Händelserik kommun

Det brinner en del i Södertälje kommun. Lokalpressen rapporterar...

Blomkruka fattade eld

En brinnande blomkruka fick räddningstjänst att rycka ut till Slåttervägen i natt. Branden släcktes med en kastrull vatten.

 Det var strax efter två på natten mot torsdagen som branden larmades in till SOS. Det var ingen person som kom till skada.

Detta var det hela, med riktigt stor rubrik. Här är en länk.  :)

...och störst av allt är...

... nej, inte kärleken! Störst av allt vi vet är talet Pi - 3,14 - för det är evigt. Pi finns dessutom gömt i varenda cirkel, dyker alltid upp som gubben i lådan, konstateras i början av ett program i radions P1.

I går lyssnade jag på ett fantastiskt litet program, bara 10 minuter långt: Den gömda koden. Här kan du lyssna. Gör det!

På hemsidan skriver man: Pi är ett gåtfullt och romantiskt tal. Det vackra med talet är att det tar aldrig slut. Det är större än någonting annat vi vet. Pi:s decimaler fortsätter i evighet. Och samtidigt är det ett exakt tal. Ändrar man en enda siffra i nummerordningen, så är det inte längre Pi. Talet är en del av evigheten men har samtidigt en exakt och konstant relation till alla cirklar i hela världen. 

Eftersom Pi aldrig tar slut finns varenda sifferkombination, vartenda telefonnummer, personnummer, ja precis alla nummer gömda någonstans. Precis alla! Google och Facebook - släng er i väggen!!

Fast det är klart - att försöka plocka fram och dessutom veta när något man inte vet är just det man skulle vilja veta om man bara visste varför, det verkar inte särskilt kommersiellt gångbart.. 

I programmet berättas också om savanten Daniel Tammet som inför publik räknade upp de första 22 000 siffrorna, exakt rätt. Fem timmar tog det. 

Hans upplevelse av talet är inte densamma som vår, oh nej! 

Ibland får man lyssna till små pärlor. Detta är en. 

Katter, hund och en matte

Katteria
Myse här! Det är inte lätt att vara katt här i huset. I alla fall inte om man ibland vill byta ut sängar och soffor och fåtöljer mot golv. Gäller att vara uppmärksam...

...titta bara - Kasper nästan trampar på mig...

...för att inte tala om svarta katter som rusar förbi...

...blir så trött, inser att kontorssängen är lugnare.

Förresten är det inte bara min nos som är både skär och svart. Måste förresten tvätta tassarna lite bättre, ser jag. :)

Kasperia

Det har flyttat hit två nya hundar, två killar. Dom hälsar på hos mig ibland, men bara på tomten och i koppel, för dom gillar att jaga katter. Fast när mina katter inte syns till försöker jag säga åt deras matte att släppa dom lösa! Hittills har hon inte lyssnat på mig.

Charlie (jag tror att han heter så men är inte säker) har gjort sig illa i en tass. Det är den där extra klon som vi har... ) Det är därför han har tratt. Stackarn!

 

Matteria

Förutom att fortfarande känna mig rätt dämpad efter valutgången gillar jag inte Filips senaste idé. Han, liksom de andra, gillar att ligga i "gröna rummet". Sköna stolar där. Inte alltid är dörren dit öppen och i stället för att kräva insläpp har han börjat använda yuccapalmens hink som toa. Massor av utsprättad jord...

Den är stor, den där palmen, trots att en tredjedel skurits bort. Nu har jag ledsnat, och kattsäkrat - inte utan att jag skulle vilja se när han upptäcker mitt sabotage.

 

Apropå växter - här två från kontorsfönstren

 

 

 

I övrigt kan jag tänka mig att Nalle Puh har en hel del att lära våra politiker - allihop:

Om man tänker efter en stund kan det hända att man kommer fram till ett mycket viktigt beslut.

Javisst - helst ska man ju tänka efter före. Gäller förresten lika mycket väljare som valda. Håhåjaja - han var allt bra klok han, Tage Danielsson. Redan i sina "Tankar från roten" sa han det:
Säll är den som har till rättesnöre
att man bör tänka efter före.

En from önskan

Karel Čapec skrev bland mycket annat en helt underbar liten bok, ”Ett år med min trädgård” (1934).
I junikapitlet finns bl.a. denna klassiska bön, som jag säkert citerat tidigare. Men den tål att läsas igen.

… Om det tjänade något till, föll trädgårdsodlaren dagligen på knä och bad ungefär sålunda: ”Gode Gud, gör så att det regnar varje dag så där från midnatt till klockan tre på morgonen, men Du vet, sakta och varsamt, så att det kan tränga ned; men låt det därvid icke regna på tjärblomstren, grådådran, solrosorna, lavendeln och de andra som Du i Din allvishet har Dig bekanta som växter som tycker om torrt – önskar Du, så skriver jag upp dem åt Dig på ett ark papper; och låt solen skina hela dagen, men inte överallt (till exempel inte på spirean och inte heller på gentianan och rhododendron) och inte alltför mycket; låt det bli mycket dagg och lite blåst, mycket daggmask, inga bladlöss och sniglar, ingen mjöldagg, och låt det en gång i veckan regna gödselvatten och duvgödning, amen”.
Ni ska veta att så var det i paradisets lustgård, annars kunde det ju inte ha vuxit så fint, det måtte ni väl inse.

Ack ja. Tänk om... ja, tänk om vi rentav skulle bli nöjda då? Fast fan tro´t... ursäkta ordvalet, men jag tror det är relevant. :)

Till heders igen

Matteria
För några veckor sedan gav jag upp. Det är godare med nybryggt kaffe än det där torra som rörs ut i hett vatten. Den sedan ett par år undanställda gamla blå bryggaren letades fram, rengjordes på alla sätt och vis - och farväl till frystorkat Instant Coffee!

Nu står den där och blänker, perfekt till morgonfikat. Min fina morgonkopp rymmer drygt 3,5 vanliga koppar visar det sig.

Sen blev det jobbigt. Att sätta igång stora bryggaren ytterligare minst 3-4 gånger under dagen och kvällen för bara någon enstaka kopp åt gången blev liksom för mycket, så där fick det bli instant coffee. Igen.

Något fick mig att leta i skåpens skrymslen och vrår - kanske, kanske... och där fanns den! Längst in i nedersta skåpets nedersta hylla!

Reliken från en svunnen tid. Underbart! Porslin. Tung och stabil, står stadigt på kaffemuggen.

En helt perfekt uppfinning. Jag hittade dessutom både en stor och en liten grej att pressa kaffe i, men de får åtminstone tills vidare bo kvar i skåpet.

Men kanske jag skulle prova - minns nu att den minsta var precis lagom för min "normalportion". Den åker nog fram, den också, ska åtminstone testas. Men precis just nu blir det en kopp nybryggt, genom den gamla hederliga vita porslinstratten. :) För tänk, jag hittade ett "evighetsfilter" också. Skulle kännas lite onödigt med fyra-fem-sex pappersfilter per dag...

Visst ser de ut som sprillans nya, mina nostalgiska kaffeattiraljer. - Nåja, kanske inte förstås, men i skick är de det. Faktum är att båda känns riktigt lyxiga! :)

Och så ett citat!

Ingenting är stort eller litet annat än genom jämförelse.

                                        Jonathan Swift

Några timmar i en annan skog

Kasperia
I går åkte matte och jag iväg till en skog och en sjö, ett naturreservat. För vi hade inget annat för oss. Och tänk, kameran var med!

 

 

Tittut, matte! 

 

 

Men kom då, nån gång! 

 

 

 Plötsligt blev jag så där väldigt rullsugen - matte trodde att jag kanske hamnat på en myrstig eller nåt, men myrorna hade fullt upp med sitt...

...och jag med mitt. Nästan så att när jag rullar som bäst står nog blixten stilla! 

Något måste jag ju roa mig med när matte stod och tittade på dom här klo-rötterna. 

 

 

Sen kom vi i alla fall fram till sjön som heter Stora Envättern.

 

 

Där stannade vi länge, men ut till hällarna och bänkarna gick vi inte, för där satt en gubbe och filosoferade. :)

 

 

Men som ni ser roade jag mig rejält ändå.

 

När vi skulle gå tillbaks till bilen och jag var lös och  genast ville hälsa på nån vi mötte bad matte om ursäkt för att hon hade mig lös, men det gjorde ingenting alls, sa han som vi mötte.

 

Och så sa han att han kände igen matte, för dom hade varit på samma möte för ett par månader sedan. Och sen stod dom där och pratade i flera timmar (nej, det var bara drygt en, säger matte).

 

Nu ska matte skriva ett brev säger hon, sen ska vi ta en liten kvällsprommis och sen ska vi sova.

 

Varför ska förresten bara matte få strö lånad visdom omkring sig? Jag kan minsann också!!!  Så här:

 

Om man tänker efter en stund kan det hända
att man kommer fram till ett mycket viktigt beslut.

                                                                 Nalle Puh

Grodprinsar och lite annat

 Matteria


Det är gott att ha en vän att luta sig mot, när livet känns lite motigt...

Upptäckte dem så här - visst är de söta!

Att vända sig om och se det vackra  - och tysta - vindsspelet är också något att bli glad över. (Klicka!)

 

 

Blommande Nerium i ett vardagsrumsfönster...

 

...lupiner på soffbordet...

 

...en humla i en sorts vildklint...

 

...och det här...

 ...är alltihop något att glädjas åt!

 

***********

 

Och så ett citat som tillskrivs många, bl.a. Mae West, tror jag:

 

Man måste kyssa en gräslig massa grodor
innan man hittar en prins.

Åh, så gott vi mår!

 

Vi njuter! Bilderna får tala för sig själva.

 



Kasper trivs verkligen på altanen. Bakom skymtar förresten en fin liten hortensia, som Luddes matte och husse hade med sig härom veckan.





Filip gillar speciellt den här stolen i "gröna rummet".

 

Här är  en liten en som är mycket medveten om att han är en sötis!

 

Någon gång måste jag verkligen ta med mig kameran till sjön, på kvällsturen.

 

----------- 

En litet citat, som avslutning:
Inget här i världen är så rättvist fördelat som förståndet.
Alla tror att de fått tillräckligt.

 

(Jacques Tati)

Du med bara två ben...

... här kan du läsa! Tänk så mycket du kan lära av oss med fyra. Om du vill, alltså. :)