Livstecken från oss

Hopplös är hon, matten!! Nästan så att hon den här månaden inte ens klarade tre inlägg!! Så jag försöker väl rädda situationen, och åtminstone hålla bloggen liiite grann vid liv!!

Elsa brukar slita sig lös från sin matte och komma hit för att jaga mina katter!! Sen kommer hon ibland upp på förstubron och vill att jag ska komma ut, och då skäller jag som en besatt tills matte öppnar dörren. Att hon, dvs Elsa, skrämmer mina katter förtränger jag, och hälsar vänligt. Rentav  entusiastiskt...

Att matte försvann en av påskdagarna, umgicks och åt god mat utan att jag fick följa med - det beror varken på matte eller mej! Det finns barn som är rädda för hundar - till och med tycker illa om oss. Vuxna också. Det tycker jag är synd. Det tycker matte också. Men just barnen tar hon ju hänsyn till, ibland (men inte riktigt alltid).

Till Mariefred fick jag i alla fall följa med, fattas bara. :)  Det är en fin liten stad, där finns till och med kullersten.

Egentligen bryr jag mig inte så mycket om varken gator eller kullersten, det bästa med Mariefred är att Mälaren ligger där. Det finns till och med sand som är väldigt rullvänlig.

Det låg en kul gul båt, där i sanden. :)

Men vaddå - Lugn Å Ro, när det finns SAND!!

Båten hade ju två sidor, och det gick lättare att komma överens med den andra. :) Här matchar vi varandra bättre, tycker jag. Även fast båten tydligen tycker att "upp & ner" betyder rättvänd. Konstigt.

Dom har roliga lusthus i Mariefred.

Och så håller isen på att ge sig iväg även från min lilla hemmasjö

Osså har jag sett en massa sångsvanar på en åker. Fast dom var så långt borta så jag iddes inte ens skälla ut dom!