Trattkasper, Garnmaxi och Stickmatte

Nu är den framdragen ur sitt gömme, Afrikas Blå Lilja. Ut i ljuset vill den. Och bort med allt som fått vissna ner under vintern. Lika spännande varje år - har den överlevt, där inne i mörkret.

Under alla veckor med uppkopplingsstrul har två koftor förfärdigats, den randiga av restgarn, Det mesta "vita" är inte vitt, det är ljust kallrosa. Den har  inte hunnit få knappar.

För hundra år sedan avveckade sig en lanthandel i min närhet, bl.a. reades en mängd pärlemorknappar. Jag köpte massor. De ska förstås få pryda även den randiga.



Gamle Maxi leker inte längre. Trodde jag. Men det är klart, att fånga en garnände är kanske inte riktigt lek. Han verkade mäkta stolt över sin lyckade garnkamp. :)

Kasper har fortfarande tratt. Han verkar faktiskt inte bry sig om den längre. Hans sår ser väldigt bra ut, Om han bara lät bli att i vanlig ordning åla och gnugga sig fram i sand och bland ris så hade han sluppit den för länge sedan. Ni vet ju, så här beter han sig så fort han får en chans. :)

Det går ju inte an, för då ryker sårskorpan igen. Och nu SKA det få läkas under den i lugn och ro. Tar nog ett par dagar till. Tills dess ser det ut så här.

Maxi, gosesugen som vanligt, förväntar sig en puss! Där han sitter bland blåsippsblad - hoppas han inte sitta sönder några knoppar!