Nyordning på gång

Det har hänt en del sedan sist. Väldigt mycket här hemma handlar förstås om Lilla Gryn. Vi har kämpat i mer än fyra, närmare fem månader. Enligt veterinär är hon nu så bra och fri från symtom det överhuvudtaget går att få henne, och det är minsann vackert så. Men nu gäller det att hålla i.

Matten längtar efter sitt Gryn, nu närmast kräver hon henne, och jag skulle emellanåt vilja slippa den extra bundenhet det innebär att ha en hund som gråter när hon lämnas ensam, som då och då kissar inne och inte lyssnar på inkallning. Så nu övergår vi till nytt schema. Jag har träffat matten idag, och hon tycker veterinärens och därmed också mitt förslag känns bra.

Vi ökar (tyvärr nödvändigt) den dagliga kortisondosen. Matten bör klara att ge två tabletter dagligen. Två-tre dagar i veckan bor Grynet hos mig, och då intensivbehandlar jag öronen två gånger per dag (utöver dagliga kortisondosen). Bakterier och svamp måste hållas nere, trots trång och i ena örat fortfarande praktiskt taget helt igentäppt hörselgång.

Jag hoppades på ett bättre utfall. Men det är som det är och nu provar vi så här. Jag håller koll. Fungerar det inte, ja då bör Grynet få somna in, säger även Animalens veterinär.

Under mina dagar drar vi till skogs och nästan-sjöss, så mycket jag orkar. Så att Gryn får springa och galoppera och uppleva lite nytt och spännande. Som häromdagen när vi veckohandlat och på hemvägen stannade vid bästa Yngernhavet. Och faktiskt - kameran var med. 😊 Det blåste ganska rejält, men inte särskilt kallt. Vi stannade länge.

Full fart mot sjön...

 

Ljuvligt, all is borta!

    

 

   

Grynet är en pigg och glad hund nu, även om hon blir väldigt trött när det händer något extra. Hon vet rutinerna här, så annorlunda mot hennes riktiga hemma. Kasper är ibland konfunderad, fattar nog fortfarande inte varför det numera finns så många avgränsande kompostgrindar inomhus. Men så måste det vara när Grynet bor här, för om det prompt ska kissas inne nån gång (det händer dessvärre fortfarande om än mer sällan), då ska det inte ske på någon matta. Kasper kommer säkert att uppskatta ett öppnare hus, åtminstone fyra-fem dagar i veckan. Precis som jag.

Å andra sidan saknar han säkert Gryn, för de har kommit varandra allt närmare den här tiden. Numera sover de på samma sovtäcke större delen av natten. 

Det känns bra, det här. Måtte det kännas bra för Lilla Gryn också!! Fysiskt förstås, men också mentalt. 

Det är sen kväll nu, men sista kissrundan med Grynet måste ske så sent som vid ettiden på natten. Så nu jag tänker ägna mellantiden åt att besöka och läsa ikapp vänners bloggar! Äntligen!