Vi har träffat finaste Wilma

Kasperia
Nej, nu alltså ... skriver du inte nu matte, så flyttar jag!!! Till Wilma tror jag...

I dag har jag träffat Wilma! Hon kom hit med sin matte, och jag tror faktiskt att min matte blev riktigt kär i henne. Ja, jag också. Och Filip med, tyvärr finns inga bilder på när han och Wilma till slut pussades. Åtminstone nästan-pussades, det fattades på sin höjd en millimeter. :)

Jag tycker ni ska titta på bilder på Wilmas blogg, för hennes matte var flitigare än min på att fotografera. Fast några bilder tog hon ju i alla fall, hon som är min matte.  Bland annat på hur Wilma flera gånger berättade att hon gillade mitt gröna/blå rum. Flera gånger la hon sig att vila hos rosmarinen.

Jag ville ju visa Wilma hur det såg ut inne hos mig innan vi började utforska omgivningarna, och det tyckte visst hennes matte var en bra idé.

Sen måste vi förstås ut på tomten, och jag försökte skynda på sölmatte så gott det gick. Hade ju nåt jag ville visa Wilma.

Iman vi kom fram till det viktiga rullade jag lite på ängen, Wilma undersökte den rätt noga och jag rusade mest bara runt. När jag inte rullade, alltså.

Nu närmar vi oss, men jag måste rulla lite undervägs också, och plöja nosen i blåbärsriset. Man får snabba sig, för det tar inte många minuter mellan min tomt och det jag ville visa.

Det var förstås hit vi skulle! Trots att vågorna gick skyhöga och det blåste som orkan.

Wilma fick mig till och med till att bry mig om en pinne! Och då vann jag!!! Kanske jag ska bry mig lite mer om pinnar hädanefter. Tål att tänka på. Kanske.

Klenmattarna frös i orkanblåsten, så då gick vi hem till mig igen. En himla mysig kompis är hon, Wilma. Det tycker matte också (som önskar att jag kunde lära mig en hel del goda manér av henne).

När vi kom hem la sig Wilma ner och spanade in Filip, som försvunnit in under mattes arbetsrum, alltså en liten tillbyggnad. Det var innan dom hade pussats.

Sen åt mattarna, och pratade och pratade. Jag deltog rätt intensivt i samtalen, men Wilma la sig ner och somnade. Det var då som matte tänkte på det där om att ta efter goda manér. Men till slut gav jag upp, ville dom inte ha mina kloka synpunkter så kunde dom gott vara utan dem. Rätt åt dom!!! Jag la mig ner och somnade till slut jag också. Åtminstone ett tag.

Sen skulle dom åka hem, men innan dom kom iväg fick Wilma i alla fall träffa min kompis Elsa som gick förbi på vägen. Tror ni matte hade kameran med sig ut... Rätt, det hade hon inte. Men det hade Wilmas matte. 

Inte bara jag som har nåt att lära av våra gäster!!!

En riktigt bra dag var det, och dessutom så har matte fått en ny cyklamen att sköta om. Jag håller tassarna... Tror nog att jag kommer att träffa Wilma fler gånger, ja, det hoppas jag verkligen. Fina, fina hunden, säger matte. Och jag.