måndag 21 september 2015

Nu ska det ske...

Matteria
... nu ska yuccapalmen ut! Jag gjorde ett försök för ett par-tre år sedan, ställde ut den på verandan som en gåva till Farbror Frost. Men veknade och tog in den. Tursamt nog bröts en stam av. Den största. Två kvar, Men den blev i alla fall både smalare och kortare.

Den står i Gröna rummet året om, sedan åtminstone 15 år. Därifrån ser den ut så här. Ståtlig. En bit över två meter.


Inifrån. Inte vad man önskar i ett redan ganska mörkt rum. Nu SKA den ut. Men lite ont gör det. Jag kan inte döda en mus en gång (det jobbet har mina katter på entreprenad), och lite så känns det nu. Växtslakt. Vi har levt tillsammans länge, den här palmen och jag.


Jag har haft fler riktigt stora växter i Gröna rummet, bl.a. ett par Filodendron och en monstera som varit på väg att ta över hela rummet. Det är lätt att bli alltför entusiastisk. :)
I morgon är den stora dagen, då jag ska få in lite mer ljus i mitt hus. :) Och aldrig, säger aldrig mer nåt som kan bli jättelikt!

12 kommentarer:

  1. Jag förstår dig, jag har själv varit i samma situation och det var en lättnad, samtidigt som det gjorde lite ont att slänga ut det gröna. Ibland kan det bli för mycket och för stort!
    Önskar dig en fin fortsättning på veckan!
    Kram M.E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu är den utsläpad på altanen, ska kapa ner den i mindre delar så småningom - en dag är det inte regnar.
      Kändes som ett riktigt stort beslut!! Faktiskt.
      Ha det så bra själv! :)
      Berit E

      Radera
  2. Det är ju så vackert med grönt, men med tiden växer de på sig och blir väldigt stora och så fäster man sig vid dom eftersom man haft dom så många år. Min matte som ändå jobbar som florist och kan byta hej vilt har en del växter som hon bara inte kan göra sig av med. Ett stort steg är nu taget för dig :) Härligt och så ljust det kommer att bli.
    Nospussar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var verkligen ett stort steg. Två har jag tagit förut. En Monstera blev verkligen monstruös med tiden, och det blev en Filodendron också.
      Aldrig mer. :)
      Det räcker så förtvivlat väl med de båda citrusträden - men de går ju åtminstone att beskära.:)
      Berit E

      Radera
  3. Visst fäster man sig vid växter också! Har precis lika svårt med detta och idagarna beskar jag mitt penningträd. Varje gång jag passerar komposten, ser det avknipsade så sorgset på mig. Inbillar jag mig, då! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men ditt träd får åtminstone leva! Det får inte min palm. Men än har jag inte förmått mig till att kapa den i bitar. Kanske låter jag frosten först få göra sitt. :)
      Berit E

      Radera
  4. Oj så maffig, förstår att det är tråkigt att göra sig av med den men ibland "växer dom ur huset". Du får trösta dig med att det kommer bli härligt med ljusinsläpp sen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den var tung som sju svåra år, och ryggmuskulaturen m.m. protesterar fortfarande med full kraft. En rejäl sträckning. Men ute är yuccan!! Även om den än så länge bara nått altanen. Känns väldigt, väldigt bra. Trots allt. :D
      Berit E

      Radera
  5. Det där skulle min matte aldrig klara av att genomföra.
    Lever växterna blir de kvar, fast så klart en så där enorm har hon aldrig haft.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min matte klarar det knappt heller, det har tagit henne rätt många år att ta det här beslutet. Än lever den förresten (på altanen), så hugade kan få hämta den. :)
      Kasper

      Radera
  6. Här har vi precis flyttat en gigantisk Monstera bort till mattes pappa.
    Matte ville "döda" den men det fick hon INTE för husse :)

    Tassklappar o Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. En del grejer, som till exempel växter, slutar ju aldrig att växa, så vad ska man göra när huset blir för litet och ingen vill ta över giganterna? :)
      Matte har velat fram och tillbaks i flera år...
      Kasper med kattflock

      Radera