En sån fin dag. :)

En del dagar är bättre än andra. I dag var en sån dag. Ser ni på bilden - känner ni igen min kompis? Det är ju Ludde!! Jag kände mig väldigt välkommen, det gjorde för övrigt matte också. :)

Det är kul att vara hos Ludde och hans flock. Fina spännande tomten är ju inhägnad, så det är bara att kolla runt precis som man vill. Var förresten väldigt kul att hjälpa Ludde att skälla lite på dom som gick förbi. Om Ludde glömde nån gång, så påminde jag. För skälla, det kan jag ju. Även om jag inte låter lika imponerande som Ludde.

Fin tomt minsann, och rullvänlig också. Konstigt att Ludde ser så konfunderad ut när han ser på mig, "vad håller du egentligen på med?" säger han.

Fina nya muren som hussen gjort helt färdig nu är extra fin med all murreva som letar sig ut mellan stenarna, mer och mer. Det gillar verkligen Luddes matte. :)

Det finns minsann fler murar på den där gamla, fina tomten. Den här förälskade matte sig i.

På altanen serverades vatten ur den största vattenskål jag sett, jag fick en portion av min goda dietmat (som Ludde inte gillade!!!???) och han fick lite kyckling. sen lekte han en stund med sin grymtande gris - läskig. om ni frågar mig!

Här är det minsann rejäl fart på både Ludde och hussen. :)

Sen åkte vi hem igen, till mina katter. Matte åkte inte fel en enda gång, varken bort eller hem. Fantastiskt. Tack snälla för en fin dag.  Och tänk, den där goda jordärtskockspurén säger matte och slickar sig om munnen, åtminstone i andanom. :)

Livstecken från oss

Hopplös är hon, matten!! Nästan så att hon den här månaden inte ens klarade tre inlägg!! Så jag försöker väl rädda situationen, och åtminstone hålla bloggen liiite grann vid liv!!

Elsa brukar slita sig lös från sin matte och komma hit för att jaga mina katter!! Sen kommer hon ibland upp på förstubron och vill att jag ska komma ut, och då skäller jag som en besatt tills matte öppnar dörren. Att hon, dvs Elsa, skrämmer mina katter förtränger jag, och hälsar vänligt. Rentav  entusiastiskt...

Att matte försvann en av påskdagarna, umgicks och åt god mat utan att jag fick följa med - det beror varken på matte eller mej! Det finns barn som är rädda för hundar - till och med tycker illa om oss. Vuxna också. Det tycker jag är synd. Det tycker matte också. Men just barnen tar hon ju hänsyn till, ibland (men inte riktigt alltid).

Till Mariefred fick jag i alla fall följa med, fattas bara. :)  Det är en fin liten stad, där finns till och med kullersten.

Egentligen bryr jag mig inte så mycket om varken gator eller kullersten, det bästa med Mariefred är att Mälaren ligger där. Det finns till och med sand som är väldigt rullvänlig.

Det låg en kul gul båt, där i sanden. :)

Men vaddå - Lugn Å Ro, när det finns SAND!!

Båten hade ju två sidor, och det gick lättare att komma överens med den andra. :) Här matchar vi varandra bättre, tycker jag. Även fast båten tydligen tycker att "upp & ner" betyder rättvänd. Konstigt.

Dom har roliga lusthus i Mariefred.

Och så håller isen på att ge sig iväg även från min lilla hemmasjö

Osså har jag sett en massa sångsvanar på en åker. Fast dom var så långt borta så jag iddes inte ens skälla ut dom!

Vi finns fortfarande, och så ha vi träffat en bloggvän

Kasperia - mest
Matte är en kratta när det gäller att blogga! Bland annat. En skräpkratta...

Fast det där är inte en kratta, det är en räfsa säger hon. Strunt samma...

Matte har faktiskt räfsat en hel del senaste veckan. Men först har hon använt stora trimmern. Sent ska syndarn vakna, allt på tomten har för  för länge sedan passerat gräsklippargränsen  Så nu väljer och vrakar matte - trimma - trimma inte, trimma ...

Klart jag och matte har gjort annat än trimmat, och i dag slog jag tassen i bordet, eller nåt... Träffar man en bloggvän som bor ända borta i London, då SKA det berättas! Vi träffades i Trosa, för där var hon på besök, Kikkan i London, hon som syr de mest fantastiska lapptäcken. Och en massa annat fint också. Titta här!
På bilderna ser ni mej och Kikkan på hamnområdet, vid kanalen. Ni måste förstås klicka på bilderna.

Matte hade kameran med sig. Men hon använde den ju nästan inte alls!!! Jag tyckte besöket i Trosa var riktigt intressant. Jag sprang omkring lös en hel massa, och skötte mig relativt bra, sa matte. Perfekt, tycker jag själv. Det fanns en massa hundar här och var, och några hälsade jag på. En del riktiga sötisar - men matte tog inte en enda bild!

Det var väldigt trevligt att träffa Kikkan. Vi kan nog träffas i Trosa nästa år också, jag hörde allt vad dom talade om.

Så småningom skulle vi åka hem, och sa adjö vid min bil. Och då blev matte nästan stum - för titta vad hon fick! Har ni nånsin sett så fina grytlappar? Och så den där lilla asken, det syns inte så tydligt på mattes usla bild, men tygets mönster är sån där engelsk lakritskonfekt, som matte älskar. Och i lilla ursöta korgen låg en påse med just sånt godis!!  Gissa om hon smaskade, på vägen hem.

Tack snälla, söta Kikkan, säger matte!!! 

Och nu hoppas matte på sommar ännu några dagar, så att hon hinner trimma lite mer. Klenmatten orkar inte hålla på så långa stunder i taget, den där trimmern väger en hel massa kilon, Vaddå, hon har ju sele till den...

En liten semester :)

Kasperia
Jag har minsann varit i Dalarna, jag. Och  hälsat på hos min "mostra". Matte ringde från Falun, så att lunchen skulle vara färdig när vi kom. Det var den, men varken mattes syrra eller Lotta som också var där ville vara med på bild - men det var i alla fall dukat utanför bagarstugan. :)

Vi var där de dagar det var riktig sommar. Klart vi vistades en hel del vid mostrans egna lilla sjö, bort i skogen. Gården är ju en skogsfastighet. Titta noga på bilden (klicka) så ser du att jag har sällskap! Fast sällskapet har inte riktigt hunnit födas ännu. Men alldeles strax...

Alla dom här hade redan hunnit födas, dom måste ha varit tusentals!! 

Jag struntade i alla grodvalpar. Sjön räckte till för oss allihop, men matten var glad att dom inte var stora nog att ta sig upp på land! Hon badade inte, men det gjorde jag.

Den här bilden manipulerade och förstörde matten, bara för att alla yngel skulle synas bättre. Uppe till höger finns en massa geléägg som en matta - den mattan ska också bli grodvalpar!

Det finns ljuvlig sand också, vid den där lilla sjön. Klicka, så ser du att jag är alldeles grön på ryggen. Man blir sån när man kravlar sig in under en del av mostrans alla spännande uthus.

- Det ska faktiskt synas, när man har skoj!! Framförallt när man egentligen är vit,tycker jag! 

På väg till bilen vilade vi en stund utanför lilla jaktstugan som i själva verket är en liten "picknickstuga". Då blev det ännu mer skoj. Notera den där lilla vita. uppe i hörnet till vänster på första bilden! :)

Hade vi stannat en dag till hade vi kunnat besöka spelmansstämman i Bingsjö, men det är ju det där med mina katter. :) Och så ville matte hem.


På hemvägen passerade vi ju Rättvik, och där var Siljan så vacker att matte nästan tappade andan. Så hon körde ner till vattnet för att njuta och  ta ett par bilder. Klockan är nästan 10 på kvällen (vi var hemma igen före 2).

Bildbombning - i rena glädjen över att det går!

Matte är kattvakt! Åt en Ludde!! Vaddå, det är ju hundar som ska heta Ludde! Mattes bloggvän Skogsfrun har en Ludde-hund och jag har bästa badrejskompisen Ludde (senast om ett par månader är det dags igen, hörru! Men än ligger isen.)

Kattluddes matte är i Grekland, hon har en massa släkt där. Så matte ger Kattludde mat och gosar en stund med honom varje dag. Han har kattlucka och kommer och går som han vill. Mig är han rädd för, så om jag följer med så får jag passa bilen. Men jag brukar få stanna hemma. Matte ska passa nästan tre veckor till. Vi skulle ju promenera dit, om inte Kattludde vore så skraj för mig. Dummer...

I går fick jag i alla fall följa med, och på bilden ser ni hur Ludde ser ut när han ser hur jag sitter i bilen och skäller och bara vill ut och hälsa!! Matte hade till och med en kamera med sig! Så när hon gosat med Ludde och gett honom mat (världens smaskigaste, gudars, så bortskämd han blir) så inspekterade jag och matte tomten.

Den är fantastisk, men det visste ju matte förut, för hon är god vän med Luddematten. Ja, det är ju jag också.

Luddematten har bott där i sex år, så det är inte hon som står bakom den fantastiska planeringen av denna bergssida. Men hon förvaltar den, tycker att den påminner om hennes forna hemtrakter i Grekland. Matte säger att hon ska ta med sig kameran dit fler gånger, kanske senare i vår när det börjar grönska.

När man står där vi står nu och tittar lite åt vänster så ser man huset, och tittar man åt höger ser man berget och undrar hur man ska komma dit, för det är däruppe en hel del av tomten finns.

Vi provar väl stigen som blir en trappa, så får vi se... 

Spännande!

Skynda dig hit upp, matte, det är jättenyttigt att gå i trappor! Tror jag.

Titta, nu har vi klättrat upp till bergets topp! I alla fall nästan. Och finns en liten nästan-paviljong, med platt tak. Åh, där måste vara en fantastisk kvällssol.

Högt däruppe finns ett trädgårdsland som väntar på våren, och snö som var utmärkt att rulla i.

Det gick minsann att fortsätta ännu längre, på fler stigar och trappsteg och sånt.

Och där fanns ännu en liten paviljong. 

Egentligen är det först nu som det riktigt spännande med den här tomten börjar!  När man ska ta sig ner, på andra sidan.

Här finns TRAPPOR! Och trappor och trappor och trappor...  Gjutna trappor, trappor av natursten och så trätrappor! Stigar utmed stup. Murar, små sittplatser, räcken och små vattenfyllda "dammar" i en del klippskrevor. Små "gömmen", murar, buskar, portaler...

Svårt att ens föreställa sig allt jobb som lagts ner på den här tomten. Den ligger ensamt och helt i utkanten av området där vägen tar slut.Närmsta grannar är  milsvida skogar (där för övrigt ett vargpar i år skaffat sig revir). En drös bilder nu, tagna på väg ner mot huset. De får tala för sig själva.

Nu har vi kommit ner ända till gäststugan, finns så klart en massa trappor till och från den också. :)

Från gästsugan kan man förstås titta uppåt en annan väg också...

...eller så kan man titta åt sidan... 

...eller neråt. Då ser man ännu en paviljong, och bilen som Luddematten lämnat kvar här hemma.  

Ni ska slippa fler bilder nu, men matte vill gärna visa en bild på såna här nästan-räcken, som strategiskt finns nerslagna - fastgjutna - i marken. Finns massor av dom!

Och jag vill gärna visa en bild på Luddekatten - han höll allt koll på mig och matte, men hälsa på mig det ville han minsann inte. Så jag vidhåller - han är en dummis!!

Så här många bilder lär det dröja innan vi visar igen. Men OM - då ska det bli på bara mej!! Och förstås mina egna katter. Säger jag, Kasper.


Om någon undrar över uppkoppling och överföring - det är fantastiskt mycket bättre - men matte vidhöll i ett mejl att hon ändå inte är nöjd. Kontrollmät, skrev hon!! Det är bättre, men inte bra. 

Hon fick svar nästan omgående! Det ni! Man kollade - och ännu återstod visst lite justeringar, på stationen. Klart på måndag, dvs i dag. 

På tisdag ska matte säger "okej" eller "fortsätt felsöka"!