måndag 29 augusti 2016

Alldeles onödigt spännande...

Kasperia
- Jag skulle hälsa på hos Grynet idag. Det skulle matte också, och flera trevliga tanter. Fast varför stannade matte bilen här???
Ser inte direkt smart ut. Och Svinsjö - så heter det ju inte alls där Grynet bor.

- Matte får väl ge en förklaring om hon kan, jag tänker nästan bara visa bilder. De här. t.ex. Två som undrar vad vi egentligen ser (ni vet väl att man måste klicka på nån bild). Kråkan tittar på mig och jag på det där stora röda utanför bakrutan.


- Det här såg jag också, men det ser ju helt normalt ut. 


- Här då - också normalt?


- Neeej MATTE!!! tänker du krocka ihjäl oss!!!???

- Och titta här - visst kör den väl om oss fast det är dubbelstreckat!!!



- Här är ju Biltema, där vi var häromdagen!! Och K-rauta som matte var till var och varannan dag när hon fixade gröna rummet som blev blått!



- Fast strax innan hade vi kört på den där motorvägsbron som stängt av E4 vid Södertälje sedan i midsomras. Först för några dagar sedan blev den färdigreparerad och det går ganska bra att köra igenom själva stan igen. Och nu ombeds inte längre semesterfirare och andra att ta vägen över Västerås eller Strängnäs i stället för via oftast helt igenkorkade själva Södertälje.


-  Nu orkar jag inte mer - matte får ta över!!! För tro det eller inte - vi överlevde vådligskörningen!!


Matteria
När man får möte på en smal grusväg koncentrerar man sig kanske främst på den mötande bilen, så att inte backspeglarna ska haka i varann (det har hänt mig en gång tidigare). Det var i alla fall så jag uppenbarligen tänkte. Helt fel!! 
För på vägen rätt nära renen låg en stenbumling. Den körde jag jag över!!Pang!! Tursamt nog tycktes ingenting ha hänt, så jag tackade min skapare eller vem det nu var och körde tacksamt vidare, glad över att åtminstone ingen allvarlig skada var skedd. 

Efter några kilometer skulle jag svänga in till Grynet med matte - men det gick inte att växla ner före den skarpa svängen. Jag fumlade väl lite, och missade kurvan med ett par meter. Stört omöjligt att få in backen. Ytterligare ett par växlar sa stopp. Definitivt. Jag tog mig fram någon kilometer innan jag kunde stanna på ett sätt som inte störde trafiken. Ingen backväxel - ringa bärgare. Mobilen saknade tydligen pengar, det gick bara att ringa nödsamtal. 

112 - där kopplade man mig till polisen som fixade bärgare. Den kom så småningom - men den var allergitestad och där rådde hundförbud. Så jag och Kasper vinschades upp på flaket/släpet och for baklänges de rätt många milen till en verkstad där min försäkring skulle gälla. 

Lite märkligt att sitta i förarsätet, åka baklänges och titta rakt in i de efterföljande bilarna. 

Det här kan uppenbarligen bli en väldigt kostsam historia som dessutom kan dra ut på tiden. Får väl se hur det kan klaras ut. Nu har jag i alla fall en hyrbil fast den fick ju Kasper inte heller åka i! Absolut hundförbud. Hmmm ;)
Men skulle Folksam godkänna den här biluthyraren, som var utan avtal med dem? Muntligt löfte fick jag så småningom.
Vi är i alla fall hemma nu sedan många timmar och har även hundburen med oss. Kasper sover gott vid mina fötter. 

Eftersom jag gillar små bilar står nu en Polo på tomten. En ilsket blå. Och i morgon ska jag undersöka det där med mobil och abonnemang. 


Håhåjaja - det här är i själva verket inte det minsta roligt. I själva verket precis tvärtom.

Hon ÄR klantig, det är hon...

Kasperia, Katteria
Nu har det hänt IGEN - vi har fått mer hjälp att fixa tomten. Utan att matte tog en endaste bild! Men här har klippts och sågats, knipsats och släpats. Eftersom det blåste så in i norden gick det inte att elda. Så nu ligger här en ny hög och väntar på bättre eldningstider. Och bredvid ligger sånt som ska läggas på elden när den brinner.


Matte röjde lite till idag. så nu kan vi gå ner till hallonen igen, de där som numera växer vilt på ängen. Fast de är nästan slut för i år. Och så börjar det bli dags för bloggkompisarna att komma hit, och då måste ju både vi och tvåbeningarna kunna ta oss fram lite bekvämt så där... Till sjön.


Myse som alltid är nyfiken och gillar att krypa under saker måste naturligtvis undersöka!


- Mysigt här, stannar jag kvar en stund...

- Men så gå då! Jag tänker gå in i min nya koja och sova middag!!

Och det gjorde han, kröp tillbaks utom synhåll och stannade. Andra måste se upp med igelkottar i rishögar säger matte, vi måste se upp med katter! I varje fall kolla var Myse finns nånstans innan vi häller tändvätska eller nåt på högen.

Man brukar kunna hitta hans svans i alla fall, bakom ytterdörren eller kanske bakom en gardin. 


Fast ibland är han lite mer som en normal katt, eller... är det verkligen normalt att nån kan ligga och sova så här?

Nu är det så sent så vi orkar inte hälsa på hos er allihop, och i morgon är vi upptagna många timmar men  morgon kväll i alla fall. Annars tror jag att jag tar och skäller ut matte. :)

onsdag 17 augusti 2016

Kasperia
I går sa jag åt matte på skarpen - nu tar du med dig kameran!!! Mina kompisar kan ju tro att jag aldrig varken får bada eller käka blåbär eller nåt... Det var tur att jag sa ifrån, för igår var det fortfarande sommar fast det blåste förfärligt, men idag är det höst. Det var i går när vi var i skogen som matte hade kameran med sig.

Här matte, här har du sån där lav du ska ha i ett fönster!

Lingonen börjar mogna...

...men dom bryr jag mig inte om. Jag plockar blåbär i stället. Mycket godare.


Det är väldigt grönt i skogen, fast det är så torrt.


Det är tydligen inte bara matte som roar sig med såna där Lecablock. Struntar i dom för nu ser jag ju min andra sjö!

Äntligen!

Solen gick i moln...

... det blåste väldigt och vågorna blev jättehöga!

Jag går nog i land ett tag...



... och då kom solen tillbaks! :)

En ljuvlig torkrull - i ärlighetens namn en hel massa både dopp och rull förstås - och sen drog vi oss hemåt.  Matte utan en enda kantarell, fast det brukar finnas såna i den skogen. Men jag fick mina blåbär, och det var viktigast. Och matte fick sin fönsterlav.
Kasperia, Katteria
Jag Kasper, har mitt bästa sovtäcke precis nedanför mattes säng. Men, men - i morse låg jag inte där, för täcket hade en stor buckla på sig.


Matte vek upp det och tittade,


I övrigt kan konstateras att nu har katterna äntligen fått tillbaks sitt kära gröna rum som nu mest är blått. Ser ni dem i stolarna.

tisdag 9 augusti 2016

Och dagarna bara går och går...

Det har förstås hänt en del sedan sist, men sannerligen inte mycket vid datorn. Bland annat har jag svurit och skrattat och gråtit -  nja inte riktigt förstås :)  -  över Gröna rummet.

Jag bestämde mig för trallrutor som golv. Enkla att lägga, trodde jag. Så och enligt Bauhaus. Utan verktyg på plant golv, men de skulle även funka på reglar. 60x60 cm. Bra mått för mitt rum. Så jag satte igång, med friskt mod.

Lecablock fick förstärka där reglar tagit stryk genom all instängd fukt och blöta. Höjdjustering med brädbitar och vid behov kilar, hittade ett helt gäng ute i en bod. Frigolit däremellan, som isolering.


Men - de här trallrutorna är förmodligen de mest instabila någonsin tillverkade. 60x60 cm - jo pyttsan! Var 20 krävde antingen en regel eller annat stöd, annars vippade de och de faststiftade brädorna lossnade från sina trallreglar. Nåja, alla "parkettbitarna" blev utmärkta passbitar. Tur jag beställt två trallrutor extra.

Jag borde ha fattat att ju flera lösta "parkettbitar" varje trall består av, desto lättare skulle något gå snett. Och att slå tillbaks en liten usling som hoppat ur sina stift funkade sällan, de tunna stiften la sig förstås bara ner. Jag insåg att här krävdes fler Lecablock, och där utrymmet inte var tillräckligt för att få ner de stora blocken borde ju tegelstenar funka.

Som ni ser ryms inte mycket isolering här inte. Faktum är att jag har 8 frigolitskivor över!! Hehe, jag får fundera ut något fifigt sätt att använda dem, åtminstone ett par-tre skivor vet jag redan hur.


Att två rutor kunde ta en hel dag, det hade jag inte räknat med. Alltmer Frigolit ut, alltfler tegelstenar och delvis huggna Lecablock in. Jag provade för övrigt att lägga ut ett par rutor inomhus, på mitt plana golv. De knirkade och "gungade" lätt även där.
Kasper har drivits mellan hopp och förtvivlan. Mest har han avskytt hela tilltaget, men ibland fått nytt hopp. Hopp som grusats. Många gånger.



Förmodligen borde jag snabbt ha returnerat trallen och satsat på något annat. Men jag insåg inte vidden av eländet innan jag redan använt några stycken, varav åtminstone en redan fallit i bitar.
Men - trots allt, nu ligger där ett golv. Det ÄR stabilt, även om det inte känns så. Och lite knirk står man väl ut med. Isolering? Nja, kanske att den dyngsura gullfibern inte heller isolerade så bra? Även om den i torrt tillstånd var två decimeter tjock.

Nu säger jag med August Strindberg (med liten tempusändring): Här revs för att få luft och ljus, var kanske inte det tillräckligt..

En sak gick trots allt absolut inte att stå ut med  .  golvet kunde nypas, när jag gick barfota! Inte mellan trallarna, utan mellan "parkettbitarna"! Något måste göras.

Skulle rummet bli grönt, med grönt konstgräs? Mera googlande och besök på byggvaruhus. Det gräslika gräset kändes vidrigt, Andra mattor för balkong och uterum kändes bättre. Blågrått fick det bli. Växter får stå för det gröna.  Kasper greps av nytt hopp.



Bra att ha ett rejält tungt månghundraårigt strykjärn och ett långt vattenpass till hjälp när man ska skära till en matta.  Bra också att ha frigolitskivor att lägga den på. :)


Nu är rummet färdigt. Tomaterna som inte mått så bra ute på altanen har flyttat in. En mogen tomat har de hittills bjudit på. Mina båda små citrusträd mår dåligt och kommer inte att få flytta in i höst. Får nog satsa på lite härdigare växter om de ska kunna överleva i det i år förmodligen svalare och dragigare rummet. Mattan släpper igenom både luft och vatten, jag har testat. Och den torkar snabbt.
En fin oliv i buskform står redan på farstubron och väntar. Lager, lavendel och självfallet min fina rosmarin ska nog klara rummet även i nytt skick. Och - hoppas och tror jag - även min Agapanthus. Några fler växter också, hoppas jag.

En del av lilla rummet ser för ögonblicket ut så här. Förutom att två av katterna hittat dit igen. :)  Till sina favoritstolar.




Varken trallrutor eller matta är fastspikade eller skruvade, inte heller några lister. Så OM allt  klarar vintern och jag anser det mödan och pengarna värt nästa år så kanske jag letar andra, stabilare trallar. Å andra sidan, man vänjer sig kanske.  :)