Positivt - mot de flesta odds

Matteria
Glatt överraskad blir man ibland. Som på ett årsmöte (de duggar tätt så här års) när det helt oförmodat uppenbarade sig en fin blomma tillsammans med vackra ord. Nej, jag finns inte med i styrelsen i den föreningen, man ville bara uttrycka ett tack för de insatser man menar att jag gör.

 

Det handlar om de människor och den situation jag beskriver här. Det kändes tungt att de som hittills gjort den allra största insatsen både i föreningen och för spridande av kunskap och opinion nu inte själva kan delta. Att de numera inte ens har tillgång till telefon. Vi har bara brevkontakt, mina vänner och jag. Men framemot sommaren far jag till Värmland för att hälsa på.

 

Det var ändå ett riktigt fint årsmöte, i positiv anda. Man kunde tänka att där mest skulle gnällas och klagas, men så var det inte alls. (Till skillnad från ett annat, kommande årsmöte, där stämningen säkerligen blir den motsatta.) Jag är glad att kunna fortsätta hjälpa, om än i alltför ringa mån.

 

Till inte minst Kaspers glädje tillbringade ett par av deltagarna senare eftermiddagen och kvällen hemma hos mig, innan de gav sig av på den ca 35 mil långa hemresan. Sova kvar kunde de inte, eftersom hustrun inte klarade elmiljön i mitt hem, trots en del avstängningar.

 

Den datakunnige mannen slog sitt kloka huvud ihop med mitt, men vi lyckades ändå inte lösa mitt aktuella datorproblem (men jag kan utan större besvär komma runt det, och behöver inte heller oroa mig för att inte i framtiden kunna komma åt materialet i fråga). Medan vi löste datorproblem tillbringade hustrun ett par timmar nere vid sjön.

 

Kasper och mannen hade för övrigt värsta märgbenrejset genom huset! Mannen kastade, Kasper rusade efter och så höll de på, vet inte vem som roade sig mest. :) Tyvärr inga bilder.