Kompisen Ludde har varit här :)

Kasperia (och Katteria och en aning Matteria)
Jo, det där med att jag kommit underfund med att jag (Kasper)  i själva verket är en väldigt modig hund (se föregående inlägg)... Det beror helt enkelt på att det tydligen är farofyllt att bo här i mitt och mattes och katternas hus.
Häromdagen hade jag besök av bloggkompisen Wilma. och hon vågade knappt komma in, hon tvärvände när hon skulle gå in genom ytterdörren! Hon såg min takfläkt, och den var igång!! Matte stängde av den, och så småningom, långt om länge,vågade hon följa med sin matte in. (Jag skrev inget om det, men det gjorde ju Wilma själv, på sin blogg.)

JAG är inte ett dugg rädd för att vara hemma och inomhus, trots läskiga fläkten, alltså är jag modig!!

I dag var bloggkompisen Ludde här, och han bara pep och lät konstigt och vägrade att gå in i mitt hus!! För han såg att Filip var inne, och Filip var tydligen något av det läskigaste han sett!  (Mer om det så småningom.)

JAG är inte det minsta rädd för skräckinjagande Filip, jag är så modig att jag till och med sover bredvid honom!

Och nu, när Blogger fungerar igen, ska jag berätta lite om den här dagen. Matte sa åt Filip att gå ut eftersom han skrämde Ludde, men för säkerhets skull gick jag och Ludde och våra tvåbeningar iväg till sjön. Matte sölade, så jag försökte skynda på henne lite.

Ludde hade så bråttom, så han sprang långt i förväg, han har minsann rejsat förr vid min badudde och hittade vägen.

Vi rusade som galningar en ganska lång stund, och många av mattes bilder ser ut ungefär så här...

... men som tur är inte riktigt alla. :) Alla bilder blev lite suddiga eftersom vi var så fartiga, men ni kan ju klicka på dem ändå, tycker jag. 

Han är faktiskt riktigt stilig, han Ludde. 

Fast ibland har han lite svårt att hålla reda på benen, tror jag. Inget under, för de är ju väldigt långa. Och så klart vackra... ;)

Vi rejsade vidare ett tag, men så småningom tyckte Ludde att "nu får det räcka". Jag rejsade ensam ett litet tag till.

Sen gick vi hem.

Mattarna och hussen åt lunch, och det gjorde jag och Ludde också. Allt var frid och fröjd. Sen skulle dom fika och äta smarrig rulltårta som Luddes matte hade bakat, och kladdkaka som min matte bakat.  Men då, då hände det läskiga! Filip ville komma in, och eftersom han ju bor här så fick han så klart det. 

Stora, stora Ludde blev så rädd att han försöka krypa upp i sin matte knä, där hon satt i soffan. 

När han inte fick det försökte han gömma sig bakom soffan, i ett hörn. Filip ligger på golvet framför fåtöljen där matte satt. Han fattade visst att Ludde var rädd, för han försökte inte pussa honom, fast han gärna hade velat. 

Jag är ju, som sagt, en modig hund, så jag beslöt att ingripa. Och då vågade sig Ludde fram ur hörnan. Modigt gjort. Nästa gång han träffar Filip är jag nästan säker på att han till och med vågar låta sig bli pussad.

Och matte, hon sitter här och njuter av de vackra tulpanerna hon fick. :)

Så trevligt av er, Ludde med flock, att ta er hit och hälsa på hos oss här ute i obygden. :)