torsdag 2 november 2017

En väldigt vanlig dag

 - Ser ju lugnt och skönt ut...


- ...men bäst att kolla innan jag hoppas i.


- Himla tur att jag kollade i tid - kallt är det ju! Gott att dricka, men jag backar upp på land. 



Hemma igen och där sitter Myse på en trave loggs och väntar.

Myse följde med in- Han badar aldrig, tycker att bra katt reder sig själv. Och så är det ju.

Filip föredrog att fräscha upp sig i en fåtölj.


Stora björken förnekar sig inte - altanen svämmar över av löv.


Myse betraktar städeriet inifrån...


Och så kan man undra - varför är det så svårt att fullfölja ett projekt. Att sy fast t.ex. den sista ärmen och skaffa knappar till färdigstickade koftan? (Ärmen är nu på plats, men fortfarande inga knappar.) Tänker osökt på Karin Boye det är vägen som är mödan värd. När världen - både den nära och den fjärran - är i gungning, då är det skönt att ha en stickning att ta till. Men ingen ny får påbörjas innan alla knappar sitter där de ska!! 

10 kommentarer:

  1. Uff du må nok vente til sommeren med å bade Kasper! Jeg hadde flaks i høst, alt løvet blås andre veien, så jeg slipper å rake i det hele tatt. Det er så kos når du har med pusekattene på bloggen. Majestetiske selvstendige vesner. Jeg skulle absolutt hatt meg en slik musefanger... på sikt...Vi hadde alltid katt når jeg bodde hjemme når jeg var liten. De har en helt underbar myk pels å borre ansiktet ned i for å kose skikkelig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska vänta med bad, för jag gillar när det är varmt och gott.:) I mitt hus är katterna väldigt viktiga, jag är första kattskötare och ser till att de släpps in och ut när de tycker det är dags. :) Och så tvättar jg deras öron och naggar dem lite på halsen. Matte borstar dom lite ibland, men mest gosar hon med dem.
      Du må skaffa dig åtminstone en katt, du också! :)
      Kasper

      Radera
  2. Känns bra att komma tillbaks på din gamla blogg!
    Förståndigt att skippa badet även om vattnet kanske inte når skinnet i första taget;-) Matte är duktig på att sticka, hoppas hon hittat fina knappar som kronan på verket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tar lång tid, men när blötan väl nått in till bara skinnet så tar pälsen väldigt lång tid att torka. Riktigt oskönt när det är kyligt i luften och långt till kaminen.
      Jag tycker också det känns bra att vara tillbaks här - jädrans krångelmatte... :)
      Kasper

      Radera
  3. Här försökte faktiskt isen invadera min närmaste sjö för ett par dagar sen, Jag går fortfarande i vattnet och svalkar mej och så är det gott att dricka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut gott att dricka, men nu nöjer jag mig med vat
      en invärtes. :) Ingen is här. Men det är förstås bara en bister tidsfråga.
      Kasper

      Radera
  4. Bäst att hålla sig på land nu så man inte får is i mustaschen. Fast det är skönt att få dricka riktigt sjövatten i stället för det klorerade kranvattnet hemma. Här har vi inte lika många löv, men bladen från vindruvorna var stora som rabarber så det blev flera säckar fulla som husse åkt till tippen med. Husse som inte är så bevandrad i de stora författarna vet i alla fall att Robban Broberg tyckte att vägen var målet. Det tycker husse också och det är väl ungefär samma som mödan värd. Nu ska det bli kul att se om vi måste tala om att vi inte är robotar... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visserligen är inte mitt innevatten heller klorerat, men lika gott som sjövatten är det inte i alla fall. Om vindruvsbladen var som rabarberblad undrar jag förstås hur stora druvorna var - som clementiner, kanske...
      Här får du hela Karin Boyes dikt. Robert Broberg kunde uppenbarligen sin Boye. J
      Hoppas ni slapp icke-robotbevisningen. Är man inloggad med ett googlekonto tror jag att man slipper. ag heter kasperjappe(a)gmail.com.
      Jag - eller egentligen matte - skaffade sig ett wordpresskonto också, för annars betraktades vi alltid som skräp på en del bloggar.
      Kasper

      I rörelse
      Den mätta dagen, den är aldrig störst.
      Den bästa dagen är en dag av törst.

      Nog finns det mål och mening i vår färd -
      men det är vägen, som är mödan värd.


      Det bästa målet är en nattlång rast,
      där elden tänds och brödet bryts i hast.

      På ställen, där man sover blott en gång,
      blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

      Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
      Oändligt är vårt stora äventyr.

      Radera
  5. Oj! SÅ äventyrlig tror jag inte att jag orkar vara! Jag sover nog hellre lite illa på samma gamla ställe...

    SvaraRadera
  6. Jag känner mig också mest besläktad med de båda första stroferna , framförallt den andra. :)
    Och det är ju tur eftersom långtifrån allt blir som man tänkt. Inte ens nya bloggar.

    SvaraRadera