torsdag 1 maj 2014

Valborg hos Sigge

Kasperia
Dålig sekreterare har jag, först nu har jag fått henne att berätta om igår, när det var valborgsmässoafton och jag som vanligt senaste åren firade den med Sigge.

Vi träffades inte förrän det var kväll, men i alla fall inte så mörkt att vi inte såg varandra. :) Sigge tyckte att vi skulle strunta i den fjuttiga hundbadet som har ordnats.

Vi hade bråttom, men mattarna sölade. I synnerhet min, tror jag... ;)
 
 
Sigge kastade sig förstås direkt ut i det våta.
 
 
Jag badade ju också, väldigt bra att man kunde bada på många ställen utmed sjön.
 
 
 
När man dessutom kan sandrulla, då är det ju bara helt perfekt!
 
 
Det var väldigt vackert där.


 
 
Sigges matte hade minsann godis att bjuda på!
 
 
Sen gick vi till våra bilar, och på vägen upptäckte jag - nåja inte jag men matte upptäckte - att det låg snö kvar i Sigges skidbacke! Sån där konstgjord som visst vägrar att smälta.
 
 
Här är vi, både hundar och mattar. 
 
 
Sen åkte vi hem till Sigge, mattarna åt en jättegod murkelpaj men jag och Sigge fick minsann något så här gott! Bilden har matte lånat från Sigges blogg, för själv glömde hon helt bort att fota mera.
 
 
Sen blev det lite otäckt, för Sigge antingen missunnade mig maten eller så var det nåt annat, i alla fall blev han rejält sur och lät alldeles väldigt och mattarna fick dra bort honom från mig. Jag blev faktiskt rejält rädd. Han blev instängd nånstans, och jag låg under en stol hos matte hela kvällen. Så småningom fick han komma ut, under uppsikt av sin matte. Då skötte han sig och det var ju tur. :)
 
Det blev inget av att se på valborgsnässoelden, mattarna pratade alldeles för mycket. Vi for hem innan de där läskiga fyrverkerierna började, och de enda jag såg på hemvägen var så långt borta att bara matte och inte jag märkte dem. :)
 
Och nu ägnar sig matte åt att försöka förstå sig på nya kameran! Manualen är på 220 sidor...

14 kommentarer:

  1. Ohoj, så många sidor manual. Mattes kamera har lite samma sak, men hon orkade inte gå igenom allt så hon kan väl grunderna i alla fall men oj så mycket hon går miste om.
    Vilket sandrull du gjorde förresten, ser riktigt trevligt ut måste jag säga. Tur att Sigge lugnade sig lite, kanske var han så hungrig att han tyckte din mat även skulle ner i hans mage.
    Hoppas matten din orkar sig igenom manualen :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det får allt ta sin tid, säger matte. Lite i taget tar hon. Hon har i alla fall upptäckt att hon tagit långzoombilder med fokus inställt på närläge... kan förklara varför hon inte kände sig nöjd, hehehe...

      Joodå, Sigge lugnade sig, och vi skildes absolut som vänner. :)
      Kasper

      Radera
  2. Tack för igår.
    Jag trodde faktiskt att det fanns mat kvar som var MIN, gjorde det tydligen inte.
    Men i dag har jag smällt i mej korvarna jag fick av dej, utsökta var de.
    Ska bli spännande sen när din matte fått ordning på nya kameran

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, det gjorde det inte ... aldrig att jag skulle lämna korv och blodpudding oäten... så nu vet du. Och jag slutade ju så småningom att vara rädd.
      Bra att du gillade korvarna, det var ju meningen. :)

      Matte och kameran - hon tar det lite pö om pö. Provar en del och ser vad som händer - och sen glömmer hon... naturligtvis...
      Kasper

      Radera
  3. Wow! Slagsmål på Valborg! Vad hade ni druckit, grabbar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Schhhh ..... inte så högt...
      Kasper

      Radera
  4. Det var väl bra att matten fick prova sin nya kamera hos Sigge då. Det blev ju bra bilder även om inställningen inte var rätt. Då kan det ju bara bli ännu bättre. Dina sandrullningar syntes väldigt väl i alla fall. Tur att du äter så fort så du inte blev av med halva middagen... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte hann nya kameran få följa med till Sigge inte, matte hann knappt packa upp den innan vi måste fara iväg.
      Men nu har hon börjat experimentera - och konstaterar att särskilt skärpt är hon faktiskt inte (något som jag ju vetat hela tiden...)
      Svårt att fatta det mesta, men hon FÖRSÖKER i alla fall lära sig en del inställningar. T.ex. att ha rätt fokusknapp inställd. :D
      (Den här är inte det minsta lik Nikonkameran, säger matte som hoppas att det kanske ändå ska bli bra så småningom.!!)

      Middagen ja - det var väl så att Sigge inte riktigt fattade hur snabb jag är. Eller nåt... ;)
      Kasper

      Radera
  5. Klart missförstånd tror jag! Sigge som så vänligt lånade ut badplatser kan ju inte egeeentligen ha missunnat dig lunchen heller?
    Gott att ni blev vänner igen, så'na kan man ju misstolka ibland och så reda ut det.
    Jag pustar bara vid tanken på den läsningen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lättare att umgås med Sigge utomhus, tycker i alla fall jag. Fast med min matte umgås han hur bra som helst, och det är ju i alla fall tur. :)

      Matte pustar också, BÅDE vid blotta tanken och vid själva manualläsningen. Men nu ska hon skriva ut manualen på papper, så att hon kan sitta i soffan eller Gröna rummet och läsa. Och försöka fatta i lugn och ro.
      Kasper

      Radera
  6. Ibland blir det missförstånd, vakta sin mat måste man få tycker jag… men inte så det blir slagsmål enligt matte! Det händer nämligen att jag försöker sätta Shakira på plats när jag tycker hon ska låta mig få godbitar som matte tappar, men jösses så arg matte blir då…
    Den enda som blötte ner sig på Valborgsmässoafton var vårt barnbarn Victor som gick ut för långt i havet med sina skor! Kanske han missuppfattade det där som hans mor sa om att inte blöta ner sig…
    Önskar er en riktigt skön helg!
    Puss från Melody!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm - det var ju MIN mat, han hade minsann sin egen. Och min var slut... men okej, vi blev ju vänner. :)
      Jag är van att dela med mig, dels har jag ju katter, dels har jag ibland andra hundar på besök. Grynet, t.ex. :)
      Hade väl varit bättre om Amanda blött ner sig, hehehe, hon var ju barfota. :)
      Kasper

      Radera
  7. Hmm... Med så mycket gott på tallrikarna är det kanske inte konstigt att det blir gruff. Bra att det löste sig till slut i alla fall!

    BELLA

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är ju inte van vid att hundar flyger på mej, så både jag och matte blev faktiskt riktigt rädda. Men min och Sigges matte fick ju bort honom.
      Efter sin inlåsning lugnade han sig, och lade sig att sova bredvid köksbordet - men jag stannade hos matte. :)
      Kasper

      Radera