Rena rama eländet

Matteria
Mördarsniglarna har hittat till altanen, lagt ägg som kläckts i ett par tre urnor!! Dessvärre gjorde jag upptäckten för sent.

Petuniorna är uppätna. En del andra växter också Förödelsen är stor, och inte gjorde jag den mindre när jag i desperation strödde salt på snigeluslingarna!! Och på ytterligare några äggsamlingar i krukor.

Så nu har jag inte bara sniglarnas lite för plågsamma död på mitt samvete, jag har också gjort livsbetingelserna för återstoden av växterna mycket sämre. Salt gillar de inte. Några har redan dött... Nej, jag visar inga bilder på eländet.


Enstaka sniglar ha dykt upp framför entrén också, och där pågår kontinuerlig jakt. I går med kameran om halsen.

Hehe - så går det när man blir närmast nojig. Snigeln visade sig vara ett regnvått blad...

Snigelväder, fästingväder, svampväder. Rätt uschligt. Gott om kantareller nedanför tomten. Där det tidigare var blått av blåsippor. 

Nu behöver jag inte mer svamp i år, såvida det inte dyker upp fina Karl Johan senare. Regn och kyla lockar både mig och katterna till inomhusliv. Ett rejält felköp av garn kunde väl bli till en väst åtminstone,. Där framför den tända kaminen. 

Eländigt garn, skulle efterlikna handspunnet...  Här nedvärderar man verkligen en duktig spinnerskas skicklighet. 

Alltså blev både kvalitet och färger totalt fel.

Det blev i alla fall en väst, och om udda olika lika knappar någon gång kan användas, så är det väl här. 

Västen kan nog komma till användning den här sommaren, för den är åtminstone varm... västen alltså.

Ett annat sätt att använda /missbruka färg for jag förbi i dag. Det utbrända  bilvraket har piffats upp, och helt fel känns det ju inte. :)

Tror jag ska fullborda det här eländesinlägget med resultatet från dagens försök till promenad med Kasper ner mot sjön. Med på den lilla utflykten följde Maxi (bräkande) och Filip (ynkligt jamande som en kattunge, gamla karlen). I jackfickan låg lilla röda kameran, den där som man i displayen ser en spegelbild av sig själv i stället för motivet. Alltså höftade jag. 

Hahaha, varsågoda....  

Rubrik får fattas... :)

Kasperia

Jaha. Nu har Lady också flyttat. Det gick fort, hennes hus såldes på tre dagar. (Finaste läget på hela området.)
Hennes husse och matte flyttade samtidigt, till mattes stora ledsnad.

Matte!! Vad har vi egentligen här att göra??

Himla tur i alla fall att jag slipper flyga!!
Men varför kommer dom inte, som du säger???

Joodå, dom kom, men matte klantade bort bilderna i datorn - och rensade kamerans minneskort samtidigt.
Ett litet sött flygfält sa matte, som själv alltid flugit från det stora Arlanda.

                                                 Kasper

Matteria
Datorn börjar visa tecken på instabilitet. Alltså även denna, utbytesdatorn jag fick på garantin.
Vet inte om jag ska skylla på själva datorn eller operativsystemet, Windows 8.

Det är fortfarande 3/4 år kvar på den ursprungliga garantin, vilket jag nog ska vara tacksam för. Jag har provat återställning ett par gånger, men varningar återkommer. Fy tusan, känner igen eländet från förra året. Undrar om en uppgradering till Windows 8.1 kan hjälpa?
Endera dagen tar jag kanske mod till mig, men det var i samband med ett sådant uppgraderingsförsök som "gamla" nya Moses totalkraschade för tredje gången på ett drygt halvår. Det var då Asus gav mig en annan dator. I januari i år.
___________________

Jag försöker mer och mer komma underfund med nya kameran. Testar på gurkörten. :)
Makrofoto duger den inte till, men det har jag varken begärt eller förväntat mig. Däremot vill jag kunna ta närbilder. Visst är gurkörtens blomma rätt spännande. :) Bilderna är förstås klickbara.

Sedan är frågan - ska morgondagen (lördag) ägnas åt datoruppdateringar, eller åt något trevligare? Vet inte än.
Men söndagen blir det i alla fall åka av, då far Kasper och jag till Värmland. Men vi är snart hemma igen, katterna väntar ju! :)

Snart dags att göra tjänst

 Så här ser den ut...

Jag gillar den utfällbara displayen, och att den både kan vinklas och liksom vändas ut och in. :) Plus att där även finns optisk sökare (och bildvisare) som är jättebra i skarpt dagsljus. Enkelt att välja vad som för tillfället önskas.
Kameran känns lite plastig, men jag vänjer mig antagligen. Och den är lätt. Jag har tagit massor av bilder, för att prova. De flesta är förstås raderade, än är den inte igång på allvar. Men den ska nog fungera efter mina nuvarande behov.

Titta här. Jag stod på altanen och fotade Kasper nere på tomten. Den allra första bilden överhuvudtaget.

 

Och så använde jag zoomen, varken Kasper eller jag hade flyttat oss.

 

Jag tycker resultatet är acceptabelt. 24x zoom. Är väl inte så mycket jämfört med allt vanligare 60 x, men jag undrar lite över kvaliteten på ett så avancerat objektiv på en kamera runt 4 000 kronor. Lumix FZ 200 har ett Leicaobjektiv som motsvarar 25 -  600 mm brännvidd och det räcker bra för mig. Även nedåt, hoppas jag.

 

Från farstubron tog jag den här bilden ut mot vägen, Kasper sitter vid bilens bakhjul.

 

Här är Kasper inzoomad. Myse ovanför soptunnan hann ge sig iväg.

 

 

Jag har också provat närgränsen, på en pelargonblomma.

 

 

Och så ett litet bevis på att det minsann inte bara är Kasper här i huset, som gillar att rulla...

 

Än är bara kamerans automatik använd, men jag ska allt lära mig fler möjligheter så småningom. Roligt att kunna bestämma lite mer själv. :)

 

Visst saknar jag min Nikon, som vid jämförelse kändes enkel att använda - men den var nog så knepig i början, den också. Jag kollade i dag - den var faktiskt bara fem år gammal.

Nu ska jag försöka förlika mig med Lumix´ plastkänsla. Lite har jag nog redan gjort det, bara för att den känns så lätt. Så med sin skyddade display får den nog hänga med lite oftare än Nikon.

 

I natt visade termometern på minus 3. Kyligt även på dagen. På med varma kläder igen, och i morgon bär jag in mer loggs. Det är skönt vid  kaminen, det tycker både jag och de fyrbenta.

Valborg hos Sigge

Kasperia
Dålig sekreterare har jag, först nu har jag fått henne att berätta om igår, när det var valborgsmässoafton och jag som vanligt senaste åren firade den med Sigge.

Vi träffades inte förrän det var kväll, men i alla fall inte så mörkt att vi inte såg varandra. :) Sigge tyckte att vi skulle strunta i den fjuttiga hundbadet som har ordnats.

Vi hade bråttom, men mattarna sölade. I synnerhet min, tror jag... ;)

 

 

Sigge kastade sig förstås direkt ut i det våta.

 

 

Jag badade ju också, väldigt bra att man kunde bada på många ställen utmed sjön.

 

 

 

När man dessutom kan sandrulla, då är det ju bara helt perfekt!

 

 

Det var väldigt vackert där.

 

 

Sigges matte hade minsann godis att bjuda på!

 

 

Sen gick vi till våra bilar, och på vägen upptäckte jag - nåja inte jag men matte upptäckte - att det låg snö kvar i Sigges skidbacke! Sån där konstgjord som visst vägrar att smälta.

 

 

Här är vi, både hundar och mattar. 

 

 

Sen åkte vi hem till Sigge, mattarna åt en jättegod murkelpaj men jag och Sigge fick minsann något så här gott! Bilden har matte lånat från Sigges blogg, för själv glömde hon helt bort att fota mera.

 

 

Sen blev det lite otäckt, för Sigge antingen missunnade mig maten eller så var det nåt annat, i alla fall blev han rejält sur och lät alldeles väldigt och mattarna fick dra bort honom från mig. Jag blev faktiskt rejält rädd. Han blev instängd nånstans, och jag låg under en stol hos matte hela kvällen. Så småningom fick han komma ut, under uppsikt av sin matte. Då skötte han sig och det var ju tur. :)

 

Det blev inget av att se på valborgsnässoelden, mattarna pratade alldeles för mycket. Vi for hem innan de där läskiga fyrverkerierna började, och de enda jag såg på hemvägen var så långt borta att bara matte och inte jag märkte dem. :)

 

Och nu ägnar sig matte åt att försöka förstå sig på nya kameran! Manualen är på 220 sidor...

Nikons sista suck...

Matteria, Kasperia
Visserligen gick väl storkameran i graven med flaggan i topp, men ändå så trist. Jag har verkligen tyckt om min Nikon system, även om den känts bånglig att ha med på "vardagspromenaderna".
Tur att jag i alla fall hann ta de här bilderna innan mekaniken totalstrejkade.

Barnbarnsbarnet Wincent är ganska rädd för Kasper, men vänjer sig som vanligt efter en stund.
Tryggast i alla fall hos mamma.


Och till häst kan man ju känna sig säker.

Att Wincents mormors tomt direkt blir en skog, det är ju jättespännande. Små berg att bestiga, jobbigt när man bara är två år. Man har all rätt att känna sig jättestolt över att ha lyckats!

 

 

Fast det är klart att man vill ha med mamma på promenad. Men i strumplästen funkar det ju inte för mamma, bäst att hjälpa henne. :)

Mot åkern!

 

- Mot åkern. sa jag ju!!

 

Och dit var det inte många steg. :)
Inte ens för den som bara är två år.

 

Precis här tackade alltså min hittills så trogna, långnästa Nikon för sig.

Fickvänliga lillkameran finns kvar, men den behöver sällskap.

 

Efter moget övervägande - nåja, ett par timmars i alla fall - bestämde jag mig. Dock inte för en Nikon. Efter först objektivhaveri och nu kamerahuskrasch övergår jag till en som jag hoppas riktigt bra kompaktkamera.
Nikon COOLPIX P600  föll på mållinjen, trots den enorma zoomen. Den hanterar inte RAW-format.
Vad det i stället blev visar jag när den anlänt. :)