För mycket olja

För mycket och för lite skämmer allt, sägs det ju. Så sant! Farstubron har länge varit mitt dåliga samvete, skulle den inte vara det ännu en säsong så var det hög tid att ta itu med saken nu. Skrapa, tvätta, måla.

Förstubron är visserligen liten, men att spruta tak med högtryckstvätt har sina sidor. Högtryckstvättning har överhuvudtaget sina sidor. Det har stolpar och brädor också...

Golv har visserligen bara en sida, men det visade sig vara illa nog. Såg eländigt ut efter tvätt, här krävdes olja med färgpigment. Grått skulle inte vara möjligt, så det fick bli brunt.

Inte visste jag att jag är en så här generös natur - jag har tillfört alldeles för mycket olja, utan att torka av överflödet. Mina fotsulor är bruna, och det är insidan på träskorna också. Det klibbar! Fortfarande, på kvällen dagen efter. Ett par trallar hittades i källaren. Tur. :)

Fast stolpar och överliggare är vackert vita, taket ska bli grått. Så småningom. Dörren ska vara fortsatt blå, men behöver målas om..



Jag älskade min sambo -  men du K, där i din himmel, varför valde du ohyvlat virke till så mycket??? Bl.a. dörrkarmar. Jag minns hur  träligt det var att måla redan då (fast jag kom underfund med det för sent).

Jag minns i ärlighetens namn också att när du skulle klaga över det hemkörda virket hade brädgården gått i konkurs. Samma vecka. Ägaren hann precis lämpa över sista skräpet till oss.

Men ändå, tänk så glada vi var över det här lilla huset, och så roligt det var att få det i ordning. Det är det delvis fortfarande, även om jag numer är ensam om det. Sedan 15 år, faktiskt exakt halva tiden vi/jag ägt huset.



Kasper är inne på sin sista trattdag! Måtte det gå bra, trots allt han kommer att hitta på i morgon. Jag försöker kolla, tycker det ser bra ut, men säker kan jag inte vara.

 

Lille Kaspergubben... I morgon... Och om tre dagar återbesök på Animalen.