Första snön och filosoferande grodor

Kasperia, Katteria, Matteria
Nu händer det ... helt okej tycker jag, Kasper. Fy tusan tycker matten och katterna. Ovanligt ense är de. Kan ni förresten se mig på bilden?

Lite lättare på de här bilderna, men nu har min osynliga tid tydligen startat.

Som ni ser har det SNÖAT idag. Säsongens första snö.

I "glasrummet" har växterna fått extra cellplastisolering under rötterna, och även fläktelementet hjälper dem att inte frysa ihjäl. Fyra fundersamma grodor bor också därute.

Två prinsar filosoferar vid lilla eukalyptusträdets smala stam (dom är ju nästan en följetong på mattens bloggar). De försöker nog komma underfund med livets mening.

De två på golvet har mer handfasta problem att hantera. Hur klarar man bäst sina svårigheter? Hur hanterar man bördor bäst? Försöker bära bort dem på ryggen, eller skjuta dem ifrån sig undan för undan.

Vad som verkar övermäktigt för en groda är det kanske inte för såna som vi? Tänk så mycket det finns att fundera över. Så många frågor som kräver kloka svar. Vet inte, Myse, om du och jag kan lösa världsproblemen, men antagligen skulle vi klara det bättre än de flesta som nu åker världen runt och vill bestämma över alla.  Gott att ha en kompis att samtala med.

Här hemma till exempel, så tror matte att det är hon som bestämmer - men det gör hon inte alls, möjligen lite marginellt så där. Det är VI som bestämmer, och så förstås Filip. Han är nästan som en diktator ibland.

Just nu bestämmer vi att det är matdags. För Kasper, vi katter har ju ständig tillgång...  Matte lyder, går och fixar Kaspers mat, Filip gastar om att han vill se när matten fyller mer vatten i vår redan bräddfulla vattenskål, så hej då, vi ses nog snart igen. :)

Golvvila och ljuvliga dofter

Visst är det mysigt med säng och soffor och fåtöljer och sånt, men en trasmatta framför kaminen är inte heller dumt.

Håller man sig på golvet är chansen dessutom större att få lite "nagg" och gos av Kasper...

 

Ibland är husets matte till och med ännu snålare än vanligt. Som när hon stänger in det där som doftar så ljuvligt, Kaspers godnattgodis, dvs skivat och torkat dietblötfoder. Det luktar vedervärdigt säger matte, men så är det inte alls - det doftar himmelskt även för katter.. Fast hur man än försöker komma åt det, så lyckas man ju inte...

 

     

-Tydligen hopplöst. Borde vara straffbart att behandla en stackars katt så här.

Så småningom fick vi förstås smaka lite, allihop. Matte åt ett äpple i stället, stackars hon!

Lite "hemma hos", nån sorts axplock...

Blev inget av med säckväv till vita melaminbordet.

Tvättade väven för att få den att lukta mindre säck.

Omöjligt att få väven ens någotsånär slät - hade krävts en rejäl gammal kallmangel. Så det här fållningsjobbet var onödigt.


Hittade ett blått tyg i gömmorna, har tidigare fungerat både som sängöverkast och draperi... Passade precis till en av mina favoritlöpare.

Blev rätt snabbt ett större arbetsbord...

 ...går ju bra eftersom jag så här års helst äter ute på altan eller i gröna/blå rummet. 😃 De två tomatplantorna tänker begåva mig med en hel del körsbärstomater. Gott.

Altanen utanför är till stor glädje. 

Framför lobelian skymtar den här "planteringen" - den är från förra året, lavendel, plättar i luften och  nån sorts (oklippt) silvervinda. Övervintrad i gröna/blå rummet! Ska prova även i år.

I ett hörn står det förra året inköpta olivträdet, snarare busken (ska beskäras) . Det funderar visst på att ge mig oliver även i år. :) 

 

Agapanthusen är också till glädje, även om den i år bara ger sju blomstänglar.

 

Kanske någon minns det här båt/badhuset som jag fotat många gånger och i åratal väntat skulle hasa ner i sjön.

Det hasar inte, men är tydligen på väg att implodera. Någon äger det, gräsplätten runt klipps, någon badar där och nyttjar även en eka som dras upp på lilla stranden. (Ingen bild på den i år).

Vi far förbi det ibland, på väg från Gryns hemma. Hon är trimmad igen, den här gången lade jag mig inte i, nöjde mig med att vara chaufför. Här på bilderna hemma i hennes kök och en annan dag med matten på en av uteplatserna. Som vanligt, två dagar hos mig och Kasper, fem hos sin matte.

 

 

Vi har fått regn! Himlen har verkligen öppnat sig rejält då och då.15 mm släppte den ifrån sig ena dan, 21 nästa, dvs i går.

Myse vägrade lämna regnskyddet under bilen...

...och utanför förstubron bildades en rejäl pöl. 

Krukor med blommor på framsidan är inte att tänka på, de äts konsekvent upp. Blommorna alltså. Tagetesen är enbart lockbete för mördarsniglarna, och de fungerar. Där knipsar jag dem! Sniglarna alltså.

Eldningsförbudet upphävdes häromdagen i Stockholms län, så nu har jag väl ingen ursäkt alls för att inte börja elda mina stora högar. Det är ju inte alltid det blåser. Förresten behöver jag egentligen ingen ursäkt - högarna är ju faktiskt mina, på min tomt... :)

Mest Kasperia, om lilla Grynkorven

Nu händer det saker. Ny bur inköpt. En säck dietmat till Grynet, från Hills. Bestämt att hon ska till Animalen på grundlig undersökning av bl.a. bak och öron. Plus kloklipp. Och matte har sagt att Grynet får stanna hos oss så länge det behövs. För alltid, om så är. Grynetmatten är riktigt dålig, säger själv att hon inte är säker på att hon klarar sig igenom det här.

Grynet är döv, det visste inte matte. Inget under då att hon inte lyder och kommer när matte ropar! Så det blir koppel på. Koppel av bara på speciella och helst inhägnade ställen. Bantas rejält ska hon också och vänjas av med godis stup i kvarten. Lilla runda Grynkorven ska till och med motioneras, en ny upplevelse för henne. Idag har hon följt med Eddies och Charlies matte runt Mörtsjön, Eddie och Charlie är också alltid kopplade.

Här ser ni dom tillsammans med sin matte när dom kom hem. Jag och matte välkomnade, vi hade varit ute på en mindre prommis och jag hade rejsat själv av bara den. Grynet rejsar inte alls, hon bara lunkar. Än så länge. 😁  Jag hoppas vi ska kunna rejsa tillsammans snart. När Grynet mår bättre.

Matte; En bild som ganska exakt beskriver läget. Men inte helt, för lite mer liv har det redan blivit i Grynet, helt plötsligt började hon instämma när Kasper skällde! Underbart! Och på korta eftermiddagspromenaden betedde sig cockersvansen plötsligt som den ska, pekade uppåt och vajade glatt. 

I morgon följer Grynkorven med Eddie och Charlie och deras matte på ännu en långpromenad. Vad jag ska göra vet jag inte riktigt, men lång koppelprommis är inget för mig. Och det finns farliga djur i min skog, det är inte alls säkert (snarare tvärtom) att jag lyder den andra matten lika bra som min egen. Och min matte klarar förmodligen inte att gå i oländig terräng en hel dryg timme. Men kortare sväng i den skogen klarar hon, och ingen rädder för vargen här...

I morgon ska matte möblera bilen med båda burarna, och kanske går premiärturen till Yngern. Och där ska nog även Grynet kunna vara lös, tror vi.

Här ser ni Filip och Grynkorven och mattes tår och min nos - hehe, ibland blir mattes misslyckanden rentav lite roliga.

I gröna/blå rummet ligger Myse i fåtöljen och väntar på mössen. 

Det kom inga. 😃

Matte har lagt ett par frigolitskivor under växterna, och hittade ett par små  mattor att dölja dem med. Hoppas inte möss gillar cellplast! Eller oliver. 

Lilla apelsinträdet fick däremot inte komma in i år, matte har tröttnat på att kämpa mot flygande löss, sköldlöss och svartmögel m.m. Bilderna är ett par dagar gamla, nu har snön smält. Stackars lilla träd, det tycker matte också. Men nu är det för sent att ångra sig.. 

Om ett   par timmar ger vi oss ut på nattvandring, i pannlampans sken. Matte i reflexväst, precis som jag och Grynet. Jädrans vad vi skiner när pannlampan lyser på oss för att inte tala om när det närmar sig en bil!! 

Vi har träffat finaste Wilma

Kasperia
Nej, nu alltså ... skriver du inte nu matte, så flyttar jag!!! Till Wilma tror jag...

I dag har jag träffat Wilma! Hon kom hit med sin matte, och jag tror faktiskt att min matte blev riktigt kär i henne. Ja, jag också. Och Filip med, tyvärr finns inga bilder på när han och Wilma till slut pussades. Åtminstone nästan-pussades, det fattades på sin höjd en millimeter. :)

Jag tycker ni ska titta på bilder på Wilmas blogg, för hennes matte var flitigare än min på att fotografera. Fast några bilder tog hon ju i alla fall, hon som är min matte.  Bland annat på hur Wilma flera gånger berättade att hon gillade mitt gröna/blå rum. Flera gånger la hon sig att vila hos rosmarinen.

Jag ville ju visa Wilma hur det såg ut inne hos mig innan vi började utforska omgivningarna, och det tyckte visst hennes matte var en bra idé.

Sen måste vi förstås ut på tomten, och jag försökte skynda på sölmatte så gott det gick. Hade ju nåt jag ville visa Wilma.

Iman vi kom fram till det viktiga rullade jag lite på ängen, Wilma undersökte den rätt noga och jag rusade mest bara runt. När jag inte rullade, alltså.

Nu närmar vi oss, men jag måste rulla lite undervägs också, och plöja nosen i blåbärsriset. Man får snabba sig, för det tar inte många minuter mellan min tomt och det jag ville visa.

Det var förstås hit vi skulle! Trots att vågorna gick skyhöga och det blåste som orkan.

Wilma fick mig till och med till att bry mig om en pinne! Och då vann jag!!! Kanske jag ska bry mig lite mer om pinnar hädanefter. Tål att tänka på. Kanske.

Klenmattarna frös i orkanblåsten, så då gick vi hem till mig igen. En himla mysig kompis är hon, Wilma. Det tycker matte också (som önskar att jag kunde lära mig en hel del goda manér av henne).

När vi kom hem la sig Wilma ner och spanade in Filip, som försvunnit in under mattes arbetsrum, alltså en liten tillbyggnad. Det var innan dom hade pussats.

Sen åt mattarna, och pratade och pratade. Jag deltog rätt intensivt i samtalen, men Wilma la sig ner och somnade. Det var då som matte tänkte på det där om att ta efter goda manér. Men till slut gav jag upp, ville dom inte ha mina kloka synpunkter så kunde dom gott vara utan dem. Rätt åt dom!!! Jag la mig ner och somnade till slut jag också. Åtminstone ett tag.

Sen skulle dom åka hem, men innan dom kom iväg fick Wilma i alla fall träffa min kompis Elsa som gick förbi på vägen. Tror ni matte hade kameran med sig ut... Rätt, det hade hon inte. Men det hade Wilmas matte. 

Inte bara jag som har nåt att lära av våra gäster!!!

En riktigt bra dag var det, och dessutom så har matte fått en ny cyklamen att sköta om. Jag håller tassarna... Tror nog att jag kommer att träffa Wilma fler gånger, ja, det hoppas jag verkligen. Fina, fina hunden, säger matte. Och jag.