En from önskan

Karel Čapec skrev bland mycket annat en helt underbar liten bok, ”Ett år med min trädgård” (1934).
I junikapitlet finns bl.a. denna klassiska bön, som jag säkert citerat tidigare. Men den tål att läsas igen.

… Om det tjänade något till, föll trädgårdsodlaren dagligen på knä och bad ungefär sålunda: ”Gode Gud, gör så att det regnar varje dag så där från midnatt till klockan tre på morgonen, men Du vet, sakta och varsamt, så att det kan tränga ned; men låt det därvid icke regna på tjärblomstren, grådådran, solrosorna, lavendeln och de andra som Du i Din allvishet har Dig bekanta som växter som tycker om torrt – önskar Du, så skriver jag upp dem åt Dig på ett ark papper; och låt solen skina hela dagen, men inte överallt (till exempel inte på spirean och inte heller på gentianan och rhododendron) och inte alltför mycket; låt det bli mycket dagg och lite blåst, mycket daggmask, inga bladlöss och sniglar, ingen mjöldagg, och låt det en gång i veckan regna gödselvatten och duvgödning, amen”.
Ni ska veta att så var det i paradisets lustgård, annars kunde det ju inte ha vuxit så fint, det måtte ni väl inse.

Ack ja. Tänk om... ja, tänk om vi rentav skulle bli nöjda då? Fast fan tro´t... ursäkta ordvalet, men jag tror det är relevant. :)