Tydligen en månadsblogg

Kasperia
Senaste månaden har vi inte klarat mer än just styrfart här hemma. Det är klenmattes fel! Enbart. Men hon ska försöka skärpa sig, säger hon, så att hon är lite mindre klen framöver. Bra! :)

Enstaka glimtar från månaden som gått - självklart hon matten i alla fall varit till återvinningscentralen igen. En bild från textilcontainern när hon kom, och en efter att hon tömt ett par säckar (+ ett par mattor).

Soliga dagar brukar jag njuta på tomten

Kyligare och regniga dagar gör vi matte sällskap inomhus. Vi reserverar en plats åt henne i soffan, så att hon ska komma åt datorn. 

Ni hittar väl alla oss fyra fyrbenta, lite lagom utspridda, helst håller vi oss ju i samma rum som matte.

Roligast senaste veckan är förstås ett besök hos Grynet. Matte fixade godisregn över gräsmattan, och vi letade länge och omsorgsfullt, i bästa sämja. 

Jag ville förstås bada, ser ni mej i sjön? Kanske, om ni klickar på bilden.

Hehe, här är jag ju och nu syns jag väl bättre.

Sjön når runt nästan hela Grynets stora, stora tomt, så det är bara att välja och vraka bland badställena. Grynet ville som vanligt inte bada alls.

Men godis vill hon ha. Hon fixerar stint mattes ficka. Matte fattade visst ingenting, men det gjorde jag...

... så jag måste ju hjälpa Grynet.

 Matte, ser du inte att Grynet vill ha godis!!??

Det finns förstås fler badbilder på mig, men dom får jag visa en annan dag. Säger matte som tänker gå och lägga sig nu! Så jag får väl nöja mig då, med det här livstecknet. 

Åh, så vi njuter!

Äntligen värme, vårstädad altan, morgonfika ute i solen, öppna dörrar och fönster. Känns som om både hus och sinne städas och friskas upp av sol, vind och frisk luft. Säger matte.

Så nu njuter vi. Både två- och fyrbenta. Här några bilder från vår tomt..

Ibland vill vi ändå in, och då är det besvärligt när dörren råkar vara stängd. Ett misstag, sa matte och bad om ursäkt. På den här bilden ser ni "gröna rummet" utifrån, som omväxling.

Om en stund far matte iväg till återvinningscentralen, Som vanligt. Jag får inte följa med för min bur har hon plockat ut ur bilen för att få rum med ännu mer konstigheter som vi inte ska ha kvar. Hit ska hon.

När hon kommer hem ska jag få gå till sjön och bada, lovar hon. Låter toppen. Och så ska vi äntligen besöka bloggvänner, det har varit lite mycket här senaste dagarna, men nu är allt som vanligt igen. :)

Uppdatering

Dagarna går och snart är det vår! :) Solen värmer så gott i "gröna rummet" så att matte måste ha dörren öppen dit för att det inte ska bli för varmt. Det värmer ju lika bra som kaminen!

Katterna älskar det där rummet. Matte också, men det är inte alltid hon får plats. En katt i varje fåtölj. Fast ni får bara se bild på Myse. Åh, så han myser.

Matte lagade faktiskt mat också, det här ska bli en soppa! Fattas bara spiken. :) En mix av vad som fanns i rotfruktslådan. Plus en massa kryddor.

Hon tog fram stora blendern och blandade i crème fraiche och lite Philadelphiaost. Det slätmixade resultatet såg inte så vackert ut, men blev supergott. Säger hon.


Sen åkte vi och handlade -  matte kände att nu bara måste hon ha en fotpall! Det var bra, för på vägen stannade vi länge vid Yngern, min absoluta favoritsjö. Men den var full av is!

Ganska precis mitt i bilden (klicka på den) ser ni som en "kulle" - det är en ö. Mattes kamera är inte särskilt bra, inte i hennes händer i alla fall, men en rejäl zoom har den. Titta!

Och titta ännu mer!!

Dom måste ha kommit långt ifrån, två vandrar och två åker skidor. Ser ni en sån gigantisk packning han som väl är pappa har på ryggen!! TUR att isen höll!!!  Bilderna togs med några sekunders mellanrum när jag och matte var på väg tillbaks till vår bil. Dom såg nog inte oss alls.

Tror ni jag rullade? Hihihi, det gjorde jag!! 

Fast varför kan inte idiotiska tvåbeningar låta bli att lämna kvar sånt här? På ett annat ställe stod en tom back...

Hemma igen. Där hade någon vält ut mattes "vas" med stickor. Gamla. Numera används ju mest rundstickor till allt, såna där moderna som man skruvar fast kablar i. :) Hon har förresten ett nytt projekt på gång nu...

Det är ljust ganska länge nu, men visst blir det fortfarande mörkt alldeles för tidigt på kvällen. Då ser det ut så här när matte fotograferar nån som hade bekymmer med att ta sig uppför backen. På vintern är det rätt spännande att bo hos mig, För säkerhets skull kör matte vår bil rätt långt in på uppfarten. :) Ifall nån skulle sladda in - det har hänt.

Åter till vardagen

Tiden, den bara går och går. Liksom utan hänsyn... Och helgerna försvinner.Men än finns julen kvar, t.ex. i det här fönstret.

Julen har begåtts, med bl.a. extra kärt besök av barnbarnet som bor i Toronto.

Ny fikamugg har jag också fått, av barnbarnsbarnet. :) I den smakar kaffet gott.





I samband med något helt annat dök den här kamraten upp! Av någon konstig anledning har jag inte gjort mig av med den, en rävboa! I sina mycket unga dagar bars den tydligen av min mamma!

Jag tog hand om den, när jag och syrran tömde lägenheten. 

Ett synnerligen groteskt mode! Titta, till och med klorna är kvar, intakta!! Hur tusan kunde man gå runt med en sån här grej runt halsen!?

Jag har inte lyckats slänga den stackars räven i soptunnan, så någon föreslog att jag skulle begrava den! Lät ju utmärkt, bara att invänta tinad jord. :D

Myse visade sig vara av en helt annan åsikt. Han har bestämt att räven är hans bästis! Sover gärna bredvid den, tvättar den lite ibland, tassar ibland till den lite försiktigt, tass mot tass, liksom. Som vanligt klickbilder.

Myse har plötsligt blivit väldigt mycket knäkatt. Framförallt när matte sätter sig framför datorn. Hehe, här är datorns kamera för första gången i bruk. Trodde jag kopplat ur den, efter att den för länge sedan nästan skrämde slag på mig. Vad i herrans namn var det för ett vettskrämt spöke som plötsligt dök upp på skärmen... men så kände jag igen kläderna... 

Helgerna har gått utan kamera. Den har helt enkelt totalt glömts bort! Nyårsafton tillbringade för övrigt jag och Kasper i bilen, Kasper i sin bur ordentligt omstoppad med ljud- och ljusisolerande täcke. Han grips ju av panikartad dödsångest när det smäller och sprakar, även på långt avstånd. Ett darrande, skälvande knyte med ögon som jag inte står ut att se. Så vi ger oss numera ut på sörmländska motorvägar både valborgs- och nyårsafton. Just motorvägar låter ju även matta slappna av, där bakom ratten. Breda och dubbelfiliga, inga överraskningar.

Det är kallt, för närvarande 16 minusar! Kaminen brinner och brinner, just nu får den hjälp av elvärme i vardagsrummet.  (Och tack och lov för motor- och kupévärmare i bilen.)

Men solen skiner en och annan dag, och Kasper är lycklig över snön. Jag också, så länge det inte blir mer än så här (men det blir det, Snart. Massor enligt SMHI.) 

Som ni ser, så lever vi fortfarande, allihop.

 Ska verkligen försöka bli lite mer aktiv på bloggen. 

För jag vill ju faktiskt inte förlora mina bloggvänner!! 

Och så önskar jag er alla ett Gott Nytt År.

Bevis på liv... :)

Matteria (+)
Vi lever, allihop, även om jag går på dryg halvfart, och det är vackert så. Fy tusan, så illa jag tycker om mörkret!!

Julen håller trots allt på att göra sitt intåg i huset, kommer nog bilder så småningom. Nöjer mig tills vidare med att visa halmhjärtat på ytterdörren.

Inomhus huserar en lekfull Myse, och en Kasper som undrar varför han väljer att dra ner pläden på golvet och lägga sig där för att pusta ut. 

Det årliga tandläkarbesöket är avklarat, mitt eget alltså. Tursamt nog behövdes bara detta enda. "Jag är jättenöjd med dig", sa tandläkare Stig efter undersökningen. "Vi ses om ett år."
Bostadsområdet hos tandläkaren har en fantastiskt fin och välskött innergård (även om det inte syns så väl på vintern). Jag fascineras av de stora tujorna, tre våningar höga. Men nog stjäl de väl en hel del ljus från en och annan balkong..

Solen står lågt nu, Vid halv tre-tiden, Luciadagen, såg det ut så här på min skogsväg. I öster. Det brann i trädtopparna. 

Jag klev ur bilen, och vände helt om mot väster..

Bättre sikt när jag kom ut på den större, öppnare vägen. Klart jag måste stanna - klicka på bilden. Som skogsbrand.

Detta var målet - godistillverkning för barn och barnbarn men framförallt barnbarnsbarn. :) Tyvärr, just inga bilder. Men en väldig massa karameller blev det. Väldigt spännande att koka karamellmassan, smaksätta och färga. Och så hantera den varma, varma massan, snabbt, medan det gick att klippa och forma den. Tre sorter - citron, mint, ananas. De blev limegröna, röda respektive gula karameller och klubbor.

Extra roligt är förstås att barnbarnet som bor i Toronto kommer hem precis till jul och stannar ett par veckor Hem kommer även barnbarnet som bor på Filippinerna, Så himla roligt!!! Och så kul för bröderna att få träffas. Det var flera år sedan.

Här hemma då...   Kasper är borstad och kammad och kloklippt - han tjurar...

Filip och jag "slåss" nästan konstant om samma fåtölj. Den närmast kaminen...Fast blir det tillfälligt en hylla tom i en av hurtsarna - då ska förstås den också provas.

Filip ja - en katt som vet precis vad han vill. Och talar om det. Jamar när jag går förbi - då betyder det klappa och gosa lite med mig, matte!!. 

Han vill ut och han vill in, och som sagt, han lurpassa på mig när jag reser mig ur bästa fåtöljen. Det finns fler små filmer på YouTube där Filip tigger vatten, här är en till som jag tog idag. Som höres, så är Kasper honom behjälplig, när nu matte filmar i stället för att fylla på!! Skålen är helt fylld med nytt vatten, men sånt måste ske när Filip själv är med och kollar... alltså fyllde jag till slut på ännu lite mer...