onsdag 22 juli 2015

Nu klipps det!

Matteria
Det är kallt. Det är blött. Det är blåsigt också, det talar vindspelet om. Tur att det har så vackra toner.

Det brinner i kaminen, en skön värme sprider sig i lilla huset. Mörkret utanför fönstren börjar bli kompakt, de ljusa nätternas tid är över. Jag tänder ett par ljus på spiselkransen.

Rätt idylliskt. Visst, om det bara varit september-oktober.

Men mördarsniglarna trivs. Nu klipper jag dem! Jag klarar fortfarande inte att göra det med en vanlig sax, men med stora häcksaxen går det ganska bra. Artfränder käkar upp likdelarna.

Den här lilla snäckan däremot, den får gärna bo här. :)




Den mest förlåtande

Matteria
Det handlar om förlåtelse. Om att inte hämnas. Om att bokstavligen vända blad och gå vidare. Gång på gång på gång på gång…

- Jag har minsann varit ännu värre däran än så här!


"Jag lovar, Lotta, att aldrig mer göra dig så illa. Men pyttsan, jag gör det ju om och om igen! Du blir så ledsen, så ledsen. Flera gånger har jag tänkt att 'nu har jag försummat dig alltför länge och en gång för mycket, den här gången lämnar du mig nog för alltid'.

Men det gör du inte.  Du tänker över situationen ett tag, och sedan bestämmer du dig för att ännu en gång godta min blöta och ödmjuka bön om förlåtelse.  Jag får ännu en chans. Gång på gång på gång... "




Lyckliga Lottas våta dröm ser kanske ut så här...



...eller åtminstone så här.


söndag 12 juli 2015

Rena rama eländet

Matteria
Mördarsniglarna har hittat till altanen, lagt ägg som kläckts i ett par tre urnor!! Dessvärre gjorde jag upptäckten för sent.

Petuniorna är uppätna. En del andra växter också Förödelsen är stor, och inte gjorde jag den mindre när jag i desperation strödde salt på snigeluslingarna!! Och på ytterligare några äggsamlingar i krukor.

Så nu har jag inte bara sniglarnas lite för plågsamma död på mitt samvete, jag har också gjort livsbetingelserna för återstoden av växterna mycket sämre. Salt gillar de inte. Några har redan dött... Nej, jag visar inga bilder på eländet.


Enstaka sniglar ha dykt upp framför entrén också, och där pågår kontinuerlig jakt. I går med kameran om halsen.
Hehe - så går det när man blir närmast nojig. Snigeln visade sig vara ett regnvått blad...



Snigelväder, fästingväder, svampväder. Rätt uschligt. Gott om kantareller nedanför tomten. Där det tidigare var blått av blåsippor. 


Nu behöver jag inte mer svamp i år, såvida det inte dyker upp fina Karl Johan senare. Regn och kyla lockar både mig och katterna till inomhusliv. Ett rejält felköp av garn kunde väl bli till en väst åtminstone,. Där framför den tända kaminen. 


Eländigt garn, skulle efterlikna handspunnet...  Här nedvärderar man verkligen en duktig spinnerskas skicklighet. 
Alltså blev både kvalitet och färger totalt fel.

Det blev i alla fall en väst, och om udda olika lika knappar någon gång kan användas, så är det väl här. 

Västen kan nog komma till användning den här sommaren, för den är åtminstone varm... västen alltså.

Ett annat sätt att använda /missbruka färg for jag förbi i dag. Det utbrända  bilvraket har piffats upp, och helt fel känns det ju inte. :)


Tror jag ska fullborda det här eländesinlägget med resultatet från dagens försök till promenad med Kasper ner mot sjön. Med på den lilla utflykten följde Maxi (bräkande) och Filip (ynkligt jamande som en kattunge, gamla karlen). I jackfickan låg lilla röda kameran, den där som man i displayen ser en spegelbild av sig själv i stället för motivet. Alltså höftade jag. 

Hahaha, varsågoda....  


måndag 6 juli 2015

En liten semester :)

Kasperia
Jag har minsann varit i Dalarna, jag. Och  hälsat på hos min "mostra". Matte ringde från Falun, så att lunchen skulle vara färdig när vi kom. Det var den, men varken mattes syrra eller Lotta som också var där ville vara med på bild - men det var i alla fall dukat utanför bagarstugan. :)



Vi var där de dagar det var riktig sommar. Klart vi vistades en hel del vid mostrans egna lilla sjö, bort i skogen. Gården är ju en skogsfastighet. Titta noga på bilden (klicka) så ser du att jag har sällskap! Fast sällskapet har inte riktigt hunnit födas ännu. Men alldeles strax...




Alla dom här hade redan hunnit födas, dom måste ha varit tusentals!! 

Jag struntade i alla grodvalpar. Sjön räckte till för oss allihop, men matten var glad att dom inte var stora nog att ta sig upp på land! Hon badade inte, men det gjorde jag.




Den här bilden manipulerade och förstörde matten, bara för att alla yngel skulle synas bättre. Uppe till höger finns en massa geléägg som en matta - den mattan ska också bli grodvalpar!

Det finns ljuvlig sand också, vid den där lilla sjön. Klicka, så ser du att jag är alldeles grön på ryggen. Man blir sån när man kravlar sig in under en del av mostrans alla spännande uthus.


- Det ska faktiskt synas, när man har skoj!! Framförallt när man egentligen är vit,tycker jag! 

På väg till bilen vilade vi en stund utanför lilla jaktstugan som i själva verket är en liten "picknickstuga". Då blev det ännu mer skoj. Notera den där lilla vita. uppe i hörnet till vänster på första bilden! :)



Hade vi stannat en dag till hade vi kunnat besöka spelmansstämman i Bingsjö, men det är ju det där med mina katter. :) Och så ville matte hem.


På hemvägen passerade vi ju Rättvik, och där var Siljan så vacker att matte nästan tappade andan. Så hon körde ner till vattnet för att njuta och  ta ett par bilder. Klockan är nästan 10 på kvällen (vi var hemma igen före 2).