söndag 8 november 2015

Förkylt va're här...

Så det kan bli - t.ex. en monsterförkylning som däckar en matte totalt. Rinn-näsa, halsriv, lungor som bara genom ett under stannar på plats, feberfrossa. Sängläge flera dar. Fast ett par dygn uppallad i halvsittande ställning. Av nödtvång. En granne som förstod att något  var på tok kom med en fantastisk fiskgryta och en sallad. Där har jag mat i tre dagar, nu när jag väl kan äta igen.

Och nu har minsann en helt utslagen matte i säng bytts mot en duschad och påklädd matte på soffa. :)

Tåliga, förstående och lojala Kasper har förstått. Han har troget hållit sig vid min säng, bara ställt sig upp och tittat vädjande när hostan blivit alltför vidrig att höra på. Mestadels har jag dessutom haft minst en katt i sängen. Dock aldrig tre. Myse ska vara ensam där med matte, annars får det vara.

Tur att jag helt enkelt bara kan släppa ut Kasper på egen hand ibland, för att uträtta sina behov. Jag passar på när jag ändå behöver kliva ur sängen för att uträtta mina.

Men nu ligger jag som sagt på soffan i stället, när jag inte lite försiktigt rör mig på darrande ben. Notera Kasper under bordet. 

Myse har passat på att råka i slagsmål, han är riven i ansiktet, dock inte allvarligt vad jag kan se. Helt nära finns ingen annan katt längre (annat än Filip och Maxi förstås), men katter är ju rörliga och en del vandrar rätt långt.

För övrigt kan jag berätta att en rygg inte alls far väl av ett mer eller mindre konstant sängläge.

Att ha närkontakt med ett litet förkylt barnbarnsbarn är inte heller att rekommendera... Men nu ska jag beställa garn och sticka en födelsedagspresent åt honom. :)

26 kommentarer:

  1. Åh, så jobbigt, man känner sig sååå ynklig dessutom, vid förkylning. Skönt att du är på bättringsvägen, åtminstone.
    Det var inte lätt att upptäcka Kasper! Först gissade jag på det till höger, som visade sig vara en filt... :D
    De förstår, djuren, men samvetet får man brottas en del med ändå, brukar jag känna.
    Barnbarnsbarn! Grattis till det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hos mig finns det filtar och plädar överallt. Utmärkt sätt att förnya och förändra, fram och tillbaks...
      Det finns för övrigt fyrbeningar också, lite varstans. Ibland tycks de osynliga, men dyker upp när de anar att nåt gottigt kan vara på gång.
      Än är benen darriga och rösten inte att lita på, men nu ska jag i alla fall äta ännu en portion av den fantastiska fiskgrytan - har just talat i telefonen med "grannen en bit bort". Hon är tillika en god vän, förstås. :)
      Berit E

      Radera
  2. Var rädd om dig och ta det nu riktigt lugnt! En sådan där hosta drabbades äldsta dottern av och tog det inte tillräckligt lugnt, vilket resulterade i lunginflammation och blev riktigt, riktigt dålig. Nu är hon bättre, men fått order av far att inte komma och fira honom idag, utan ligga hemma och vila.
    De fyrbenta mår bäst av att på sikt få en frisk matte, några dagar i stillhet klarar de! Krya på dig!
    Kramar och nospussar från oss!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Senaste förkylningen (den här oräknad) för ett par år sedan resulterade i både lung- och stämbandsinflammation, så den här gången tar jag det väldigt lugnt.
      Hoppas din dotter blir frisk snabbt, och visst gäller det att ta hänsyn till vad kroppen klarar.
      Kasper finner sig utan protester, men nog längtar han efter en aktivare matte, det är jag säker på. :)
      Berit E

      Radera
  3. Ah, vilken ruggig förkylning! Sådan får inte hända en skogsfru . Ligga pall kan det inte bli tal om , där ligger redan en och djuren ska ha sitt också. Peppar peppar ta i trä! Gott att du piggnat till -det går över sa han som gick på bron ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte helt enkelt att ligga pall här heller, men tursamt nog har jag åtminstone inte några hästar. Har ju inte heller någon annan palliggare att ta hänsyn till.
      Jag tänker på dig ibland, håller tummar och tycker att du är beundransvärd.
      Berit E

      Radera
  4. Nej fy, det där sängläget och halvsittande ställningar med uppuffade kuddar gör inte vidare gott för ryggen. Dessvärre fortsätter min matte med sängläget.
    Stackars Myse med som råkat lite illa ut, skönt att det inte är allvarligt.
    Krya på hälsningar till matten och hoppas du får vila dina öron snart kasper från allt hostande.
    Nospussar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nästan-säng är det ju här. Dvs soffa. Men det är ändå mycket, mycket bättre. Nu var matten tvungen att kika över till dig - och ser på kommentaren att din matte inte alls blivit bättre! Snarare tvärtom.
      Fy!! Stackare!!! Vitlök, citron, riven ingefära - sånt är bra i de här lägena. Matte fixade te på sånt när hon orkade. Dvs vitlöken hackade hon och la på knäckemacka - numera lär ju alla käka vitlök i nån form och då reagerar ju ingen längre på vitlöksandedräkt.
      Hoppas, hoppas, hoppas att toppen eller snarare botten nu är nådd, och att det vänder brant i morgon!!
      Kasper

      Radera
  5. Eländes elände! Nu hoppas vi att fiskgrytan och lugnttagandet ska få dig frisk som en nötskrika igen. Kasper vill nog ha med sig sin matte ut på äventyr snart. Tur att du inte är helt ensam i skogen så att det finns någon som undrar när du inte synts till på ett tag. Nog har vi undrat lite också men det blir ju långt mellan inläggen här också ibland... Kramis från hela flocken!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Joodå, jag bättrar på mig och har lovat höra av mig till dels ganska nya norska grannen V om jag behöver hjälp (men här kom den spontant) och till gamla vänner och nästan-grannar som bor en bit utanför området. Så om det blir riktig kris så...
      Men jag tycks leva i nån sorts "Kan själv"-ålder, om fortfarande eller på nytt låter jag vara osagt.
      Fast jag är verkligen himla tacksam för fiskgrytan! Är man från Bergen och älskar både fisk och matlagning, då blir resultatet något i stil med Gunillas! :)
      Berit E

      Radera
  6. Usch!
    Krya på dej. Den där förkylningen som härjar nu hos er människor är tydligen vidrig och envis. Matte känner många drabbade.
    Jag är övertygad om att spa och bad håller allt sånt borta.
    Ta nu hand om er, matte ska maila endera dagen för det händer en del.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske jag ska försöka puffa i matte från bryggan, nästa gång vi går till Badudden.
      Det är sannerligen en ruskig förkylning, säger matte som ser fram mot mail. Verkligen!
      Kasper

      Radera
  7. Usch krya på dig! Vi hade eländet här i förra veckan! Inte kul alls! :(

    SvaraRadera
    Svar

    1. Tack, tack.
      Visst är det jobbigt, men himla tur att det åtminstone går över. Och jag har i alla fall klivit upp ur sängen... :)
      Berit E

      Radera
  8. Det låter alldeles hemskt - tur att du kan släppa ut Kasper utan att behöva gå ut själv. Hoppas du känner dig bättre nu. Ibland kan ju sådana här monsterförkylningar ta väldigt lång tid. Några av mina har slutat med att jag har varit tvungen att få antibiotika för att det skulle gå över.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tål dessvärre inte antibiotika, åtminstone inte de vanligaste. Biverkningar sätter in direkt.
      Det här får ta den tid det tar, jag kör med lite huskurer.
      Jag är bättre, om än inte helt bra. Men snart så... :)
      Berit E

      Radera
  9. Och så kryar vi på oss. 8 nov, kanske är pigg och på benen igen. Så ha en trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. På benen, men inte så pigg. Fast man kan ju inte få allt... ;)
      Berit E

      Radera
  10. Usch det låter som en riktigt seg förkylning, hoppas verkligen den släpper snart! Djur är underbara, förstående och kloka och bättre värmedynor finns inte. Vilken rar granne, blir glad och läsa över lite vanlig medmänsklighet och omtanke <3

    Krya på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den har nog släppt, men efterlämnar en väldig matthet och darriga ben.
      Det är underbart med mina fina fyrbeningar,
      I allt fruktansvärt elände - det finns medmänsklighet också. Och omtanke. Och värme. Vi får inte glömma det, tror det är viktigt!
      Berit E

      Radera
  11. Fast nu börjar husse och matte att bli lite oroliga. Men det kanske bara är datorn som har blivit förkyld också? Hoppas att allt är väl och att det kommer ett livstecken snart... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så särskilt väl har det inte varit, men det börjar vända nu. Ibland blir det bara för mycket.
      Bara det riktigt nödvändiga har klarats av, och det har känts vackert så. Men nu börjar livsandarna kvickna till igen,som det känns. Och snart är det ju t.o.m. ett nytt år... :)

      Radera
  12. Jag önskar dig, Kasper och "di tre" en fin advent!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detsamma Hillevi, till dig och alla dina fyrbenta. Endera dagen hälsa jag på hos dig, och då ska jag läsa ikapp. :)

      Radera
  13. Säjer som Ludde var håller ni hus?
    Ska vi bli riktigt oroliga eller?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, nu kan nog oron släppa. Fast bra har jag inte mått. Bättre nu!!

      Radera