söndag 24 april 2016

Kastat vare´ här...

Kasta eller inte kasta - det var frågan. Resultatet blev "kasta". Inte bara böcker gallrades, även kläder kördes iväg till återvinningscentralen. Två fulla sopsäckar - här ligger sånt som en gång var mitt.
Hehe - containern var fylld nästan till brädden, så jag tog chansen och norpade tillbaks ett par byxor (ett par decennier gamla och använda någon enda gång, möjligen) - men jag tänkte att kanske ändå...  Jag försökte ta tillbaks en tröja också, men nådde den inte.

Och så det här med böcker - drygt 10 hyllmeter bortgallrade. Allt har ännu inte hunnit avyttras på det ena eller andra sättet, men i morgon eller på tisdag hoppas jag få iväg resten.

Det ena drar det andra med sig - minus tio hyllmeter kräver omtänk. 



Ena rummet är klart och delvis ommöblerat, men eftermiddagssnöande satte stopp för bortforsling av bl.a. tomma hyllmoduler. Åtta stycken som rymmer en meter var.

Nu känns det som om jag faktiskt kan stå för mina böcker. De är mina för att jag fortfarande vill ha dem. Lika mycket kvar som jag gallrat bort. Åtminstone tills vidare.

Ett par som i sista sekunden undgick sopsäcken hamnar i stället på nattygsbordet. Men resten forslas bort så snart ryggen ger klartecken. Ingen enda ska norpas tillbaks. :)

Endera dagen visar jag kanske några "efter"-bilder. :)

tisdag 19 april 2016

Förfärlig TV

Matteria

Om man för samman ett antal personer som lider svårt av ett handikapp, personer som inser att det kommer att leda till för tidig död, som får dem att skämmas ute bland folk som tittar och beskärmar sig, som inser att handikappet i praktiken utesluter möjligheten att bli förälder, som ständigt utsätts för en mix av medlidande och förakt (även visst inslag av självförakt) - då har man deltagare i TV4-programmet Biggest loser. Så som jag såg dem i säsongens första program häromveckan.

Jag har inte sett programmet tidigare år, och kommer inte att se något enda ytterligare avsnitt i år heller. Jag tycker hela upplägget är bedrövligt, cyniskt och helt igenom eländigt!

Jag är överhuvudtaget inget fan av utröstningsprogram, och här är väl ändå botten nådd.

Alla vill göra allt de kan för att bli av med sin övervikt (de väger sisådär 140, 150, 160,170 kilo). De är beredda att satsa allt för att uppnå det de inte lyckats med på egen hand. Visst är det en tävling, och visst är de medvetna om det. Men ändå - alla är fast beslutna att ge precis allt, och tror att de i och med det kommer att få fortsätta och kanske, kanske rentav vinna. Men framförallt få fortsatt hjälp.

För att ytterligare "öka spänningen" för tittarna tävlar deltagarna i par. Dvs de båda syskonen, kompisarna, arbetskamraterna osv är helt beroende av även den andres insats.

Inte nog med detta - av de två par som lyckats minst bra med gemensam viktminskning ska ett röstas ut, det andra blir kvar. De som röstar är de övriga deltagarna!!

Bra teve minsann - taktik blandat med lite medkänsla och empati hos övriga deltagare som tvingas välja (i öppen röstning), förtvivlan och släckt hopp hos de utröstade, djup skuldkänsla hos den part som orsakade sista eller näst sista placeringen även för sin partner. 
Självklart också ökade konflikter inom den kvarvarande gruppen, för en och annan ville ju rösta ut det deltagarpar som finns kvar. Som sagt, superb TV. Fy tusan!!!!! 

Jag tycker hela upplägget är vidrigt! Inser att jag gjort helt rätt som under åren praktiskt taget helt undvikit TV4.

(För övrigt - aldrig att jag skulle titta på en boxningsmatch! Misshandel är misshandel, hur reglerad den än är.)


lördag 16 april 2016

Gäller att snabba på...

Kasperia
Om matte ska hinna med hela tre inlägg den här månaden också, då krävs en extraordinär skärpning. Och sånt är hon dålig på. Extremt dålig.
Men hon har i alla fall besökt återvinningscentralen och lämpat iväg en full bil. Snart dags för nästa tur. Säck på säck med "överblivet".
Och så hann hon fota svanar som nog frös rejält om fötterna innan isen försvann - och svanarna med den. Tror vi.


Hon är omåttligt stolt över att hon köpt och fått hemsänt ett IKEA-bord - som hon lyckats montera alldeles själv. Ett med utdragbara skivor. Klart hon fick skruva isär och göra om ett par gånger, men till slut så... Allt fungerar nu och hon är som sagt omåttligt stolt. Hon är inte världens smidigaste, så det såg rätt kul ut när hon kravlade runt bland skruvar och skivor och ben och sånt. :D

Hon, alltså matten, konstaterar också att det nu är hög tid att  räfsa bort de flesta löv, för nu blommar vitsipporna. Fagningsblomman.



Röda textilier år utbytta mot sånt som går i blått,, som vanligt här hemma när det går mot vår och sommar. Snart döljer löven utsikten mot västra grannen (utsikten stör inte så mycket nu heller, det är sällan vi ser åt det hållet. :)


Jag för min del har inte det minsta emot gamla löv - det blir väldigt många när man har många hasslar på tomten. Bäst att passa på att njuta av dem medan de finns! Och njuter, det gör jag! Klicka på nån bild!





Myse ligger och vilar sig, blir visst trött bara av att titta på mig! Latkatt!


Men ännu latare är Filip och Maxi, eller kanske dom bara tycker att Räv behöver lite sällskap? Fast Filip lägger ofta tassen över Rävs nos, ser ut som om han ber honom hålla tyst! Matte är glad att inte Räv hann varken bli begravd eller hamna bland soporna. :)
Måste kännas härligt att få avancera från boa till bästis.


Mitt värsta sedan sist är när jag inte lydde matte utan rusade iväg upp på vägen för att hälsa på två schnauzrar, en pudel och en briard (!) som går förbi här ibland. Dom bor inte i vårt område, för här finns numera nästan bara snälla hundar. Men jädrans så elaka de här var!!!  Matte blev jätterädd, och det blev den där flockens matte också, hon var rädd att jag blivit skadad.  Blev jag inte, men otäckt var det. Och briarden var stoooor!!

Matte har nåt som hon själv vill skriva också, men det får hon göra i ett eget inlägg. Bestämmer jag. Här gäller det ju att få ihop två inlägg till innan april går över i maj! Tala om låg ambitionsnivå...