Lite "hemma hos", nån sorts axplock...

Blev inget av med säckväv till vita melaminbordet.

Tvättade väven för att få den att lukta mindre säck.

Omöjligt att få väven ens någotsånär slät - hade krävts en rejäl gammal kallmangel. Så det här fållningsjobbet var onödigt.


Hittade ett blått tyg i gömmorna, har tidigare fungerat både som sängöverkast och draperi... Passade precis till en av mina favoritlöpare.

Blev rätt snabbt ett större arbetsbord...

 ...går ju bra eftersom jag så här års helst äter ute på altan eller i gröna/blå rummet. 😃 De två tomatplantorna tänker begåva mig med en hel del körsbärstomater. Gott.

Altanen utanför är till stor glädje. 

Framför lobelian skymtar den här "planteringen" - den är från förra året, lavendel, plättar i luften och  nån sorts (oklippt) silvervinda. Övervintrad i gröna/blå rummet! Ska prova även i år.

I ett hörn står det förra året inköpta olivträdet, snarare busken (ska beskäras) . Det funderar visst på att ge mig oliver även i år. :) 

 

Agapanthusen är också till glädje, även om den i år bara ger sju blomstänglar.

 

Kanske någon minns det här båt/badhuset som jag fotat många gånger och i åratal väntat skulle hasa ner i sjön.

Det hasar inte, men är tydligen på väg att implodera. Någon äger det, gräsplätten runt klipps, någon badar där och nyttjar även en eka som dras upp på lilla stranden. (Ingen bild på den i år).

Vi far förbi det ibland, på väg från Gryns hemma. Hon är trimmad igen, den här gången lade jag mig inte i, nöjde mig med att vara chaufför. Här på bilderna hemma i hennes kök och en annan dag med matten på en av uteplatserna. Som vanligt, två dagar hos mig och Kasper, fem hos sin matte.

 

 

Vi har fått regn! Himlen har verkligen öppnat sig rejält då och då.15 mm släppte den ifrån sig ena dan, 21 nästa, dvs i går.

Myse vägrade lämna regnskyddet under bilen...

...och utanför förstubron bildades en rejäl pöl. 

Krukor med blommor på framsidan är inte att tänka på, de äts konsekvent upp. Blommorna alltså. Tagetesen är enbart lockbete för mördarsniglarna, och de fungerar. Där knipsar jag dem! Sniglarna alltså.

Eldningsförbudet upphävdes häromdagen i Stockholms län, så nu har jag väl ingen ursäkt alls för att inte börja elda mina stora högar. Det är ju inte alltid det blåser. Förresten behöver jag egentligen ingen ursäkt - högarna är ju faktiskt mina, på min tomt... :)

Sista chansen...

.... ja alltså sista chansen att hinna publicera åtminstone ETT inlägg i juni! 😊
Livet går sin gilla gång, som man säger. Grynet bor här och behandlas två dagar i veckan, mycket bilkörning fram och tillbaks till hennes hemma blir det. Och vi bor ju inte direkt nästgårds.

Jag har äntligen provat att stuva kirskål, växer massor längst ner på tomten. 

 Gott blev det, så nu ligger några påsar i frysen. Sedan blev den för stor och grov och klipptes ner. Faktum är att tomten ser riktigt välskött ut - nåja... Men alltför välskött ska den inte vara, trots allt är den ju i princip en enda stor hasselbacke. Men tänk, vilka fantastiska årstider vi har!

Och titta här! Det lär verkligen bli av, kanske, kanske kanske hinner allt bli klart redan under senhösten. Men säker känner jag mig ännu inte, trots att tydligen tillräckligt många anmält intresse. Känns hur som helst spännande med den här skylten vid tomten.

 

Grynets matte har en massa garn, från tiden hennes morfar hade en stor gård och en massa får. En del av ullen spanns till garn. Många kilon stickades, men fortfarande, efter ca 40 år, fanns en del kvar i gömmorna som jag fick. Inte min färg det här, men så här såg den blivande koftan ut när gullvivorna blommade. Den är färdig nu, stickig och med för långa ärmar, men den värmer, Ett par kilo naturfärgat garn har jag kvar, kanske får det bli en riktig stortröja. Så småningom.

En riktigt vanlig syn - Grynet med nosen i backen.

Sen tittar hon upp och ser ut så här ... munnen full med nåt, jag är inte säker på att jag riktigt vill veta vad...

Kasper sniffar minsann också,och han gillar nyklippt "gräsmatta". 

Hundar badar, men inte matte. Däremot promenerar vi en hel del. Det där med kamera tycks jag verkligen ha förträngt. Synd.

I år lyckades jag mota myrorna i tid, satte igång motåtgärder redan när de första visade sig, i ett par omgångar. Slapp invasion.

Mördarsniglarna har vaknat till liv, jag har planterat tagetes i ett par krukor som lockbete. Det funkar. Lobelia gillar de också. Men framförallt har de käkat upp varenda liten salladsplanta som hunnit titta upp i ett odlingsfat på altanen! Grrr... Den marodören kastades bokstavligen in i brinnande eld (i kaminen).

Vinbergssnäckorna kraschar så obehagligt under fötterna, och jag tycker dessutom så synd om dem då. Finns massor på tomten och de gör vad de kan för att förmera sig. Jag samlar i en stor gryta, och kör iväg dem till skogs!! Här väntar ett rejält gäng på skjuts. Det blir fler turer.

Inte mycket i världen är vackrare än en blommande äng vid midsommartid. Här njöt jag länge.

Jag har i alla fall en ros på min tomt...

... och en brandlilja, vad den nu egentligen heter.

Framförallt har jag en fantastisk hängpetunia. Titta, Luddehusse och Luddematte, så fin den är!  Jag har flyttat den till farstubron, för att många ska kunna se den. 😊 (Kan tänka mig att mördarsniglarna dreglar vid åsynen, men dit når dom i alla fall inte!!)

Något som jag däremot inte har längre är mitt stora, älskade gamla-gamla matbord. Drygt 90 cm brett och två meter långt.  (Bilden tagen för några år sedan när jag fick för mig att inte alla mina väggar skulle vara vita... ganska snart återmålades de.)

Ett barnbarn har jag som alltid beundrat sin mormors gamla bord. Nu är han återbördad till Sverige, och förklarade för sin sambo vid ett besök i våras att alla bord han ser jämför han med just det här. Han vågade väl knappast tro mig när jag sa att "Du får det! Jag har alltid önskat att just du skulle ta hand om det nån gång." 

 Nu har de inrättat sig i ett eget hus, och förstått att jag menade allvar. I veckan som gick hämtade de bordet, med skivan stadigt förankrad på takräcket och de övriga delarna instuvade i bilen for de iväg till sitt nya hemma - i Skåne. Långt från Filippinerna...

Här sitter en kär syrra från Dalarna och väntar på att få hugga in. Om en vecka är hon här igen, men då serveras maten på ett helt annat och opersonligt bord. men oh, så bra det känns att detta månghundraåriga bord funnit ett nytt hem.

Tänk att jag hann få till ett inlägg i tid, innan juni blev juli! Utan att behöva "schemalägga". Men visst känns det redan lite vemodigt, att sommaren hunnit så här pass långt. Jag älskar sommarvärme, och jag älskar framförallt sommarens ljusa och helst ljumma kvällar och nätter.  Men i kväll känns det extra skönt att ha eld i kaminen, regn (välbehövligt förstås) och ganska kylslaget väder kräver en skön brasa.
Godnatt! I morgon ska jag hälsa på hos er, och det ser jag fram mot. :)❤

Mest Kasperia, om lilla Grynkorven

Nu händer det saker. Ny bur inköpt. En säck dietmat till Grynet, från Hills. Bestämt att hon ska till Animalen på grundlig undersökning av bl.a. bak och öron. Plus kloklipp. Och matte har sagt att Grynet får stanna hos oss så länge det behövs. För alltid, om så är. Grynetmatten är riktigt dålig, säger själv att hon inte är säker på att hon klarar sig igenom det här.

Grynet är döv, det visste inte matte. Inget under då att hon inte lyder och kommer när matte ropar! Så det blir koppel på. Koppel av bara på speciella och helst inhägnade ställen. Bantas rejält ska hon också och vänjas av med godis stup i kvarten. Lilla runda Grynkorven ska till och med motioneras, en ny upplevelse för henne. Idag har hon följt med Eddies och Charlies matte runt Mörtsjön, Eddie och Charlie är också alltid kopplade.

Här ser ni dom tillsammans med sin matte när dom kom hem. Jag och matte välkomnade, vi hade varit ute på en mindre prommis och jag hade rejsat själv av bara den. Grynet rejsar inte alls, hon bara lunkar. Än så länge. 😁  Jag hoppas vi ska kunna rejsa tillsammans snart. När Grynet mår bättre.

Matte; En bild som ganska exakt beskriver läget. Men inte helt, för lite mer liv har det redan blivit i Grynet, helt plötsligt började hon instämma när Kasper skällde! Underbart! Och på korta eftermiddagspromenaden betedde sig cockersvansen plötsligt som den ska, pekade uppåt och vajade glatt. 

I morgon följer Grynkorven med Eddie och Charlie och deras matte på ännu en långpromenad. Vad jag ska göra vet jag inte riktigt, men lång koppelprommis är inget för mig. Och det finns farliga djur i min skog, det är inte alls säkert (snarare tvärtom) att jag lyder den andra matten lika bra som min egen. Och min matte klarar förmodligen inte att gå i oländig terräng en hel dryg timme. Men kortare sväng i den skogen klarar hon, och ingen rädder för vargen här...

I morgon ska matte möblera bilen med båda burarna, och kanske går premiärturen till Yngern. Och där ska nog även Grynet kunna vara lös, tror vi.

Här ser ni Filip och Grynkorven och mattes tår och min nos - hehe, ibland blir mattes misslyckanden rentav lite roliga.

I gröna/blå rummet ligger Myse i fåtöljen och väntar på mössen. 

Det kom inga. 😃

Matte har lagt ett par frigolitskivor under växterna, och hittade ett par små  mattor att dölja dem med. Hoppas inte möss gillar cellplast! Eller oliver. 

Lilla apelsinträdet fick däremot inte komma in i år, matte har tröttnat på att kämpa mot flygande löss, sköldlöss och svartmögel m.m. Bilderna är ett par dagar gamla, nu har snön smält. Stackars lilla träd, det tycker matte också. Men nu är det för sent att ångra sig.. 

Om ett   par timmar ger vi oss ut på nattvandring, i pannlampans sken. Matte i reflexväst, precis som jag och Grynet. Jädrans vad vi skiner när pannlampan lyser på oss för att inte tala om när det närmar sig en bil!! 

Och dagarna bara går och går...

Det har förstås hänt en del sedan sist, men sannerligen inte mycket vid datorn. Bland annat har jag svurit och skrattat och gråtit -  nja inte riktigt förstås :)  -  över Gröna rummet.

Jag bestämde mig för trallrutor som golv. Enkla att lägga, trodde jag. Så och enligt Bauhaus. Utan verktyg på plant golv, men de skulle även funka på reglar. 60x60 cm. Bra mått för mitt rum. Så jag satte igång, med friskt mod.

Lecablock fick förstärka där reglar tagit stryk genom all instängd fukt och blöta. Höjdjustering med brädbitar och vid behov kilar, hittade ett helt gäng ute i en bod. Frigolit däremellan, som isolering.

Men - de här trallrutorna är förmodligen de mest instabila någonsin tillverkade. 60x60 cm - jo pyttsan! Var 20 krävde antingen en regel eller annat stöd, annars vippade de och de faststiftade brädorna lossnade från sina trallreglar. Nåja, alla "parkettbitarna" blev utmärkta passbitar. Tur jag beställt två trallrutor extra.

Jag borde ha fattat att ju flera lösta "parkettbitar" varje trall består av, desto lättare skulle något gå snett. Och att slå tillbaks en liten usling som hoppat ur sina stift funkade sällan, de tunna stiften la sig förstås bara ner. Jag insåg att här krävdes fler Lecablock, och där utrymmet inte var tillräckligt för att få ner de stora blocken borde ju tegelstenar funka.

Som ni ser ryms inte mycket isolering här inte. Faktum är att jag har 8 frigolitskivor över!! Hehe, jag får fundera ut något fifigt sätt att använda dem, åtminstone ett par-tre skivor vet jag redan hur.


Att två rutor kunde ta en hel dag, det hade jag inte räknat med. Alltmer Frigolit ut, alltfler tegelstenar och delvis huggna Lecablock in. Jag provade för övrigt att lägga ut ett par rutor inomhus, på mitt plana golv. De knirkade och "gungade" lätt även där.
Kasper har drivits mellan hopp och förtvivlan. Mest har han avskytt hela tilltaget, men ibland fått nytt hopp. Hopp som grusats. Många gånger.

Förmodligen borde jag snabbt ha returnerat trallen och satsat på något annat. Men jag insåg inte vidden av eländet innan jag redan använt några stycken, varav åtminstone en redan fallit i bitar.
Men - trots allt, nu ligger där ett golv. Det ÄR stabilt, även om det inte känns så. Och lite knirk står man väl ut med. Isolering? Nja, kanske att den dyngsura gullfibern inte heller isolerade så bra? Även om den i torrt tillstånd var två decimeter tjock.

Nu säger jag med August Strindberg (med liten tempusändring): Här revs för att få luft och ljus, var kanske inte det tillräckligt..

En sak gick trots allt absolut inte att stå ut med  .  golvet kunde nypas, när jag gick barfota! Inte mellan trallarna, utan mellan "parkettbitarna"! Något måste göras.

Skulle rummet bli grönt, med grönt konstgräs? Mera googlande och besök på byggvaruhus. Det gräslika gräset kändes vidrigt, Andra mattor för balkong och uterum kändes bättre. Blågrått fick det bli. Växter får stå för det gröna.  Kasper greps av nytt hopp.

Bra att ha ett rejält tungt månghundraårigt strykjärn och ett långt vattenpass till hjälp när man ska skära till en matta.  Bra också att ha frigolitskivor att lägga den på. :)

Nu är rummet färdigt. Tomaterna som inte mått så bra ute på altanen har flyttat in. En mogen tomat har de hittills bjudit på. Mina båda små citrusträd mår dåligt och kommer inte att få flytta in i höst. Får nog satsa på lite härdigare växter om de ska kunna överleva i det i år förmodligen svalare och dragigare rummet. Mattan släpper igenom både luft och vatten, jag har testat. Och den torkar snabbt.
En fin oliv i buskform står redan på farstubron och väntar. Lager, lavendel och självfallet min fina rosmarin ska nog klara rummet även i nytt skick. Och - hoppas och tror jag - även min Agapanthus. Några fler växter också, hoppas jag.

En del av lilla rummet ser för ögonblicket ut så här. Förutom att två av katterna hittat dit igen. :)  Till sina favoritstolar.

Varken trallrutor eller matta är fastspikade eller skruvade, inte heller några lister. Så OM allt  klarar vintern och jag anser det mödan och pengarna värt nästa år så kanske jag letar andra, stabilare trallar. Å andra sidan, man vänjer sig kanske.  :)