tisdag 9 augusti 2016

Och dagarna bara går och går...

Det har förstås hänt en del sedan sist, men sannerligen inte mycket vid datorn. Bland annat har jag svurit och skrattat och gråtit -  nja inte riktigt förstås :)  -  över Gröna rummet.

Jag bestämde mig för trallrutor som golv. Enkla att lägga, trodde jag. Så och enligt Bauhaus. Utan verktyg på plant golv, men de skulle även funka på reglar. 60x60 cm. Bra mått för mitt rum. Så jag satte igång, med friskt mod.

Lecablock fick förstärka där reglar tagit stryk genom all instängd fukt och blöta. Höjdjustering med brädbitar och vid behov kilar, hittade ett helt gäng ute i en bod. Frigolit däremellan, som isolering.


Men - de här trallrutorna är förmodligen de mest instabila någonsin tillverkade. 60x60 cm - jo pyttsan! Var 20 krävde antingen en regel eller annat stöd, annars vippade de och de faststiftade brädorna lossnade från sina trallreglar. Nåja, alla "parkettbitarna" blev utmärkta passbitar. Tur jag beställt två trallrutor extra.

Jag borde ha fattat att ju flera lösta "parkettbitar" varje trall består av, desto lättare skulle något gå snett. Och att slå tillbaks en liten usling som hoppat ur sina stift funkade sällan, de tunna stiften la sig förstås bara ner. Jag insåg att här krävdes fler Lecablock, och där utrymmet inte var tillräckligt för att få ner de stora blocken borde ju tegelstenar funka.

Som ni ser ryms inte mycket isolering här inte. Faktum är att jag har 8 frigolitskivor över!! Hehe, jag får fundera ut något fifigt sätt att använda dem, åtminstone ett par-tre skivor vet jag redan hur.


Att två rutor kunde ta en hel dag, det hade jag inte räknat med. Alltmer Frigolit ut, alltfler tegelstenar och delvis huggna Lecablock in. Jag provade för övrigt att lägga ut ett par rutor inomhus, på mitt plana golv. De knirkade och "gungade" lätt även där.
Kasper har drivits mellan hopp och förtvivlan. Mest har han avskytt hela tilltaget, men ibland fått nytt hopp. Hopp som grusats. Många gånger.



Förmodligen borde jag snabbt ha returnerat trallen och satsat på något annat. Men jag insåg inte vidden av eländet innan jag redan använt några stycken, varav åtminstone en redan fallit i bitar.
Men - trots allt, nu ligger där ett golv. Det ÄR stabilt, även om det inte känns så. Och lite knirk står man väl ut med. Isolering? Nja, kanske att den dyngsura gullfibern inte heller isolerade så bra? Även om den i torrt tillstånd var två decimeter tjock.

Nu säger jag med August Strindberg (med liten tempusändring): Här revs för att få luft och ljus, var kanske inte det tillräckligt..

En sak gick trots allt absolut inte att stå ut med  .  golvet kunde nypas, när jag gick barfota! Inte mellan trallarna, utan mellan "parkettbitarna"! Något måste göras.

Skulle rummet bli grönt, med grönt konstgräs? Mera googlande och besök på byggvaruhus. Det gräslika gräset kändes vidrigt, Andra mattor för balkong och uterum kändes bättre. Blågrått fick det bli. Växter får stå för det gröna.  Kasper greps av nytt hopp.



Bra att ha ett rejält tungt månghundraårigt strykjärn och ett långt vattenpass till hjälp när man ska skära till en matta.  Bra också att ha frigolitskivor att lägga den på. :)


Nu är rummet färdigt. Tomaterna som inte mått så bra ute på altanen har flyttat in. En mogen tomat har de hittills bjudit på. Mina båda små citrusträd mår dåligt och kommer inte att få flytta in i höst. Får nog satsa på lite härdigare växter om de ska kunna överleva i det i år förmodligen svalare och dragigare rummet. Mattan släpper igenom både luft och vatten, jag har testat. Och den torkar snabbt.
En fin oliv i buskform står redan på farstubron och väntar. Lager, lavendel och självfallet min fina rosmarin ska nog klara rummet även i nytt skick. Och - hoppas och tror jag - även min Agapanthus. Några fler växter också, hoppas jag.

En del av lilla rummet ser för ögonblicket ut så här. Förutom att två av katterna hittat dit igen. :)  Till sina favoritstolar.




Varken trallrutor eller matta är fastspikade eller skruvade, inte heller några lister. Så OM allt  klarar vintern och jag anser det mödan och pengarna värt nästa år så kanske jag letar andra, stabilare trallar. Å andra sidan, man vänjer sig kanske.  :)

20 kommentarer:

  1. Ojojoj! Oj! Jämfört med hur vi har det verkar det rena arbetslägret. Husse säger att såna där färdiga stormarknadstrallar som är stiftade kan aldrig bli stabila. Inte ens de som är av bättre kvalitet duger enligt honom. Bättr att använda vanligt trallvirke och skruva fast i reglarna. Nu ser det ju i alla fall både fint och hemtrevligt ut... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu vet matte samma sak som din husse, men det här var vad hon själv klarade. Tills vidare får det funka. Utseendemässigt ser det fint ut, och en massa murket är borta.
      Fast en händig husse vore självklart bättre än en ohändig matte. ;)
      Kasper

      Radera
  2. Wow! Vilket jobb och så fint det blev. Luft isolerar (tror jag) om det är inneslutet, men gissar att det inte är så i ditt golv - det är väl inte ens tanken med det.
    Jag har billig trall på balkongen som har målat betonggolv. Nu tredje året eller så knirkar och knarkar den... /g

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så rätt, innesluten luft funkar inte här. Helt tätt har det nog aldrig varit. Förutom "bottenjobbet" så är det ju det där med dörrarna.
      Lite knirk och smågung får jag stå ut med. Utrymmet är så litet, så man går ju inte direkt omkring där. :)
      Berit E

      Radera
  3. WOW!!!!!!!!!!!
    Här är vi verkligen imponerade, vilket jobb du har utfört.
    Bra kvinna reder sej själv heter det ju.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jovisst, men resultatet blir ju därefter...
      Fast lite snyggt SER DET UT i alla fall. :)
      Berit E

      Radera
  4. Vad du har jobbat! Så fint det blev. Bra mycket bättre med matta än plastgräs, snygg Kasperkompatibel färg på det!
    Hm, ska komma ihåg din energi när jag måste till. Hälsningar Lat-lat-lataste Hillevi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Energin var det inget större fel på, och resultatet får duga åtminstone tills vidare. Vintern får ge svar.
      Du är inte lat minsann, och jag tycker du prioriterar helt, helt, helt rätt!
      Berit E

      Radera
  5. Otroligt duktigt jobbat! Det måste ju ha varit ett jäkla KRYPANDE. Ser riktigt snyggt ut och funkar nog också. smart med lös lösning ifall justering måste göras. Jag är full...av beundran :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Krypning klarar inte knäna, men jag har stapplat, hållit mig i väggar och dörrar, stönat och krökt rygg!
      Nu får vintern visa vad jobbet varit värt. Och hur jag eventuellt ska tackla det hela i framtiden. :)
      Berit E

      Radera
  6. Sicket jobb! Och visst ser det bra ut. Hoppas det håller måttet till nästa år så att allt jobb inte varit förgäves.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blir en spännande vinter - överlever min nyinköpta oliv och kommer också jag själv att vilja överleva där då och då?
      Det lär visa sig. :)
      Berit E

      Radera
  7. Vi tycker att det ser jättefint ut ju. Bra jobbat!

    Ludde och Mari

    SvaraRadera
    Svar
    1. Titta gärna in på vår nya blogg!
      Mari

      Radera
    2. Det SER fint ut, men är nog ändå ett provisorium. Nästa vår får visa...
      Berit E

      Radera
    3. Jag svarade dig faktiskt på Dagsländor, såg din kommentar där. Men visste ju inte att det var liksom en gammal bekant som skrivit. :) Nu ska jag länka till din nya blogg.
      Berit E

      Radera
  8. Tjusigt blev det efter allt elände, men himla tråkigt att det skulle vara så svårt och att trallen både nyper och känns lite instabil. Vår balkong har den lilla modellen av trall, de är stabila, men å andra sidan har vi betonggolv under. Kanske inte kan bli annat än stabilt då. En vän till oss lade långa plankor som de skar till i sitt uterum och det blev så tjusigt så. Var visst inte alltför svårt heller. Men nu tycker vi att ni alla ska njuta av det ni åstadkommit, riktigt bra jobbat :D
    Nospussar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart är er goda väns lösning mycket bättre, men det hade krävts ett alltför omfattande både rivnings- och underarbete här för att jag skulle kunna klara det själv. Om det visar sig funka så här så är jag ändå nöjd tills vidare. Ska det göras om blir det antagligen i samband med att hela altanen får nytt golv, och då blir det självfallet trallvirke i "metervara". :)
      Berit E

      Radera
  9. Vilket slit men vad påhittig du är som löst det, jag hade nog haft "tummen mitt i handen" vid minsta motgång. Ser fint ut, trevlig färg på mattan. Jag hoppas att växterna ska klara sig och att ni kan få njuta lite därute nu av sensommaren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mattskärarbilderna visar förstås mattans avigsida, och jag blir mer och mer förtjust i färgen.
      Jag tror helt optimistiskt att det inte ska bli alltför svårt (och dyrt) att hålla rummet åtminstone frostfritt i vinter.
      Och ja - vi sensommarnjuter redan. :) Både jag, Kasper och inte minst katterna.
      Berit E

      Radera