jag tydligt.


Jag måste också få visa vad matte fick!! Gottiga grejer från Luddes trädgård (ni ser väl vitlöken) och kakor som hans matte bakat. Och så en väldigt fin växt, en som inte kommer att växa ända upp till tak. Den ska få bo i mitt vardagsrum, för där fattas just en sån! :) Matte blev överväldigad, men förstås väldigt glad samtidigt.


Och nu fortsätter jag att sova. :) Det gör nog Ludde också.

lördag 26 september 2015

Det blev siffror i köket :)

Veckans fototrisstema är siffror, så då tittade jag mig omkring i köket. (Avstod från att återigen fotografera mina sprillans nya retursorteringssoptunnor, trots att det var frestande. :) Nummer 1 och nummer 2.)

Jag har inte många kylskåpsmagneter, men de jag av olika anledningar fått används för att fästa bruksanvisningen för pannlampan. En rätt komplicerad grej, kan jag meddela. Pannlampan alltså. :) 



Den här reliken som jag återupptäckte för något år sedan är jag så väldigt glad över. Helt perfekt är den! 



Här ett uttryck för den optimistiska sidan av min personlighet. Jag tänkte börja baka. Jag kan inte baka. Det blir sällan bra, utom ett par tre urenkla "paradverk". Men här kommer mjölpåsen ju åtminstone till någon nytta. :)


Fler siffertrissar kan du titta på här.

___________________________________


Den här bilden hamnar utanför trissen, trots sina siffror. Men lite rolig är den, inte som bild kanske, men för sitt innehåll.Flera tusen sidor fakta - som i väldigt många fall är är omsprungna och föråldrade i dag. Och som -  i den mån de fortfarande är relevanta - är så enkla att klicka fram på nätet. Men jag tycker fortfarande om de här böckerna. 
"KUNSKAPENS BOK, Natur och Kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola. 
Att väcka håg för studier, egga fantasin, stilla kunskapstörsten med vetande i fängslande form och på så sätt främja förståelsen för vad som rör sig i tiden - detta är syftet med Kunskapens Bok. (1955)"

onsdag 23 september 2015

Dom stinker

Jag har en mikrovågsugn. Använder den praktiskt taget aldrig. Men i går kväll tänkte jag – ett par bullar....  från frysen och in i ugnen, nu skulle jag minsann…. 

Efter ett par minuter - iskalla och stenhårda utom på ytan. Aha – för kort tid och för låg effekt. Fyra minuter på högsta effekt borde funka. Efter tre minuter kom jag på att jag skulle kolla. En vidrigt stinkande, massiv och gulaktig rök vällde ut! Kasper hostade, jag vräkte upp dörrar och fönster, i alla riktningar. Hivade ut bullarna genom köksfönstret.

Tog tillfälligt in dem idag, för att fota. Att jag är usel på att baka, det visste jag. Men hoppades på att åtminstone kunna tina... 



Jag vädrar och vädrar, men lukten sitter fortfarande i. Bullarna var köpta, ofrysta. 
Undrar vad de egentligen innehöll. 

Själva ugnen är fortfarande missfärgat gul trots diskmedel, såpa, bikarbonat, citronsyra, ättika. Inte alltsammans på en gång.  :)

Plastkåpan som täckte bullarna har behandlats på samma sätt. Missfärgningen borta, men en del lukt sitter kvar.


Jag ska nog inte ha någon sån här manick!!! Förresten - eftersom det var kväll och mörkt ute, så fullkomligt vällde det naturligtvis in en hoper ljusälskande flygande insekter av olika storlekar...
Den ska allt förpassas till nåt uthus. den där ugnen.

måndag 21 september 2015

Nu ska det ske...

Matteria
... nu ska yuccapalmen ut! Jag gjorde ett försök för ett par-tre år sedan, ställde ut den på verandan som en gåva till Farbror Frost. Men veknade och tog in den. Tursamt nog bröts en stam av. Den största. Två kvar, Men den blev i alla fall både smalare och kortare.

Den står i Gröna rummet året om, sedan åtminstone 15 år. Därifrån ser den ut så här. Ståtlig. En bit över två meter.


Inifrån. Inte vad man önskar i ett redan ganska mörkt rum. Nu SKA den ut. Men lite ont gör det. Jag kan inte döda en mus en gång (det jobbet har mina katter på entreprenad), och lite så känns det nu. Växtslakt. Vi har levt tillsammans länge, den här palmen och jag.


Jag har haft fler riktigt stora växter i Gröna rummet, bl.a. ett par Filodendron och en monstera som varit på väg att ta över hela rummet. Det är lätt att bli alltför entusiastisk. :)
I morgon är den stora dagen, då jag ska få in lite mer ljus i mitt hus. :) Och aldrig, säger aldrig mer nåt som kan bli jättelikt!

Sällskap

Tänkte inte delta i den här veckans triss, eftersom de bilder jag tog blev usla. Andra, på vänner, känns för privata.

Jag letade efter en illustration till något helt annat, och upptäckte tre andra möjliga, sådana jag tycker om av framförallt nostalgiska skäl.

Katten på bilden lever inte längre, vår kära Petrus. 


Mopsen Mollie lever visserligen, men är nästan blind. Och väldigt osällskaplig. Så hon som en gång var Kaspers lilla fästmö får inte träffa honom längre. Så kan det bli.


De små fjärilarna gick sitt öde tillmötes för flera år sedan. 

Fler fototrissbilder på tema Sällskap finns här.

torsdag 17 september 2015

Besök, sopor och tomater

Kasperia
Grynets matte mår inte så bra just nu, och då gör nog inte Grynet det heller. Pälsen blev så förfärligt tovig, och klorna så förskräckligt långa. Så till tant- och matteträff här hemma hos mig så nästan rakades Grynet, men klorna hanns visst inte med. Så jag vill knappt visa någon bild. Ni kanske kan ana varför, men här är i alla fall en, när matte lät oss leta godis. Jag önskar att Grynet fick bo hos mig ett tag, och det vill egentligen min matte också. Men så blir det inte.
Vi tar en bild till, här ber jag matte akta fingrarna, för Grynet är så himlans ivrig på mitt dietgodis att hon bara rushoppar upp mot mattes hand där ett litet godis fanns...  
Jag är glad att min matte stickade ett par varma och mjuka tröjor åt Grynet, då när hon bodde här ett tag. 


Matteria
Inte ett så spännande liv jag för, kan man tänka, när man hör att jag fortfarande efter några dagar känner mig så uppfylld av mina nya soptunnor! Men - jag behöver inte spara i olika påsar (och ha ett nästan konstant dåligt samvete för att jag då och då fuskat) och fara iväg till en returstation, miltals bort. Nu samlar jag i en korg det som inte hör hemma i varken gröna kompostpåsen eller "restpåsen", och går ibland några steg till tunnorna. Bilderna kräver ett klick.

Restpåsen är för övrigt praktiskt taget tom, eftersom kuvert tas om hand i kaminen. Batterier och lampor har en egen, pytteliten tunna. :) 



En annan glädje är förstås "gröna rummet". Med hjälp av solen (när den behagar visa sig) och kaminvärmen står dörren dit öppen dygnet runt, och helst är det där jag äter både lunch och fikar. Även om det ibland renderar mig en sur blick när jag - visserligen vänligt men dock - ber Filip flytta sig från den korgfåtölj han betraktar som sin. 

Så länge inte frostrisk föreligger får tomatplantorna stå kvar där, nästan helt avbladade för att släppa in mer ljus som befrämjar mognad. Snart får de lämna  plats åt de av altanens växter som ska flyttas in. 




Ett par sorters "vanliga" tomater levererar som önskat, sämre är det med körsbärstomaterna, en sort där de som mogna är nästan svarta. Rätt smaklösa dessutom. Ska välja mer noggrant nästa år.




Sist en ny liten groda som på nåt underligt sätt hamnat i min varukorg. Han får finna sig tillrätta i gräset nedanför regnmätaren.

söndag 13 september 2015

Se upp

Allra mest uppåt är jag just nu över mina nya soptunnor! Två i stället för en. Med en massa fack, Helt enkelt min alldeles privata returstation. Tänk att nu kunna sopsortera direkt, hemma på tomten. Fast mer om detta får jag berätta en annan dag, eftersom jag tänker ta veckans trisstema uppåt mer bokstavligt. Jag tittade helt enkelt upp i taket.

Snett ovanför kaminen finns ett av husets viktigaste utensilier - takfläkten. Skön på sommaren, under de - ofta ganska få - hetaste dagarna. Men förstås allra viktigast under kallare tider, när värmen från kaminen lugnt och försynt får hjälp att sprida sig i lilla huset. Som i dag.



Flyttar jag mig några meter och tittar upp mot taket ser jag en blå fågel, Vingarna rör sig så vackert när man drar i den blå kulan som hänger under, i ett tunt snöre. 



Dags att laga lite mat. I kryddhyllan finns en del av kökets mest frekvent använda kryddor. 



Ingen höjdartriss trots temat, men bilderna är åtminstone dagsfärska. Och nu ska kaminen få påfyllning. Eftersom fläkten så sakteliga är igång får dörren ut mot "gröna rummet" fortsatt vara öppen. Bra för tomatplantorna. 

Fler uppåt-trissar finns här.

söndag 6 september 2015

Tema stillhet

Fototriss är sedan någon vecka tillbaks, och den här veckan är temat STILLHET. Eftersom det lite känns som lugnet efter stormen här hemma, så känns temat väldigt aktuellt. Här vilas ut. Och just nu är vårt "mostrabesök" (förklaring i förra inlägget) ute på egen vift. Så vi passar på att sitta vid datorn ett slag.

Rofylld vila




Kärlek




Kontemplation


Mer stillhet finns här.


fredag 4 september 2015

Så här är det...


Jo, förstår ni, det är så här...
Matte har fått fnatt. Städfnatt. Hon började med mig. Annars är annan städning meningslös, sa hon. Vaddå... mina fina vita tussar bara pryder sina platser!!!




Sen har det sett ut så här, ungefär likadant lite varstans i huset faktiskt.




Myse vågar knappt röra sig i all röra, men här har han i alla fall vågat sig fram mot ytterdörren.



Hon har putsat, och hon har tvättat. Lagat lite mat också. Och nu är hon utslagen. Ryggen skriker NEEJ!!! Säger hon åtminstone, fast jag hör då inget, bara ett och annat aaajjj, men det är inte ryggen det är hon själv!!

Undrar varför sånt här tycks höra hösten till. 
Men så är det ju förstås det också, att min "mostra" är på väg hit. Det står en paj i ugnen...
Hon stannar några dagar, men jag tror att jag och matte ska kunna hälsa på er, våra vänner, i alla fall. Men inte nu, för nu är vi upptagna. :)