Förkylt va're här...

Så det kan bli - t.ex. en monsterförkylning som däckar en matte totalt. Rinn-näsa, halsriv, lungor som bara genom ett under stannar på plats, feberfrossa. Sängläge flera dar. Fast ett par dygn uppallad i halvsittande ställning. Av nödtvång. En granne som förstod att något  var på tok kom med en fantastisk fiskgryta och en sallad. Där har jag mat i tre dagar, nu när jag väl kan äta igen.

Och nu har minsann en helt utslagen matte i säng bytts mot en duschad och påklädd matte på soffa. :)

Tåliga, förstående och lojala Kasper har förstått. Han har troget hållit sig vid min säng, bara ställt sig upp och tittat vädjande när hostan blivit alltför vidrig att höra på. Mestadels har jag dessutom haft minst en katt i sängen. Dock aldrig tre. Myse ska vara ensam där med matte, annars får det vara.

Tur att jag helt enkelt bara kan släppa ut Kasper på egen hand ibland, för att uträtta sina behov. Jag passar på när jag ändå behöver kliva ur sängen för att uträtta mina.

Men nu ligger jag som sagt på soffan i stället, när jag inte lite försiktigt rör mig på darrande ben. Notera Kasper under bordet. 

Myse har passat på att råka i slagsmål, han är riven i ansiktet, dock inte allvarligt vad jag kan se. Helt nära finns ingen annan katt längre (annat än Filip och Maxi förstås), men katter är ju rörliga och en del vandrar rätt långt.

För övrigt kan jag berätta att en rygg inte alls far väl av ett mer eller mindre konstant sängläge.

Att ha närkontakt med ett litet förkylt barnbarnsbarn är inte heller att rekommendera... Men nu ska jag beställa garn och sticka en födelsedagspresent åt honom. :)