Hemma - men mår pyton!

Kasperia
Det blir ingen bild nu heller - jag förbjuder matte! I den mån jag nu orkar något överhuvudtaget.

Det var rätt intressant på Animalen de första 6-7 timmarna. Jag satt i en kul bur och tittade på en massa hundar. Skällde knappt alls. Blev rastad också, ett par gånger. Men sen, sen bökade dom med mig och stack mig och så - ja, sen minns jag inget mer förrän jag vaknade med tratt och kände mig alldeles väldigt konstig. Fick visst dropp också, sa dom.

Äckel i munnen (som matte också ska ge mig) och en kanyl i benet. Den sitter kvar tills i morgon bitti när jag ska på första återbesök!!!

Veterinären talade om för matte att jag var fullproppad med smärtstillande, morfin och metadon och sånt och var direkt "hög".  Jag skulle låta och vara orolig, kanske hela natten, sa vetten, men jag skulle inte ha ont och matte skulle inte vara orolig.

Visserligen pep och gnällde jag när jag fick se matte, för jag måste ju berätta om alla vidrigheter. Men "hög"!! Ånej, inte jag inte.

Jag gnällde och pep inte i bilen, och här hemma ligger jag bara.

Fast matte säger att något konstigt är det, för jag blundar inte, jag har vidöppna ögon fast jag i övrigt beter mig som när jag sover. Nästan som snarkar lite, och jag ligger på mattan nedanför mattes fötter.

Jaha, det är väl allt jag har att berätta nu. Jag fortsätter sova med öppna ögon.


Matteria
Det här var och är en pärs för Kasper. Undrar om det ska vara nödvändigt att proppa honom så här full med ren narkotika. Han dricker vatten som tur är, men vill inte äta något.

Han har i alla fall inte ont, och det är skönt.

Kan i övrigt konstatera att det är tur att jag har en fungerande försäkring - operationen kostade 18 000 kronor (jag betalar 25 %).

Nu blundar Kasper lite, det känns bra. Katterna kände direkt att det här inte var "deras egen vanliga Kasper".
Kasper själv, han struntar totalt i katterna. Han ligger helt utslagen.

Hans utopererade stenar (en stooor och en liten, jag såg dem på ultraljudet) skickas på analys, och sedan får vi fundera över hans fortsatta mathållning. Men lite filmjölk startar vi med redan nu, och jag tror bestämt att han mest kommer att få blötmat i fortsättningen.

Vi får se hur det blir.

Långt och omständigt inlägg det här (utan bilder dessutom), men ni vet ju - varav hjärtat är fullt talar tangenterna.