April, april...

Ryggen är bättre, Kasper är go` och gla`,  katterna spinner och jag är glad över att ha en kamin att elda i och loggs inomhus för förhoppningsvis tre dagar till.

Blommande och grönskande körsbär och hassel inomhus berättar att det inte alls är januari, utan faktiskt en inte alltför otypisk april.

Blackout - ingen rubrik alls dyker upp.

Inte nog med att jag har dåligt bloggsamvete - jag har ryggskott också! Ingen höjdare varken att ligga, sitta, stå eller gå. Den lilla aning jag känt slog ut i full blom i natt.

Hann i alla fall hämta Lilla Grynlurven i fredags morse. Vi, dvs jag och hundarna, inspekterade den brantaste delen av tomten, till och med Kasper vågade sig ner i vattnet även där berg stupar rätt brant. Ingen bild, minneskortet strejkade och inbyggda minnet var nästan fullt. Det här var allt som fastnade. Synd.  Fast förmodligen lika bra med tanke på kvalitén. Och försöka fixa orkar jag inte.

 

Det blåste förfärligt, det gjorde det för övrigt i dag också-

I morgon bitti kör jag hem Gryn - hoppas jag klarar det. För henne fungerar nog det här nya arrangemanget rätt bra, och riktigt skruttdåliga matten är jätteglad. Det passar mig också, det här upplägget. 

Blir inget kommenterande nånstans i kväll. Den jädrans ryggen säger nej! Den rentav vrålar... 

Hundarna - ja kära nån...

Nu har Lilla Gryn nästan-flyttat...

... men två dagar i veckan bor hon hos oss. För då behöver hon skötas om extra, på ett sätt som riktiga matten inte klarar.

Gryns riktiga hemma har verkligen sina fördelar.  :) 

   

- Skönt med en egen sjö.

   

- Jag skulle också gärna ha en alldeles egen sjö utanför dörren, men ville ändå helst åka hem!!

Matteria
Kasper saknar verkligen Grynet.. Tittar på mig, tittar runt och sen på mig igen - var är hon, matte??? Varför fick inte hon följa med hem???

Jag misstänker att inte heller Grynet är riktigt nöjd med sakernas tillstånd. Hon var definitivt inställd på att följa med mig och Kasper, jag hörde henne skrapa och krafsa på ytterdörren som jag bad matten stänga bakom oss.

Men hon vänjer sig. Fredag och lördag bor hon här igen, och så ser framtida schemat ut.

För mig känns det väldigt bra. Jag kan vistas ute på tomten utan oro, Kasper håller sig där han ska och lyssnar på vad jag vill. Inga gallergrindar inomhus att hålla koll på eftersom ingen råkar kissa på golvet även om jag tror att vi till sist kom tillrätta med just det problemet.
Fast det är klart jag tänker på och oroar mig för Grynet!! Kommer nya medicin-, behandlings- och boendesystemet att fungera? Om inte, ja då hoppas jag matten lyssnar på veterinären och låter henne somna in.

Hur som helst - i det vackra vårvädret har jag börjat vårstäda tomten. Med Kaspers hjälp förstås. :) Men innan dess, på hemvägen, kollade jag min damm. Inte mycket att kolla minsann. I den ena fanns bara en enda fågel, en ensam knipa.

I andra, större delen av samma damm fanns tre sångsvanar. Ett par och en singel. Alla drar förmodligen vidare.

Vid vägkanten lyser små solar...

 

...och på tomten har till och med några modiga vitsippor börjat sondera terrängen.  

Nyordning på gång

Det har hänt en del sedan sist. Väldigt mycket här hemma handlar förstås om Lilla Gryn. Vi har kämpat i mer än fyra, närmare fem månader. Enligt veterinär är hon nu så bra och fri från symtom det överhuvudtaget går att få henne, och det är minsann vackert så. Men nu gäller det att hålla i.

Matten längtar efter sitt Gryn, nu närmast kräver hon henne, och jag skulle emellanåt vilja slippa den extra bundenhet det innebär att ha en hund som gråter när hon lämnas ensam, som då och då kissar inne och inte lyssnar på inkallning. Så nu övergår vi till nytt schema. Jag har träffat matten idag, och hon tycker veterinärens och därmed också mitt förslag känns bra.

Vi ökar (tyvärr nödvändigt) den dagliga kortisondosen. Matten bör klara att ge två tabletter dagligen. Två-tre dagar i veckan bor Grynet hos mig, och då intensivbehandlar jag öronen två gånger per dag (utöver dagliga kortisondosen). Bakterier och svamp måste hållas nere, trots trång och i ena örat fortfarande praktiskt taget helt igentäppt hörselgång.

Jag hoppades på ett bättre utfall. Men det är som det är och nu provar vi så här. Jag håller koll. Fungerar det inte, ja då bör Grynet få somna in, säger även Animalens veterinär.

Under mina dagar drar vi till skogs och nästan-sjöss, så mycket jag orkar. Så att Gryn får springa och galoppera och uppleva lite nytt och spännande. Som häromdagen när vi veckohandlat och på hemvägen stannade vid bästa Yngernhavet. Och faktiskt - kameran var med. 😊 Det blåste ganska rejält, men inte särskilt kallt. Vi stannade länge.

Full fart mot sjön...

 

Ljuvligt, all is borta!

    

 

   

Grynet är en pigg och glad hund nu, även om hon blir väldigt trött när det händer något extra. Hon vet rutinerna här, så annorlunda mot hennes riktiga hemma. Kasper är ibland konfunderad, fattar nog fortfarande inte varför det numera finns så många avgränsande kompostgrindar inomhus. Men så måste det vara när Grynet bor här, för om det prompt ska kissas inne nån gång (det händer dessvärre fortfarande om än mer sällan), då ska det inte ske på någon matta. Kasper kommer säkert att uppskatta ett öppnare hus, åtminstone fyra-fem dagar i veckan. Precis som jag.

Å andra sidan saknar han säkert Gryn, för de har kommit varandra allt närmare den här tiden. Numera sover de på samma sovtäcke större delen av natten. 

Det känns bra, det här. Måtte det kännas bra för Lilla Gryn också!! Fysiskt förstås, men också mentalt. 

Det är sen kväll nu, men sista kissrundan med Grynet måste ske så sent som vid ettiden på natten. Så nu jag tänker ägna mellantiden åt att besöka och läsa ikapp vänners bloggar! Äntligen!